Igår var jag och Caroline ute på en sväng med Max och var med hans tjejkompisar Itsumi och Lii. Och efter vi hade varit ute en stund och dem fick springa lite fritt i ett inhägnat område så var jag helt färdig i ryggen. Jag har haft väldigt ont för övrigt sista veckan nu för jag gjorde en dum rörelse, väldigt klantigt gjort. Ställde ner mina skor från skohyllan och böjde mig ner för att lägga dem på golvet för att sedan ta på mig dem, smack så fick man väldigt ont. Tog en dag så gjorde man nästa misstag för veckan, står upp och tar på sig strumpor och böjer sig fram på ett ben för att ta på ena strumpan, smack så fick man svin ont igen. Jaja smärta är ju inget nytt för min del och det är ju inte farligt att jag får det men det är väldigt onödigt att ha det. Ibland orkar jag inte gå “omvägar” för att slippa få smärta för det tar sådan energi att hela tiden tänka på hur jag INTE får göra.
Hur som helst mår jag rätt bra med mina tabletter jag tar för mina självmordstankar och planer för att utföra mina dumma idéer. Dem spökar långt bak men dem är inte alls nära längre eftersom jag numera orkar tänka lite mer positivt på vad jag har uppnått på så kort sikt. Bortser man från alla tråkiga bitar med att vara långtidssjukskriven pga min rygg och att inte kunna leva ett normalt liv för detta, så har jag ju det faktiskt väldigt bra. Jag har en hjälpsam sambo som jag kommer bra överens med (bråkar aldrig) och vi har våran son Max (det är våran hund om ni är nya på bloggen) och våran lägenhet vi fick köpt relativt billigt och är nu värd mer än vad vi fick den för och även lyckats åka utomlands 2 gånger på strax över två år. Jag och Caroline har tänkt på att åka tillbaks till Thailand i december månad eller januari över en vecka (eftersom vi har hund nu, så kan man inte bara åka iväg en längre period).
Men vi får se hur det blir med den punkten, det är en hel del saker som kommer hända detta året på den ekonomiska sidan då jag blir helt utförsäkrad och kommer inte få in några pengar. Dock kommer jag få aktivitetsstöd under 3 månader och sedan återupptar min sjukpenning från FK igen. Det ska inte bli några problem säger Caroline ekonomiskt sätt men jag blir bara väldigt nojig eftersom det är ungefär fyra tusen mindre för min del i tre månader. Det är rätt mycket pengar ändå…
Hur som helst har Caroline väldigt bra koll på den biten och jag litar på henne även om min oro för sådana bitar alltid tar över. Jag är något segare att hänga med i svängar när det gäller räkningar och den biten så Caroline har tagit sig på den biten att klara av det. Hon tycker det känns skönt att ha kontroll och jag litar ju på henne när det gäller vårat sparande och vad vi spenderar osv. Vet tex att mitt “ex” eller flört jag nästan flyttade till hade en väldigt speciell syster som frågade mig om jag kunde ta SMS-lån åt henne. Jag trodde hon skojade men hon behövde pengar till blöjor och dagen innan hade hon köpt ett svin dyrt nagel-set som hon skulle “få in pengar på” som misslyckades totalt. Gjorde såklart inte det och tänkte, vem fan har så dålig koll på ekonomin så man inte har råd till basic saker till hemmet och till sitt barn. Ens barn går la först? Vissa personer ska inte ha barn säger jag bara… Detta var inte en engångsföreteelse utan dem hade flera SMS-lån och killen i det förhållandet hade ett olagligt körkort. Man hör direkt vilken nivå dem människorna levde i, inget jag hade velat vara nära.
Jag är den personen som alltid vill göra rätt för mig och vill inte bryta några regler så man får någon som snäpper än på fingrarna då man gjort något fel/mindre bra. Så många tycker tex jag och Caroline är löjliga som betalar TV licensen haha. Det är en konstnad som vi tycker är HELT ONÖDIGT! Eftersom vi inte tittar på TVn överhuvudtaget. Sedan vi köpte våran TV (haft den i kanske 3 år) så har vi nog inte tittat ens 10 timmar, dock har vi kopplat in den till Carolines laptop och där kan man ju titta på TV4play osv.
Jaja orkar inte riktigt skriva mera nu och vi får se när jag skriver igen. Men jag lever iaf och mår relativt okej ändå. Jag blir lite trött av medicinen tror jag och har lagt flera timmars sömn extra per dag nu ett par veckor. Sömn är skönt men det känns som dagarna rinner bort och det kan ju vara rätt bra ändå att jag känner så eftersom det är en del grejer som är på gång. Dyslexiutredning som ska göras om, nollställda min sjukersättning, kanske hundutställning (om vi får hjälp dvs som det blev sagt igår, jävligt roligt) och kanske då till värmen i slutet av året (mår väldigt bra utav värmen för min rygg).
Håller helt klart med dem i klippet. Man måste prata mer om hur man mår så fler personer kan räddas. Det är känsligt när det blir allt för privat och jobbigt för stunden, men att få hjälp när det behövs är något som är jätte viktigt. Det fick jag för inte alls länge sedan.
För er som missat lite hur jag mått det senaste, ska jag förklara lite vad som har hänt för bara några veckor sen. Men tar lite gammalt först, som tidig ungdom började med mina självmordstankar och även gick över till försök. Jag lyckades inte med mina mål och jag mådde såpass dåligt även då jag hade personer att prata av mig oss (och skrev av mig). För något år sedan eller två, blev jag kontaktad av en sekreterare till programmet "Malou efter tio" för att jag hade skrivit om ett utav mina försök här på min blogg.
Dem skulle ta upp självmordstankar/misshandel/oroliga familjesituationer som gör att ungdomar mår dåligt och vilken hjälp det finns att få osv. Dem ville ha lite info varför och hur det var lite mer detaljerat för att ge exempel i TV vad det kan vara för anledningar m.m. Så jag gav så mycket info jag kunde för att dem skulle ha lite mer "kött på benen" med att ta upp olika grejer som händer runt om i landet i vissa familjer.
Dessa tankar, försök och planer har man haft genom åren men inget jag själv tagit speciellt på allvar. Det var inga konstigheter för mig att jag kände att det var en enkel utväg från allt helvete man får stå ut med. Jag kom tillbaks i dessa svackor och försökte igen även om jag hade fått det bättre med tiden. Jag har aldrig varit orolig innan för dessa tankar eller att jag planerar och försökt mig på att försvinna. Men jag var riktigt orolig för det runt jul/nyår och en bit in i Januari tills jag fick pratat med min läkare om detta.
Min livssituation som jag är fast i, har förstört en hel del och gett mängder med stora hinder till denna dag men jag har hittills försökt mitt bästa att klara det ändå. Om man lägger allt det gamla bakom sig och tittar på det allra senaste så är det: tråkiga kommentarer, myndigheter som inte tror på än, extremt dåligt bemött av en kurator (som bad om ursäkt för hur hon behandla och pratade med mig osv). Mina hinder är inte över än utan det är en hel del kvar som står på listan att fixa till innan jag mår bra inombords men nu har jag fått börjat med antidepressiva mediciner och det är verkligen en mirakeltablett. Jag gick från att själv vara orolig för hur jag tänkte och ville göra och väldigt apatisk till livet i sig, till att må extremt bra. Det märktes ganska snabbt tyckte min sambo, vilken inverkan tabletterna hade på mig. Och jag kände själv efter ett par dagar bara, att jag mådde extremt mycket bättre och mina tankar och oro bara försvann. Jag gick verkligen från 0 till 100 och jag fick till och med en glädjetår för jag kunde se framför mig vad jag egentligen har skaffat mig i livet, trotts mina smärta och mina problem som kommit med min rygg.
Jag kommer ju inte undgå att ha ont men jag kunde ändå se att jag har lyckats spara undan till ett hem, vi har köpt en helt ny bil, vi har en go hund och jag har världens goaste flickvän som ställer upp hela tiden på mig. Caroline får ta väldigt mycket själv i vårat förhållande och hade det varit en annan tjej hade hon stuckit för länge sen.
Både jag och min läkare har siktat in sig lite mer på att jag kanske inte platsar på arbetsmarknaden. Min stora oro är att den ekonomiska frågan blir kaos och jag måste ha ett lugn på den kategorin annars blir jag väldigt ostabil i mitt mående. Det är nog inte jätte konstigt men jag reagerar lite kraftigare än att bara bli orolig när jag ser fler och fler hinder återkommer varje dag. Så min ryggskada som jag får gå med varje dag i resten av mitt liv och sedan att min dyslexi ställer till det även om det inte är ett stort problem i sig. Men det är ändå en jobbig del att försöka få personer att förstå att det kanske bör göras på andra sätt för att man ska lära sig in saker och ting lite lättare. Tänker på saker man ska lära sig snabbt för att sedan följa upp, min inlärningsförmåga och läsförståelse har alltid varit låg och detta är något som ska testas igen.
När jag precis hade börjat på högstadiet och jag fick mina extra Svenska lektioner och Engelska lektioner. Så märktes det ganska snabbt att jag låg ganska mycket efter i vart andra barn i min ålder borde ligga i för någon nivå. Vi satte igång med en dyslexiutredning och visst hade jag stora tecken på dyslexi och jag fick på papper att det är lite svårare för mig att ta in information osv. Men om man ska återgå till ämnet innan om att jag inte platsar längre på arbetsmarknaden så är detta en utredning som jag ska göra igen, för att få ny fräsch utredning för att ha mer underlag på att bli förtidspensionerad (detta var inte ett rakt nej från läkaren innan arbetsträningen). Men eftersom min situation är oförändrad och såpass dålig, Samhall gav mig det lättaste dem kunde ge mig i arbetsmoment och kortaste sträckan att ta sig till jobbet osv så, så ser min läkare mer och mer att det inte kommer ändras. Jag har haft mitt liv oförändrat i 3 år och det finns inget man kan göra och jag är okej med denna “utvägen” om jag bara får det bestämt snart för att leva i ovisshet är något jag hatar (hatar är starkt ord, jag vet). Att vara 26 och veta att det är så det får bli och att man har med sig sin läkare gör att man förstår att det faktiskt är så allvarligt.
Man väljer inte sitt liv och hur det blir, man har mer eller mindre otur och jag fick denna skiten. Jag försöker att leva vissa dagar som att jag inte har ryggskada och det får man lida för sedan. Tar på mig lite för mycket grejer för att känna sig duktig eller underlätta för min sambo (värt det). Men att veta att jag kommer ha ständigt ont tills jag dör är något som är ganska ledsamt. Om jag tar det lite lugnt och inte gör massa dumma rörelser som vridmoment eller lyft så klarar jag mig rätt bra men men. Väldigt långt inlägg och nu ska jag och Caroline ut med Max, sedan blir det att se Farmen som gick igår.
Ny version då vi lämnat (20)14 och övergått till (20)15. Jag ska gå tillbaks i bloggen och se vad som har hänt och skriva ner dem i punkter här nu. Vad hände 2014?
Åkte till Thailand två veckor i Januari. (Värmen gjorde så jag var mer eller mindre smärtfri).
Köpte oss en bil, KIA Picanto 2014 modell. (Vi har betalat av hälften än sålänge).
Fått känna mig duktig på StarWars spelet när folk berömt mig. (Att få känna sig duktig någon gång känns skönt att höra när man mår dåligt).
Rehab skulle börjat februari men blev flyttat till Augusti & avslutad i Oktober. (extremt jobbigt att få gå och vänta så länge på den rehabiliteringen).
Början av November köpte jag ny mobil, dock fungerar den inte ännu. (Tele2 jobbar otroligt segt och det har nu gått 2 månader utan någon förändring).
Startar arbetsträning som led till självmordstankar/planeringar. (Mitt arbete, FK och snart min läkare vet om detta och ska bli ett möte snarast).
I augusti skrev jag såhär i min blogg. Ni som har läst dem senaste inläggen vet hur jag mår. “Jag tänker på vad jag hade kunnat unna mig och gjort om jag hade kunnat arbeta vanligt om jag inte hade skadat min rygg på Liseberg. Något jag borde ta itu med och faktiskt kanske kan få en peng för att jag är skadad for life och att jag kanske inte kommer kunna jobba något mera i mitt liv borde jag få det lite lättare i mitt liv med att inte behöva tänka ekonomi och oro över det.”
“En sak jag alltid sagt i alla år, är att allt löser sig. Och jag vet att det gör det efter alla hinder jag mött på, men hade gärna velat se en mer klar väg framför mig och inte så suddig som den är nu. Så jag har hopp om att mitt liv kommer bli bättre men hade gärna velat må bättre än vad jag gör. Min framtid är väldigt oklar även om jag nu genomgår en rehabilitering på sex veckor med min rygg. Har fått svar på att det kommer inte bli bättre men att jag kan träna för att kunna “orka” mer innan jag gått över gränsen vad min rygg klarar av. Och jag vet hur min framtid kommer se ut och jag har facit i handen på att det är som det är. Accepterat det? Tror det men hade önskat mer utav livet.”
Tänk dig såhär: Du har en arbetsplats du jobbar 100% på och du får in cash som aldrig förr. Du mår riktigt bra och känner att du har faktiskt råd att köpa dig saker du vill ha. Du märker efter du skadat ryggen att du inte klarar av det och säger direkt att du måste sänka din % för att kunna orka med och inte sjukskriva dig fram och tillbaks hela tiden. Du märker att med dem rörelserna du gör på jobbet gör att du gråter efter varje arbetspass efter jobbet när du står och väntar på tåget hem. Du inser att detta inte funkar och sjukskriver dig ett bra tag och undertiden börjar du gå hos sjukgymnast och får höra att det aldrig kommer bli bra igen och att det inte finns något att göra. Du försöker på 40% med att göra väldigt lätta uppgifter men ändå funkar det inte, du får extrem smärta och du överlåter alla sysslor hemma till din sambo som känner att hen får ta allt. Du börjar inse att du inte klarar av någonting och börjar må riktigt dåligt över att du är en belastning och bekanta börjar tvivla på att du ens försöker något med ditt liv och kläcker ur sig det ena och det andra.
Du får förfrågan om att få genomgå en rehabilitering på sex veckor i en annan stad för att utreda på riktigt och få allt nerskrivet på papper vad som är ens problem kroppsligt. Du tvekar för att det är så långt bort och att pendla och pusha dig till dina gränser där du möter smärtan igen är väldigt motbjudande. Men du beslutar dig om att gå iaf eftersom att ha papper på att det är något som är fel är bra att ha med sig senare när det gäller arbets- livet. Du får vänta längre än vad var tänkt och du får höra mer tråkiga saker om att du bara är hemma och liver livet och får in cash för att bara vara hemma och lata sig (deras syn). Du ska nu påbörja rehabiliteringen och schemat är alldeles för tufft och du börjar känna att det inte funkar kroppsligt. Dem säger åt dig att blir det för jobbigt kan man göra om schemat så det är mer anpassat så man klarar av det, men du kände under dem första 2½ veckorna att du inte fullföljer schemat för du vill minska schemat till hälften. Ännu engång får du känna dig värdelös som inte orkar, när andra där klarar av dagarna.
Du har nu gått igenom rehabiliteringen och det känns bra att få papper med sig om vad dem tycker och vad jag klarar och deras rekommendationer. Dock står det väldigt flummigt och vissa delar stämde inte riktigt men var ändå okej utan att man ska behöva säga att dem måste skriva om en del för det var saker som inte riktigt stämde in. Du ska nu prata med din läkare och försäkringskassan om att får börja arbetsträna. Men undertiden du får reda på att du ska börja testa att arbeta igen, så får du även reda på att du kommer inte få in några pengar alls och du blir orolig över ekonomin. Om ett par månader sätter det stopp med att du får några pengar alls och nu är det en hel del grejer som vandrar runt i huvudet. För det första klarar du inte av att hjälpa till hemma för du nu “arbetar” två timmar och gör minimalt på arbetsplatsen. Så du mår dåligt över att du inte ens klarar 2 timmars arbete och sen har smärta och det blir ingen förbättring med att kunna underlätta för din sambo. Du får fortfarande samma pengar som tidigare fast nu ska du behöva må dåligt över att din livssituation är mycket värre än när du kunde hjälpa till hemma och ta ut dig med att göra sysslor hemma och ha ont efteråt. Nu har du ett jobb du inte klarar av, dina självmordstankar/planer sätts igång för det blir för mycket, du känner dig värdelös för att människor omkring dig tror du klarar mer men du klarar nästan ingenting och du är inte lat! Du gör ditt bästa och du går gärna över gränserna för att du kanske kan få höra att man gjort bra ifrån sig om du gör lite mer än vad du egentligen klarar av.
Du har nu behövt tänka dig för innan varje rörelse du gör och behöva tänka ett varv på att göra det så ergonomiskt som möjligt. Dock kan du fet glömma att böja dig ner i tvättmaskinen eller dammsuga men det är ett moment du måste göra. Under din period på ditt nya arbete så går du till arbetet med smärta som redan ligger i topp och detta ska du behöva jobba med när du förvärrar din rygg ännu mera. Det blir bara en ond cirkel och du känner att du blir pressad till något du inte klarar av. Du försöker att inte tänka dumt men det är svårt när du vet att du måste nog tvinga dig själv till att arbeta när du har så himla ont för att få in några pengar överhuvudtaget. Tankarna om att livet skulle se ut såhär var inte riktigt som du trodde, du önskade ett smärtfritt liv utan några kroppsliga bekymmer och hade nog kunnat tänka dig att offra din högerarm för att bli av med smärtan helt eller annan kroppsdel.
Du har fått stå ut med mycket under dessa åren och tidigare i din ryggsäck har du mycket tråkigheter också även om du lämnat det bakom dig. Du har fått känna dig otillräcklig och blivit slagen och blivit utskälld för att du inte gjort bra ifrån dig. En familjemiljö som varit en mardröm men som tur är så klippte du banden innan det gick för långt.
Livet är inget positivt, det är svårt att leva och det är stora hinder som poppar upp hela tiden. Livet är något som är svårt för alla och vissa har mindre hinder att ta sig igenom och alla tar saker och ting olika för vi är olika. Jag har kämpat sedan jag var en liten grabb med att hålla humöret uppe och försöka vända mitt liv till det bättre. Men orken är slut och jag tror att om ni har försökt att sätta sig in i min sitts så förstår ni nog varför jag tycker det är ovärt att leva. Jag mår så dåligt att inte ens kärleken eller min mi corazón Max väger upp det och det är man själv orolig för. Jag har tidigare haft självmordstankar och det gick så långt att jag försökt ett antal gånger men inte fullfört vad jag börjat med.
Gången då jag var närmast var nog vid en sjö. Det var vinter och jag bestämde mig för att nu orkar jag inte mera. Jag hade precis lämnat min dåvarande flickvän då jag kom på att hon var otrogen från dag ett. Hade då umgåtts med någon i ett halvår och spenderat många dagar med någon som varit falsk och inte varit trogen mot dig. Du älskade den personen och du var så blind av kärleken att du inte förstod vad som hände, det slog så hårt att det tog musten ur mig då jag även hade mina svackor med tankarna på uppväxten och oron att min s.k pappa skulle återuppta kontakten. Skulle precis gå utanför dörren och det var alldeles för sent för att ta en promenad egentligen. Min mamma kom upprusande från vardagsrummet och var väldigt frågande vad jag skulle göra ute nu, man såg att hon blev orolig och jag visste att nu blir mitt uppdrag att försöka lyckas ta mig utanför lägenheten så jag kan fortsätta min plan. Jag sa att jag var tvungen att gå ut en stund på en promenad men jag blir inte borta länge. Hon krama om mig och jag tänkte att detta var sista gången jag kramade om min mamma (var mer hon som krama om än jag). Mamma sa; var inte borta allt för länge nu bara, det är svin mörkt ute och kallt sen finns det mycket konstigt folk ute nu. Sa bara jaja och gick ut och började promenera i ungefär två timmar rakt mot mitt mål. Det var inte upplyst hela vägen så jag fick ta min mobil och lös upp en skogssträcka till sjön och jag hörde en massa konstiga ljud överallt. Dock brydde jag mig inte ett dugg, jag var inställd på att ta livet av mig och hände det något så var det något som skulle hända direkt och inte något som jag själv bestämt mig för. Jag kom äntligen fram till sjön som var täckt av ett is lager och det förstörde min plan men vände det hela till något ännu bättre. Jag tog mig upp till ett berg som folk brukar hoppa från rätt ner i vattnet, så jag tänkte att om jag hoppar ner här och åker igenom isen kommer jag chockas av det kalla och inte orka simma iland. Visste att om jag hade på mig alla dessa kläderna som värmde mig kanske jag hade klarat mig och tagit mig hem istället. Så jag tog av mig alla kläderna och la åt sidan, la mig på berget och frös riktigt ordentligt tills jag börja tappa känseln i kroppen. Jag frös inte speciellt mycket när jag ställde mig upp och gick fram till kanten, nu var det dags och nu får jag äntligen ro i kroppen. Jag skulle för engång skull få sluta oroa mig och inte få känna på smärta dagligen. Det kändes så himla bra att stå där, ingenting kunde stoppa mig. Ett steg till och jag hade lyckats, ännu ett försök som faktiskt gick igenom. Men så gjorde jag en grej som jag brukar göra. När det är helt fritt från moln och man kan se alla stjärnor på himmelen så tittar jag gärna en stund och tänker på allt möjligt. Jag stod där vid kanten och tänkte på samma sak som jag alltid gjort då jag försökt ta livet av mig: “Om jag har klarat mig såhär långt, borde jag klara detta också”. Och där slutar det försöket men blev nerslagen påvägen hem av två random killar som ville bråka. Dem ville varken ta min mobil eller plånbok, dem sa bara att jag var tråkig som inte gjorde något motstånd. Jag haltade hem istället och gick och la mig direkt istället.
Detta var ett försök utav tre eller fyra försök som jag gått från självmordstankar till att faktiskt påbörja mina tankar till verklighet. Som jag skrev tidigare är jag själv orolig för att jag kanske försöker snart igen för att mitt liv går mer och mer åt helvete och min situation blir snarare jobbigare än lättare. Jag har ingen aning om hur framtiden kommer se ut för mig men jag vet att jag orkar inte mycket mer och det hoppas jag att jag får hjälp med. Står ju i kö till psykolog (wow skrev rätt utan att rättstavningens programmet hjälpte till, första gången för mig med det ordet) men det är ju ett halvår dit och jag får väl stå ut lite till men det är jobbfrågan/ekonomin och min livssituation att leva med smärta och känna sig oduglig och säga nej till saker man annars hade kunnat säga klart jag vill vara med på det.
Jävligt långt inlägg men ibland blir det så. Nu ska jag stänga fönstret för det har varit uppe alldeles för länge och även sätta igång en maskin tvätt om jag orkar. Sedan blir det att försvinna i spelvärden för att kringgå tankarna.
Jag är i ett ganska djupt hål själv och vet att högtider som jul kanske inte är det roligaste som finns om man har det jobbigt. Mina jular för några år sedan var förstörda pga min s.k. pappa ville få ur sig en massa som tryckte ner mig. Men det är inte längre något som påverkar mig längre och jul/nyår är inget som jag knyter ihop med honom längre. Men jag har ju andra stora problem och ni som följt min blogg sedan tidigare vet att jag nämnt det ett antal gånger. (Mitt sätt att bearbeta jobbiga saker är att skriva av mig).
Jag hoppas ni alla får en riktigt härlig jul, även om ni kanske har några saker som gör att det blir lite svårare att njuta av den till fullo. Om jag fick önska mig något, är det nog att alla ska få må bra i dessa tider när det är så mörkt ute. Det är oftast vid denna tiden på året som man kommer i svackor och känner sig lite extra nere.
Jag ska senare idag åka iväg och fira jul hos Caroline’s mamma och käka lite gott osv. Max ska hänga på och det kommer han nog uppskatta för han gillar att åka bil och sen tror jag även att han har en present att få också. Ska bli lite kul att få komma iväg lite och jag vet en som längtar efter snö som in i helvete! Max blir helt galen och springer fort och rullar runt i snön, när det väl kommer ska jag filma in & lägga upp här på bloggen via YouTube länk.
Ska gå och lägga mig nu, så ha det nu bäst och kör försiktigt om ni är ute i trafiken (folk kör som dårar runt julen).
Vet inte om jag har skrivit det tidigare men på måndag så förflyttar jag min arbetsplats till en annan skola. På den platsen är de medvetna om att jag bara arbetsprövar och kommer testa på mina gränser, så det borde gå lite lättare. Men handledare skrev även att jag ska försöka tänka på vilket som är träningsvärk och vad som är smärta utav fel rörelser jag gör. Kan säga att jag inte haft någon träningsvärk ännu. Jag hinner ju inte komma speciellt långt innan det börjar göra väldigt ont och därmed kommer inte träningsvärken ens igång (tråkigt nog).
Jag väntar ivrigt på att min sjukgymnast ska ringa tillbaks angående hur det blir med AKTIV (som är gratis träning 2 gånger i veckan för personer som skadat kroppen). Men jag har en känsla över att det kommer ta ett tag till. Jag väntar gärna med att gå utanför dörren så mycket som möjligt eftersom jag spänner mig så när det är kallt ute. Hatar kylan när det kommer till min dumma rygg, annars gillar jag hellre vintern än sommaren pga mina värmeutslag.
Igår var jag på kalas förresten, hos min sambos pappa och sedan en visit hos hennes mamma. Efter det blev det att åka hemåt för att sedan gå till Saga Bio:n för att hämta ut våra biljetter till The Hobbit. Den är verkligen sevärd och är ett måste om man sett dem andra Hobbit filmerna. Den slutar väldigt bra, så man kan börja se LoTR’s filmerna direkt efteråt om man skulle se allt på en och samma dag.
Jaja nu ska jag fortsätta ta det lugnt och njuta av söndagen. Hoppas ni har haft en trevlig helg iaf!
Denna helgen har jag bara tagit det lugnt och ätit gott. Min ryggsmärta har mer eller mindre försvunnit så det behövdes verkligen. Idag sticker jag inte iväg till arbetsplatsen för att jag fått tid hos sjukgymnasten. Det som är trist är att min sjukgymnast jag hade tidigare har förflyttat sig till Borås och Lerum tror jag det var (om jag minns rätt). Jag kom bra överens med honom och han var en härlig snubbe med humöret på topp, man såg verkligen att han älskade sitt jobb. Jag hoppas nu att jag får en bra kontakt med den nya och att jag fortfarande kan få komma tillbaks till Aktiv på Hälsostudion.
Aktiv är en grej alla som skadat sig som behöver träning kan gå till utan att det kostar och detta är på ett gym såklart. Jag kommer fortsätta med det träningsschema som jag hade på rehabiliteringen, jag hade kunnat göra det på hemmaplan förutom vid ett moment då jag behöver en maskin. Men jag behöver få komma iväg så det inte blir så bekvämt att “kunna göra det hemma”, utan jag måste ha riktiga rutiner för att följa det till fullo. Så jag tänker se till att få komma in på Aktiv igen och därmed kommer det bli bättre för mig kroppsligt och jag kommer kunna klara mer.
Jag försöker för övrigt inte tänka så mycket på min situation och hur framtiden kommer se ut. Så det är något som får visa sig framöver men det är extremt svårt att inte grubbla eller försöka tänka ut alla steg innan det hinder. Men det är ju något jag har försökt lära mig, att aldrig oroa mig i onödan men det är lättare sagt än gjort.
Det är nu äntligen fredag och det är fortfarande 2 timmar per dag som jag jobbar. I onsdags när jag jobbade sist (är ju ledig torsdagar) var det ganska struligt i onödan kan man säga, en började gråta när det inte riktigt fanns en anledning till det. Denna personen kanske hade det lite jobbigare den dagen eller något men våran andra kollega var inte förvånad, hon var bara irriterad på henne. Jag uppmuntrade henne till att inte oroa sig i onödan och att man gör så gott man kan men det hjälpte inte ett dugg.
Hoppas det går lite bättre idag för annars är det väldigt konstig arbetsmiljö, vet inte om jag orkar med den stressen man får av kollegan och även att få vara med om att tårar spills titt som tätt. Jaja hur som helst ska jag gå om 29 minuter och då borde jag nog hinna till terminalen på 25 minuter. Sist hade jag räknat på att 15 minuter räckte, men jag fick ju springa och jag var HELT jävla körd efteråt och jag svettades som ett as. Resulterade till att jag fick lite feber igår och hade as ont i benen (vet inte varför, kändes som jag hade blåmärke från lår till smalben).
Nog om arbete nu, över till något som jag har väldigt roligt med. Jag och min spelkompis Abbe kör på som in i helvete och utforskar som fan och tar achievements osv. Inget ni andra förstår som inte spelar kanske men vi har otroligt kul, detta området och grejerna vi gör just nu är nytt sedan i Tisdags. Sista tiden igår testade vi PvP och det var riktigt kul att jag blivit så mycket starkare efter den nya uppdateringen och jag kan säga att PvP är nog faktiskt lite roligare nu när striderna går ännu snabbare. Hörde från Abbe att striderna ska vara lite långsammare och kanske inte att man kan dö så snabbt och det kan jag nog förstå för man dör ganska snabbt emot vissa klasser i spelet. Men jag ägde igår och klarade till och med en Arena där 4 pers fokuserade på att ta ner mig först, men där stod jag levandes kvar i slutändan. Nä jag har så himla kul och det behövs för att jag ska hålla humöret uppe.
Idag ska jag göra mina daily quests (helst med Abbe) och sedan blir det en jävla massa PvP, får se om jag kommer köra Ranked PvP senare men är fortfarande lite halv kass eftersom dem gjorde om så mycket. Jaja ska sätta igång och göra mig i ordning så jag är redo för att gå till jobbet. Tack för denna veckan och hoppas eran sista fredag blir härlig om ni nu jobbar vardagar, hur som helst vi “ses”.
PS: Juste glömt skriva till er som följer mig på bloggen, att på måndag ska jag till sjukgymnast! Finally, ska jag få komma igång med att få träna någon gång i veckan så jag kan “stärka upp kroppen, så jag klarar mig längre”. Jo visst om det ändå blev så bra som det låter…
Vi tog en promenad till en inhägnad hundplats eller vad kallar man det? Det stället var helt nytt för oss men Caroline hade sett det tidigare men var inte säker om det var för hundar eller vad det var. Men vi var där och vi filma in lite, kanske kan ta klippet och ladda upp så ni får se (länkar klippet från min YouTube kanal kanske). Men när vi var där och Max fick springa av sig lite, så kom det en gubbe med sin golden, det var en tik så det var ju intressant för våran lilla plutt. Så han busa med den stora hunden och dem sprang runt lite, han var lite stirrig av allt lekande men lugnade ner sig när vi kom hem igen. Caroline tog dessa korten och han fick även lite leverpastej och prinskorvar som födelsedags mat Han tyckte det var jätte gott och nu ligger han och vilar. Jag funderar på att göra det någon timma eller två jag med eftersom vi gick upp så tidigt.
Dock ska jag upp tidigt imorgon också, eftersom det är då min arbetsprövning börjar. Min rygg är inte i skick alls den senaste veckan, tror jag har haft ständig värk/smärta i ungefär fem eller sex dagar irad nu. Tur så ska jag kolla lite vad som behövs göras nu i början och hjälpa till när jag känner att det är okej och kan utmana kroppen lite mera. Ser framemot detta och ska bli intressant att se vem jag kommer gå bredvid med och även om detta är ett bra utgångsläge. Ska förresten vara på en grundskola så som jag fattat det, dock är det en bit bort så jag kommer nog få köpa ett månadskort..
Hur som helst har min dag varit bra och ska nu vila inför imorgon! Hoppas eran helg har varit lika bra som min varit!
Tidigare idag skrev jag min långa väg till att få min rygg undersökt och att idag var det dags för möte om kommande arbetsprövning. Och nu är det dags!
På måndag börjar jag klockan 7 men framöver blir det 6-8 som jag kommer jobba med någon tjej i min ålder. Det blir lokalvårdare som jag nämnde tidigare och som jag haft tidigare men ibörjan blir det att se vad jag klarar av och testa gränserna lite. Jag kommer inte ersätta någon personal utan jag kommer testa på lite och efter en månad så kanske vi ökar på timmarna (hoppas på det). Jag har varit helt slut idag pga för lite sömn, kunde inte riktigt somna igår för jag visste vad som skulle hända och bli sagt på mötet. Så dem var lite förvånade över att jag var så positiv till att börja jobba för det är ingen där på Samhall, men jag har ju längtat efter detta. När jag sa att jag har längtat efter att få in rutiner, komma in i samhället igen med att arbeta och skaffa lite mer pengar i slutändan av månaden och deras reaktion var jätte positiv. Så jag vet ju inte nu hur det kommer vara framöver men just nu har jag fått en plats att testa på och blir det för jobbigt har jag ett nummer att ringa och berätta vad som är galet osv. Allt är ordnat och detta är en test först på 3 månader som jag kommer arbetsträna och förhoppningsvis öka mina timmar sakta så jag inte pushar mig för hårt. Dem på rehab sa att jag har väldigt höga krav och det kanske jag har, men jag tycker det är löjligt med 2 timmar till att börja med. Men med dessa arbetsuppgifter så är det slitigt men jag ska iaf försöka och testa på lite titt som tätt och göra så gott jag kan för att hjälpa till och känna efter hur allt går för mig.
Är som sagt as trött och ska tvinga mig ut med Max nu. Han verkar inte vilja gå ut ännu för han gick och la sig men han måste allt ut innan jag lägger mig för att sova. För det blir ingen utgång för honom förrän Caroline kommer hem från jobbet. Natti natti
För strax över två år sedan nu så skadade jag min rygg på Liseberg, har gått fram och tillbaks med sjukskrivningar för jag inte visste vad problemet var med min rygg. Jag fick ett ultimatum att ta itu med min rygg så dem på min dåvarande arbetsplats kände sig tryggare med min närvaro och allt blev väldigt seriöst och allt blev otroligt mycket invecklat än vad jag trodde det skulle bli. Jag fick gå hos sjukgymnast varje vecka som hjälpte mig med ett utformat schema för att träna och det tog extremt hårt på kroppen och det var knappt värt det (för det var fel utformat från början). Det räckte dock inte och jag fick höra av min läkare att det finns en möjlighet att jag kan få hamna på ett sjukhus i sex veckor för att få ytterligare hjälp.
Först skulle jag till Lerum för att möta ett bedömningsteam som skulle se vilka saker jag kunde göra rörelsemässigt och sitta ner och prata om vart mina gränser är på att röra mig utan att skapa någon stegrande smärta osv. Detta var under en vecka som jag fick gå igenom en massa tester. Hade väntat mig lite mer resultat på vad dem hade och säga men det var egentligen bara en grund som sedan skulle presenteras för min läkare om jag var duglig för nästa steg med att ta itu mina ryggproblem.
Detta stället var i Borås och det var en rehabiliteringscentrum, det tog emot väldigt hårt först att behöva stå ut med att pendla när jag knappt har energi att gå och handla. Hade varken styrkan eller energin i kroppen för att klara hushållssysslor och mådde allmänt dåligt för att Caroline har fått tagit på sig för mycket av alla grejer man bör hålla i skick och jag ville ha en förändring. Tänkte ännu ett varv på denna rehab:en på sex veckor och sa till mig själv att det är ju ingen tvekan egentligen, såklart jag ska ta den hjälpen jag får. Jag såg detta som något positivt i min dystra vardag i negativa tankar och funderingar om framtiden. Trotts att det var över ett halvårs väntan (om jag minns rätt) med att stå i kö för att få min hjälp.
Under tiden jag hade fått gått igenom allt detta så fick man höra kommentarer som sved och det kändes som att ingen förstod vilken smärta man kan få väldigt lätt. Jag tog avstånd från personer som trodde att mitt fall inte var så farligt ändå, för vi alla har ont i ryggen och det finns arbeten där man inte behöver görakroppsligt arbete osv. Alla möjliga kommentarer fick man men jag och min läkare samt min arbetsplats chef tyckte att det är bättre att avvakta med att arbeta undertiden jag stod i kö på rehab:en. Detta var endast för att inte kanske försämra mitt läge med att jag fortsätter jobba och kanske pajar min rygg ännu mera men det är ju inte så roligt att höra för vissa. Jag är ju hemma och snyltar på systemet med att vara hemma och jag låter min sambo göra allt och allmänt bara latar mig vid datorn och vid mina intressen.
Dock var ju detta inte min bild som har all korten på borden och inte snappar upp hur min vardag egentligen är men finns man ute på nätet så kommer det snabbt in synpunkter på hur man ska göra och vad jag gör som är fel osv. Jag har under denna perioden i mitt liv legat på och tagit itu varje steg så fort som möjligt och inte legat på latsidan men varje moment tar tid med all väntetid osv. Hoppas att fler har mer förståelse för andra och tro mer på vänner som står er nära eller familj som har det svårt. Det är lätt att döma när man inte vet hur hela sanningen är, så jag förstår att man kanske kläcker ur sig det ena och det andra men man borde tänka ett varv till innan man säger/skriver något (bara så som jag tänker).
Titeln är ju att väntan är över och vad menar jag med detta? Jo jag ska idag klockan tio iväg på ett möte för att se över en arbetsplats som kanske är något för mig. Detta är i Alingsås så jag får inte lång resesträcka och det är troligtvis lokalvårdare som tidigare men att detta är en arbetsprövning i tre månaders tid. Så jag kommer börja med 2 timmar per dag 4 dagar i veckan (ledig torsdag). Har längtat efter att få rutiner genom att börja jobba igen så jag är överlycklig!
Jag hade idag ett möte på min vårdcentral med både försäkringskassan, min handledare från mitt jobb och en läkare jag träffat 2-3 gånger (hon har tagit över för min ordinarie läkare som är väldigt upptagen). Min tanke var ju att börja jobba inom kort och så blir det, men i väldigt lågt tempo och det är ju bra. Jag har ju varit helt sjukskriven tills det blev min tur för att komma till rehab kliniken i Borås, men från början ville försäkringskassan att jag skulle jobba tills den tiden var kommen. Både dem från mitt jobb och min läkare tyckte det var dumt, eftersom det inte fanns några underlag på vad som var bra eller dåligt för mig att göra. Därför väntade vi med att jag skulle sysselsätta mig på en arbetsplats under denna tiden. Hur som helst ville försäkringskassan att jag skulle börja direkt ungefär och dem från mitt jobb sa att det tar kanske några dagar innan hon har pratat ihop sig med andra platschefer. Så jag får den bästa platserna att välja mellan, så på onsdag blir det ett besök i ett utav deras kontor och se vad som finns för mig. Och tanken nu med att få arbetsträna är att börja på 2 timmar per dag 4 gånger i veckan (låter jätte lite jag vet, men det kommer stegra med tiden som går för att se vart min gräns är). Både läkaren och dem från mitt jobb sa att det är viktigt att jag säger ifrån när jag vet att vissa moment kanske inte funkar eller att det blir för tungt kroppsligt för mig så jag får avbryta och kanske faller tillbaks.
Så upplägget verkar väldigt bra hittills och en standard arbetsprövning är på 3 månader fick jag höra. Så under den tiden är målet att försöka nå deltid (40% av min 80%:iga anställning). Det som är trist är att det beror helt och hållet vilken arbetsplats jag kommer till och orkar med, men hur som helst kommer jag ju kunna börja jobba och få in mer pengar än vad jag får nu och det ser jag som ett stort plus. Jag har förstått att jag kanske inte borde söka mig ur Samhall när jag har en plats hos dem och dem är schyssta emot än. Jag vet att mer utav mig krävs om jag byter till ett arbete utanför Samhall, titta bara på jobbet jag hade på Tempo.
Bestämde vilka uppgifter jag hade och det var lugnt och de visste att jag hade ryggproblem så dem skulle inte köra med mig. Sedan när jag kom in i rutinerna och saker gick snabbare så blev det tyngre uppgifter och jag körde på alldeles för hårt. Har jag dock kvar min anställning på Samhall så kommer jag ha en anpassad arbetsplats och det kommer vara okej med att jag inte klarar av så mycket (men nu är det ju en period jag får testa vad jag klarar och inte såklart).
Är lite trött så jag har säkert skrivit saker och ting dubbelt eller hel knas men hoppas ni fick en uppfattning om vad som kommer hända nu framöver. Troligtvis blir det att jag får testa på att börja köra som lokalvårdare igen (har ju gått 1-2 kurser på Samhall för det så jag har ju kunskaperna och gjort det tidigare). Arbetsplatsen blir förresten i Alingsås om det går att ordna nu på onsdag och titta på hur det ser ut osv.
Jag och Caroline har passerat 4 år tillsammans och under våran period ihop har vi fått frågan många gånger. ”Ska inte ni skaffa barn snart?” och under en period sa vi faktiskt “vi har funderat på det och pratat om det, men att det är inte ett bra läge just nu med boendet vi har osv”. Men hur är det nu? Vad är våran inställning?
Vi ändrade oss för ett ganska bra tag sedan nu och vi känner att vi vill fokusera på oss själva istället. Vi vill hellre fokusera på att göra fler äventyr och unna oss saker i livet innan ett sådant stort steg tas med att skaffa barn. Tidigare var våran idé att inte vara allt för gammal när vi skaffar barn för att vara en ung förälder. Men eftersom vi sedan ett tag tillbaks och fortfarande vill vänta eller kanske till och med strunta i att ha barn, så blir det att ha det bra tillsammans som vi har det nu. Stadigt förhållande och vi har våran lilla plutt Max som får duga till “barn” för oss. Men kan säga att jag alltid velat ha dotter med namnet Sarah eller Sandra, sedan jag var tidig tonåring kom jag på det, men som sagt är ju inte lika säker numera på barnfrågan.
Barnfrågor och vad personer tycker man borde ha innan man skaffar barn är så olika vad man tycker. Men jag tycker det ska en stadig grund med boende och inkomst, alltså en stadigt liv i sig. Nu vet jag att många kanske tänker, att sånt löser sig och det kanske det har gjort för många. Men jag tycker att det är ett beslut man borde tänka om flera gånger på innan man gör en sådant beslut. Hur många par håller ihop efter dem skaffat barn? Inte många vad jag vet… Och det är värdelöst, för då har barnet skilda föräldrar och det blir tråkigt för barnet med en uppväxt där man får välja mellan mamma eller pappa.
Varför inte ge förhållandet en bra tid först med många lyckliga år utan några större bråk först? Se om din partner är så vettig som du trodde från början och var inte för snabb med känslor/beslut som oftast tas snabbt då man är nykär och kanske inte tänker så långt. Det handlar nog rent ut sagt om en mognadsfråga, är du vuxen nog att ta ett sånt beslut? Sluta med det unga livet och bli en bra förebild med att vara en duktig förälder. Tiden då många unga festar och har sin period som ung med att dricka var och varannan helg får sitt slut och man fokuserar på att ta hand om ett barn och sin nya familj till hundra procent.
Något som jag har hört ett antal gånger är tjejer som sagt “Jag vill bara ha ett barn att ta hand om, jag skiter i vem farsan är” gör mig extremt arg. Vem vill inte kunna ha sina båda föräldrar vid sin sida när man växer upp? Jag kan erkänna att jag har hört detta 3 gånger med handen på hjärtat och jag önskar att det barnet får en bra uppväxt trotts att föräldrarna då inte testat om dem funkar bra ihop.
Jag bloggar efter mitt stora möte på vårdcentralen om hur det gick och vad som kommer hända. Längtat efter denna dagen så extremt länge nu, ska bli skönt med att få in riktiga rutiner igen
Om två dagar så kommer jag ha ett möte med Försäkringskassan, Samhall och min läkare. Vi kommer komma fram till hur framtiden nu kommer se ut nu inom kort, hur många timmar kommer jag att arbeta och hur många dagar i veckan. Tror det är det i stort sätt, vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag får en plats på något ställe, men vet att dem sa såhär till mig sist jag prata med dem på Samhall.
“När du är klar på rehabiliteringen och du är redo för att pröva att arbeta igen. Så tittar vi på vilka områden som skulle kunna funka för dig, och även hitta en arbetsplats där du kan känna dig trygg och ha ett ställe som blir ditt område. Så får du rutiner att hålla som du gillar och då blir du inte förflyttad runt som det lätt kan bli inom Samhall”.
Tror det kommer bli super och jag ser framemot mötet även om det är många funderingar kring hur min vardag kommer se ut. Dock visas det snart och det kommer kännas skönt att få rutiner på riktigt. Jag har infört tvätt och dammsugnings schema för min del här hemma så jag vet när jag får göra en insatts. Att jag har schema lagt vad jag kan hjälpa till med här har inte tillåtits tidigare så det känns skönt att jag inte får höra “Jag vill inte vara en hemmafru” när jag faktiskt vill hjälpa till, men jag behöver satta dagar varje vecka för att det ska funka med mig. Annars blir det inget gjort för min del, eftersom jag behöver rutiner som är schema lagt (ser inte när saker och ting behövs göras). Vi alla är olika som tur är och jag vill ju såklart göra mitt allra bästa hela tiden, så man inte får höra att man är lat eller inte hjälper till eller nått sånt. Ändringen på detta med att jag fick in mina rutiner har gjort att Caroline mår bättre och ibland kan hon till och med säga: ”Jag hjälper dig, för annars känns det som du får göra allt och jag inte gör någonting”. Så det är nice med stadigt förhållande utan några problem eller tjafs (nog ganska ovanligt att man matchar varandra så bra).
Saknar värmen, var som en kung och min rygg var inga problem alls. Min rygg älskar Thailand!
Det är inte ofta jag har känt mig fin i några kläder. Men där fick jag allt några fina köp + klocka <3
För er som snubblat in på min blogg och är nya, kanske inte ni vet hur länge jag och min sambo har varit tillsammans. Det är strax över 4 år nu och på denna tiden har vi gjort mängder med grejer som jag aldrig trodde skulle kunna hända på så kort tid. Jag tänker på dem roliga bitarna som jag måste fokusera på lite extra på, så jag höjer min känsla av att må bra eftersom den är väldigt låg. Rabblar upp grejer, 2x Thailand resor, köpt lägenhet, köpt bil och ser framemot att få börja en ny hobby kan man väl säga men nämner inget om det nu i bloggen. Det krävs det mycket tid till att lära sig först och sedan vara försiktig men jag har läst, lyssnat till mig information mestadels och även tagit och sökt på egenhand om information på nätet för nybörjare. Så vi får se hur lång tid det tar innan jag kan börja men är fortfarande osäker på det så det blir att träna in det mera såklart. Men nog om det!
Våran fina KIA – Picanto som hela familjen på 3 gillar. Max älskar att åka bil förresten.
På torsdag eller fredag ska jag träffa en person jag lärde känna lite smått på rehab:en. Han har skaffat sig en hund som heter Doglas och ser ut att vara ungefär i samma storlek som Max. Så dem ska få träffas och busa med varandra, Max älskar ju att träffa andra hundar men han brukar vara väldigt gnällig först tills han känner sig bekväm med den han träffar. Sen bara några minuter efter så har han lugnat ner sig och är cool lugn, så det är rätt nice att det går så fort. En grej som jag och Caroline inte gillar med Max är att varje gång han ska poop:a, så blir han förbannad/irriterad ungefär hälften av alla gånger. Det börjar med att han ska bita i kopplet och vill lägga sig på det. Men då håller vi handen så långt in som möjligt så han inte kommer åt kopplet, då har han inget att bita i och slutat ganska snabbt ändå. Men så störande att han ska bli sur bara för att han ska göra ett utav sina behov Aja han lugnar väl ner sig med tiden ju äldre han blir, han har ju så mycket energi numera.
Japp vi avslutar väl inlägget med den kategorin, trevligt va? Är det något ni undrar över så kommentera gärna! Accepterar kommentarer om det är något vettigt :)
Hey guys, just a quick update in my life whats going on right now. For a couple of days I hanvn’t felt so good, might have a infection in my body or something. My muscle is sore and my throat isnt well either. Poor me haha. But the only one that brings me up from this boring state I’m in is Max and Caroline hehe I feel so happy when they are around me. Just look at Max for example, so fluffy even if he really likes to struggle alot when we are out and walk him haha. I wasn’t really in the mood for a struggling dog before, but he did what he needed to do outside and we went in. So tired now when I’m sick and I have now went to bed really really earily lately. I guess thats normal to be in my current state.
Eariler this week I got a phone call from a lady *woho* haha just kidding. She works with people at my work that have been home from work for along time, and she is trying to help people out on diffrent jobs when the time is in. So after my rehab I know more (hopefully) what I can do and how much I can handle without great pain and bursting out in tears. I did that alot after my day was done at my last job I had in a general store becuse the pain just gained during the day. And had to sleep it off to make it better sadly.. What a life huh?
Well about this call, she told me over the phone that there is alot of diffrent jobs in my town where I live. Though seems like all of those jobs are cleaning jobs as I had before that didn’t work out good for me and my back. I’m thinking like this: I know how its going to be, and I might be able to work with that BUT for not that many hours per day becuse I WILL get pain after those days but not as much as before if i decrease the amount of hours per day. But the best would be to find something that works out for me so i can gain abit more money. I hope you guys get my message, dont want to be on a workplace where I gain pain and less money than a place I could handle okay, and still gain more money becuse I could work longer.
Me and Miranda from America are still mailing back and forth and its so nice. Being able to get back to her and see how she is doing is great. Everyime she tells me something positive I feel happy for her. Me and her have had some sad years with alot of struggling with our family (for me just my fathers side) but in the end it all works out good if you stay strong. Though it feels at those hard times that its never going to stop and you feel to just give up, but time will tell and it will be better later on (mostly). For example If I didn’t talk about my past about my abusing father and my childhood, I wouldn’t be as strong as I am today and I would probbly so shy and frightened of talking to other people. Becuse all these convos with diffrent people I have had, have made me like superman (not nearly that strong but strong haha). So thats awesome, dont hold difficult subjects inside of you, you need to open up and I promise you! It will be better later on..
Enough will me giving tips! MysteriaSecret asked me a random question:
”If you had the chance to move to a magical place where everything awesome you could ever imagine, existed, but you had to leave this world and everybody here, would you do it?”
I wouldn’t trade my lovely monkey queen aka Caroline or Max or my family I have contact with for a better magical place. But if it’s so magical and awesome, my family might exist there too? If so, I would go rightaway! Super awesome, snacks and candly all day and its super healthy. Oh gosh, would probbly puke all day? But if its a magical place it would be healthy aswell! Hmm I belive thats an awesome answer to your questino Myst!
Idag såg jag avsnittet där jag hade varit med i deras statistik/forskning där dem pratade om självmord. Jag kände igen mig så mycket i Mina (blonda tjejen som är skådespelare) och efter att ha kollat på avsnittet så hade jag fällt några tårar. Tänk att man varit så himla nära på att avsluta livet och som dem sa på avsnittet; “Många tänker att om jag tar slut på detta livet, så kanske jag får det bättre i nästa liv som jag får”. Och så vet jag att även jag tänkte men som jag sa till journalisten så var det en person jag lovade att aldrig mer försöka eller tänka på självmord något mer.
Eftersom jag tar löften så hårt så försöker jag allt för att inte bryta dem och det var många år sedan jag lovade det och inte tänkt på att ta slut på mitt liv. Så har jag lyckats ganska bra men det var väldigt svårt att lova en sådan sak som jag visste att jag kanske inte kunde hålla. Men min dåvarande flickvän tjatade till sig det och det kan jag ju tacka henne för att hon tvinga mig att lova henne det. Eftersom jag är nöjd med mitt liv (vissa delar hade jag extremt jävla gärna ändrat) och jag mår bra idag om man bortser ifrån vissa delar. Men allt löser sig om man bara ger allt lite tid, så jag försöker hålla mig stark och hålla livsglöden uppe även om det är svårt ibland att se något ljus eftersom så mycket i mitt liv bara är hinder iaf den senaste tiden.
Kommentarer utav en person som sänker mig (det är en “vuxen” person i min omgivning) och sedan är det lite jobbigt att försöka hålla humöret uppe när man är deprimerad men jag vet att det har med ryggen att göra (eftersom ryggvärk leder gärna till depp och då drabbas alla kategorier).
Men jag går ju iaf och tränar två gånger i veckan och det har hjälp lite men jag får ont i vissa lägen och det kan hugga till och hålla i sig resten utav dagen om det händer osv. Så idag på jobbet högg det till i ryggen och det påverkade min träning då jag inte kunde göra allt som jag skulle. Vissa moment blev för jobbiga och det gjorde jätte ont. Så när jag skulle göra en viss grej 15 gånger, klarade jag det bara 8 innan jag vek mig av smärta och vid ett annat tillfälle skulle jag göra 10 men klarade bara av 6 eller 7 och detta skulle jag göra x 3. Så idag gick det inte alls bra för min del på rehab träningen men den träningen jag gör kommer göra det lättare senare då jag får tränat upp min kropp bit för bit.
Min sjukgymnast sa att det kommer så småningom men detta kommer ju ta ett bra tag innan jag är “bra” i ryggen och kan återgå till att arbeta precis som förut. Men det är bara att kämpa på och ta en dag i sänder. Så det är så jag försöker tänka så jag orkar med mitt liv. Siktar gärna in mina drömmar på att åka till Thailand igen nu i Januari igen och att få försöka få flyttat under detta året innan våran resa men det tror jag inte är omöjligt.
Jaja nu ska jag inte skriva på även om jag säkerligen hade kunnat skriva bra mycket mer om vad som händer och vad man tänker på. Men nu avrundar jag med att skriva godnatt och hoppas ni har haft en bra dag. Själv har jag streamat ca 5-6 timmar tror jag har haft det roligt under den tiden även om jag bara höll mig till ett spel.
Dagen har varit helt okej om man bortser från uppgifter på jobbet som inte min rygg gillade alls. Men efter det blev det att bli upphämtad på stationen och så åkte vi till Aling-Thai och åt lite buffé. Sedan var det dags att åka hem och vi stannade till på ICA för Caroline skulle in en sväng på Apoteket. Efter det spenderade jag resterande utav dagen och kvällen med mina prenumeranter på Twitch. Det blev lite Q&A och det var lite roliga frågor kom upp och imorgon frågade dem om jag kunde köra ”facecam” så jag sa att om dem ville det kan jag fixa det. Det betyder alltså att jag spelar med min webcam på.
Men över till det många var så hype:ade över med journalisten som ringde upp mig tidigare idag. Jag visste ju inte vad dem hade på hjärtat men jag visste ju hur deras program funkar och hur dem brukar se ut som jag skrev i tidigare inlägget. Djupa samtal och väldigt seriösa samtalsämnen som är känsliga eller då någon förklarar sitt liv genom det tråkiga dem gått igenom.
Det dem ville ha, var info ifrån personer som försökt ta självmord och hur tankarna omkring det var och hur man tog sig ifrån det. Sedan hur föräldrarnas part i det hela är och vad dem kan göra åt saken för att underlätta det hela för ens barn. Vilka hjälpmedel det finns och jag gissar på att dem kommer även berätta om vad personer varit med om utan att nämna några namn dvs skulle jag tro.
Så jag förklarade snabbt hur allt börja för mig och under vilken ålder som jag blev slagen då jag var liten osv. Och jag pratade på så man blev helt torr i munnen och sen räckte det, dem fick info hur det var i mitt fall och hur jag lovade en dåvarande flickvän att aldrig försöka någon mer gång med att ta livet utav mig och har inte försökt bryta löftet sedan dess. Det som är lite kul är att jag känner att vissa personer känner att allt med detta handlar om empati och mycket om “tycka synd om mig” men det är inte jag som tog kontakt med dem. Utan tvärtom, dem sökte upp mig och ville veta och jag förklarade.
Mina tråkigheter med självmordstankar och tankar på min pappa som gjorde att jag mådde riktigt dåligt är ju över för länge sedan. Men ändå tror folk att det handlar om något annat än att jag bara förklarar hur det har varit för mig. Speciellt när man helt random gör narr utav något man skrivit tidigare för att man antingen har något emot mig eller att man bara vill jävlas. Börjar bli trött på vissa personer ganska kraftigt.
Och har jag skrivit sluddrigt nu så är det för jag är påväg att somna haha. Jaja blir nog ett inlägg snart igen ska ni se. Pözz på er sålänge!
Bloggar inte nuförtiden men har en del att skriva ner nu iaf, vad som har hänt och åstadkommit sedan sist.
Chattade med en gammal klasskamrat via facebook och vi båda hade sett den nya filmen The Avengers. Han gav den 10 av 10 och jag samma betyg. Dock tycker jag att man måste nog ha sett några andra filmer innan man ger sig på denna filmen (The Hulk, Iron Man, Captian America och Thor).
Vi nämnde också vilka kommande filmer som är värda att se och han sa att vi kanske stöter på varandra på biografen. Men jag bor ju inte längre i Göteborg, utan i Alingsås och jag tror det är många av dem man träffade varje dag i skolan, inte riktigt har någon koll på vart ens gamla klasskamrater håller hus. Jag ser att många av dem jag har gått i skolan med har skaffat sig barn eller barn är på väg. Eller så har dem flyttat sig längre bort ifrån storstaden till mindre ställen.
Jag ser helt galen ut på kortet och jag har blåst håret rakt upp för jag är lite tokig som sagt. Men ah som ni ser har jag fått ganska långt hår igen och jag vet inte själv vad jag tycker om det. Först ville jag ha kort hår igen men sen ångra jag mig för det var inte så illa ändå. Men vissa dagar vill jag bara ha bort allt, medan vissa dagar är det faktiskt helt okej även om jag hade velat ändra några få saker. Hur som helst mår jag bra och allt flyter på som vanligt, fast mer än vanligtvis.
Det har hänt en del saker sedan sist jobb mässigt som har gett massa med stora plus i mitt liv. Sedan jag fick min anställning på Samhall AB så har det gått bra om man bortser ifrån vissa tråkigheter med en kollega osv. Sedan jag blev anställd där har jag velat komma ur deras system och dem också. Så dem har hjälpt mig att hitta ett arbete utanför deras kretsar och jag kom tillslut till en butik!
Dock trodde jag att det skulle bli butiksbiträde men det var ju städning som gällde. Men nu i efterhand ser jag mer plus med min arbetsplats än tidigare. Tidigare tog det mig 3 timmar totalt från att ta sig till jobbet och hem igen, resemässigt. Nu när jag har bytt arbetsplats och hamnat närmare Alingsås, så har jag numera halverat min resetid till och från jobbet. Och därmed blir det mer tid hemma som ger stora plus.
Förut köpte jag mitt månadskort för 1065kr och nu när det är fastställt att jag ska få anställningen i Lerum, så kostar mitt nya månadskort 695kr istället. Så där sparar jag nästan 300kr och kommer nu få in mer varje inarbetad månad, som betyder att jag kan spara undan mera varje månad till saker jag vill ha.
Något som är aktuellt är Thailand resan i november och en ny dator (vill uppdatera mig, haft min dator i fyra år nu tror jag). Och jag fick glada besked från skatteverket för ett par månader tillbaks, hela sju tusen kommer jag få tillbaks (aldrig fått nått eller behövt betala innan, eftersom jag varit arbetslös innan).
Så nu har jag berättat allt ekonomiskt känns det som men det är en ganska stor förändring i mitt liv. Men det blir väll så när man byter jobb och det för engång skull går bra för mig. Har alltid haft mothugg men nu har det vänt och jag har byggt upp mitt sätt att hantera problem så mycket bättre nu också.
*Caroline tog kort på mig när jag sov, hahaha*
Jag hade det som sagt det ganska tufft en period nu för ett tag sedan. Och det fick mig att inse att problem kommer och går hela tiden och ibland kommer allt på engång. Men det hjälper verkligen inte att bli sur/ledsen/besviken/gråtfärdig/hjälplös osv. Man får bara kämpa på som vanligt och göra det bästa utav situationen även om det känns helt hopplöst. Jag tappa verkligen allt för att bli i ett negativt tillstånd. Så när allt jävlades som mest, så brydde jag mig inte speciellt mycket. Bara lät dagarna gå och tänka “imorgon är det en ny dag” ungefär. Lätt att säga så (eller skriva för min del nu) men jag fick verkligen stå ut med mängder med hinder. Och nu ser jag nog lättare på livet och dess hinder, samt hur man orkar fortsätta även om det är svårt.
På onsdag (2 maj) fyller jag tjugofyra och det känns lite konstigt. Minns när jag fyllde 20 och gick in på bolaget för första gången, kände mig alldeles för gammal. Får jag köpa här? Darrade när jag sträckte fram mitt ID-kort osv. Vuxenlivet kommer allt närmare och närmare för varje år och stora planer är i bruk. Kan avslöja att jag och min sambo (som gjorde tårtan som ni ser över denna texten) har planer på att spara undan pengar till att köpa en lägenhet här i Alingsås.
Men det kommer ta ett par år (ett par, inte några eller många år framöver) eftersom det finns saker man vill ha och saker man vill göra, så som thailandresan t.ex. Och allt detta är möjligt pga låga utgifter och att vi båda har jobb.
Livet leker
Fråga 1: Inga problem med något låter det som? Svar: Beror helt på hur man ser problem eller hinder, man tar allt med en nypa salt helst.
Fråga 2: Relationen med din sambo verkar stabil och bra, är den det? Eller är den upp och ner precis som livet, dalar och svackor osv. Svar: Än så har vi inte haft några bråk och väldigt ofta har jag känslan av att jag är nykär, så det är hela tiden på topp. Diskussioner kan man ju ha och komma överens om något är mycket bättre och det hela håller mycket bättre relations mässigt om man kör den stilen.
Fråga 3: Du ger ut väldigt mycket privat i din blogg och vissa saker borde man inte kanske skriva ut på internet? Men du verkar inte ha gränser eller har du det? Svar: Jag är medveten om att jag är väldigt frispråkig om vad som händer i mitt liv men ser inte dem negativa sidorna med att förklara hur jag har det i mitt liv. Jag tror innerst inne att alla vill alla gott, och tror inte dem använder sig utav information för att knäcka personer. T.ex om jag skriver att jag är nere och att det är jobbigt, så tror jag inte någon trycker ner än ännu mer eller tar fördel utav att jag mår dåligt. Eller nu när jag har förklarat att jag har det bra ekonomiskt för att jag har ett arbete som “alla” andra har. Att t.ex någon kommer tjuva mina pengar på något sätt eller något. Alla får skriva vad dem vill i sina bloggar eftersom det är deras egna “dagbok” eller vad man nu kan kalla det.
Fråga 4: Ser du vem som kommenterar eller deras IP? Svar: Hade jag betalt för att använda min blogg för extra funktioner hade jag säkert kunnat det. Men jag har ju inget stort intresse för att ha koll på mina läsare eller för att blogga flitigt ändå. Så det enda jag kan se genom att vara gratis användare på blogspot är mina visningar sedan jag startade bloggen och hur många sidvisningar per inlägg jag har osv. Inget speciellt sådär. Alltså kan man vara anonym när man kommenterar och man får som sagt skriva vad som helst eller fråga vad som helst. Inga frågor är dumma eller fel.
Fråga 5: Hur kommer det sig att du fira med tårta 28 april när du fyller år 2 maj? Svar: Min sambos mamma kom över med en present och åt mega god köp mat hos oss. Så det blev att ha ett litet mysigt mini kalas för mig. Men jag ska ha fest för vänner och bekanta den 5 maj, dock är det väldigt många utav dem jag har bjudit som inte ens har kommenterat deras inbjudan. Lite tråkigt men ett “Jag kommer inte” eller “har annat planerat” hade ju varit bättre än att inte ens kommentera tillbaks. Men men :P
Fråga 6: När kommer nästa inlägg och vad kommer hända härnäst som är värt att nämna? Svar: Nästa inlägg har jag ingen aning om när jag lägger upp och inom den närmsta tiden är det bara biobesök, jobba och njuta av jobbfria dagar. Inga stora äventyr vad jag vet, mer än att jag vill åka till Jönköping snart för att hälsa på mina vänner där uppe. Dock behövs det en del planering från båda hållen för att det ska gå igenom bra. Känts lite osmidigt de senaste gångerna jag varit där nu. ”Vem ska jag sova hos idag/imorgon?” allt har varit lite löst sådär om ni förstår.
Om ungefär en timma ska jag iväg till jobbet fast får det lite lyxigt idag, för Caroline ska köra mig till stationen. Vi har fått lånat hennes mammas bil nu när hon är i Thailand, så det blir lite äventyr nu snart. Så nu till helgen blir det Ullared (och vi ska hämta upp min mamma i Göteborg också).
Hur som helst har jag ändrat lite på min YouTube kanal nu och fixat till lite mer info på mina videoklipp. Där jag nu mera har i slutet av varje klipp skrivit i videofilmens namn, vad jag har filmat in klippet med. Ni ser på denna bilden så står det antingen [ HTC Legend ] eller [ HDC-SD90 ]. Som i sin tur betyder att antingen är det via mobilen eller via videokameran.
Ställ frågor eller krav! Ni får vara anonyma om ni vill då ni kommenterar era krav eller frågor!
För er som inte har sett mina klipp och är nyfiken på min YouTube kanal så är det bara att gå in på denna länken: http://www.youtube.com/user/mjou88/videos. Ni får gärna kommentera och bli mina prenumeranter på min användare, som innebär att ni blir informerade när jag har lagt upp något nytt igen. Ska försöka få med något nytt varje vecka kanske? Något ni skulle vilja se eller veta? Finns ju möjlighet att bestämma ni när frågan ställs. En dag i veckan där jag gör ett videoinlägg?
Dagens början
Idag har iaf dagen börjat rätt kast för övrigt, är riktigt trött men det kanske är för att jag har sovit mindre än 4 timmar (kan vara så) eller för att jag är lite ovan med att gå upp såhär tidigt efter att ha varit hemma 3 dagar förra veckan från jobbet pga hög feber och en feberfri dag på fredagen. Så det har blivit mycket sovande och mycket spelande, bra kombination eller hur?
Jag ska nog försöka blogga lite mera och få tillbaks känslan över att skriva av mig lite granna. Är ju som sagt ganska så personlig som ni har märkt (ni som varit med ett tag eller ni som känner mig). Det roliga är att många blir chockade när jag är så frispråkig om min barndom och berättar gärna i detaljer om hur jag blev illa behandlad utav min “så kallad pappa” som är min biologiska pappa för er som inte känner till denna berättelse där barnmisshandel är den stora stämpeln.
Var bara tvungen att ta kort på texten “Newbie” som betyder nybörjare för er som inte visste det. Väldigt vanligt att man kallar varandra för newbie i spel, då man kanske gjort dåligt ifrån sig även om man kan spela bra vissa stunder. Det kortet togs igår för övrigt. Jaja nog om detta kortet.
Idag fyllde jag 23 och jag tog mig en runda runt sjön, tyckte att jag behövde lite kort så jag knäppte några, även lite egokort som ni får se längre ner här.
Var rätt blåsigt men när man joggade (sprang vissa delar i skogen) så blev man jätte varm.
Solen sken ganska så bra också. Härligt att vara ute för er som inte har testat på det på senare tid.
Härligt kort va? Grönt är skönt
Jadu, vette fan varför jag tog kort på detta.
Härlig färg man fick på kortet, autofokus gillas på HTC Legend <3
När jag nästan var hemma träffade jag på denna söta katten. Ni ska få se en video också.
Den kurra en hel del :)
Jag är grym på att ta kort, det är ju som sagt inte alla som kan ta kort rätt upp eller hur?
Jag är grym igen, se vilken fin färg
Blev lite grädde kvar så jag gjorde en gubbe och åt upp allt (var inte det mysigaste precis).
Dagen har varit rätt skön, för jag har fått njuta av dagen med att läsa alla gratulationer på facebook och även lite på mobilen. Sedan min rundtur runt sjön och sedan har jag spelat en hel del mobilspel medan Caroline spelade The Elder Scrolls: Oblivion (i fyra timmar haha).
Och nu är jag rätt seg men ville ändå få bloggat och sådär först innan man gosar ner sig i ett varmt täcke.
Han tyckte det var jätte gott och nu ligger han och vilar.
Aja han lugnar väl ner sig med
I feel so happy when they
