Vilken helg! – Version 16.02.15

Denna helgen var så jävla bra!
Som sagt var det helgen då alla hjärtans dag var men jag och Emma firade
den under hela helgen kan man säga. Hon överraskade mig redan på torsdag
med att komma till mig när det var tänkt på fredag, hon hade tagit ledigt för
att komma en dag tidigare till mig. Så jag var något chockad kan man säga
och väldigt glad såklart, även om jag inte hade fått i ordning riktigt såpass
mycket som jag tänkte jag skulle få. Men hon sa att det var okej och medan
jag gick upp tidigt på fredag för att hämta ut ett paket på posten så frågade
hon om hon kunde hjälpa mig med något hemma för hon ville helst inte
följa med. Hon erbjöd sig att dammsuga och diska upp lite disk som jag
inte hade fått tagit hand om eftersom hon kom tidigare än väntat :P
Sa att hon kunde krypa ner i sängen och chilla istället men hon ville göra
detta för mig och när jag kom hem var det riktigt fint här hemma.
Blev jätte glad verkligen och det kändes som hon hade gått
bärsärkagång och det blev så mycket bättre än innan.

Hade tagit mig lång tid att få det såpass fint eftersom jag gärna tar
det lugnt och sakta för att jag inte riktigt pallar gå all-in på flera moment
samtidigt för ryggens skull. Så var jätte tacksam och hon fick en massa
pussar och en god kram. På fredag hade jag nämnt för henne att hon skulle
få en överraskning av mig, men det blev lite sent och hon somnade i min
säng och sov så gott. Så jag tog mig upp på vinden och hämtade min brors
gitarr och fodral som hon hade tänkt köpa från honom. Grejen var att hon
trodde hon skulle få köpt den på lördagen av honom då vi skulle festa hos
honom men jag hade köpt den av min bror redan, så hon skulle få den av
mig istället. Så efter jag hade hämtat den från vinden så la jag den bakom
henne i sängen och satte mig på sängkanten.

Jocke : Emma, har du något bakom dig?
Emma: Näähh..
Jocke: Jo titta bakom dig

Sen såg hon gitarren och hon trodde inte den skulle vara såpass fin som
den var och var jätte glad. Hon tyckte jag hade gått lite för mycket all-in
på vad jag hade funderat ut för henne men den bästa delen återstod att få
på lördagen. Dagen var kommen och klockan började närma sig 15:00 hon
hade en gissning men den var fel. Men hon hade nämnt på telefon vid ett
tillfälle att hon hade väldigt ont i ryggen och att hon hade behövt gå och
få massage så det kanske skulle bli bättre. Saken är den att när ska man ha
tid för att göra en sådan grej tänkte hon, så jag bokade tid här i Falköping
för lite Thailändsk Massage på stället "Nin's Thaimassage" och jag betalde
300;- för ryggmassage men Emma fick mer valuta för den pengen.
Hon var överallt och knäckte fingrar, tår, hon gick på nacken, benen,
rumpan och tog såklart ryggen och detta var en jätte bra överraskning
tyckte hon fast hon kände tyckte jag gjorde lite för mycket för henne.
Även att jag faktiskt snappade upp det tillfället i telefon och tänkt ut
detta och bokat enbart för henne gjorde henne känslosam då hon inte
riktigt blivit uppvaktad såhär på detta sättet innan. Att jag faktiskt
tänkt på hennes bästa och att jag vill henne väl och allt sånt, det blev
lite för många härliga känslor om hur bra och fin jag var osv.

Jag och Emma låg och pratade lite om allt möjligt och jag fick höra något
som skrämde mig först lite. "Jag har något jag skulle vilja berätta för dig,
men har velat säga det innan men har tänkt att det är för tidigt att säga något
men nu vet jag verkligen och vill säga det nu. Det är så att jag älskar verkligen
dig, men du behöver verkligen inte säga det samma bara för att jag säger det nu.
Förstår att det är lite tidigt men jag har velat säga detta ett tag nu men velat
tänka över detta så det inte är någon känsla jag bara fått för stunden".
Grejen är att jag har velat säga dem orden till henne men inte känt mig redo
för att säga dem orden eftersom hon är den som har velat ta det lugnt och
inte rusha något. Så min tanke var att hon var den som skulle få säga det först
så jag inte skrämde iväg henne med att jag känner som jag gör för henne.
Så jag förklarade för henne att jag väntat på att hon ska säga det så jag
även kan säga hur jag kände och hur jag har tänkt om den saken.
Så ah, vi älskar varandra och det känns jävligt skönt att få höra
dem orden men det härliga och roliga tar inte slut där.

På lördagskvällen skulle vi över till min bror och festa och våran halvbror
Michael och hans tjej Ada skulle komma också. Vi åt en jävla massa god
mat som min brors sambo Frida hade gjort och jävlar va gott det var.
Massa vitlöksbröd och massa annat gott, så jag sa att jag är åpen och
tar massor med mat för jag tyckte det var insane gott (men det var efter
jag hade hört att alla var super mätta, så jag visste att jag kunde ta en del
till utan att känna mig dum). Alla skulle ut på balkongen för att röka och
jag hände med ändå även om jag inte är rökare, och Ada frågade oss en
fråga som gjorde mig väldigt glad :P Iallafall när Emma fick besvara den.

Ada: "Are you two a couple now or what?"
*Jag tittade på Emma och inväntade vad hon tyckte vi var men tänkte
eftersom vi ändå sagt att vi älskar varandra så måste vi ju vara ett par*
Emma: "Yes we are", tror jag hon sa och hon märkte att jag bara tittade
på när hon skulle besvara frågan och hon undra varför jag inte sa något
eller så. Men jag sa det att eftersom hon varit lite sådär att hon inte velat
rusha in i något och velat ta det lugnt osv, så var jag osäker på vad hon
har tänkt att andra ska veta m.m. Men enligt mig har vi typ varit ett par
ett tag men att det inte är riktigt officiellt ännu, måste ju inte stå uppskrivet
någonstans precis för alla vet att vi träffas och att vi trivs med varandra och
är väldigt nykära osv. Så det är riktigt härligt och jag blev helt pirrig i
kroppen när jag faktiskt fattade att jag har nu en flickvän igen.

Inte tagit så lång tid egentligen men det var ju inte tänkt att jag skulle
hitta något vettig människa så direkt men Emma är verkligen jätte härlig
person. Sedan att jag tycker det är nice att hon vill så mycket, äventyrlig
av sig eller vad man ska säga, hon vill göra utflykter m.m. som jag nämnt
tidigare i min blogg. Jag har inte haft så mycket sånt i mitt liv ännu men
vill ju helst få in den biten i mitt liv och eftersom jag valt bort en hel del
spel på min fritid så finns det mängder med tid att fylla upp dagarna med.

Helgen kändes lång eftersom vi fick gjort såpass mycket ändå.
Och nu kom jag på att vi mötte upp en kille som ville sälja sitt TV-Spel's
konsol som heter SEGA (Därifrån figuren Sonic är ifrån, den blåa igelkotten).
Så Emma tyckte det var roligt att se mig hur glad jag var att få uppleva en
liten del av den barndomen som faktiskt var bra. Massa minnen kom tillbaks
från när man var fastklistrad vid TV:n och man kunde fly ifrån alla problem
och gap och skrik och lämna tankarna på ens uppväxt och vilken hemsk
miljö man bodde i. Barnaga och gap och skrik är ingen bra mix för ett barn
så den biten kom jag ifrån när jag var nio som tur var.

Så jag fick unnat mig Sega Megadrive och jag blev jätte glad för att Emma
blev så glad för mina överraskningar. Jag kände mig stolt att jag fick till det
såpass bra för henne och sa att nästa år är det din tur att komma på något.
Jag tänkte att hon hade inte behövt ge mig något då jag är nöjd att bara
vara i hennes närhet och att hon är med mig på alla hjärtans dag.
Men hon ville som sagt inte komma tomhänt även om jag sa att
hon kan få göra något för mig nästa år. Så jag fick ett jätte fint
kort som betydde massor för mig, det bl.a att hon tycker jag
är väldigt duktig på att lyssna och bry mig om henne m.m.
Så jag blev helt varm inombords att jag lyckats få henne
att känna att jag finns där för henne om det är något.
Det är ju lite utav mitt mål att få min partner att känna att man kan prata
med mig om allt och att jag lyssnar och är som en bästa kompis + personens
partner. Man ska finnas för varandra och hjälpa varandra genom svåra tider.
Och jag kände att jag hade gjort hittills ett bra jobb då hon behövde prata
av sig vid ett tillfälle och jag henne i fokus före allt annat.

Jag skulle kunna gå in mer detaljerat i helgen och hur härlig den har varit.
Men det hade blivit en bibel och nu tog jag bara övergripande om allt men
som ni förstått hittills så var denna helgen bästa på väldigt länge.
Mår som sagt väldigt bra med Emma men av någon anledning så
tror jag inte det syns så jätte bra utåt sätt, men jag känner mig lycklig
och glad igen. Vet inte om det är mina tabletter som gjort mig lite passiv
med måendet men inombords är jag så himla glad och jag tycker det är
skönt att det blivit som det har blivit mellan mig och Emma.

Jaja nu blev det nästan ett sidospår igen...
Godnatt, godmorgon eller godeftermiddag beroende på när du läser detta!

Har inte tagit mina tabletter! – Version 16.02.02

Oj va grejer som har hänt den senaste tiden.
Kommer dock välja att inte ta upp några saker utav det som
hänt utav dem negativa delarna. Men jag mår fortfarande väldigt
bra och som min titel lyder, så har jag inte tagit mina antidepressiva
tabletter på snart en vecka. Och det kanske inte är speciellt smart för
att jag kanske märker av det snart och att det inte är hållbart efter ett
litet tag att vara utan dem. Men känner mig begränsad med dem både
känslomässigt och att vården vill hålla kvar mig från att börja arbeta
och ta dem ett tag till innan dem anser jag är okej för att testa att
börja arbetsträna igen. Men jag vill inte vara passiv i mitt mående,
alltså jag har inga toppar eller dalar och eftersom det går såpass bra
i mitt liv, så vill jag gärna komma över mitten sträcket och jag känner
att jag närmare toppen på mätaren pga att jag slutat ta tabletterna.

Det börja med att jag slarva om jag inte redan skrivit det.
Men sedan strunta jag i det, sedan glömde jag ta med dem till Emma
över helgen och jag har inte tagit någon mer sedan Onsdag tror jag.
Så än så länge känns det iallafall bra och jag ska prata om detta med
dem på vårdcentralen om detta, för jag vill inte fortsätta ta dem (helst).

Jag har alltid varit anti emot att ta tabletter även om det är huvudvärks-
tabletter och dåvarande flickvän fick tjata på mig för jag hade sådan
huvudvärk ibland. Så jag är väldigt anti emot att ta tabletter bara för att
man mår på ett speciellt sätt. Jag hoppas att detta året blir helt awesome
men det känns som det kommer bli det, så mycket att se framemot och
även min önskan om att få börja arbetsträna på något lämpligt ställe så
jag kan få in en lön istället för sjukersättning osv. Få den sociala biten
som jag behöver och få känna att jag är en del utav samhället och att
jag faktiskt gör nytta, för just nu har jag varit hemma från arbete pga
min rygg och att Samhall inte lyckats skaka fram något som jag klarar
av. Så denna gången ska jag gå genom Arbetsförmedlingen och då
kommer det troligtvis/förhoppningsvis gå betydligt mycket bättre.

Över till roligare bitar!
Jag var nu i helgen hos Emma och den var lite speciell kan man säga.
Speciell på ett mindre bra sätt men vi gjorde så gott vi kunde för att kunna
njuta och mysa med varandra utan några tråkiga tankar. Men det var det ena
efter det andra som hände och humöret var svårt att hålla uppe för Emmas
del då det hände saker titt som tätt både på lördagen och söndagen.
Så vi båda tyckte väl att det var sämsta helgen vi har haft ihop och den
gick otroligt snabbt också. Så det blev att sakna varandra redan innan
sista natten ihop hade gått för man visste att imorgon åker man hem igen.
Men beroende på hur schemat ser ut för Emma i helgen, så kanske
jag åker till henne på lördag och stannar tills måndag morgon.

Nu snart är klockan halv sex på morgonen och jag ska ringa vårdcentralen
och försöka få en ny tid. För jag hade en tid igår men jag råka somna och
snooza bort alarmet och därmed kommer jag få betala säkert 100:- för jag
missade tiden. Men det är lugnt men ändå trist, för jag satt bara och väntade
i köket på min pall på att klockan skulle ticka iväg, men tog och vila 40min
innan jag skulle upp (men blev ju lite mera). Hur som helst är ärendet att
få min sjukskrivning förlängd och ska även dra upp detta med träning på
recept som jag har. Jag vet inte om det har gått ut för det står inte men om
det har gått ut så vill jag att dem skriver ett nytt så jag kan börja träna och
stärka upp kroppen. Även nämna att jag tror jag har sömnapné och behöver
få tips eller råd på hur jag ska gå tillväga med det problemet.
Haft det några år och är helt säker på att det var innan min viktuppgång,
så jag vet inte riktigt varför jag fått det, men är det kroniskt lagt så är det
ifrån min s.k pappa för han har det och en maskin han bör sova med.
(hoppas inte jag får en sådan).

Jaja nu ska jag sätta fart och göra mig i ordning.
Jag ska se hur min dag blir, får jag ingen tid idag så blir det att försöka
orka åka iväg till Göteborg för att träffa min mamma. Och jag kommer
inte ta mitt feta arsle tillbaks till Falköping senare idag, så det blir att sova
över hos mamma tills imorgon. Får inte glömma att ta med min trimmer så
hon kan klippa mig, för det börjar bli lite långt igen.

Jaja långt inlägg och lite splittrat men ville få ur mig lite och
därav har jag min blogg där jag skriver ner all dess nonsens :P




Har ni frågor om något så
ställ dem gärna på något YouTube klipp jag äger eller i boxen till vänster här
på bloggen (får mail när jag får ny fråga). Annars om ni inte vill ha svar direkt
så kan ni kommentera här på bloggen men det är inget jag rekommenderar.

Känns mig lite konstig – Version 16.01.26

Som jag skriver i titeln med dagens datum aka Version som jag kallar det.
Så känner jag att det känns lite konstigt att jag har fått må bra såpass länge nu.
Mår jag faktiskt såhär bra eller känns det bara så? Allt verkar gå väldigt bra för
mig i mitt liv och jag brukar inte få må bra länge så det känns lite overkligt att
jag ska ha denna turen i livet att det känns bra för engångskull.

Jag känner mig omtyckt och älskad för den jag är.
Dem jag har mött i mitt liv har alltid tyckt om mig och det är många som gillar
att jag tänker såpass vuxet och moget. Jag är ju en ganska lugn och sansad person
men har ju mina ryck såklart men dem måste nästan triggas igång eller om jag blir
övertrött så kan dem dra igång.

Jag pratade med Emma om detta igår över telefon att vi är en bra matchning för
varandra. Eller ah, det var hon som sa dem orden men jag känner exakt samma
så det kändes lite konstigt att hon sa något som jag tycker exakt samma.
För jag är lugn och smittar av mig det på Emma och hon är mer åt det spralliga
och flummiga som gör att jag kommer in i det läget. Och vi pratade även om
våran relation och hur den går kan man väl säga. Jag har sagt att jag går all-in
på henne för jag vet vad jag vill ha och det är hon och hon gillar ju mig och är kär
och saknar mig så det gör ont osv. Låter ju jätte bra eller hur? Det är det också :)

Jag fått frågan om Emma är min flickvän ännu vid några gånger och samma svar
har dem fått varje gång. Nej vi är på g fortfarande men det går verkligen jätte bra
mellan oss och det känns super bra känslomässigt osv. Saken är att hon varit i ett
långt förhållande och vill hitta tillbaks till sitt rätta jag igen innan hon hoppar in
i något och jag är okej med att hon behöver lite tid att hitta tillbaks. Sedan som
jag sa till Emma igår över telefon, så spelar det ju ingen roll vad för status man
har som t,ex Singel, Upptagen, Förhållande osv. Huvudsaken är ju att man trivs
ihop och att det känns bra och jag känner mig trygg och omtyckt av henne så det
gör inget att vi fortfarande är på g, varför rusha in i något? Pirret man har kommer
ju finnas kvar längre om man tar det sakta och det är ju bara bra :D

Nä så jag är nöjd med hur den biten går som sagt.
Men många är nog vana vid att gillar man varandra så binder man sig snabbt.
I denna relationen som jag har med Emma så är det inte så, vi tar en annan väg.
Något som var ett intressant ämne vi kom in på är också att jag är ju väldigt
offentlig och kanske skriver lite väl mycket privata saker kanske.
Jag är väldigt öppen med vad jag tycker och känner och varit det ute på nätet
med hur jag känner för Emma och det är ju starka känslor som bara blir större
och större. Medan hon är mer privat av sig och inte målar ut hennes känslor och
tankar på nätet och hon undra om det känns konstigt att jag inte får någon
feedback på det sättet som jag visar henne. Jag svarade henne att jag är inte
orolig över att hon går bakom ryggen på mig och att det ska låta bra osv.

Eftersom hon pratar om mig till alla i sin närhet som hon känner att hon
kan öppna sig för och som är nyfikna på hur det går mellan oss. Hade hon dock
aldrig pratat om mig för sina vänner och släkt på något sätt eller nämnt mig hade
det kanske kunnat ligga illa till. Har ju varit med en hel del lögner från dåvarande
flickvän som var otrogen och hade annat vid sidan av från dag 1 så den går jag inte
på någon gång mer.

Sedan ser jag väldigt tydligt vad hon tänker/tycker om mig med hennes blick in
i mina ögon när hon säger "Joacim, jag är kär i dig" och ler. Gissa om jag blir helt
varm i hela kroppen och det bara pirrar av lycka när jag är kär i henne. Kärleken
går alltså bra och det visas på mitt mående väldigt tydligt. Sedan på sex veckor så
har vi umgåtts fem av dem helgerna, så det säger också en hel del på hur ofta vi får
till våra träffar.

Japansk spets träff i Göteborg – Version 15.01.11

Idag har det varit full rulle och det var något jag såg framemot väldigt mycket men inte
berättat här i bloggen ännu. För ett par veckor sedan så bestämdes det ett datum då vi
som är med i gruppen “Japansk spets träffar Göteborg” kunde bestämma sig om man
ville hänga på en promenad med en massa hundar och människor såklart.
Varken jag eller Caroline har ju varit iväg på någon sådan träff och tänkte
att det blir nog jätte skoj för Max att få träffa andra hundar och även att det
kan vara en bra träning för honom och det var det. För idag hände detta och
det togs lite kort som jag tänker nu ladda ner snabbt och lägga in här.
Så jag snor dem direkt från gruppen nu så får ni se vilka kort som
blev tagna tidigare idag. Vi gick runt Härlanda Tjärn för övrigt.

 


 
 
 
 
 

När vi väl åkte in mot parkeringen och såg alla hundarna fick man ett leende och en varm känsla inombords.
Det var verkligen jätte kul att bara stå i mängden och titta på alla olika former och storlekar på hundarna.
Och några misstog sig för att Max var en tjej för han är så söt och det är inte första gången, lite kul ändå.
Vi var totalt 16 japaner och en jävla massa folk, på kortet nedanför stod nog 4 personer bakom kameran
också, så vi var allt en hel del folk. Vissa gick jätte snabbt (vi var en av dem) och vissa jätte långsamt.

Jag behövde nog detta för att få känna lite glädje igen och jag gick hela rundan med ett leende även om
det gjorde förbannat ont i ryggen större delen av sträckan. Det blev lyckat och vi kom tillbaks till våran
bil 1 minut efter våran parkeringsbiljett hade gått ut så vi var i bra tid ändå. Det hela tog ungefär 2 timmar
och det räckte gott och väl för min del. Det var max värme i sätet för mig även om jag hade tjocktröja &
varm jacka på mig. Och nu har jag fått sovit 4 timmar också och klockan är nu halv tio ungefär på kvällen.
Lite fel dygnsrytm blir det nog nu men är fortfarande helt färdig så det blir snart att sova igen tror jag.

Imorgon så blir det ingen arbetsträning då jag kände att det tog emot väldigt mycket i torsdags och fredags.
Berättade för min kollega jag går med att måndag och tisdag är jag borta på annat och kommer inte till mitt
sk “jobb” och hon skrev ner någon noteringen om det och sa okej. Försäkringskassan sa ju till mig att det
påverkar inte min ekonomin något om det bara är några strödagar sådär om jag mår dåligt som jag gör, så
jag tog nytta av det hon sa och hoppas på att få må lite bättre och återhämta mig lite mera.
Imorgon (måndag) så kommer min läkare att ringa mig och jag hoppas på att det går lyckat, börjar dock bli
lite skeptisk till att hon inte förstår allvaret med hur jag mår. Men hon vet ju inte om självmords skiten ännu..
Det återstår att se imorgon hur det hela gick och vad som behövs göras men när jag pratade med min mamma
igår om denna kategorin, så tyckte hon att det bästa kanske hade varit med anti depressiva mediciner ett tag.
Så jag har lugnat ner mig lite med min oro över alla plan som påverkas och vilka stora förändringar i livet det
kommer bli om det skiter sig. Jag har alltid varit anti emot att ta tabletter och speciellt sådana då jag har fått
höra en hel del om att medicinen blir allt svagare då man tar det och man får öka dosen osv för att det ska ge
någon effekt osv. Men om jag bara behöver det ett tag för att stilla det lite så jag får må mer neutralt istället
för att må så dåligt som jag gör och är så apatisk till livet i sig, så gör nog detta susen för mig (hoppas jag).

Jag fick frågan om det verkligen är så allvarligt och om det inte är så kanske att jag säger allt detta för
att jag vill att det ska hända något med min situation. Men det är med handen på hjärtat så att jag själv
är orolig för vad jag kan göra om det skiter sig. Det är verkligen så illa som jag “målar” upp det hela
och jag har inte varit rädd tidigare för att jag är så ostabil. På ett sätt vill jag inte försvinna men det
tynger inte ner såpass mycket att jag känner att det är värt att leva för jag vill bara försvinna.
Som min kompis Chris sa till mig, du har ju en jätte go flickvän, Max och en fin lägenhet och
det är inte småsaker eller grejer som är lätta att få tag på. Jag är lyckligt lottad att jag har allt
detta men ändå när jag mår såhär dåligt så säger hjärtat att det inte är värt något.
Jätte tråkigt att det är så, men innerst inne så betyder ju Caroline allt och Max
är min lilla son som får mig att må bra. Jag och Caroline har det verkligen
super bra och det går inte att få våran relation/kärlek till att bli bättre.

Blir lite tårögd av att skriva allt detta nu men jag får försöka även om det svårt, att hålla mig till:
”Allt löser sig, bara man ger det lite tid”. Dock fungerar det uttrycket väldigt dåligt nuförtiden.

Ger denna dagen 10 av 10 vilket fall som helst, tack Caroline, Max, Diana och Itsumi för idag.

För övrigt så tog Amanda J. korten som jag lånat till detta inlägget.

Detaljerad historia om ett självmordsförsök – Version 15.01.03

Ny version då vi lämnat (20)14 och övergått till (20)15.
Jag ska gå tillbaks i bloggen och se vad som har hänt och skriva ner dem i punkter här nu.
Vad hände 2014?

• Åkte till Thailand två veckor i Januari.
  (Värmen gjorde så jag var mer eller mindre smärtfri).
• Köpte oss en bil, KIA Picanto 2014 modell.
  (Vi har betalat av hälften än sålänge).
• Fått känna mig duktig på StarWars spelet när folk berömt mig.
  (Att få känna sig duktig någon gång känns skönt att höra när man mår dåligt).
• Rehab skulle börjat februari men blev flyttat till Augusti & avslutad i Oktober.
  (extremt jobbigt att få gå och vänta så länge på den rehabiliteringen).
• Början av November köpte jag ny mobil, dock fungerar den inte ännu.
  (Tele2 jobbar otroligt segt och det har nu gått 2 månader utan någon förändring).
• Startar arbetsträning som led till självmordstankar/planeringar.
  (Mitt arbete, FK och snart min läkare vet om detta och ska bli ett möte snarast).

I augusti skrev jag såhär i min blogg.
Ni som har läst dem senaste inläggen vet hur jag mår.
“Jag tänker på vad jag hade kunnat unna mig och gjort om jag hade kunnat arbeta vanligt om jag
inte hade skadat min rygg på Liseberg. Något jag borde ta itu med och faktiskt kanske kan få en peng
för att jag är skadad for life och att jag kanske inte kommer kunna jobba något mera i mitt liv borde
jag få det lite lättare i mitt liv med att inte behöva tänka ekonomi och oro över det.”

“En sak jag alltid sagt i alla år, är att allt löser sig. Och jag vet att det gör det efter alla hinder
jag mött på, men hade gärna velat se en mer klar väg framför mig och inte så suddig som den är nu.
Så jag har hopp om att mitt liv kommer bli bättre men hade gärna velat må bättre än vad jag gör.
Min framtid är väldigt oklar även om jag nu genomgår en rehabilitering på sex veckor med min rygg.
Har fått svar på att det kommer inte bli bättre men att jag kan träna för att kunna “orka” mer innan
jag gått över gränsen vad min rygg klarar av. Och jag vet hur min framtid kommer se ut och jag har
facit i handen på att det är som det är. Accepterat det? Tror det men hade önskat mer utav livet.”
Tänk dig såhär:
Du har en arbetsplats du jobbar 100% på och du får in cash som aldrig förr.
Du mår riktigt bra och känner att du har faktiskt råd att köpa dig saker du vill ha.
Du märker efter du skadat ryggen att du inte klarar av det och säger direkt att du måste
sänka din % för att kunna orka med och inte sjukskriva dig fram och tillbaks hela tiden.
Du märker att med dem rörelserna du gör på jobbet gör att du gråter efter varje arbetspass
efter jobbet när du står och väntar på tåget hem. Du inser att detta inte funkar och sjukskriver
dig ett bra tag och undertiden börjar du gå hos sjukgymnast och får höra att det aldrig kommer
bli bra igen och att det inte finns något att göra. Du försöker på 40% med att göra väldigt lätta
uppgifter men ändå funkar det inte, du får extrem smärta och du överlåter alla sysslor hemma
till din sambo som känner att hen får ta allt. Du börjar inse att du inte klarar av någonting och
börjar må riktigt dåligt över att du är en belastning och bekanta börjar tvivla på att du ens
försöker något med ditt liv och kläcker ur sig det ena och det andra.
Du får förfrågan om att få genomgå en rehabilitering på sex veckor i en annan stad för
att utreda på riktigt och få allt nerskrivet på papper vad som är ens problem kroppsligt.
Du tvekar för att det är så långt bort och att pendla och pusha dig till dina gränser där
du möter smärtan igen är väldigt motbjudande. Men du beslutar dig om att gå iaf eftersom
att ha papper på att det är något som är fel är bra att ha med sig senare när det gäller arbets-
livet. Du får vänta längre än vad var tänkt och du får höra mer tråkiga saker om att du bara
är hemma och liver livet och får in cash för att bara vara hemma och lata sig (deras syn).
Du ska nu påbörja rehabiliteringen och schemat är alldeles för tufft och du börjar känna
att det inte funkar kroppsligt. Dem säger åt dig att blir det för jobbigt kan man göra om
schemat så det är mer anpassat så man klarar av det, men du kände under dem första
2½ veckorna att du inte fullföljer schemat för du vill minska schemat till hälften.
Ännu engång får du känna dig värdelös som inte orkar, när andra där klarar av dagarna.
Du har nu gått igenom rehabiliteringen och det känns bra att få papper med sig om
vad dem tycker och vad jag klarar och deras rekommendationer. Dock står det väldigt
flummigt och vissa delar stämde inte riktigt men var ändå okej utan att man ska behöva
säga att dem måste skriva om en del för det var saker som inte riktigt stämde in.
Du ska nu prata med din läkare och försäkringskassan om att får börja arbetsträna.
Men undertiden du får reda på att du ska börja testa att arbeta igen, så får du även
reda på att du kommer inte få in några pengar alls och du blir orolig över ekonomin.
Om ett par månader sätter det stopp med att du får några pengar alls och nu är det
en hel del grejer som vandrar runt i huvudet. För det första klarar du inte av att hjälpa
till hemma för du nu “arbetar” två timmar och gör minimalt på arbetsplatsen. Så du mår
dåligt över att du inte ens klarar 2 timmars arbete och sen har smärta och det blir ingen
förbättring med att kunna underlätta för din sambo. Du får fortfarande samma pengar
som tidigare fast nu ska du behöva må dåligt över att din livssituation är mycket värre
än när du kunde hjälpa till hemma och ta ut dig med att göra sysslor hemma och ha ont
efteråt. Nu har du ett jobb du inte klarar av, dina självmordstankar/planer sätts igång
för det blir för mycket, du känner dig värdelös för att människor omkring dig tror du
klarar mer men du klarar nästan ingenting och du är inte lat! Du gör ditt bästa och du
går gärna över gränserna för att du kanske kan få höra att man gjort bra ifrån sig om
du gör lite mer än vad du egentligen klarar av.
Du har nu behövt tänka dig för innan varje rörelse du gör och behöva tänka ett varv
på att göra det så ergonomiskt som möjligt. Dock kan du fet glömma att böja dig ner
i tvättmaskinen eller dammsuga men det är ett moment du måste göra. Under din period
på ditt nya arbete så går du till arbetet med smärta som redan ligger i topp och detta ska
du behöva jobba med när du förvärrar din rygg ännu mera. Det blir bara en ond cirkel
och du känner att du blir pressad till något du inte klarar av. Du försöker att inte tänka
dumt men det är svårt när du vet att du måste nog tvinga dig själv till att arbeta när du
har så himla ont för att få in några pengar överhuvudtaget. Tankarna om att livet skulle
se ut såhär var inte riktigt som du trodde, du önskade ett smärtfritt liv utan några
kroppsliga bekymmer och hade nog kunnat tänka dig att offra din högerarm för
att bli av med smärtan helt eller annan kroppsdel.
Du har fått stå ut med mycket under dessa åren och tidigare i din ryggsäck har du mycket
tråkigheter också även om du lämnat det bakom dig. Du har fått känna dig otillräcklig och
blivit slagen och blivit utskälld för att du inte gjort bra ifrån dig. En familjemiljö som varit en
mardröm men som tur är så klippte du banden innan det gick för långt.
Livet är inget positivt, det är svårt att leva och det är stora hinder som poppar upp hela tiden.
Livet är något som är svårt för alla och vissa har mindre hinder att ta sig igenom och alla tar
saker och ting olika för vi är olika. Jag har kämpat sedan jag var en liten grabb med att hålla
humöret uppe och försöka vända mitt liv till det bättre. Men orken är slut och jag tror att om
ni har försökt att sätta sig in i min sitts så förstår ni nog varför jag tycker det är ovärt att leva.
Jag mår så dåligt att inte ens kärleken eller min mi corazón Max väger upp det och det är man
själv orolig för. Jag har tidigare haft självmordstankar och det gick så långt att jag försökt ett
antal gånger men inte fullfört vad jag börjat med.
Gången då jag var närmast var nog vid en sjö.
Det var vinter och jag bestämde mig för att nu orkar jag inte mera.
Jag hade precis lämnat min dåvarande flickvän då jag kom på att hon var otrogen från dag ett.
Hade då umgåtts med någon i ett halvår och spenderat många dagar med någon som varit falsk
och inte varit trogen mot dig. Du älskade den personen och du var så blind av kärleken att du
inte förstod vad som hände, det slog så hårt att det tog musten ur mig då jag även hade mina
svackor med tankarna på uppväxten och oron att min s.k pappa skulle återuppta kontakten.
Skulle precis gå utanför dörren och det var alldeles för sent för att ta en promenad egentligen.
Min mamma kom upprusande från vardagsrummet och var väldigt frågande vad jag skulle göra
ute nu, man såg att hon blev orolig och jag visste att nu blir mitt uppdrag att försöka lyckas ta
mig utanför lägenheten så jag kan fortsätta min plan. Jag sa att jag var tvungen att gå ut en stund
på en promenad men jag blir inte borta länge. Hon krama om mig och jag tänkte att detta var
sista gången jag kramade om min mamma (var mer hon som krama om än jag).
Mamma sa; var inte borta allt för länge nu bara, det är svin mörkt ute och kallt sen finns det
mycket konstigt folk ute nu. Sa bara jaja och gick ut och började promenera i ungefär två
timmar rakt mot mitt mål. Det var inte upplyst hela vägen så jag fick ta min mobil och lös upp
en skogssträcka till sjön och jag hörde en massa konstiga ljud överallt. Dock brydde jag mig
inte ett dugg, jag var inställd på att ta livet av mig och hände det något så var det något som
skulle hända direkt och inte något som jag själv bestämt mig för. Jag kom äntligen fram till sjön
som var täckt av ett is lager och det förstörde min plan men vände det hela till något ännu bättre.
Jag tog mig upp till ett berg som folk brukar hoppa från rätt ner i vattnet, så jag tänkte att om jag
hoppar ner här och åker igenom isen kommer jag chockas av det kalla och inte orka simma iland.
Visste att om jag hade på mig alla dessa kläderna som värmde mig kanske jag hade klarat mig
och tagit mig hem istället. Så jag tog av mig alla kläderna och la åt sidan, la mig på berget och frös
riktigt ordentligt tills jag börja tappa känseln i kroppen. Jag frös inte speciellt mycket när jag ställde
mig upp och gick fram till kanten, nu var det dags och nu får jag äntligen ro i kroppen.
Jag skulle för engång skull få sluta oroa mig och inte få känna på smärta dagligen.
Det kändes så himla bra att stå där, ingenting kunde stoppa mig. Ett steg till och jag hade lyckats,
ännu ett försök som faktiskt gick igenom. Men så gjorde jag en grej som jag brukar göra.
När det är helt fritt från moln och man kan se alla stjärnor på himmelen så tittar jag gärna en stund
och tänker på allt möjligt. Jag stod där vid kanten och tänkte på samma sak som jag alltid gjort då
jag försökt ta livet av mig: “Om jag har klarat mig såhär långt, borde jag klara detta också”.
Och där slutar det försöket men blev nerslagen påvägen hem av två random killar som ville bråka.
Dem ville varken ta min mobil eller plånbok, dem sa bara att jag var tråkig som inte gjorde något
motstånd. Jag haltade hem istället och gick och la mig direkt istället.
Detta var ett försök utav tre eller fyra försök som jag gått från självmordstankar till att faktiskt
påbörja mina tankar till verklighet. Som jag skrev tidigare är jag själv orolig för att jag kanske
försöker snart igen för att mitt liv går mer och mer åt helvete och min situation blir snarare
jobbigare än lättare. Jag har ingen aning om hur framtiden kommer se ut för mig men jag
vet att jag orkar inte mycket mer och det hoppas jag att jag får hjälp med.
Står ju i kö till psykolog (wow skrev rätt utan att rättstavningens programmet hjälpte till,
första gången för mig med det ordet) men det är ju ett halvår dit och jag får väl stå ut lite
till men det är jobbfrågan/ekonomin och min livssituation att leva med smärta och känna
sig oduglig och säga nej till saker man annars hade kunnat säga klart jag vill vara med på det.
Jävligt långt inlägg men ibland blir det så.
Nu ska jag stänga fönstret för det har varit uppe alldeles för länge och även sätta igång en
maskin tvätt om jag orkar. Sedan blir det att försvinna i spelvärden för att kringgå tankarna.

Något som aldrig kommer hända – Version 14.12.08

Jag såg precis filmen Orion och fastnade för hur Tony fick leva med sin pappa.
För er som inte har sett filmen så kan jag säga att den har en del djupa saker som
jag fastnade för. Tony fick växa upp med barnmisshandel och i filmen fick man se
hur det blev när hans pappa kom in i bilden igen då han var tonåring.

Jag tänkte visa ett litet klipp från filmen som jag önskade hände mig (tror jag).
Vet inte om jag hade velat att detta hände men det föll ett par tårar för att få
höra att ens pappa vet om att han har gjort fel hade nog betytt mängder.
Dock kommer jag aldrig kunna förlåta honom för vad han har gjort.
Titta på klippet om ni är intresserade, han erkänner att han varit
ett monster och att han inte förtjänar kontakt med honom.

Hej Tony, jag vet inte var jag ska börja.
Vad jag än skriver, så river du väl brevet.
Jag trodde verkligen att vi skulle kunna bli en familj igen.
Nu har jag förstått att vi aldrig varit det,
inte är det och kommer aldrig någonsin att bli det.
Jag har varit en idiot många gånger och jag förtjänar varken dig eller Lena.
Jag kommer alltid minnas det jag har utsatt er för.
Eftersom jag varit i samma sits som du.
Jag hade inget annat val att leva med ett monster till pappa när min mamma gick bort.
Men du och Lena har ju varandra.
Jag vet att du aldrig mer vill träffa mig och den dagen jag kommer ut härifrån,
så tänker jag inte återvända hem.
Jag vet inte vart jag kommer ta vägen, men jag har varit i ert liv  för sista gången nu.
Om inte du söker upp mig förstås..

 

Visst jag har i många år känt att jag mår bra utan honom men ändå har man tanken
att han kommer någon dag söka upp mig. Jag har klarat mig så bra utan honom i mitt
liv och jag mår otroligt mycket bättre utan honom. Och att få höra att han faktiskt är
anledningen till varför alla lämnat honom som stått han nära är på grund av honom själv
är nog något som aldrig kommer hända. Undra om jag hade varit gladare att veta att
han förstått att problemet är hos honom. Jag saknar honom inte men jag hoppas han
saknar sina söner (om man nu kan kalla oss det till honom så som han betett sig).
Jag ser inte honom som min pappa eftersom han inte varit någon för mig.

Det finns ett svagt gott minne som jag kommer ihåg från när jag var liten som är från
den tiden hos min s.k pappa. Detta är det enda goda minnet jag har från honom helt
ärligt… Jag tänker på det väldigt sällan men kan skriva vad det är för något minne.
Vi hade varit någonstans och han kom och hämtade oss på cykel mitt i ösregnet
och vi satt i ett litet släp till cykeln med en presenning över, så vi hade som ett
fönster för att titta ut ifrån. Så jag och min bror satt och skratta och tyckte
det var roligt när det guppade till osv. Lite trist att det inte finns något
annat gott minne men ingen väljer sina föräldrar och vissa bör inte
bli en förälder. Det är tur att jag lämnat honom bakom mig även
om en tanke kommer om honom titt som tätt.

Över 2 års väntan – Version 14.11.26

För strax över två år sedan nu så skadade jag min rygg på Liseberg, har gått fram
och tillbaks med sjukskrivningar för jag inte visste vad problemet var med min rygg.
Jag fick ett ultimatum att ta itu med min rygg så dem på min dåvarande arbetsplats
kände sig tryggare med min närvaro och allt blev väldigt seriöst och allt blev otroligt
mycket invecklat än vad jag trodde det skulle bli. Jag fick gå hos sjukgymnast varje
vecka som hjälpte mig med ett utformat schema för att träna och det tog extremt
hårt på kroppen och det var knappt värt det (för det var fel utformat från början).
Det räckte dock inte och jag fick höra av min läkare att det finns en möjlighet att
jag kan få hamna på ett sjukhus i sex veckor för att få ytterligare hjälp.

Först skulle jag till Lerum för att möta ett bedömningsteam som skulle se vilka saker
jag kunde göra rörelsemässigt och sitta ner och prata om vart mina gränser är på att
röra mig utan att skapa någon stegrande smärta osv. Detta var under en vecka som
jag fick gå igenom en massa tester. Hade väntat mig lite mer resultat på vad dem
hade och säga men det var egentligen bara en grund som sedan skulle presenteras
för min läkare om jag var duglig för nästa steg med att ta itu mina ryggproblem.

Detta stället var i Borås och det var en rehabiliteringscentrum, det tog emot väldigt
hårt först att behöva stå ut med att pendla när jag knappt har energi att gå och handla.
Hade varken styrkan eller energin i kroppen för att klara hushållssysslor och mådde
allmänt dåligt för att Caroline har fått tagit på sig för mycket av alla grejer man bör
hålla i skick och jag ville ha en förändring. Tänkte ännu ett varv på denna rehab:en på
sex veckor och sa till mig själv att det är ju ingen tvekan egentligen, såklart jag ska ta
den hjälpen jag får. Jag såg detta som något positivt i min dystra vardag i negativa
tankar och funderingar om framtiden. Trotts att det var över ett halvårs väntan
(om jag minns rätt) med att stå i kö för att få min hjälp.

Under tiden jag hade fått gått igenom allt detta så fick man höra kommentarer som
sved och det kändes som att ingen förstod vilken smärta man kan få väldigt lätt.
Jag tog avstånd från personer som trodde att mitt fall inte var så farligt ändå, för vi alla
har ont i ryggen och det finns arbeten där man inte behöver görakroppsligt arbete osv.
Alla möjliga kommentarer fick man men jag och min läkare samt min arbetsplats chef
tyckte att det är bättre att avvakta med att arbeta undertiden jag stod i kö på rehab:en.
Detta var endast för att inte kanske försämra mitt läge med att jag fortsätter jobba och
kanske pajar min rygg ännu mera men det är ju inte så roligt att höra för vissa.
Jag är ju hemma och snyltar på systemet med att vara hemma och jag låter min
sambo göra allt och allmänt bara latar mig vid datorn och vid mina intressen.

Dock var ju detta inte min bild som har all korten på borden och inte snappar upp
hur min vardag egentligen är men finns man ute på nätet så kommer det snabbt in
synpunkter på hur man ska göra och vad jag gör som är fel osv. Jag har under denna
perioden i mitt liv legat på och tagit itu varje steg så fort som möjligt och inte legat på
latsidan men varje moment tar tid med all väntetid osv. Hoppas att fler har mer förståelse
för andra och tro mer på vänner som står er nära eller familj som har det svårt.
Det är lätt att döma när man inte vet hur hela sanningen är, så jag förstår att man
kanske kläcker ur sig det ena och det andra men man borde tänka ett varv till innan
man säger/skriver något (bara så som jag tänker).

Titeln är ju att väntan är över och vad menar jag med detta?
Jo jag ska idag klockan tio iväg på ett möte för att se över en arbetsplats som kanske
är något för mig. Detta är i Alingsås så jag får inte lång resesträcka och det är troligtvis
lokalvårdare som tidigare men att detta är en arbetsprövning i tre månaders tid.
Så jag kommer börja med 2 timmar per dag 4 dagar i veckan (ledig torsdag).
Har längtat efter att få rutiner genom att börja jobba igen så jag är överlycklig!

Skaffa barn?! – Version 14.11.19

Jag och Caroline har passerat 4 år tillsammans och under våran period ihop har vi fått frågan många gånger.
”Ska inte ni skaffa barn snart?” och under en period sa vi faktiskt “vi har funderat på det och pratat om det,
men att det är inte ett bra läge just nu med boendet vi har osv”. Men hur är det nu? Vad är våran inställning?

Vi ändrade oss för ett ganska bra tag sedan nu och vi känner att vi vill fokusera på oss själva istället.
Vi vill hellre fokusera på att göra fler äventyr och unna oss saker i livet innan ett sådant stort steg tas med att
skaffa barn. Tidigare var våran idé att inte vara allt för gammal när vi skaffar barn för att vara en ung förälder.
Men eftersom vi sedan ett tag tillbaks och fortfarande vill vänta eller kanske till och med strunta i att ha barn,
så blir det att ha det bra tillsammans som vi har det nu. Stadigt förhållande och vi har våran lilla plutt Max
som får duga till “barn” för oss. Men kan säga att jag alltid velat ha dotter med namnet Sarah eller Sandra,
sedan jag var tidig tonåring kom jag på det, men som sagt är ju inte lika säker numera på barnfrågan.

Barnfrågor och vad personer tycker man borde ha innan man skaffar barn är så olika vad man tycker.
Men jag tycker det ska en stadig grund med boende och inkomst, alltså en stadigt liv i sig. Nu vet jag att
många kanske tänker, att sånt löser sig och det kanske det har gjort för många. Men jag tycker att det är
ett beslut man borde tänka om flera gånger på innan man gör en sådant beslut. Hur många par håller ihop
efter dem skaffat barn? Inte många vad jag vet… Och det är värdelöst, för då har barnet skilda föräldrar
och det blir tråkigt för barnet med en uppväxt där man får välja mellan mamma eller pappa.

Varför inte ge förhållandet en bra tid först med många lyckliga år utan några större bråk först?
Se om din partner är så vettig som du trodde från början och var inte för snabb med känslor/beslut som
oftast tas snabbt då man är nykär och kanske inte tänker så långt. Det handlar nog rent ut sagt om en
mognadsfråga, är du vuxen nog att ta ett sånt beslut? Sluta med det unga livet och bli en bra förebild
med att vara en duktig förälder. Tiden då många unga festar och har sin period som ung med att dricka
var och varannan helg får sitt slut och man fokuserar på att ta hand om ett barn och sin nya familj till
hundra procent.

Något som jag har hört ett antal gånger är tjejer som sagt “Jag vill bara ha ett barn att ta hand om,
jag skiter i vem farsan är” gör mig extremt arg. Vem vill inte kunna ha sina båda föräldrar vid sin sida
när man växer upp? Jag kan erkänna att jag har hört detta 3 gånger med handen på hjärtat och jag
önskar att det barnet får en bra uppväxt trotts att föräldrarna då inte testat om dem funkar bra ihop.

 

Jag bloggar efter mitt stora möte på vårdcentralen om hur det gick och vad som kommer hända.
Längtat efter denna dagen så extremt länge nu, ska bli skönt med att få in riktiga rutiner igen

Två dagar kvar! – Version 14.11.17

Om två dagar så kommer jag ha ett möte med Försäkringskassan, Samhall och min läkare.
Vi kommer komma fram till hur framtiden nu kommer se ut nu inom kort, hur många timmar
kommer jag att arbeta och hur många dagar i veckan. Tror det är det i stort sätt, vet inte hur
lång tid det kommer att ta innan jag får en plats på något ställe, men vet att dem sa såhär till
mig sist jag prata med dem på Samhall.

“När du är klar på rehabiliteringen och du är redo för att pröva att arbeta igen.
Så tittar vi på vilka områden som skulle kunna funka för dig, och även hitta en
arbetsplats där du kan känna dig trygg och ha ett ställe som blir ditt område.
Så får du rutiner att hålla som du gillar och då blir du inte förflyttad runt som
det lätt kan bli inom Samhall”.

Tror det kommer bli super och jag ser framemot mötet även om det är många funderingar
kring hur min vardag kommer se ut. Dock visas det snart och det kommer kännas skönt
att få rutiner på riktigt. Jag har infört tvätt och dammsugnings schema för min del här hemma
så jag vet när jag får göra en insatts. Att jag har schema lagt vad jag kan hjälpa till med här
har inte tillåtits tidigare så det känns skönt att jag inte får höra “Jag vill inte vara en hemmafru”
när jag faktiskt vill hjälpa till, men jag behöver satta dagar varje vecka för att det ska funka
med mig. Annars blir det inget gjort för min del, eftersom jag behöver rutiner som är schema
lagt (ser inte när saker och ting behövs göras). Vi alla är olika som tur är och jag vill ju såklart
göra mitt allra bästa hela tiden, så man inte får höra att man är lat eller inte hjälper till eller nått
sånt. Ändringen på detta med att jag fick in mina rutiner har gjort att Caroline mår bättre och
ibland kan hon till och med säga: ”Jag hjälper dig, för annars känns det som du får göra
allt och jag inte gör någonting”. Så det är nice med stadigt förhållande utan några
problem eller tjafs (nog ganska ovanligt att man matchar varandra så bra).

Saknar värmen, var som en kung och min rygg var inga problem alls. Min rygg älskar Thailand!

Det är inte ofta jag har känt mig fin i några kläder. Men där fick jag allt några fina köp + klocka <3

För er som snubblat in på min blogg och är nya, kanske inte ni vet hur länge jag och min
sambo har varit tillsammans. Det är strax över 4 år nu och på denna tiden har vi gjort mängder
med grejer som jag aldrig trodde skulle kunna hända på så kort tid. Jag tänker på dem roliga
bitarna som jag måste fokusera på lite extra på, så jag höjer min känsla av att må bra eftersom
den är väldigt låg. Rabblar upp grejer, 2x Thailand resor, köpt lägenhet, köpt bil och ser
framemot att få börja en ny hobby kan man väl säga men nämner inget om det nu i bloggen.
Det krävs det mycket tid till att lära sig först och sedan vara försiktig men jag har läst, lyssnat
till mig information mestadels och även tagit och sökt på egenhand om information på nätet
för nybörjare. Så vi får se hur lång tid det tar innan jag kan börja men är fortfarande osäker
på det så det blir att träna in det mera såklart. Men nog om det!

Våran fina KIA – Picanto som hela familjen på 3 gillar. Max älskar att åka bil förresten.

På torsdag eller fredag ska jag träffa en person jag lärde känna lite smått på rehab:en.
Han har skaffat sig en hund som heter Doglas och ser ut att vara ungefär i samma storlek
som Max. Så dem ska få träffas och busa med varandra, Max älskar ju att träffa andra
hundar men han brukar vara väldigt gnällig först tills han känner sig bekväm med den
han träffar. Sen bara några minuter efter så har han lugnat ner sig och är cool lugn,
så det är rätt nice att det går så fort. En grej som jag och Caroline inte gillar med
Max är att varje gång han ska poop:a, så blir han förbannad/irriterad ungefär
hälften av alla gånger. Det börjar med att han ska bita i kopplet och vill
lägga sig på det. Men då håller vi handen så långt in som möjligt så han
inte kommer åt kopplet, då har han inget att bita i och slutat ganska
snabbt ändå. Men så störande att han ska bli sur bara för att han
ska göra ett utav sina behov Aja han lugnar väl ner sig med
tiden ju äldre han blir, han har ju så mycket energi numera.

Japp vi avslutar väl inlägget med den kategorin, trevligt va?
Är det något ni undrar över så kommentera gärna!
Accepterar kommentarer om det är något vettigt :)

FixarJocke – Version 13.03.13

Dagen har varit helt okej om man bortser från uppgifter på jobbet som inte min rygg gillade alls.
Men efter det blev det att bli upphämtad på stationen och så åkte vi till Aling-Thai och åt lite buffé.
Sedan var det dags att åka hem och vi stannade till på ICA för Caroline skulle in en sväng på Apoteket.
Efter det spenderade jag resterande utav dagen och kvällen med mina prenumeranter på Twitch.
Det blev lite Q&A och det var lite roliga frågor kom upp och imorgon frågade dem om
jag kunde köra ”facecam” så jag sa att om dem ville det kan jag fixa det.
Det betyder alltså att jag spelar med min webcam på.

Men över till det många var så hype:ade över med journalisten som ringde upp mig tidigare idag.
Jag visste ju inte vad dem hade på hjärtat men jag visste ju hur deras program funkar och hur dem brukar
se ut som jag skrev i tidigare inlägget. Djupa samtal och väldigt seriösa samtalsämnen som är känsliga eller
då någon förklarar sitt liv genom det tråkiga dem gått igenom.

Det dem ville ha, var info ifrån personer som försökt ta självmord och hur tankarna omkring det var och hur
man tog sig ifrån det. Sedan hur föräldrarnas part i det hela är och vad dem kan göra åt saken för att underlätta
det hela för ens barn. Vilka hjälpmedel det finns och jag gissar på att dem kommer även berätta om vad personer
varit med om utan att nämna några namn dvs skulle jag tro.

Så jag förklarade snabbt hur allt börja för mig och under vilken ålder som jag blev slagen då jag var liten osv.
Och jag pratade på så man blev helt torr i munnen och sen räckte det, dem fick info hur det var i mitt fall och
hur jag lovade en dåvarande flickvän att aldrig försöka någon mer gång med att ta livet utav mig och har inte
försökt bryta löftet sedan dess. Det som är lite kul är att jag känner att vissa personer känner att allt med detta
handlar om empati och mycket om “tycka synd om mig” men det är inte jag som tog kontakt med dem.
Utan tvärtom, dem sökte upp mig och ville veta och jag förklarade.

Mina tråkigheter med självmordstankar och tankar på min pappa som gjorde att jag mådde riktigt dåligt är ju
över för länge sedan. Men ändå tror folk att det handlar om något annat än att jag bara förklarar hur det har
varit för mig. Speciellt när man helt random gör narr utav något man skrivit tidigare för att man antingen
har något emot mig eller att man bara vill jävlas. Börjar bli trött på vissa personer ganska kraftigt.

Och har jag skrivit sluddrigt nu så är det för jag är påväg att somna haha.
Jaja blir nog ett inlägg snart igen ska ni se. Pözz på er sålänge!

Flickvännen lämna mig och nu håller Malin mig sällskap!

Jag blev lämnad av flickvännen för en stund sedan, för det var dags för henne att åka
iväg och jobba och tjäna massa pengar. Hon kör ut tidningar med bil och kommer hem
framåt morgonen. Så jag vet inte om jag ska sova eller om jag väntar tills hon kommer
hem igen, så man får sova tillsammans och lika länge.

Jag tänkte logga in på MSN och såg att Malin var online.
Skrev ju såklart med engång eftersom hon gör mig så glad, hon behöver inte göra något
för att lyckas få mig att le. Jag tycker hon är så stark och modig med att hon har gjort
sina val i livet och hon är verkligen en toppen tjej, och det räcker långt i mina ögon.

Vi har pratat om saker i det förflutna, kärlek, förhållanden, familjeliv, mål i livet och
mognadsfaser med att gå ifrån festande m.m. Man märker på allt fler personer i min
ålder att allt fler och fler tar sig i kragen och gör något med sitt liv.

För att vi i denna åldern fortfarande ska vara unga föräldrar så skaffar sig dem flesta
nu egen familj. Och vill något med sitt liv och inte leva i ungdoms kretsar och stökiga
relationer, utan man håller sig borta ifrån problem för man har sina egna att ta hand om.

Jag längtar efter ett familjeliv med Caroline men som så många gånger jag har nämnt
innan så bör det finnas en plattform att bygga våra liv på först. Allt tar tid och man får
bara ta och vänta ut tiden och se när det är dags, för allt händer inte på engång precis.
Även om man nu hade velat det. Men längtan blir bara större och större, har ju inte känt
såhär rätt innan med någon innan och det är lite läskigt att jag faktiskt VET att det kommer
bli det näst bästa valet i mitt liv.

Mitt allra bästa val som alltid kommer att vara det, är då jag avslutade kontakten med min
s.k pappa. Det kändes som jag slängde en stor rädsla och en stor tyngd från axlarna då
jag sa till honom över telefonen dagen innan julafton. “Jag vill varken se eller höra något
mer ifrån dig”. Efter det samtalet fick jag glädjetårar och jag kände bara hur en stor lycka
spred sig i hela kroppen, även om jag fick det väldigt jobbigt då han terra mig med elaka
SMS och snuskigt MMS. Som tur fick jag bytt nummer och sedan dess har jag inte mött
hans blick eller fått höra hans röst och detta var 4½ år sedan.

Ska inte blogga så mycket mer, men till er som läser min blogg.
Det finns fler saker än att festa och bråka med relationerna man har med folk.
Lev passivt och umgås med dem som verkligen är värd din tid, ödsla inte dyrbar
tid med människor som drar ner er i skiten eller ställer till det.

Tack för ni finns vänner. Ni betyder mer än ni förstår.
Ni som står mig nära hjärtat bör ta åt sig.

ÄNTLIGEN FREDAG! / Kort historia hur jag fick mina vänner i Jönköping

 

Idag åker jag sällskap med min morfar till Jönköping. Han åkte igår till Göteborg för lite ärenden och nu är det dags
för honom att åka hem igen. Och då hänger jag såklart på eftersom han kunde köra mig till Esplanaden dit jag ska.
Jag har längtat så mycket efter mina vänner i Jönköping men det är svårare att få till träffar så man får träffa dem
allra viktigaste. Men det är en del utav att bli vuxen att allt mer tid försvinner för vänner och även familj.
För jobb, ansvar m.m. kommer in i bilden.

Saknar vilket fall några stycken jag inte träffat på länge. Bl.a Anna och Emmi..

 

Vi har haft så mycket kul alla gånger. För er som inte vet hur jag fick kontakt med dessa två goa
tjejerna så kan jag ta en kort version på det hela.

Ida som är till vänster på alla bilderna skulle ner till Göteborg  för att träffa en kille.
Men hon kände inte riktigt för att åka till den främmande staden själv, så hon frågade sin kompis Anna om
hon kunde hänga med som sällskap. Kan tänka mig att hon ställde sig frågan, aha vadå ska jag bara gå
i bakgrunden och inte träffa någon själv? Nä men så blev det inte iaf, hon fick bestämt träff med mig.
Och vi alla gick till slottsskogen och det spöregna verkligen. Som tur var hade jag med mig paraply,
så jag och Anna vi klara oss undan att bli dränkta katter.

Tiden rann iväg och det var mesta dels bara små prat för min sida.
På den tiden var jag riktigt blyg och var inte så framåt som jag är idag.
När vi väl kom till Centralstationen, så fick jag reda på vad den andra killen
hade med sig. Han hade packat för att åka upp till Jönköping och vara där
under helgen. Och jag fick förfrågan om inte jag också kunde följa med.
Jag hade inte packat men jag trivdes extremt med Anna.
Riktigt söt tjej verkligen, så varför inte tänkte jag.

Jag åkte med och jag kände mig ganska äcklig för att jag inte hade nått med mig i klädväg.
Men det verkade som det var okej, fick inte höra någon kommentar efteråt iaf haha.
Den helgen är än idag den bästa helgen jag någonsin har haft och jag brukar säga
det till dem än idag. Vi gjorde så mycket, som teater och hemmakväll med filmen
”Hund tricket” som både jag och Anna fällde tårar till.

Under ena natten somnade Anna i mitt knä och jag hade ju börjat gilla henne.
Jag strök mina fingrar genom hennes hår medan hon sov och jag tittade på programmet
nattliv. Och jag blev något chockad när jag såg denna synen..

Jag åkte hem när helgen hade sitt slut och med ett leende tänkte jag, att jag borde ta fler chanser
till äventyr fler gånger. För detta har varit hur kul som helst, även om jag, Anna och Ida retade den
andra killen rätt mycket för att han inte sa något. Jag kom ju igång tillslut och dem sa sådär att
om man skulle skriva ner allt han hade sagt hade det blivit ett halvt A4 papper. Och skulle man
skriva ner allt jag hade sagt, hade det blivit en tjock bok haha.

Det blev inget mellan mig och Anna, för hon hade inte riktigt släppt ett ex från tankarna.
Men det gjorde inte mig något, jag hade fått en riktigt go kompis och även Ida på köpet.
Sedan dess har jag åkt upp 1-2 gånger per år ungefär och träffat dem.

En utav gångerna kommer jag alltid minnas.
Anna skulle fylla år och hon visste inte om att jag skulle komma.
Så jag åkte upp, åkte med Ida till Anna där festen skulle vara. När Anna öppna dörren stod
hon som en fågelholk med munnen. “Va? Jocke! “ och världens leende fick man uppleva.
Fy så kul det var att se att man är så uppskattad. Saknar henne massor…

Nu idag ska jag fira Ida som även ska få en födelsedagspresent utav mig.
Sedan ska jag även få träffa Malin och det ska bli riktigt kul, för vem tycker inte om att
träffa nya människor. Hon verkar vilket fall som att hon är jätte snäll och en bra kompis.
Minns så väl att hon INTE läser bloggar, men har fattat att hon läser min rätt så bra
nu på senare tid. Eftersom även länkat min blogg på sin facebook vid ett tillfälle ^^

 

Nu ska jag åka om drygt två timmar skulle jag tro.
Och innan dess ska jag ha packat ner grejer som behövs över helgen.
Frågan är om jag ska ta en ryggsäck eller en bag. Jag borde få plats med allt
i en ryggsäck. Jaja sak samma, ska sätta fart. Är jävligt hungrig också.

För övrigt saknar jag min flickvän bara så ni vet.
Förstår inte hur man kan sakna någon såhär mycket.
Men men helgen kommer gå jävligt fort, sedan en seg vecka.
Sen till helgen där så får jag äntligen se min vackra kvinna i mitt liv haha.
^{(Hon gillar inte att jag säger kvinna, för det låter som hon är gammal).}

Softa med mig 6 är äntligen ute nu!

Några har sett framemot att få se någon mer “Softa med mig” video då jag nu har gjort 6st.
Försökte få kollat om det fortfarande är intressant och se lite hur jag mår i en sådan video.
Eftersom jag oftast förklarar ett och annat budskap i mina Softa med mig videos. Antingen är
det något dåligt eller så är det något bra. Denna gången är det något riktigt bra och går inte
att jämföra med någon känsla tidigare i mitt liv. Hoppas ni gillar min video men huvudsakligen
är det ju en person som ska uppskatta den. Sen är det mer eller mindre betydelsefullt vad ni
andra tycker. Eftersom den är tillägnad till min flickvän i första hand, och även till dem som
vill se lite vad jag och flickvännen gjort i korthet och hur mycket hon faktiskt betyder för mig.

Här har ni videon vilket fall som helst!

 

 

Har goda nyheter om Clas Ohlson i Allum förresten (Allum Köpcentrum ligger i Partille som
är strax utanför Göteborg). Jag ringde och fick pratat med personalchefen där och fick berättat
att jag arbetat ute i V.Frölunda på Clas Ohlson i ett halvår drygt. Och det lät verkligen jätte
intressant med erfarenheter av Clas Ohlson tyckte han. Så jag fick skickat CV och personligt
brev direkt till honom istället för att lämna det i butik eller på deras hemsida vid lediga tjänster.
Så han skulle höra av sig om det blev någon lucka och då blir man ju lite utav prio1 i högen
med ansökningar om ni förstår.

Annars ska nu min SIUS skaffa nått på någon närliggande ICA.
Hon har tidigare dock inte velat sätta mig i dem kretsarna tidigare för hon har
redan andra killar och tjejer ute i olika sådana butiker. Så för hennes del är det ju bättre
statistik om hon får placerat ut de ungdomar hon har hand om på större yta om ni förstår.
Jag har gjort min läxa att ringa dem i Allum (som skulle bli gjort i början av nästa vecka).
Och jag skulle kolla med henne i början av nästa vecka. Kan ju ringa på Tisdag eller så.
Ah nog om detta skrivande. Orkar inte skriva mera.

Väldigt många olika ämnen på ett och samma inlägg.

 

Denna dagen har gått rätt långsamt och den har gjort mig ganska seg.
Uttråkad till en grad då man känner att det är lika bra att sova bort resterande
av dagen, för det händer ändå ingenting. Men nu fick jag ett ryck och fick för mig
att börja träna en liten stund för att göra nått iaf, och nu är man pigg och glad över
ah det mesta i livet. Det funkar ju bra med allt om man bortser ifrån chanserna
med jobb där det står helt stilla. Men jag får komma in på något annat spår
då jag får ett möte med min SIUS konsulent igen.

 

Jag tycker det är lite kul att man börjar se pytte lite förändring när det gäller
min kropp då jag har tränat ganska så regelbundet (borde skärpa mig om jag vill
ha resultat). Jag kom och tänka på en fråga till mig själv, som jag inte riktigt vet
hundra procentigt svar på. Varför tränar jag? För att man håller ofta sig frisk om
man jobbar med kroppen och tränar? För att jag vill se en förändring på kroppen?
För att försöka höja snyggheten med lite synliga muskler? Vet inte om det finns
fler anledningar men det är nog lite utav allt där. Huvudsaken är att jag inte är en
lat arbetslös ungdom på 22 år som bor hemma. Har ju mål som jag strävar efter
och först och främst är det ju en fast inkomst varje månad.

 

Jag har suttit & busat med Ninni och pratat med mamma lite smått under dagen.
Och smakat på lite jul godis som mamma har hållit på med i snart två dagar.
Gott men nog lite onyttigt, men skit samma det är ju bara jul engång om året.
Inte för att jag undgår allt onyttigt resterande av året haha. Men jaja det är en
annan femma *fniss*

 

Jag har idag SMSat lite med Anna från Norrköping.
Tänkt lite på henne de senaste dagarna då hon lagt upp texter på ansiktsboken.
Dem gjorde mig lite förvirrad och bekymrad över att hon inte mår helt hundra men
som tur var, är det bättre nu. Men det är ju så med livet, det går upp och ner hela
tiden även om man gärna vill att det ska vara på topp hela tiden eller en mer normal
nivå på livet. Och inte någon bergodalbana där det blir drastiska förändringar.
Men jag tror också man kan forma sitt liv beroende på vart man tar situationer i livet
och vilka man umgås med som det kan krångla till det med. Har man lite avstånd till
saker och ting så hamnar man gärna utanför kaos och tjafs. Då tänker jag på
relationer man har till vänner. Jaja nu blev inlägget väldigt splittrat, men det är
lätt att komma in på sido ämnen.

 

 

Apropå något helt annat så längtar jag efter min galna Carro riktigt mycket <3
Att få sova ensam har nog inte varit tråkigare men om 9 dagar blir det ordnat.
För då kommer ju hon hit !

Kort version hur allt har gått med Caroline :D

Den 25te oktober hade Caroline skaffat sig en Comviq Kompis laddning till mobilen.
Detta var ju såklart så jag och hon kunde höras mer utöver alla dessa Skype samtal.
Våra chattstunder & alla samtal tillbaks resulterade i träffar & man kände hur fjärilarna
bara åkte runt mer och mer i magen.

30te oktober så träffade jag Caroline för första gången och jag var väldigt nervös att få
träffa henne. Men efter ett par minuter kände jag mig trygg och var inte alls lika nervös.
Jag gick dock runt med tankar i huvudet, hur kan en sådan fin tjej vela träffa just mig?
Våran första dag tillsammans på stan med fika och massa prat gick jätte bra och vi
båda hoppades på att få träffas snart igen.

8 november träffades vi igen och vi åt på restaurang och det blev god buffé mat.
Sedan åkte vi hem till mig och hon fick se hur jag bor med min lilla familj.
Vi umgicks den dagen ungefär 6 timmar innan hon åkte hem till sitt igen.
Denna dagen var riktigt mysig och inget mer än vänskaps kramar fanns
med i bilden. Bättre att ta det lugnt och försiktigt så man inte hoppar
in i något som man inte riktigt känt efter sådär.

13nde november åkte jag till Caroline för första gången och fick träffat hennes mamma, bror och hennes
kusin och hennes bästa kompis Elin. Under dem lördagen och söndagen hade jag det super bra och
kommer ihåg att jag kände allt mer och mer “Vilken tjej alltså... Hoppas det blir något om det fortsätter
såhär i denna riktningen”. När jag väl skulle åka hem till Göteborg igen och Caroline stod och krama om
mig för att säga hejdå. Så ville jag ha en puss av henne, så jag sa att jag inte var nöjd.
Hon såg lite frågade ut och sa vadå? Jag sa att jag ville ha en puss och hon blev lite
generad och sa okej på kinden. Men då kunde det kvitta sa jag för jag ville ju ha
en riktig på munnen. Och jag fick som jag ville haha.

22 november hade Caroline jobbat ett tufft pass under natten och var helt slut.
Men hon hade inte tänkt att sova efter att hon hade slutat, så vi satt och chatta på morgonen
och hon undra vad man kunde göra en dag som denna. Jag sa till henne att hon kunde umgås
med någon kompis, men just idag gick det ju tåg till Göteborg sa hon ^^ Så hon åkte hit & vi
tittade bl.a på filmen The Collector. Hon tyckte den var lite läskig så händerna åkte upp framför
ansiktet några gånger. Men hon tyckte jag var konstig som satt och skratta åt sakerna i filmen.
För det var ju inte riktigt komedi precis haha.

28 november kom hon till mig igen och vi åkte till IKEA och sedan åkte vi till hennes pappas tjej
som bor vid Eketrägatan. Efter våran dag tillsammans hade Caroline en idé om att jag kanske
ville följa med henne hem även om hon skulle jobba och jag sa ju såklart ja.
För jag har ju velat följa med och se hur hon jobbar på nätterna.
Ännu engång då två dagar tillsammans varit i sin topp.

4 december som var för två dagar sedan var jag och Caroline ute på restaurang och jag ville få frågat henne
om hon skulle vilja bli tillsammans med mig. Vi har ju haft något på g ett tag och jag har inte känt någon
tveka om någonting. Så jag ville fråga henne och jag hoppades på att få ett bra svar tillbaks. Men jag fick
aldrig modet när vi väl var och åt god mat. Och när vi var på Liseberg satt tanken kvar med att få frågat.
Det blev aldrig att jag fick frågat, jag väntade på ett bra tillfälle men inget kom.

Igår vakna jag vid fem halv sex tiden ungefär och jag var ganska pigg.
Jag tyckte det var tråkigt att vara vaken själv, så jag gav mig på Caroline och blåste på hennes axel.
Efter några sekunder vände hon på sig och titta på mig och sa “Nä sluta, jag vill inte vara blåst” och flina.
Med engång kom tanken att fråga henne, det passade perfekt nu! “Vill du bli min flickvän då?”.

När jag förklara för min kompis Matilda på telefon förut idag hur det gick till när jag frågade henne.
Så tyckte hon det var skit gulligt och hon sa grattis till att jag fick som jag ville, för hon visste hur
mycket jag velat vinna hennes hjärta. Så hon var jätte glad för min skull (hon ringde för att säga grattis).

Sedan ett tag tillbaks berätta jag att jag frågade chans på en tjej som hette Michaela och då hade jag
skrivit ett lapp som en kompis fick lämna till henne. För jag vågade ju såklart inte prata med henne!
Jag gick i femman då och var såklart en fegis. Caroline kom ihåg att jag gjorde sådär och var tvungen
att skriva en lapp som jag fick kryssat i även om jag fick frågat henne innan och fick svar.
Dock faila jag på att göra ett kryss, jag slant och gjorde ett hjärta i rutan istället.