Vilken helg! – Version 16.02.15

Denna helgen var så jävla bra!
Som sagt var det helgen då alla hjärtans dag var men jag och Emma firade
den under hela helgen kan man säga. Hon överraskade mig redan på torsdag
med att komma till mig när det var tänkt på fredag, hon hade tagit ledigt för
att komma en dag tidigare till mig. Så jag var något chockad kan man säga
och väldigt glad såklart, även om jag inte hade fått i ordning riktigt såpass
mycket som jag tänkte jag skulle få. Men hon sa att det var okej och medan
jag gick upp tidigt på fredag för att hämta ut ett paket på posten så frågade
hon om hon kunde hjälpa mig med något hemma för hon ville helst inte
följa med. Hon erbjöd sig att dammsuga och diska upp lite disk som jag
inte hade fått tagit hand om eftersom hon kom tidigare än väntat :P
Sa att hon kunde krypa ner i sängen och chilla istället men hon ville göra
detta för mig och när jag kom hem var det riktigt fint här hemma.
Blev jätte glad verkligen och det kändes som hon hade gått
bärsärkagång och det blev så mycket bättre än innan.

Hade tagit mig lång tid att få det såpass fint eftersom jag gärna tar
det lugnt och sakta för att jag inte riktigt pallar gå all-in på flera moment
samtidigt för ryggens skull. Så var jätte tacksam och hon fick en massa
pussar och en god kram. På fredag hade jag nämnt för henne att hon skulle
få en överraskning av mig, men det blev lite sent och hon somnade i min
säng och sov så gott. Så jag tog mig upp på vinden och hämtade min brors
gitarr och fodral som hon hade tänkt köpa från honom. Grejen var att hon
trodde hon skulle få köpt den på lördagen av honom då vi skulle festa hos
honom men jag hade köpt den av min bror redan, så hon skulle få den av
mig istället. Så efter jag hade hämtat den från vinden så la jag den bakom
henne i sängen och satte mig på sängkanten.

Jocke : Emma, har du något bakom dig?
Emma: Näähh..
Jocke: Jo titta bakom dig

Sen såg hon gitarren och hon trodde inte den skulle vara såpass fin som
den var och var jätte glad. Hon tyckte jag hade gått lite för mycket all-in
på vad jag hade funderat ut för henne men den bästa delen återstod att få
på lördagen. Dagen var kommen och klockan började närma sig 15:00 hon
hade en gissning men den var fel. Men hon hade nämnt på telefon vid ett
tillfälle att hon hade väldigt ont i ryggen och att hon hade behövt gå och
få massage så det kanske skulle bli bättre. Saken är den att när ska man ha
tid för att göra en sådan grej tänkte hon, så jag bokade tid här i Falköping
för lite Thailändsk Massage på stället "Nin's Thaimassage" och jag betalde
300;- för ryggmassage men Emma fick mer valuta för den pengen.
Hon var överallt och knäckte fingrar, tår, hon gick på nacken, benen,
rumpan och tog såklart ryggen och detta var en jätte bra överraskning
tyckte hon fast hon kände tyckte jag gjorde lite för mycket för henne.
Även att jag faktiskt snappade upp det tillfället i telefon och tänkt ut
detta och bokat enbart för henne gjorde henne känslosam då hon inte
riktigt blivit uppvaktad såhär på detta sättet innan. Att jag faktiskt
tänkt på hennes bästa och att jag vill henne väl och allt sånt, det blev
lite för många härliga känslor om hur bra och fin jag var osv.

Jag och Emma låg och pratade lite om allt möjligt och jag fick höra något
som skrämde mig först lite. "Jag har något jag skulle vilja berätta för dig,
men har velat säga det innan men har tänkt att det är för tidigt att säga något
men nu vet jag verkligen och vill säga det nu. Det är så att jag älskar verkligen
dig, men du behöver verkligen inte säga det samma bara för att jag säger det nu.
Förstår att det är lite tidigt men jag har velat säga detta ett tag nu men velat
tänka över detta så det inte är någon känsla jag bara fått för stunden".
Grejen är att jag har velat säga dem orden till henne men inte känt mig redo
för att säga dem orden eftersom hon är den som har velat ta det lugnt och
inte rusha något. Så min tanke var att hon var den som skulle få säga det först
så jag inte skrämde iväg henne med att jag känner som jag gör för henne.
Så jag förklarade för henne att jag väntat på att hon ska säga det så jag
även kan säga hur jag kände och hur jag har tänkt om den saken.
Så ah, vi älskar varandra och det känns jävligt skönt att få höra
dem orden men det härliga och roliga tar inte slut där.

På lördagskvällen skulle vi över till min bror och festa och våran halvbror
Michael och hans tjej Ada skulle komma också. Vi åt en jävla massa god
mat som min brors sambo Frida hade gjort och jävlar va gott det var.
Massa vitlöksbröd och massa annat gott, så jag sa att jag är åpen och
tar massor med mat för jag tyckte det var insane gott (men det var efter
jag hade hört att alla var super mätta, så jag visste att jag kunde ta en del
till utan att känna mig dum). Alla skulle ut på balkongen för att röka och
jag hände med ändå även om jag inte är rökare, och Ada frågade oss en
fråga som gjorde mig väldigt glad :P Iallafall när Emma fick besvara den.

Ada: "Are you two a couple now or what?"
*Jag tittade på Emma och inväntade vad hon tyckte vi var men tänkte
eftersom vi ändå sagt att vi älskar varandra så måste vi ju vara ett par*
Emma: "Yes we are", tror jag hon sa och hon märkte att jag bara tittade
på när hon skulle besvara frågan och hon undra varför jag inte sa något
eller så. Men jag sa det att eftersom hon varit lite sådär att hon inte velat
rusha in i något och velat ta det lugnt osv, så var jag osäker på vad hon
har tänkt att andra ska veta m.m. Men enligt mig har vi typ varit ett par
ett tag men att det inte är riktigt officiellt ännu, måste ju inte stå uppskrivet
någonstans precis för alla vet att vi träffas och att vi trivs med varandra och
är väldigt nykära osv. Så det är riktigt härligt och jag blev helt pirrig i
kroppen när jag faktiskt fattade att jag har nu en flickvän igen.

Inte tagit så lång tid egentligen men det var ju inte tänkt att jag skulle
hitta något vettig människa så direkt men Emma är verkligen jätte härlig
person. Sedan att jag tycker det är nice att hon vill så mycket, äventyrlig
av sig eller vad man ska säga, hon vill göra utflykter m.m. som jag nämnt
tidigare i min blogg. Jag har inte haft så mycket sånt i mitt liv ännu men
vill ju helst få in den biten i mitt liv och eftersom jag valt bort en hel del
spel på min fritid så finns det mängder med tid att fylla upp dagarna med.

Helgen kändes lång eftersom vi fick gjort såpass mycket ändå.
Och nu kom jag på att vi mötte upp en kille som ville sälja sitt TV-Spel's
konsol som heter SEGA (Därifrån figuren Sonic är ifrån, den blåa igelkotten).
Så Emma tyckte det var roligt att se mig hur glad jag var att få uppleva en
liten del av den barndomen som faktiskt var bra. Massa minnen kom tillbaks
från när man var fastklistrad vid TV:n och man kunde fly ifrån alla problem
och gap och skrik och lämna tankarna på ens uppväxt och vilken hemsk
miljö man bodde i. Barnaga och gap och skrik är ingen bra mix för ett barn
så den biten kom jag ifrån när jag var nio som tur var.

Så jag fick unnat mig Sega Megadrive och jag blev jätte glad för att Emma
blev så glad för mina överraskningar. Jag kände mig stolt att jag fick till det
såpass bra för henne och sa att nästa år är det din tur att komma på något.
Jag tänkte att hon hade inte behövt ge mig något då jag är nöjd att bara
vara i hennes närhet och att hon är med mig på alla hjärtans dag.
Men hon ville som sagt inte komma tomhänt även om jag sa att
hon kan få göra något för mig nästa år. Så jag fick ett jätte fint
kort som betydde massor för mig, det bl.a att hon tycker jag
är väldigt duktig på att lyssna och bry mig om henne m.m.
Så jag blev helt varm inombords att jag lyckats få henne
att känna att jag finns där för henne om det är något.
Det är ju lite utav mitt mål att få min partner att känna att man kan prata
med mig om allt och att jag lyssnar och är som en bästa kompis + personens
partner. Man ska finnas för varandra och hjälpa varandra genom svåra tider.
Och jag kände att jag hade gjort hittills ett bra jobb då hon behövde prata
av sig vid ett tillfälle och jag henne i fokus före allt annat.

Jag skulle kunna gå in mer detaljerat i helgen och hur härlig den har varit.
Men det hade blivit en bibel och nu tog jag bara övergripande om allt men
som ni förstått hittills så var denna helgen bästa på väldigt länge.
Mår som sagt väldigt bra med Emma men av någon anledning så
tror jag inte det syns så jätte bra utåt sätt, men jag känner mig lycklig
och glad igen. Vet inte om det är mina tabletter som gjort mig lite passiv
med måendet men inombords är jag så himla glad och jag tycker det är
skönt att det blivit som det har blivit mellan mig och Emma.

Jaja nu blev det nästan ett sidospår igen...
Godnatt, godmorgon eller godeftermiddag beroende på när du läser detta!

Överraskningar! – Version 16.02.06

Jag har varken lagt tid på min YouTube kanal eller bloggat på några dagar nu.
Men jag känner att jag haft fullt upp med livet i sig och lite resande med tåg hit
och dit, men det har varit värt det. Jag ska berätta om två överraskningar som
gjort mig väldigt glad. Så vill ni veta så får ni fortsätta läsa och scrolla neråt.

Som ni ser på kortet så förstår ni nog vad det handlar om.
Jag har ju träffat en tjej som jag tycker väldigt mycket om och jag kände för att
göra henne extra glad och göra något väldigt otippat. Jag pratade med Emma om
alla hjärtans dag någon helg eller två innan denna dagen. Att göra något speciellt
för en dag känns väl mysigt men hade uppskattats om det händer något oväntat på
en dag som inte har någon betydelse eller så. Detta la jag såklart på minnet och
planerade i huvudet direkt hur jag skulle göra henne glad.

Jag hade kommit på planen och jag hoppades nu på att allt skulle gå såpass bra som
jag hade föreställt mig i huvudet. Men nu i tisdags så åkte jag till min mamma i min
hemstad Göteborg och sov över tills på onsdag. Denna dagen var då min överraskning
skulle hända för Emma och jag kan säga att jag är än idag (lördag nu i skrivande stund)
är jätte glad över att jag lyckades såpass bra.

Hur som helst, satte mig på tåget och skrev på facebook att nu sitter man på tåget igen.
Hade man läst mina tidigare inlägg så fattade man att jag var hos min mamma och nu
skulle jag antagligen hem? Men nope, man kunde tro det när jag skrev så men riktigt
så var det inte. Jag satte mig på tåget mot Emma istället och hade ungefär drygt en
timma på mig att försöka hitta byggnaden som hon jobbar i och försöka smyga mig
inpå henne och överlämna dessa fina rosorna.

Jag hittade adressen till hennes jobb men letade efter fel företagsnamn, så jag gick
två varv utan att veta hur jag skulle hitta rätt. Jag tog kort på en utav dörrarna jag
trodde var rätt och skrev i meddelandet till Emma: "Känner du igen denna dörren?".
Men hon var upptagen med en kund i telefon, så hon fick inte sett detta och jag
såg att en man gick ut ur dörren när jag stod någon meter bort eller två.
Så jag frågade honom om hon jobbade där inne och så visade jag rosorna
som jag hade innanför jackan ifall hon skulle gå ut från dörren och se mig
direkt, men jag fick följt med honom in och nu kommer det spännande.

Jag kom in och han som hade tänkt lämna jobbet frågade en kollega till honom om
hon kunde visa mig vägen till Emma. Hon sa självklart och jag sa påvägen bort mot
Emma att jag skulle ge dessa *visar rosorna* och hon sken upp och sa "åhh va fina".
Vi kom in i nästa del och jag såg Emma direkt och nickade till kvinnan som visade
mig vägen att jag ser henne, så hon gick tillbaks till sin plats gissar jag på och jag
huka mig ner och smög hela vägen fram till skrivbordet framför henne.

Jag trodde helt seriöst att hon skulle se mig men jag lyckades, oron för att någon
av hennes kollegor bakom mig nu skulle se mig och sagt något i stilen med
"Varför sitter du på huk där?" eller nått och att jag hade blivit avslöjad direkt.
Men ingen märkte av mig och Emma satt och pratade kanske 2-3 minuter sedan
jag kom dit och satte mig på huk för att vänta tills att jag inte störde henne med
kunden. När jag hörde orden "Okej men då ringer jag dig imorgon, hej hej"
så ställde jag mig upp framför henne och sa "Hej hej!" och Emma hade
golfbollar till ögon och såg helt chockad ut.

Hennes reaktion var "WTF" och då menar jag att hon faktiskt sa det rätt ut.
Hon visste inte om det var sant eller hur fan jag tog mig in på hennes jobb
för man är tvungen att ha nyckel eller kod för att komma in i byggnaden.
Emma var chockad flera timmar efter att jag inkräkta på hennes jobb men
jag hade time:at det såpass bra att jag kom och överraska henne då hon precis
skulle sluta. Så det blev inte så jätte dumt ändå, frågan jag fick ganska snabbt
var "Men vadå, är det tänkt att du ska sova över hos mig eller ska du åka hem
till ditt nu? och jag svarade att hon får välja och jag stannade över till torsdag
morgon. Så en kväll/natt/morgon ihop innan det var dags för henne att gå iväg
till jobbet igen, så det kändes väldigt nice att få till en träff bara sådär random.

Jag luktade dock en massa rök så det var ju lite osexigt men fick tagit en härlig
dusch hos Emma, men hade ju mina rökiga kläder som jag skulle ta på mig igen
när det var dags att åka hem igen. Så jag behöll mina kläder av så mycket som
möjligt haha, nä men jag klarar inte av röklukt speciellt mycket och jag förstår
att det måste vara jobbigt när man skäms för att det luktar såpass illa som det gör.

Hur som helst var den överraskningen hur nice som helst och den blev ju som sagt
jätte lyckad. Det värsta som finns med överraskningar är att dem inte blir som man
tänkt sig. Men nu tar jag och berättar om min dag idag (fast fredag och inte lördag).

Det hade blivit fredag och jag hade en tid hos vårdcentralen för att förlänga min
sjukskrivning, men efter jag hade varit där. Så tänkte jag på att jag måste ju helst
skriva in mig på arbetsförmedlingen eller iallafall ändra så det inte står Alingsås
och att dem ändrar till Falköping osv, så jag tog mig dit och det var stängt för
klockan var snart nio och dem öppnade klockan tio. Gick en sväng och såg
att apoteket var öppet så jag gick in där och handla för närmare 200 spänn
tror jag. Men det var typ 40 minuter kvar tills klockan skulle bli tio,
så jag gick in på ett café och köpte mig en ostfralla och en MER.

Den var riktigt god så den slank ner jävligt snabbt och jag fick ödsla tiden på
facebook i mobilen en stund och sedan tog jag mig över till arbetsförmedlingen.
Fixade av det mötet där och gick vidare till en TV-Spel butik och frågade lite
om priser till Sega Megadrive och kika lite på spel han hade att erbjuda osv.
Sa att han skulle lägga dem åt sidan tills jag kollat med min bror om han hade
konsol och spel till salu innan jag kanske köper alldeles för dyrt i butik eftersom
dem måste ju ta ut lite högre för service, lokalen dem äger osv.

Så när jag väl hade kommit hem från detta äventyret hade klockan nästan blivit
tolv och jag gick hemifrån klockan åtta. Så en bra promenad hade jag fått idag
och jag kikade om det fanns någon tvättid och jag skrev upp mig på 12-17 tiden
och då hade jag runt 10 minuter på mig innan min tid börja :D

Jag satte igång en maskintvätt och när jag väl kommer upp till datorn igen. så hade
jag fått meddelande från mitt ex om att jag kunde få vara hundvakt om det gick och
om jag hade lust. Blev såklart jätte glad eftersom jag velat passa honom ett ganska
bra tag nu, så jag sa såklart att det vill jag gärna även om det kom väldigt
oförberett osv (gillar att planera dagarna med bra framförhållning).

Så nu ligger Max bakom mig och sover (kl är just nu 01:20) och jag ska nog göra
samma sak som honom. Lägga mig och sova några timmar innan det är dags att
gå utanför dörren för att rasta honom. Han har pussat på mig MASSSSOOOR,
så jag känner mig älskad utav honom även om han ändrat sig en hel del i sitt
beteende men det är inte så jätte konstigt. Så vi har gått en längre promenad
eller ah vi var ute en bra stund iallafall men jag orkade inte gå så länge men
vi var ute kanske 40 minuter eller nått sedan har jag rastat honom 2 gånger
efter det och nu är det dags för att sova.

Nästa helg är det alla hjärtans dag och då kommer Emma till mig.
Har redan en del planerat och jag har två grejer som är lite hemligt så
det kan jag inte skriva ut eller prata om. Men det är två saker hon kommer
bli glada över och sedan får vi se vad vi hittar på för något. Ut och käka
någon god mat någonstans eller om vi lagar något hos mig och sedan prata
vi lite om att kanske göra något speciellt också, typ bada eller discobowling
men när det gäller bowling så är det ju roligare om man är fler.

Hur som helst är detta ett insane långt inlägg och jag ville egentligen bara
skriva varför jag varit upptagen såpass mycket nu denna senaste veckan som varit.
Men nu vet ni om ni har undrat, säger ni istället för du eftersom det är lite finare.
Du vet väl att jag är ju lite fin i kanten och då pratar vi blått-blod:ska, lite kungligt
alltså! Nä skoja bara, nä men godnatt och ha d fint!

“Ny studie: Ungas självmordsförsök kan halveras” – Version 15.02.05

Håller helt klart med dem i klippet.
Man måste prata mer om hur man mår så fler personer kan räddas.
Det är känsligt när det blir allt för privat och jobbigt för stunden, men att få hjälp
när det behövs är något som är jätte viktigt. Det fick jag för inte alls länge sedan.

För er som missat lite hur jag mått det senaste, ska jag förklara lite vad som har hänt för bara några veckor sen.
Men tar lite gammalt först, som tidig ungdom började med mina självmordstankar och även gick över till försök.
Jag lyckades inte med mina mål och jag mådde såpass dåligt även då jag hade personer att prata av mig oss
(och skrev av mig). För något år sedan eller två, blev jag kontaktad av en sekreterare till programmet "Malou efter tio"
för att jag hade skrivit om ett utav mina försök här på min blogg.

Dem skulle ta upp självmordstankar/misshandel/oroliga familjesituationer som gör att ungdomar mår dåligt och vilken
hjälp det finns att få osv. Dem ville ha lite info varför och hur det var lite mer detaljerat för att ge exempel i TV vad det
kan vara för anledningar m.m. Så jag gav så mycket info jag kunde för att dem skulle ha lite mer "kött på benen" med
att ta upp olika grejer som händer runt om i landet i vissa familjer.

Dessa tankar, försök och planer har man haft genom åren men inget jag själv tagit speciellt på allvar.
Det var inga konstigheter för mig att jag kände att det var en enkel utväg från allt helvete man får stå ut med.
Jag kom tillbaks i dessa svackor och försökte igen även om jag hade fått det bättre med tiden. Jag har aldrig varit
orolig innan för dessa tankar eller att jag planerar och försökt mig på att försvinna. Men jag var riktigt orolig för det
runt jul/nyår och en bit in i Januari tills jag fick pratat med min läkare om detta.

Min livssituation som jag är fast i, har förstört en hel del och gett mängder med stora hinder till denna dag men jag har
hittills försökt mitt bästa att klara det ändå. Om man lägger allt det gamla bakom sig och tittar på det allra senaste så är
det: tråkiga kommentarer, myndigheter som inte tror på än, extremt dåligt bemött av en kurator (som bad om ursäkt för
hur hon behandla och pratade med mig osv). Mina hinder är inte över än utan det är en hel del kvar som står på listan
att fixa till innan jag mår bra inombords men nu har jag fått börjat med antidepressiva mediciner och det är verkligen
en mirakeltablett. Jag gick från att själv vara orolig för hur jag tänkte och ville göra och väldigt apatisk till livet i sig,
till att må extremt bra. Det märktes ganska snabbt tyckte min sambo, vilken inverkan tabletterna hade på mig.
Och jag kände själv efter ett par dagar bara, att jag mådde extremt mycket bättre och mina tankar och oro
bara försvann. Jag gick verkligen från 0 till 100 och jag fick till och med en glädjetår för jag kunde se framför
mig vad jag egentligen har skaffat mig i livet, trotts mina smärta och mina problem som kommit med min rygg.

Jag kommer ju inte undgå att ha ont men jag kunde ändå se att jag har lyckats spara undan till ett hem, vi har köpt
en helt ny bil, vi har en go hund och jag har världens goaste flickvän som ställer upp hela tiden på mig. Caroline får
ta väldigt mycket själv i vårat förhållande och hade det varit en annan tjej hade hon stuckit för länge sen.

Både jag och min läkare har siktat in sig lite mer på att jag kanske inte platsar på arbetsmarknaden.
Min stora oro är att den ekonomiska frågan blir kaos och jag måste ha ett lugn på den kategorin annars
blir jag väldigt ostabil i mitt mående. Det är nog inte jätte konstigt men jag reagerar lite kraftigare än att bara bli
orolig när jag ser fler och fler hinder återkommer varje dag. Så min ryggskada som jag får gå med varje dag i resten
av mitt liv och sedan att min dyslexi ställer till det även om det inte är ett stort problem i sig. Men det är ändå en jobbig
del att försöka få personer att förstå att det kanske bör göras på andra sätt för att man ska lära sig in saker och ting
lite lättare. Tänker på saker man ska lära sig snabbt för att sedan följa upp, min inlärningsförmåga och läsförståelse har
alltid varit låg och detta är något som ska testas igen.

När jag precis hade börjat på högstadiet och jag fick mina extra Svenska lektioner och Engelska lektioner.
Så märktes det ganska snabbt att jag låg ganska mycket efter i vart andra barn i min ålder borde ligga i för någon nivå.
Vi satte igång med en dyslexiutredning och visst hade jag stora tecken på dyslexi och jag fick på papper att det är lite
svårare för mig att ta in information osv. Men om man ska återgå till ämnet innan om att jag inte platsar längre på
arbetsmarknaden så är detta en utredning som jag ska göra igen, för att få ny fräsch utredning för att ha mer
underlag på att bli förtidspensionerad (detta var inte ett rakt nej från läkaren innan arbetsträningen).
Men eftersom min situation är oförändrad och såpass dålig, Samhall gav mig det lättaste dem kunde
ge mig i arbetsmoment och kortaste sträckan att ta sig till jobbet osv så, så ser min läkare mer och
mer att det inte kommer ändras. Jag har haft mitt liv oförändrat i 3 år och det finns inget man kan
göra och jag är okej med denna “utvägen” om jag bara får det bestämt snart för att leva i ovisshet
är något jag hatar (hatar är starkt ord, jag vet). Att vara 26 och veta att det är så det får bli och
att man har med sig sin läkare gör att man förstår att det faktiskt är så allvarligt.

Man väljer inte sitt liv och hur det blir, man har mer eller mindre otur och jag fick denna skiten.
Jag försöker att leva vissa dagar som att jag inte har ryggskada och det får man lida för sedan.
Tar på mig lite för mycket grejer för att känna sig duktig eller underlätta för min sambo (värt det).
Men att veta att jag kommer ha ständigt ont tills jag dör är något som är ganska ledsamt.
Om jag tar det lite lugnt och inte gör massa dumma rörelser som vridmoment eller lyft så
klarar jag mig rätt bra men men. Väldigt långt inlägg och nu ska jag och Caroline ut med
Max, sedan blir det att se Farmen som gick igår.

Självmordstankar – Version 14.12.29

Jag har kämpat så extremt mycket så jag har börjat tappa lusten till allt.
Mina självmordstankar har funnit sin väg tillbaks och jag har berättat detta
för 3-4 personer men lite fler vet om detta. Det är något jag har hållit inne en
period för att jag inte velat att dem i min närhet ska känna att dem tycker synd
om mig eller något i den stilen. Jag vill inte ha någon medkänsla för vad jag får
stå ut med i livet, utan jag förklarar bara hur jag känner/mår på min blogg.

Jag tycker att jag kämpat på bra sedan jag gick in i väggen och hade dessa
tankarna sist. Jag har kunnat leva till och från med tankesättet “En dag i sänder”.
Men som sagt så är orken slut och jag vill ha en snabb åtgärd för att jag ska få
må bra, vad det nu är vet jag inte. Mitt problem är att bli tvingad (mer eller mindre)
till en arbetsplats där jag ska få smärta och jag gör så minimalt så det inte är anpassat
för fem öre för min del. Annan arbetsplats där jag kan jobba längre och få gjort mer
än bara byta papperskorgar i klassrum och kanske soppa lite. Av det lilla får jag så
ont att jag är gråtfärdig efter jag går därifrån, vem vill leva med ryggsmärta livet ut?
Ingen gissar jag på men det är mitt fall så som det ser ut nu, min rygg kan aldrig bli
bra och det finns inget jag kan göra för att få den till att bli bättre igen.

För många år sedan var jag tillsammans med en tjej som också hette Caroline som
min nuvarande flickvän gör. Hon fick reda på att jag hade självmordstankar och hon
tvingade mig att aldrig ha sådana tankar för annars skulle hon göra slut med mig.
Hennes oro att jag inte skulle finnas mer i hennes liv gjorde henne jätte orolig och
hon tjatade hål i huvudet på mig om detta. Jag var tvungen att lova henne och det
var extremt svårt att lova, eftersom mina löften är allt verkligen. Jag vill inte svika
någon med att säga att jag lovar något och sen inte hålla det. Så det tog ett bra tag
innan jag kunde ge upp och säga okej jag ska inte tänka i dem banorna mera.
Jag hade nog inte förstått då vad jag lovade men jag fick lägga dem tankarna
på hyllan för att inte svika henne (dock svek hon mig några gånger med att ljuga
osv, så jag var nog lite för snäll men det hör inte till detta ämnet).

Jag har brutit det löftet nu när jag har kommit tillbaks i dem tankarna och jag
började tänka på vilket sätt man ska till tillväga för att lyckas på ett snabbt
och bra sätt osv. Det gör mig själv lite orolig över min hälsa och att det har
gått så långt att jag inte tycker att livet är mer värt med Max och Caroline
än att ta livet av sig. Jag skrev ju som sagt i några inlägg sedan att jag är
helt apatisk numera och det stämmer. Det är väldigt sällan numera som
jag känner att livet är härligt och roligt men förhoppningsvis ändrar det
sig så småningom. Dock har det inte varit någon vändning på väldigt
länge så det borde snart bli en ändring. Det finns några punkter detta
året som kommer ändra saker och ting väldigt mycket och det är
förhoppningsvis många bra grejer.

• Utförsäkrad från Försäkringskassan.
• Leva mer för pengarna istället för att betala hårt på lån.
• Avstämningsmöte med handläggare på Samhall, FK och min läkare
• Både jag och Caroline kommer ha en summa att kunna köpa vad
  vi vill varje månad och inte någon gång ibland per år.
• Åka tillbaks till Thailand är en dröm, gärna i 2015 december månad.

 

Jag vet att självmord är egoistiskt för man inte tänker på dem omkring sig.
Men jag tror att dem som inte haft det så jobbigt att din ork är slut, vet nog
inte hur det känns att försöka kämpa när det inte finns någon lösning.
Jag hade tänkt hålla inne allt detta med att säga vad som försiggår inuti
mitt huvud för att jag vet att några kommer bli ledsna för min skull.
Denna situationen med dessa tankar har jag varit i många gånger och
kunnat återhämta mig efter ett tag, men det är fler hinder och stora hinder
att ta sig igenom och det är inget jag kan påverka. Mitt liv är i min läkares
händer och försäkringskassan med hur mitt liv ska se ut framöver.
Bli tvingad att arbeta i smärta för att jag inte kan få någon sjukpenning
och gråta på och efter varje arbetspass för smärta jag inte orkar ha.
Eller kommer jag kunna få en smärtfri vardag mer eller mindre pga
vad som blir av, deras uppgift blir min framtid eftersom jag är så
begränsad till att arbeta. Varken jag eller Samhall har kontakter
som gör att jag kan arbeta på en plats där jag inte kommer göra
dumma moment som gör att jag klarar av dagen.

Som jag har skrivit tidigare så var jag mega glad att kunna hjälpa till
hemma när jag var helt sjukskriven när jag  väntade på rehabiliteringen
i Borås. Jag kände att jag kunde avlasta Caroline med alla hushållssysslor
och jag kände mig duktig och jag mådde riktigt bra om man jämför med
tidigare då jag sjukskrev mig fram och tillbaks pga smärtan. Ingen kunde
lita på att jag kom till arbetsplatsen för att jag hade så ont, man blev det
stora minustecknet för dem inte förstod vad jag står ut med och dem
behövde ju mig på arbetsplatsen. För engångsskull kände jag mig
duktig hemma iaf och jag kunde pusta ut för att inte ses som ett
minustecken och Caroline kunde lita på mig.

Jag fick henne till att säga att det var okej om jag fick ha mina
sysslor på schema så jag kunde ställa mig in på att tex dammsuga,
tvätta eller att en städdag är påväg osv. Jag kände att jag inte var
värdelös för jag gjorde något för min sambo som fått tagit på sig
allt verkligen. Ibörjan sa hon att hon kunde ta det för att hon ville
inte att jag skulle få så ont, för hon blev ledsen över att se att vad
en enkel dammsugning kunde göra för mig. Att bära kassar från
ICA/Lidl gjorde så stor skillnad från att vara smärtfri (nästintill)
till att helst vilja sova bort smärtan några timmar.

Jag är starkare i kroppen numera och kan bära lite tyngre men
inte tillräckligt stark nog att kunna gå vidare än såhär. Med träning
kommer jag inte speciellt längre och ett felsteg och jag är på ruta 1
igen. Det finns dagar som jag ler lite mer det är korta stunder och
dem väger inte upp all den tråkiga skiten man får stå ut med.
Mina sjukskrivningspapper ligger på hög och staplas på varje
månad och vilken skillnad har det blivit sedan jag sjukskrev mig
från början? Ingen alls, det funkar inte och det vet läkarna om.
Dock har dem mer tro till att Samhall ska fixa detta åt mig så
jag kan återgå till att arbeta, dock är den organisationen ute
och cyklar ibland.

Jag tycker att Samhall är jätte bra att det finns men det passar
inte alla som är anställda där. Det finns en tjej som jag jobbar med
som säger att hon borde verkligen inte vara där, hon är anställd för
hon har dyslexi och vad undgår det henne att kunna jobba någon
annanstans. Hon säger att det var hennes räddning för hon gick
på socialbidrag och hon kunde inte tacka nej till arbete för att
då skulle hon inte få några pengar. Sen är det andra som faktiskt
klarar av sitt arbete för att Samhall har schyssta regler men sen finns
det den delen som jag ingår i, dem som inte klarar det kroppsligt
och dem inte hittar en plats som är anpassad nog.

Jag vet att man inte kan vara kräsen när det kommer till jobb och
du som läser kanske tänker “byter 10 papperskorgar drygt per dag
och får runt åtta tusen för du arbetsprövar och du gnäller?”.
Grejen är det att hela mitt liv påverkas av detta, är det rätt att jag
ska lida på min arbetstid och min fritid av smärtan och känna mig
så begränsad till att göra saker. Jag får tänka ett varv till om jag orkar
göra saker eller om jag kan hänga med på saker, tacka nej till tillfällen
jag kanske velat säga “hade jätte gärna velat följa med, det hade varit
skoj, tack för du fråga”. Nu vet alla istället att man klarar ingenting och
då är det ingen idé att inkludera tanken att fråga mig om saker.

Mitt liv kommer bestå i smärta och det har jag med facit i hand.
Mitt liv kommer bestå av många begräsningar som jag velat göra.
Mitt liv kommer bestå av mängder av tårar för jag inte är med i livets lek.
Mitt liv kommer bestå av personer som ser ner på mig som inte kommit lika långt.

Livet är ingen dans på rosor det vet jag, det är hårt och man måste kämpa
sig igenom det. Dock hade jag önskat att jag fått en nypa mindre minustecken
att stå ut med. Vi alla har våra stora hinder att ta sig igenom men jag känner att
det var sista  droppen som föll och jag vet inte hur jag ska gå vidare.

Hade kunnat skriva mera om hur jag känner och tänker men jag måste gå
och lägga mig. Ska ju jobba om några timmar och upp om ett par timmar.
Jag hoppas ni inte ser mig som en gnällspik för mitt liv är verkligen upp&ner.
Ni som  följt mig ett tag vet att det inte verkar som att det tar slut någon gång.

Jaja natti natti.

Tankar till er som har det jobbigt – Version 14.12.24

Jag är i ett ganska djupt hål själv och vet att högtider som jul kanske inte är
det roligaste som finns om man har det jobbigt. Mina jular för några år sedan
var förstörda pga min s.k. pappa ville få ur sig en massa som tryckte ner mig.
Men det är inte längre något som påverkar mig längre och jul/nyår är inget
som jag knyter ihop med honom längre. Men jag har ju andra stora problem
och ni som följt min blogg sedan tidigare vet att jag nämnt det ett antal gånger.
(Mitt sätt att bearbeta jobbiga saker är att skriva av mig).

Jag hoppas ni alla får en riktigt härlig jul, även om ni kanske har några saker
som gör att det blir lite svårare att njuta av den till fullo. Om jag fick önska mig
något, är det nog att alla ska få må bra i dessa tider när det är så mörkt ute.
Det är oftast vid denna tiden på året som man kommer i svackor och känner
sig lite extra nere.

Jag ska senare idag åka iväg och fira jul hos Caroline’s mamma och käka lite
gott osv. Max ska hänga på och det kommer han nog uppskatta för han gillar
att åka bil och sen tror jag även att han har en present att få också.
Ska bli lite kul att få komma iväg lite och jag vet en som längtar
efter snö som in i helvete! Max blir helt galen och springer fort
och rullar runt i snön, när det väl kommer ska jag filma in &
lägga upp här på bloggen via YouTube länk.

Ska gå och lägga mig nu, så ha det nu bäst och kör försiktigt
om ni är ute i trafiken (folk kör som dårar runt julen).

Försvinner in i spelvärlden – Version 14.12.18

Jag har spenderat en del nu idag till att umgås med mina vänner över Skype,
samtidigt som vi spelat lite ihop. Vi har ju känt varandra såpass länge nu att
vi vet vart vi har varandra och vi skämtar väldigt grovt. Att gå över gränsen
med vad man säger till någon är svin roligt så som vi ser det och det blir en
hel del skratt. Ena sekunden står man på ena vännens sida, sen vänder man
klacken och snackar skit om den andra när dem är med. Allt är ju på skoj
och vi vet att vi skojar, vi bryr oss om varandra och vi är goda vänner och
det känns riktigt bra. Jag fick kontakt med dessa två för drygt tio år sedan
om jag inte minns fel och det var för att jag skapade en grupp för enbart
svenskar som spelade seriöst utan att fuska. Jag var ledaren för en hel
del spelare och vi blev den största svenska klanen på servern.

När jag var mindre så flydde jag alltid från det jobbiga genom att sitta
och spela men på den tiden fanns inte Skype med i bilden. Man spelade
själv och lyssnade på musik och försvann in i spelvärlden för att inte tänka
på något annat jobbigt. Jag hade min uppväxt och oron att min sk pappa
skulle en dag att roffa åt sig mig och jag kände mig iakttagen och osäker.
Allt för att han inte kunde släppa mig, att jag hade flyttat till min mamma
istället gjorde han extremt arg (kanske ledsen) och banka svin hårt på
våran ytterdörr på kvällen. Vet att jag låg i sängen och skaka av rädsla,
nu kommer han och tar mig, nu kommer jag få stryk eller något värre
tänkte jag. Och idag har jag försvunnit in i spelvärlden lite som min
räddning på att få slippa må dåligt varje dag.

Ibland spelar man spel för att ha något gemensamt att göra ihop med
sina kompisar, ibland spelar jag för att man har ett litet behov utav
det, ibland spelar man för att jag har inte många fler hobby grejer
att pyssla med och ibland spelar man för att försvinna lite.

Idag fick jag för mig att lägga spelandet åt sidan mitt upp i allt och sitta lite
med Photoshop och leka lite. Tog en bild från spelet på min gubbe och hittade
en bakgrundsbild på någon galax, passade väldigt bra till Starwars gubben på
bilden ovanför. Jag kommer senare idag fortsätta ta det lugnt och försöka tänka
på att, på måndag får jag prata med en utav mina två läkare som har med mig att
göra. Och att nästa pusselbit hamnar på plats snart men nu är det iaf dags att gå
ut med lilla japanen Max sedan blir det läggdags för min del. Natti natti !

Ny arbetsplats – Version 14.12.15

Jag var två veckor på grundskolan med en väldigt stirrig kollega som
inte förstod mig när jag förklarade vad mitt syfte var med att arbetsträna.
Hon pushade mig och gav arbetsplatsen en sämre plats genom att gråta varje
dag så man själv tog avstånd och det blev bara en dyster dag helt enkelt.
Min handledare undra hur det gick för mig och jag förklarade läget och
att man får stå ut med detta varje dag och det blev snabbt en förändring.

Det nya stället jag är på är en annan skola men en högstadieskola där
sexan till nian går så det “mer skitet” och det är en väldigt gammal skola
som har inte riktigt tagits hand om så den är ganska sliten i sig. Hade behövts
en upprustning för att få den skolan att se okej ut för det var nog det värsta
jag har sett.. Hur som helst är min nya kollega väldigt nyfiken och pratglad
så det är positivt men hon förstod verkligen inte hur Samhall kunde sätta
tillbaks mig i städbranschen när jag har dessa problem med ryggen.
Hon sa att hon hade blivit tillsagd att hon ska försöka få mig till att
trivas och att det ska vara ett lugnt tempo för mig så jag kan öka
mina timmar snart, men hon förstod att det kanske inte är möjligt
pga min rygg. “Helt ärligt förstår jag inte vad du ska göra här”.

Igår nämnde jag även vilka få & lätta moment jag gjorde för min handledare
på Samhall och ändå hade jag svin ont i ryggen när jag gick från arbetsplatsen.
Det tog ungefär en halvtimma innan jag kunde somna för att jag hade problem
med att lägga mig rätt i sängen så det kändes okej. När jag förklarade hur dagen
var så skrev hon tillbaks att det jag hade skrivit gjorde henne lite ledsen och att
hon hade dubbel kollat om det fanns andra städjobb på väg in snart.
Men det gjorde det inte och städ är ju något jag inte klarar av så
det är något annat jag hade fått testat på isf.

Jag har gått med på alla förslag som blivit upptagna och varit positiv till deras
beslut om vad som ska göras härnäst. Man kan ju inte riktigt göra något annat
när man har försäkringskassan framför sig som vill att man återgår till arbetet
på heltid helst igår. Min läkare såg det här med att jag skulle tillbaks till Samhall
och städa som ett stort minus med hennes ansiktsuttryck och frågade mig en extra
gång när vi satt samlade om jag verkligen tror detta kommer funka.
Jag sa exakt såhär “Jag vill inget annat än att gå tillbaks till att arbeta så jag kan
få in rutiner och få in mer pengar i slutet av månaden. Men om man ska tänka på
min hälsa och vad jag klarar av så tror jag faktiskt att jag klarar det men att det
inte får vara i samma utsträckning som tidigare”. Min läkare såg ändå inte så
positivt på detta men såhär blev det bestämt iaf.

Vad som händer nu framöver är något som jag har ingen koll på.
Det jag vet att jag klarar inte detta...

Ny arbetsplats – Version 14.12.14

Vet inte om jag har skrivit det tidigare men på måndag så förflyttar jag
min arbetsplats till en annan skola. På den platsen är de medvetna om
att jag bara arbetsprövar och kommer testa på mina gränser, så det
borde gå lite lättare. Men handledare skrev även att jag ska försöka
tänka på vilket som är träningsvärk och vad som är smärta utav fel
rörelser jag gör. Kan säga att jag inte haft någon träningsvärk ännu.
Jag hinner ju inte komma speciellt långt innan det börjar göra väldigt
ont och därmed kommer inte träningsvärken ens igång (tråkigt nog).

Jag väntar ivrigt på att min sjukgymnast ska ringa tillbaks angående
hur det blir med AKTIV (som är gratis träning 2 gånger i veckan
för personer som skadat kroppen). Men jag har en känsla över
att det kommer ta ett tag till. Jag väntar gärna med att gå utanför
dörren så mycket som möjligt eftersom jag spänner mig så när
det är kallt ute. Hatar kylan när det kommer till min dumma rygg,
annars gillar jag hellre vintern än sommaren pga mina värmeutslag.

Igår var jag på kalas förresten, hos min sambos pappa och sedan
en visit hos hennes mamma. Efter det blev det att åka hemåt för att
sedan gå till Saga Bio:n för att hämta ut våra biljetter till The Hobbit.
Den är verkligen sevärd och är ett måste om man sett dem andra
Hobbit filmerna. Den slutar väldigt bra, så man kan börja se LoTR’s
filmerna direkt efteråt om man skulle se allt på en och samma dag.

Jaja nu ska jag fortsätta ta det lugnt och njuta av söndagen.
Hoppas ni har haft en trevlig helg iaf!

Haft en härlig kväll – Version 14.12.11

Idag har jag tagit det lugnt och ätit gott.
Pizza till serien “Hem till gården” 2 avsnitt sedan blev det att lira SWTOR med
Abbe, Alfred och Anton, vi körde allt ifrån PvP till lite gamla raids på Nightmare Mode.
Så det var chill och denna veckan har fler nice:iga dagar framöver, på lördag blir det att
se sista The Hobbit filmen på bio med Caroline. Vi såg första delen i Thailand om jag
inte minns fel och andra delen skulle vi ha sett där med, men den hade precis slutat
gå några dagar innan vi kom dit. Så andra delen och nu tredje delen blir att ha sett
dem på hemmaplan. Jag försöker fokusera på dem roliga delarna än att tänka på
dem tråkiga delarna som är på g, men det löser sig ju som sagt (det gör det alltid).

Hoppas ni har haft en riktigt härlig torsdag för det har jag haft.
Imorgon är det fredag och jag hoppas på att min nya sjukgymnast ringer mig snart.
Han skulle ringa mig och uppdatera mig om vad som kommer hända med min
träning på Aktiv om det fortfarande funkar att jag kan gå dit och träna gratis.
Det återstår att se det med, jaja natti natti ska upp om några timmar!

Vilsen – Version 14.12.10

Ni som följt min blogg nu det senaste vet att jag har börjat jobba och att det är rätt kämpigt kroppsligt.
Jag trodde jag var starkare än vad jag är som vanligt (dem på rehabiliteringen sa samma sak om mig).
Idéen var att jag skulle kunna jobba som lokalvårdare men att jag kanske inte kommer orka jobba i
samma utsträckning som tidigare. Men det var några saker jag inte tänkte på riktigt…
Om jag inte klarar va att ens göra en del moment hemma utan att få ihållande smärta,
så funkar ju såklart inte 2 timmars städande non-stop.

Jag ville verkligen att detta skulle funka men det här med kroppsligt arbete funkar inte för mig alls.
Läkaren jag träffa sist satt och titta på mig som att det här kommer inte att funka men detta är ju
en arbetsprövningstid och jag har prövat och vet att det inte kommer gå ihop i det långa loppet..

Tog precis bort en hel del av inlägget för det blev alldeles för mycket.
Jag är påväg att bli utförsäkrad och det innebär väldigt stor förändring i mitt liv som jag måste lösa
på något sätt. Vet inte alls hur det kommer sluta det här men det är väldigt jobbigt just nu men som
vanligt försöker jag ta en dag i sänder. Dock är det lite svårt när det är väldigt viktigt att allt går att
lösa på ett eller annat sätt snart och då måste jag planerat ut hur jag ska gå till väga.
Jag har förklarat att detta inte funkar för min handledare på Samhall och hon ska göra några samtal
och återkomma till mig om detta. Hon håller med mig om att det inte är speciellt lämpligt men vi har
nu iaf försökt.

Ska ut med Max nu i ösregnet, det kommer han inte gilla men det är något han behöver.
Klockan är just nu kvart över två på natten och jag är relativt pigg, sa till Caroline precis att
jag är uppe tills hon kommer hem. Hon har sin jobbigaste natt på jobbet denna veckan nu
och önskar nog att det var lördag nu (för då är hon ledig på natten). Jaja vi hörs!

Vilken härlig helg – Version 14.12.08

Denna helgen har jag bara tagit det lugnt och ätit gott.
Min ryggsmärta har mer eller mindre försvunnit så det behövdes verkligen.
Idag sticker jag inte iväg till arbetsplatsen för att jag fått tid hos sjukgymnasten.
Det som är trist är att min sjukgymnast jag hade tidigare har förflyttat sig till Borås
och Lerum tror jag det var (om jag minns rätt). Jag kom bra överens med honom
och han var en härlig snubbe med humöret på topp, man såg verkligen att han
älskade sitt jobb. Jag hoppas nu att jag får en bra kontakt med den nya och
att jag fortfarande kan få komma tillbaks till Aktiv på Hälsostudion.

Aktiv är en grej alla som skadat sig som behöver träning kan gå till utan att det
kostar och detta är på ett gym såklart. Jag kommer fortsätta med det träningsschema
som jag hade på rehabiliteringen, jag hade kunnat göra det på hemmaplan förutom vid
ett moment då jag behöver en maskin. Men jag behöver få komma iväg så det inte blir
så bekvämt att “kunna göra det hemma”, utan jag måste ha riktiga rutiner för att följa
det till fullo. Så jag tänker se till att få komma in på Aktiv igen och därmed kommer
det bli bättre för mig kroppsligt och jag kommer kunna klara mer.

Jag försöker för övrigt inte tänka så mycket på min situation och hur framtiden
kommer se ut. Så det är något som får visa sig framöver men det är extremt svårt
att inte grubbla eller försöka tänka ut alla steg innan det hinder. Men det är ju något
jag har försökt lära mig, att aldrig oroa mig i onödan men det är lättare sagt än gjort.

Sista arbetsdagen på veckan – Version 14.12.05

Det är nu äntligen fredag och det är fortfarande 2 timmar per dag som jag jobbar.
I onsdags när jag jobbade sist (är ju ledig torsdagar) var det ganska struligt i onödan
kan man säga, en började gråta när det inte riktigt fanns en anledning till det.
Denna personen kanske hade det lite jobbigare den dagen eller något men våran andra
kollega var inte förvånad, hon var bara irriterad på henne. Jag uppmuntrade henne till att
inte oroa sig i onödan och att man gör så gott man kan men det hjälpte inte ett dugg.

Hoppas det går lite bättre idag för annars är det väldigt konstig arbetsmiljö, vet inte om
jag orkar med den stressen man får av kollegan och även att få vara med om att tårar spills
titt som tätt. Jaja hur som helst ska jag gå om 29 minuter och då borde jag nog hinna till
terminalen på 25 minuter. Sist hade jag räknat på att 15 minuter räckte, men jag fick ju
springa och jag var HELT jävla körd efteråt och jag svettades som ett as.
Resulterade till att jag fick lite feber igår och hade as ont i benen (vet inte varför, kändes
som jag hade blåmärke från lår till smalben).

Nog om arbete nu, över till något som jag har väldigt roligt med.
Jag och min spelkompis Abbe kör på som in i helvete och utforskar som fan och tar achievements osv.
Inget ni andra förstår som inte spelar kanske men vi har otroligt kul, detta området och grejerna vi gör
just nu är nytt sedan i Tisdags. Sista tiden igår testade vi PvP och det var riktigt kul att jag blivit så
mycket starkare efter den nya uppdateringen och jag kan säga att PvP är nog faktiskt lite roligare
nu när striderna går ännu snabbare. Hörde från Abbe att striderna ska vara lite långsammare och
kanske inte att man kan dö så snabbt och det kan jag nog förstå för man dör ganska snabbt emot
vissa klasser i spelet. Men jag ägde igår och klarade till och med en Arena där 4 pers fokuserade
på att ta ner mig först, men där stod jag levandes kvar i slutändan. Nä jag har så himla kul och
det behövs för att jag ska hålla humöret uppe.

Idag ska jag göra mina daily quests (helst med Abbe) och sedan blir det en jävla massa PvP,
får se om jag kommer köra Ranked PvP senare men är fortfarande lite halv kass eftersom
dem gjorde om så mycket. Jaja ska sätta igång och göra mig i ordning så jag är redo för att
gå till jobbet. Tack för denna veckan och hoppas eran sista fredag blir härlig om ni nu jobbar
vardagar, hur som helst vi “ses”.

PS:
Juste glömt skriva till er som följer mig på bloggen, att på måndag ska jag till sjukgymnast!
Finally, ska jag få komma igång med att få träna någon gång i veckan så jag kan “stärka upp
kroppen, så jag klarar mig längre”. Jo visst om det ändå blev så bra som det låter…

- Öh öh öh! Negativ! Du var negativ där! : O

Fick ett äkta förlåt från hjärtat – Version 14.12.01

Jag har tagit det lugnt vid datorn nu på eftermiddagen till nu (19.12 i skrivande stund).
Sa till Caroline att jag skulle ta och spela något kanske, men jag har inte kommit längre
än att checkat min facebook och en del youtube klipp. Denna låten är rätt soft förresten!

Jag fick ett meddelande från en gammal klasskamrat på facebook där hon sa förlåt.
Förstod ingenting först och tänkte, hon måste ha skrivit till fel person men hon förklarade kortfattat såhär:

“Joacim… Jag har aldrig sagt detta men jag skäms för hur jag behandlade dig i skolan, förlåt för
att jag var ju elak och sånt, jag spelade cool, haha… Du kanske inte minns det, men jag har tänkt
på det.. Om jag har gjort dig ledsen någon gång så vill jag iallafall säga förlåt”

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig känt mig illa behandlad av denna tjejen.
Och på den tiden var jag enormt kär i henne och lös upp varje dag hon kom till skolan, var perioder
jag tvekade på om jag skulle gå fram till henne och säga vad jag kände för henne. Dock var jag inte
tillräckligt modig på den tiden och var alldeles för blyg för att ens prata med tjejer i allmänhet.
Vad jag minns hade hon toppen betyg i högstadiet och skolkade ofta och kom när det var prov.
Så varje gång hon var borta var det trist, vem vill inte ha ögongodis att titta på haha.
Under högstadietiden var jag en kille ingen såg eller pratade med men jag hade mina “geek”
kompisar som jag trivdes med. Kände mig aldrig illa behandlad av någon i våran klass men
man var inte speciellt populär och det kändes trist att andra killar fick uppmärksamheten.
(tänker mest på killarna i parallell klassen).
Berättade iaf nu för första gången till henne över facebook att på den tiden var jag mega kär i henne
och att jag var nog kanske blind utav att hon varit elak mot mig eller så. Mitt minne av henne var ju
bara positivt och jag gav henne beröm att hon sa förlåt. Att erkänna en sådan sak krävs nog en hel
del mod att stå för något och att man gjorde fel. På den tiden vet jag att hon spelade lite cool och en
hårdyta sådär, men varje gång hon skratta såg jag hennes mjuka sida och jag fattade att hon var inte
alls den tjejen hon försökte visa. Hon skratta bara och sa att nu kan hon sluta ha någon ångest för
detta, men jag sa att det var lugnt och vi avrunda strax efter där.

[Bonus Information]
Vet inte om hon läser min blogg men jag kan berätta lite som har med ämnet att göra.
Jag umgicks väldigt mycket med min kompis Jonathan och jag sov över hos honom ibland
och vi hade våra killsnack, och för er som inte vet vad det innebär är det endast tjejer man
snackar om. Iaf större delen av tiden man umgicks, sedan la vi poäng på vilka man tycker
är fina och skulle kunna tänka sig bli tillsammans med om man fick drömma bort sig lite.
Jag var intresserad av några tjejer i klassen med denna tjejen jag skrev om tidigare var
number one helt klart. Dem andra jag tänkte på hade väldigt mycket behov utav
uppmärksamhet och det gjorde att dem sjunk en del i mina ögon.

Max fyller 1 år – Version 14.11.30

  
 
 

Vi tog en promenad till en inhägnad hundplats eller vad kallar man det?
Det stället var helt nytt för oss men Caroline hade sett det tidigare men var inte säker om det var
för hundar eller vad det var. Men vi var där och vi filma in lite, kanske kan ta klippet och ladda upp
så ni får se (länkar klippet från min YouTube kanal kanske). Men när vi var där och Max fick springa
av sig lite, så kom det en gubbe med sin golden, det var en tik så det var ju intressant för våran lilla
plutt. Så han busa med den stora hunden och dem sprang runt lite, han var lite stirrig av allt lekande
men lugnade ner sig när vi kom hem igen. Caroline tog dessa korten och han fick även lite leverpastej
och prinskorvar som födelsedags mat Han tyckte det var jätte gott och nu ligger han och vilar.
Jag funderar på att göra det någon timma eller två jag med eftersom vi gick upp så tidigt.

Dock ska jag upp tidigt imorgon också, eftersom det är då min arbetsprövning börjar.
Min rygg är inte i skick alls den senaste veckan, tror jag har haft ständig värk/smärta i
ungefär fem eller sex dagar irad nu. Tur så ska jag kolla lite vad som behövs göras nu
i början och hjälpa till när jag känner att det är okej och kan utmana kroppen lite mera.
Ser framemot detta och ska bli intressant att se vem jag kommer gå bredvid med och
även om detta är ett bra utgångsläge. Ska förresten vara på en grundskola så som jag
fattat det, dock är det en bit bort så jag kommer nog få köpa ett månadskort..

Hur som helst har min dag varit bra och ska nu vila inför imorgon!
Hoppas eran helg har varit lika bra som min varit!

Arbetsprövning – Version 14.11.26

Tidigare idag skrev jag min långa väg till att få min rygg undersökt och
att idag var det dags för möte om kommande arbetsprövning. Och nu är det dags!

På måndag börjar jag klockan 7 men framöver blir det 6-8 som jag kommer jobba
med någon tjej i min ålder. Det blir lokalvårdare som jag nämnde tidigare och som
jag haft tidigare men ibörjan blir det att se vad jag klarar av och testa gränserna lite.
Jag kommer inte ersätta någon personal utan jag kommer testa på lite och efter en
månad så kanske vi ökar på timmarna (hoppas på det). Jag har varit helt slut idag
pga för lite sömn, kunde inte riktigt somna igår för jag visste vad som skulle hända
och bli sagt på mötet. Så dem var lite förvånade över att jag var så positiv till att
börja jobba för det är ingen där på Samhall, men jag har ju längtat efter detta.
När jag sa att jag har längtat efter att få in rutiner, komma in i samhället igen
med att arbeta och skaffa lite mer pengar i slutändan av månaden och deras
reaktion var jätte positiv. Så jag vet ju inte nu hur det kommer vara framöver
men just nu har jag fått en plats att testa på och blir det för jobbigt har jag
ett nummer att ringa och berätta vad som är galet osv. Allt är ordnat och
detta är en test först på 3 månader som jag kommer arbetsträna och
förhoppningsvis öka mina timmar sakta så jag inte pushar mig för hårt.
Dem på rehab sa att jag har väldigt höga krav och det kanske jag har,
men jag tycker det är löjligt med 2 timmar till att börja med.
Men med dessa arbetsuppgifter så är det slitigt men jag ska iaf
försöka och testa på lite titt som tätt och göra så gott jag kan
för att hjälpa till och känna efter hur allt går för mig.

Är som sagt as trött och ska tvinga mig ut med Max nu.
Han verkar inte vilja gå ut ännu för han gick och la sig men han
måste allt ut innan jag lägger mig för att sova. För det blir ingen
utgång för honom förrän Caroline kommer hem från jobbet.
Natti natti

Urfunktion – Version 14.11.24

Denna dagen har gått jävligt sakta och jag har tagit det lugnt till max, inte ett piss har blivit gjort.
Sovit och sovit och sovit har varit mitt schema idag men till maten såg jag och Caroline på “Hem till gården”.

Efter vi hade sett två avsnitt så ringde jag till Tele2 för att stressa upp dem lite med mitt ärende.
Minns ni för snart 3 veckor sedan att jag köpte en ny mobil (Sony Z3)? Jag beställde hem ett nano-sim för att
kunna använda den så snabbt som möjligt och det tog inte lång tid innan jag fick det. Dock måste man aktivera
sitt nya kort via ett samtal till Tele2 eller via deras hemsida, saken var den att mitt gick aldrig igenom helt.
Varför jag fick ett hinder och Caroline inte fick det med sin som hon beställde samtidigt som mig, var för att jag
hade en kvar liggande order från Tele2 som hindrade min aktiveringsprocess.

Jag förlängde mitt Tele2/Comviq och skulle då få en gratis mobil som var en äldre modell, den var olåst och
det skulle kunna tänkas vara en reserv mobil eller om jag ville sälja den vidare eller ge bort den. Så det lät ju bra
eller hur? Grejen var att dem hade för få mobiler och dem gick åt för snabbt innan dem kom till min tur i hantering
av sina kunder, så jag uteblev från gratis mobilen. Och därför blev det fel för att jag hade en “order” som låg och
väntande på mig som teknikerna inte visste hur dem skulle lösa. När jag fick reda på detta, undrade tjejen jag
pratade med om jag skulle kunna tänka mig att få min kommande månadskostnad att utebli så jag fick en
gratis månad och jag buga och bocka.

Men efteråt tänkte jag “Mobilen måste ha varit mer värt än knappt en hundralapp som jag betalar varje månad,
så jag blev lurad på pengar egentligen eftersom dem lova mig en gratis mobil som såg ut att kosta mer än 100kr”.
Jag strunta i det och tänkte att det var sent påtänkt nu men man borde vara mer vaksam när man pratar med
dem direkt. Hur som helst ringde jag ju dem efter avsnitten och sa att det snart gått tre veckor och det är lite
trist att det känns som jag är ett bortglömt ärende. Även att jag haft min nya mobil i tre veckor utan att få
använda den fullt ut. Men att jag förstår att allt ligger hos teknikerna/supporten till att lösa mitt ärende.

Jag blev iaf bra mottagen av killen hos Tele2 och han sa att det finns tyvärr inget han kan göra mer,
då det redan är satt som ett högt prioriterat ärende och att det enda som finns att göra är att vänta.
Han lät lite bekymrad eftersom jag inte kunde använda min mobil ännu och han förstår att jag var
lite irriterad. Men denna gången roffa jag åt mig lite och inte bara sa okej och la på mer eller mindre.
Jag sa att eftersom jag väntat snart 3 veckor på något som ska funka direkt och att jag blev lovad
en mobil som jag inte fick, så känner jag att det borde kompenseras lite till eftersom en månadskostnad
är väldigt lite jämfört med vad jag har fått stå ut med. Han sa självklart kan jag lösa så det blir ordnat
men att det får bli efter din mobil blivit aktiverad osv, eftersom vi vet ju inte nu hur länge du kommer
få vänta mera. Så han skrev iaf en notering och när min mobil funkar hör jag bara av mig till dem
så ska vi se vad dem kan göra för mig för att göra mig som kund gladare och inte byta operatör
i framtiden. Alltid tyckt att Comviq/Tele2 har varit det enda rätta men nu tvekar jag allt på dem.
Priserna och avtalen har alltid passat mig tidigare men det kanske finns fler där ute som pressat
ner Tele2’s priser nu.

Biodags! – Version 14.11.22

Om ett par timmar blir det att gå på efterlängtade filmen “The Hunger Games: Mockingjay – Part 1”.
Både jag och Caroline älskar att gå på bio och vi ser stora filmer på bio, annars väntar vi tills dem
kommer ut. Biobesök är något vi ser som något speciellt och roligt att göra och därför kan man festa
till det någon gång ibland. Något år gick vi nog en gång i månaden i snitt på ett år om jag inte minns fel.

Nu är det ungefär fem dagar kvar tills jag ska på mötet och jag tycker det är jätte spännande.
Jag ser verkligen framemot att få besöka den blivande arbetsplatsen om det nu händer på onsdag.
Även om jag tycker det låter rätt dumt med två timmar per dag, men måste inse att detta är för att
se hur mycket jag orkar. Så jag får köra mitt bästa men inte köra på så det blir dumt med att öka
min smärta som jag skrivit tidigare. Jaja ska njuta av dessa dagarna tills dess och se till att göra saker
jag tycker är roligt och en rolig grej är numera PTR (Public Test Realm) servern på Diablo 3!

Störa mötet blev lyckat ! – Version 14.11.19

Jag hade idag ett möte på min vårdcentral med både försäkringskassan, min handledare från mitt jobb
och en läkare jag träffat 2-3 gånger (hon har tagit över för min ordinarie läkare som är väldigt upptagen).
Min tanke var ju att börja jobba inom kort och så blir det, men i väldigt lågt tempo och det är ju bra.
Jag har ju varit helt sjukskriven tills det blev min tur för att komma till rehab kliniken i Borås, men från
början ville försäkringskassan att jag skulle jobba tills den tiden var kommen. Både dem från mitt jobb
och min läkare tyckte det var dumt, eftersom det inte fanns några underlag på vad som var bra eller
dåligt för mig att göra. Därför väntade vi med att jag skulle sysselsätta mig på en arbetsplats under
denna tiden. Hur som helst ville försäkringskassan att jag skulle börja direkt ungefär och dem från
mitt jobb sa att det tar kanske några dagar innan hon har pratat ihop sig med andra platschefer.
Så jag får den bästa platserna att välja mellan, så på onsdag blir det ett besök i ett utav deras
kontor och se vad som finns för mig. Och tanken nu med att få arbetsträna är att börja på
2 timmar per dag 4 gånger i veckan (låter jätte lite jag vet, men det kommer stegra med
tiden som går för att se vart min gräns är). Både läkaren och dem från mitt jobb sa att
det är viktigt att jag säger ifrån när jag vet att vissa moment kanske inte funkar eller
att det blir för tungt kroppsligt för mig så jag får avbryta och kanske faller tillbaks.

Så upplägget verkar väldigt bra hittills och en standard arbetsprövning är på 3 månader fick
jag höra. Så under den tiden är målet att försöka nå deltid (40% av min 80%:iga anställning).
Det som är trist är att det beror helt och hållet vilken arbetsplats jag kommer till och orkar
med, men hur som helst kommer jag ju kunna börja jobba och få in mer pengar än vad jag
får nu och det ser jag som ett stort plus. Jag har förstått att jag kanske inte borde söka mig
ur Samhall när jag har en plats hos dem och dem är schyssta emot än. Jag vet att mer utav
mig krävs om jag byter till ett arbete utanför Samhall, titta bara på jobbet jag hade på Tempo.

Bestämde vilka uppgifter jag hade och det var lugnt och de visste att jag hade ryggproblem så
dem skulle inte köra med mig. Sedan när jag kom in i rutinerna och saker gick snabbare så blev
det tyngre uppgifter och jag körde på alldeles för hårt. Har jag dock kvar min anställning på
Samhall så kommer jag ha en anpassad arbetsplats och det kommer vara okej med att jag inte
klarar av så mycket (men nu är det ju en period jag får testa vad jag klarar och inte såklart).

Är lite trött så jag har säkert skrivit saker och ting dubbelt eller hel knas men hoppas ni fick
en uppfattning om vad som kommer hända nu framöver. Troligtvis blir det att jag får testa på
att börja köra som lokalvårdare igen (har ju gått 1-2 kurser på Samhall för det så jag har ju
kunskaperna och gjort det tidigare). Arbetsplatsen blir förresten i Alingsås om det går att
ordna nu på onsdag och titta på hur det ser ut osv.

Skaffa barn?! – Version 14.11.19

Jag och Caroline har passerat 4 år tillsammans och under våran period ihop har vi fått frågan många gånger.
”Ska inte ni skaffa barn snart?” och under en period sa vi faktiskt “vi har funderat på det och pratat om det,
men att det är inte ett bra läge just nu med boendet vi har osv”. Men hur är det nu? Vad är våran inställning?

Vi ändrade oss för ett ganska bra tag sedan nu och vi känner att vi vill fokusera på oss själva istället.
Vi vill hellre fokusera på att göra fler äventyr och unna oss saker i livet innan ett sådant stort steg tas med att
skaffa barn. Tidigare var våran idé att inte vara allt för gammal när vi skaffar barn för att vara en ung förälder.
Men eftersom vi sedan ett tag tillbaks och fortfarande vill vänta eller kanske till och med strunta i att ha barn,
så blir det att ha det bra tillsammans som vi har det nu. Stadigt förhållande och vi har våran lilla plutt Max
som får duga till “barn” för oss. Men kan säga att jag alltid velat ha dotter med namnet Sarah eller Sandra,
sedan jag var tidig tonåring kom jag på det, men som sagt är ju inte lika säker numera på barnfrågan.

Barnfrågor och vad personer tycker man borde ha innan man skaffar barn är så olika vad man tycker.
Men jag tycker det ska en stadig grund med boende och inkomst, alltså en stadigt liv i sig. Nu vet jag att
många kanske tänker, att sånt löser sig och det kanske det har gjort för många. Men jag tycker att det är
ett beslut man borde tänka om flera gånger på innan man gör en sådant beslut. Hur många par håller ihop
efter dem skaffat barn? Inte många vad jag vet… Och det är värdelöst, för då har barnet skilda föräldrar
och det blir tråkigt för barnet med en uppväxt där man får välja mellan mamma eller pappa.

Varför inte ge förhållandet en bra tid först med många lyckliga år utan några större bråk först?
Se om din partner är så vettig som du trodde från början och var inte för snabb med känslor/beslut som
oftast tas snabbt då man är nykär och kanske inte tänker så långt. Det handlar nog rent ut sagt om en
mognadsfråga, är du vuxen nog att ta ett sånt beslut? Sluta med det unga livet och bli en bra förebild
med att vara en duktig förälder. Tiden då många unga festar och har sin period som ung med att dricka
var och varannan helg får sitt slut och man fokuserar på att ta hand om ett barn och sin nya familj till
hundra procent.

Något som jag har hört ett antal gånger är tjejer som sagt “Jag vill bara ha ett barn att ta hand om,
jag skiter i vem farsan är” gör mig extremt arg. Vem vill inte kunna ha sina båda föräldrar vid sin sida
när man växer upp? Jag kan erkänna att jag har hört detta 3 gånger med handen på hjärtat och jag
önskar att det barnet får en bra uppväxt trotts att föräldrarna då inte testat om dem funkar bra ihop.

 

Jag bloggar efter mitt stora möte på vårdcentralen om hur det gick och vad som kommer hända.
Längtat efter denna dagen så extremt länge nu, ska bli skönt med att få in riktiga rutiner igen

Två dagar kvar! – Version 14.11.17

Om två dagar så kommer jag ha ett möte med Försäkringskassan, Samhall och min läkare.
Vi kommer komma fram till hur framtiden nu kommer se ut nu inom kort, hur många timmar
kommer jag att arbeta och hur många dagar i veckan. Tror det är det i stort sätt, vet inte hur
lång tid det kommer att ta innan jag får en plats på något ställe, men vet att dem sa såhär till
mig sist jag prata med dem på Samhall.

“När du är klar på rehabiliteringen och du är redo för att pröva att arbeta igen.
Så tittar vi på vilka områden som skulle kunna funka för dig, och även hitta en
arbetsplats där du kan känna dig trygg och ha ett ställe som blir ditt område.
Så får du rutiner att hålla som du gillar och då blir du inte förflyttad runt som
det lätt kan bli inom Samhall”.

Tror det kommer bli super och jag ser framemot mötet även om det är många funderingar
kring hur min vardag kommer se ut. Dock visas det snart och det kommer kännas skönt
att få rutiner på riktigt. Jag har infört tvätt och dammsugnings schema för min del här hemma
så jag vet när jag får göra en insatts. Att jag har schema lagt vad jag kan hjälpa till med här
har inte tillåtits tidigare så det känns skönt att jag inte får höra “Jag vill inte vara en hemmafru”
när jag faktiskt vill hjälpa till, men jag behöver satta dagar varje vecka för att det ska funka
med mig. Annars blir det inget gjort för min del, eftersom jag behöver rutiner som är schema
lagt (ser inte när saker och ting behövs göras). Vi alla är olika som tur är och jag vill ju såklart
göra mitt allra bästa hela tiden, så man inte får höra att man är lat eller inte hjälper till eller nått
sånt. Ändringen på detta med att jag fick in mina rutiner har gjort att Caroline mår bättre och
ibland kan hon till och med säga: ”Jag hjälper dig, för annars känns det som du får göra
allt och jag inte gör någonting”. Så det är nice med stadigt förhållande utan några
problem eller tjafs (nog ganska ovanligt att man matchar varandra så bra).

Saknar värmen, var som en kung och min rygg var inga problem alls. Min rygg älskar Thailand!

Det är inte ofta jag har känt mig fin i några kläder. Men där fick jag allt några fina köp + klocka <3

För er som snubblat in på min blogg och är nya, kanske inte ni vet hur länge jag och min
sambo har varit tillsammans. Det är strax över 4 år nu och på denna tiden har vi gjort mängder
med grejer som jag aldrig trodde skulle kunna hända på så kort tid. Jag tänker på dem roliga
bitarna som jag måste fokusera på lite extra på, så jag höjer min känsla av att må bra eftersom
den är väldigt låg. Rabblar upp grejer, 2x Thailand resor, köpt lägenhet, köpt bil och ser
framemot att få börja en ny hobby kan man väl säga men nämner inget om det nu i bloggen.
Det krävs det mycket tid till att lära sig först och sedan vara försiktig men jag har läst, lyssnat
till mig information mestadels och även tagit och sökt på egenhand om information på nätet
för nybörjare. Så vi får se hur lång tid det tar innan jag kan börja men är fortfarande osäker
på det så det blir att träna in det mera såklart. Men nog om det!

Våran fina KIA – Picanto som hela familjen på 3 gillar. Max älskar att åka bil förresten.

På torsdag eller fredag ska jag träffa en person jag lärde känna lite smått på rehab:en.
Han har skaffat sig en hund som heter Doglas och ser ut att vara ungefär i samma storlek
som Max. Så dem ska få träffas och busa med varandra, Max älskar ju att träffa andra
hundar men han brukar vara väldigt gnällig först tills han känner sig bekväm med den
han träffar. Sen bara några minuter efter så har han lugnat ner sig och är cool lugn,
så det är rätt nice att det går så fort. En grej som jag och Caroline inte gillar med
Max är att varje gång han ska poop:a, så blir han förbannad/irriterad ungefär
hälften av alla gånger. Det börjar med att han ska bita i kopplet och vill
lägga sig på det. Men då håller vi handen så långt in som möjligt så han
inte kommer åt kopplet, då har han inget att bita i och slutat ganska
snabbt ändå. Men så störande att han ska bli sur bara för att han
ska göra ett utav sina behov Aja han lugnar väl ner sig med
tiden ju äldre han blir, han har ju så mycket energi numera.

Japp vi avslutar väl inlägget med den kategorin, trevligt va?
Är det något ni undrar över så kommentera gärna!
Accepterar kommentarer om det är något vettigt :)