Vilken helg! – Version 16.02.15

Denna helgen var så jävla bra!
Som sagt var det helgen då alla hjärtans dag var men jag och Emma firade
den under hela helgen kan man säga. Hon överraskade mig redan på torsdag
med att komma till mig när det var tänkt på fredag, hon hade tagit ledigt för
att komma en dag tidigare till mig. Så jag var något chockad kan man säga
och väldigt glad såklart, även om jag inte hade fått i ordning riktigt såpass
mycket som jag tänkte jag skulle få. Men hon sa att det var okej och medan
jag gick upp tidigt på fredag för att hämta ut ett paket på posten så frågade
hon om hon kunde hjälpa mig med något hemma för hon ville helst inte
följa med. Hon erbjöd sig att dammsuga och diska upp lite disk som jag
inte hade fått tagit hand om eftersom hon kom tidigare än väntat :P
Sa att hon kunde krypa ner i sängen och chilla istället men hon ville göra
detta för mig och när jag kom hem var det riktigt fint här hemma.
Blev jätte glad verkligen och det kändes som hon hade gått
bärsärkagång och det blev så mycket bättre än innan.

Hade tagit mig lång tid att få det såpass fint eftersom jag gärna tar
det lugnt och sakta för att jag inte riktigt pallar gå all-in på flera moment
samtidigt för ryggens skull. Så var jätte tacksam och hon fick en massa
pussar och en god kram. På fredag hade jag nämnt för henne att hon skulle
få en överraskning av mig, men det blev lite sent och hon somnade i min
säng och sov så gott. Så jag tog mig upp på vinden och hämtade min brors
gitarr och fodral som hon hade tänkt köpa från honom. Grejen var att hon
trodde hon skulle få köpt den på lördagen av honom då vi skulle festa hos
honom men jag hade köpt den av min bror redan, så hon skulle få den av
mig istället. Så efter jag hade hämtat den från vinden så la jag den bakom
henne i sängen och satte mig på sängkanten.

Jocke : Emma, har du något bakom dig?
Emma: Näähh..
Jocke: Jo titta bakom dig

Sen såg hon gitarren och hon trodde inte den skulle vara såpass fin som
den var och var jätte glad. Hon tyckte jag hade gått lite för mycket all-in
på vad jag hade funderat ut för henne men den bästa delen återstod att få
på lördagen. Dagen var kommen och klockan började närma sig 15:00 hon
hade en gissning men den var fel. Men hon hade nämnt på telefon vid ett
tillfälle att hon hade väldigt ont i ryggen och att hon hade behövt gå och
få massage så det kanske skulle bli bättre. Saken är den att när ska man ha
tid för att göra en sådan grej tänkte hon, så jag bokade tid här i Falköping
för lite Thailändsk Massage på stället "Nin's Thaimassage" och jag betalde
300;- för ryggmassage men Emma fick mer valuta för den pengen.
Hon var överallt och knäckte fingrar, tår, hon gick på nacken, benen,
rumpan och tog såklart ryggen och detta var en jätte bra överraskning
tyckte hon fast hon kände tyckte jag gjorde lite för mycket för henne.
Även att jag faktiskt snappade upp det tillfället i telefon och tänkt ut
detta och bokat enbart för henne gjorde henne känslosam då hon inte
riktigt blivit uppvaktad såhär på detta sättet innan. Att jag faktiskt
tänkt på hennes bästa och att jag vill henne väl och allt sånt, det blev
lite för många härliga känslor om hur bra och fin jag var osv.

Jag och Emma låg och pratade lite om allt möjligt och jag fick höra något
som skrämde mig först lite. "Jag har något jag skulle vilja berätta för dig,
men har velat säga det innan men har tänkt att det är för tidigt att säga något
men nu vet jag verkligen och vill säga det nu. Det är så att jag älskar verkligen
dig, men du behöver verkligen inte säga det samma bara för att jag säger det nu.
Förstår att det är lite tidigt men jag har velat säga detta ett tag nu men velat
tänka över detta så det inte är någon känsla jag bara fått för stunden".
Grejen är att jag har velat säga dem orden till henne men inte känt mig redo
för att säga dem orden eftersom hon är den som har velat ta det lugnt och
inte rusha något. Så min tanke var att hon var den som skulle få säga det först
så jag inte skrämde iväg henne med att jag känner som jag gör för henne.
Så jag förklarade för henne att jag väntat på att hon ska säga det så jag
även kan säga hur jag kände och hur jag har tänkt om den saken.
Så ah, vi älskar varandra och det känns jävligt skönt att få höra
dem orden men det härliga och roliga tar inte slut där.

På lördagskvällen skulle vi över till min bror och festa och våran halvbror
Michael och hans tjej Ada skulle komma också. Vi åt en jävla massa god
mat som min brors sambo Frida hade gjort och jävlar va gott det var.
Massa vitlöksbröd och massa annat gott, så jag sa att jag är åpen och
tar massor med mat för jag tyckte det var insane gott (men det var efter
jag hade hört att alla var super mätta, så jag visste att jag kunde ta en del
till utan att känna mig dum). Alla skulle ut på balkongen för att röka och
jag hände med ändå även om jag inte är rökare, och Ada frågade oss en
fråga som gjorde mig väldigt glad :P Iallafall när Emma fick besvara den.

Ada: "Are you two a couple now or what?"
*Jag tittade på Emma och inväntade vad hon tyckte vi var men tänkte
eftersom vi ändå sagt att vi älskar varandra så måste vi ju vara ett par*
Emma: "Yes we are", tror jag hon sa och hon märkte att jag bara tittade
på när hon skulle besvara frågan och hon undra varför jag inte sa något
eller så. Men jag sa det att eftersom hon varit lite sådär att hon inte velat
rusha in i något och velat ta det lugnt osv, så var jag osäker på vad hon
har tänkt att andra ska veta m.m. Men enligt mig har vi typ varit ett par
ett tag men att det inte är riktigt officiellt ännu, måste ju inte stå uppskrivet
någonstans precis för alla vet att vi träffas och att vi trivs med varandra och
är väldigt nykära osv. Så det är riktigt härligt och jag blev helt pirrig i
kroppen när jag faktiskt fattade att jag har nu en flickvän igen.

Inte tagit så lång tid egentligen men det var ju inte tänkt att jag skulle
hitta något vettig människa så direkt men Emma är verkligen jätte härlig
person. Sedan att jag tycker det är nice att hon vill så mycket, äventyrlig
av sig eller vad man ska säga, hon vill göra utflykter m.m. som jag nämnt
tidigare i min blogg. Jag har inte haft så mycket sånt i mitt liv ännu men
vill ju helst få in den biten i mitt liv och eftersom jag valt bort en hel del
spel på min fritid så finns det mängder med tid att fylla upp dagarna med.

Helgen kändes lång eftersom vi fick gjort såpass mycket ändå.
Och nu kom jag på att vi mötte upp en kille som ville sälja sitt TV-Spel's
konsol som heter SEGA (Därifrån figuren Sonic är ifrån, den blåa igelkotten).
Så Emma tyckte det var roligt att se mig hur glad jag var att få uppleva en
liten del av den barndomen som faktiskt var bra. Massa minnen kom tillbaks
från när man var fastklistrad vid TV:n och man kunde fly ifrån alla problem
och gap och skrik och lämna tankarna på ens uppväxt och vilken hemsk
miljö man bodde i. Barnaga och gap och skrik är ingen bra mix för ett barn
så den biten kom jag ifrån när jag var nio som tur var.

Så jag fick unnat mig Sega Megadrive och jag blev jätte glad för att Emma
blev så glad för mina överraskningar. Jag kände mig stolt att jag fick till det
såpass bra för henne och sa att nästa år är det din tur att komma på något.
Jag tänkte att hon hade inte behövt ge mig något då jag är nöjd att bara
vara i hennes närhet och att hon är med mig på alla hjärtans dag.
Men hon ville som sagt inte komma tomhänt även om jag sa att
hon kan få göra något för mig nästa år. Så jag fick ett jätte fint
kort som betydde massor för mig, det bl.a att hon tycker jag
är väldigt duktig på att lyssna och bry mig om henne m.m.
Så jag blev helt varm inombords att jag lyckats få henne
att känna att jag finns där för henne om det är något.
Det är ju lite utav mitt mål att få min partner att känna att man kan prata
med mig om allt och att jag lyssnar och är som en bästa kompis + personens
partner. Man ska finnas för varandra och hjälpa varandra genom svåra tider.
Och jag kände att jag hade gjort hittills ett bra jobb då hon behövde prata
av sig vid ett tillfälle och jag henne i fokus före allt annat.

Jag skulle kunna gå in mer detaljerat i helgen och hur härlig den har varit.
Men det hade blivit en bibel och nu tog jag bara övergripande om allt men
som ni förstått hittills så var denna helgen bästa på väldigt länge.
Mår som sagt väldigt bra med Emma men av någon anledning så
tror jag inte det syns så jätte bra utåt sätt, men jag känner mig lycklig
och glad igen. Vet inte om det är mina tabletter som gjort mig lite passiv
med måendet men inombords är jag så himla glad och jag tycker det är
skönt att det blivit som det har blivit mellan mig och Emma.

Jaja nu blev det nästan ett sidospår igen...
Godnatt, godmorgon eller godeftermiddag beroende på när du läser detta!

Känns mig lite konstig – Version 16.01.26

Som jag skriver i titeln med dagens datum aka Version som jag kallar det.
Så känner jag att det känns lite konstigt att jag har fått må bra såpass länge nu.
Mår jag faktiskt såhär bra eller känns det bara så? Allt verkar gå väldigt bra för
mig i mitt liv och jag brukar inte få må bra länge så det känns lite overkligt att
jag ska ha denna turen i livet att det känns bra för engångskull.

Jag känner mig omtyckt och älskad för den jag är.
Dem jag har mött i mitt liv har alltid tyckt om mig och det är många som gillar
att jag tänker såpass vuxet och moget. Jag är ju en ganska lugn och sansad person
men har ju mina ryck såklart men dem måste nästan triggas igång eller om jag blir
övertrött så kan dem dra igång.

Jag pratade med Emma om detta igår över telefon att vi är en bra matchning för
varandra. Eller ah, det var hon som sa dem orden men jag känner exakt samma
så det kändes lite konstigt att hon sa något som jag tycker exakt samma.
För jag är lugn och smittar av mig det på Emma och hon är mer åt det spralliga
och flummiga som gör att jag kommer in i det läget. Och vi pratade även om
våran relation och hur den går kan man väl säga. Jag har sagt att jag går all-in
på henne för jag vet vad jag vill ha och det är hon och hon gillar ju mig och är kär
och saknar mig så det gör ont osv. Låter ju jätte bra eller hur? Det är det också :)

Jag fått frågan om Emma är min flickvän ännu vid några gånger och samma svar
har dem fått varje gång. Nej vi är på g fortfarande men det går verkligen jätte bra
mellan oss och det känns super bra känslomässigt osv. Saken är att hon varit i ett
långt förhållande och vill hitta tillbaks till sitt rätta jag igen innan hon hoppar in
i något och jag är okej med att hon behöver lite tid att hitta tillbaks. Sedan som
jag sa till Emma igår över telefon, så spelar det ju ingen roll vad för status man
har som t,ex Singel, Upptagen, Förhållande osv. Huvudsaken är ju att man trivs
ihop och att det känns bra och jag känner mig trygg och omtyckt av henne så det
gör inget att vi fortfarande är på g, varför rusha in i något? Pirret man har kommer
ju finnas kvar längre om man tar det sakta och det är ju bara bra :D

Nä så jag är nöjd med hur den biten går som sagt.
Men många är nog vana vid att gillar man varandra så binder man sig snabbt.
I denna relationen som jag har med Emma så är det inte så, vi tar en annan väg.
Något som var ett intressant ämne vi kom in på är också att jag är ju väldigt
offentlig och kanske skriver lite väl mycket privata saker kanske.
Jag är väldigt öppen med vad jag tycker och känner och varit det ute på nätet
med hur jag känner för Emma och det är ju starka känslor som bara blir större
och större. Medan hon är mer privat av sig och inte målar ut hennes känslor och
tankar på nätet och hon undra om det känns konstigt att jag inte får någon
feedback på det sättet som jag visar henne. Jag svarade henne att jag är inte
orolig över att hon går bakom ryggen på mig och att det ska låta bra osv.

Eftersom hon pratar om mig till alla i sin närhet som hon känner att hon
kan öppna sig för och som är nyfikna på hur det går mellan oss. Hade hon dock
aldrig pratat om mig för sina vänner och släkt på något sätt eller nämnt mig hade
det kanske kunnat ligga illa till. Har ju varit med en hel del lögner från dåvarande
flickvän som var otrogen och hade annat vid sidan av från dag 1 så den går jag inte
på någon gång mer.

Sedan ser jag väldigt tydligt vad hon tänker/tycker om mig med hennes blick in
i mina ögon när hon säger "Joacim, jag är kär i dig" och ler. Gissa om jag blir helt
varm i hela kroppen och det bara pirrar av lycka när jag är kär i henne. Kärleken
går alltså bra och det visas på mitt mående väldigt tydligt. Sedan på sex veckor så
har vi umgåtts fem av dem helgerna, så det säger också en hel del på hur ofta vi får
till våra träffar.

Detaljerad historia om ett självmordsförsök – Version 15.01.03

Ny version då vi lämnat (20)14 och övergått till (20)15.
Jag ska gå tillbaks i bloggen och se vad som har hänt och skriva ner dem i punkter här nu.
Vad hände 2014?

• Åkte till Thailand två veckor i Januari.
  (Värmen gjorde så jag var mer eller mindre smärtfri).
• Köpte oss en bil, KIA Picanto 2014 modell.
  (Vi har betalat av hälften än sålänge).
• Fått känna mig duktig på StarWars spelet när folk berömt mig.
  (Att få känna sig duktig någon gång känns skönt att höra när man mår dåligt).
• Rehab skulle börjat februari men blev flyttat till Augusti & avslutad i Oktober.
  (extremt jobbigt att få gå och vänta så länge på den rehabiliteringen).
• Början av November köpte jag ny mobil, dock fungerar den inte ännu.
  (Tele2 jobbar otroligt segt och det har nu gått 2 månader utan någon förändring).
• Startar arbetsträning som led till självmordstankar/planeringar.
  (Mitt arbete, FK och snart min läkare vet om detta och ska bli ett möte snarast).

I augusti skrev jag såhär i min blogg.
Ni som har läst dem senaste inläggen vet hur jag mår.
“Jag tänker på vad jag hade kunnat unna mig och gjort om jag hade kunnat arbeta vanligt om jag
inte hade skadat min rygg på Liseberg. Något jag borde ta itu med och faktiskt kanske kan få en peng
för att jag är skadad for life och att jag kanske inte kommer kunna jobba något mera i mitt liv borde
jag få det lite lättare i mitt liv med att inte behöva tänka ekonomi och oro över det.”

“En sak jag alltid sagt i alla år, är att allt löser sig. Och jag vet att det gör det efter alla hinder
jag mött på, men hade gärna velat se en mer klar väg framför mig och inte så suddig som den är nu.
Så jag har hopp om att mitt liv kommer bli bättre men hade gärna velat må bättre än vad jag gör.
Min framtid är väldigt oklar även om jag nu genomgår en rehabilitering på sex veckor med min rygg.
Har fått svar på att det kommer inte bli bättre men att jag kan träna för att kunna “orka” mer innan
jag gått över gränsen vad min rygg klarar av. Och jag vet hur min framtid kommer se ut och jag har
facit i handen på att det är som det är. Accepterat det? Tror det men hade önskat mer utav livet.”
Tänk dig såhär:
Du har en arbetsplats du jobbar 100% på och du får in cash som aldrig förr.
Du mår riktigt bra och känner att du har faktiskt råd att köpa dig saker du vill ha.
Du märker efter du skadat ryggen att du inte klarar av det och säger direkt att du måste
sänka din % för att kunna orka med och inte sjukskriva dig fram och tillbaks hela tiden.
Du märker att med dem rörelserna du gör på jobbet gör att du gråter efter varje arbetspass
efter jobbet när du står och väntar på tåget hem. Du inser att detta inte funkar och sjukskriver
dig ett bra tag och undertiden börjar du gå hos sjukgymnast och får höra att det aldrig kommer
bli bra igen och att det inte finns något att göra. Du försöker på 40% med att göra väldigt lätta
uppgifter men ändå funkar det inte, du får extrem smärta och du överlåter alla sysslor hemma
till din sambo som känner att hen får ta allt. Du börjar inse att du inte klarar av någonting och
börjar må riktigt dåligt över att du är en belastning och bekanta börjar tvivla på att du ens
försöker något med ditt liv och kläcker ur sig det ena och det andra.
Du får förfrågan om att få genomgå en rehabilitering på sex veckor i en annan stad för
att utreda på riktigt och få allt nerskrivet på papper vad som är ens problem kroppsligt.
Du tvekar för att det är så långt bort och att pendla och pusha dig till dina gränser där
du möter smärtan igen är väldigt motbjudande. Men du beslutar dig om att gå iaf eftersom
att ha papper på att det är något som är fel är bra att ha med sig senare när det gäller arbets-
livet. Du får vänta längre än vad var tänkt och du får höra mer tråkiga saker om att du bara
är hemma och liver livet och får in cash för att bara vara hemma och lata sig (deras syn).
Du ska nu påbörja rehabiliteringen och schemat är alldeles för tufft och du börjar känna
att det inte funkar kroppsligt. Dem säger åt dig att blir det för jobbigt kan man göra om
schemat så det är mer anpassat så man klarar av det, men du kände under dem första
2½ veckorna att du inte fullföljer schemat för du vill minska schemat till hälften.
Ännu engång får du känna dig värdelös som inte orkar, när andra där klarar av dagarna.
Du har nu gått igenom rehabiliteringen och det känns bra att få papper med sig om
vad dem tycker och vad jag klarar och deras rekommendationer. Dock står det väldigt
flummigt och vissa delar stämde inte riktigt men var ändå okej utan att man ska behöva
säga att dem måste skriva om en del för det var saker som inte riktigt stämde in.
Du ska nu prata med din läkare och försäkringskassan om att får börja arbetsträna.
Men undertiden du får reda på att du ska börja testa att arbeta igen, så får du även
reda på att du kommer inte få in några pengar alls och du blir orolig över ekonomin.
Om ett par månader sätter det stopp med att du får några pengar alls och nu är det
en hel del grejer som vandrar runt i huvudet. För det första klarar du inte av att hjälpa
till hemma för du nu “arbetar” två timmar och gör minimalt på arbetsplatsen. Så du mår
dåligt över att du inte ens klarar 2 timmars arbete och sen har smärta och det blir ingen
förbättring med att kunna underlätta för din sambo. Du får fortfarande samma pengar
som tidigare fast nu ska du behöva må dåligt över att din livssituation är mycket värre
än när du kunde hjälpa till hemma och ta ut dig med att göra sysslor hemma och ha ont
efteråt. Nu har du ett jobb du inte klarar av, dina självmordstankar/planer sätts igång
för det blir för mycket, du känner dig värdelös för att människor omkring dig tror du
klarar mer men du klarar nästan ingenting och du är inte lat! Du gör ditt bästa och du
går gärna över gränserna för att du kanske kan få höra att man gjort bra ifrån sig om
du gör lite mer än vad du egentligen klarar av.
Du har nu behövt tänka dig för innan varje rörelse du gör och behöva tänka ett varv
på att göra det så ergonomiskt som möjligt. Dock kan du fet glömma att böja dig ner
i tvättmaskinen eller dammsuga men det är ett moment du måste göra. Under din period
på ditt nya arbete så går du till arbetet med smärta som redan ligger i topp och detta ska
du behöva jobba med när du förvärrar din rygg ännu mera. Det blir bara en ond cirkel
och du känner att du blir pressad till något du inte klarar av. Du försöker att inte tänka
dumt men det är svårt när du vet att du måste nog tvinga dig själv till att arbeta när du
har så himla ont för att få in några pengar överhuvudtaget. Tankarna om att livet skulle
se ut såhär var inte riktigt som du trodde, du önskade ett smärtfritt liv utan några
kroppsliga bekymmer och hade nog kunnat tänka dig att offra din högerarm för
att bli av med smärtan helt eller annan kroppsdel.
Du har fått stå ut med mycket under dessa åren och tidigare i din ryggsäck har du mycket
tråkigheter också även om du lämnat det bakom dig. Du har fått känna dig otillräcklig och
blivit slagen och blivit utskälld för att du inte gjort bra ifrån dig. En familjemiljö som varit en
mardröm men som tur är så klippte du banden innan det gick för långt.
Livet är inget positivt, det är svårt att leva och det är stora hinder som poppar upp hela tiden.
Livet är något som är svårt för alla och vissa har mindre hinder att ta sig igenom och alla tar
saker och ting olika för vi är olika. Jag har kämpat sedan jag var en liten grabb med att hålla
humöret uppe och försöka vända mitt liv till det bättre. Men orken är slut och jag tror att om
ni har försökt att sätta sig in i min sitts så förstår ni nog varför jag tycker det är ovärt att leva.
Jag mår så dåligt att inte ens kärleken eller min mi corazón Max väger upp det och det är man
själv orolig för. Jag har tidigare haft självmordstankar och det gick så långt att jag försökt ett
antal gånger men inte fullfört vad jag börjat med.
Gången då jag var närmast var nog vid en sjö.
Det var vinter och jag bestämde mig för att nu orkar jag inte mera.
Jag hade precis lämnat min dåvarande flickvän då jag kom på att hon var otrogen från dag ett.
Hade då umgåtts med någon i ett halvår och spenderat många dagar med någon som varit falsk
och inte varit trogen mot dig. Du älskade den personen och du var så blind av kärleken att du
inte förstod vad som hände, det slog så hårt att det tog musten ur mig då jag även hade mina
svackor med tankarna på uppväxten och oron att min s.k pappa skulle återuppta kontakten.
Skulle precis gå utanför dörren och det var alldeles för sent för att ta en promenad egentligen.
Min mamma kom upprusande från vardagsrummet och var väldigt frågande vad jag skulle göra
ute nu, man såg att hon blev orolig och jag visste att nu blir mitt uppdrag att försöka lyckas ta
mig utanför lägenheten så jag kan fortsätta min plan. Jag sa att jag var tvungen att gå ut en stund
på en promenad men jag blir inte borta länge. Hon krama om mig och jag tänkte att detta var
sista gången jag kramade om min mamma (var mer hon som krama om än jag).
Mamma sa; var inte borta allt för länge nu bara, det är svin mörkt ute och kallt sen finns det
mycket konstigt folk ute nu. Sa bara jaja och gick ut och började promenera i ungefär två
timmar rakt mot mitt mål. Det var inte upplyst hela vägen så jag fick ta min mobil och lös upp
en skogssträcka till sjön och jag hörde en massa konstiga ljud överallt. Dock brydde jag mig
inte ett dugg, jag var inställd på att ta livet av mig och hände det något så var det något som
skulle hända direkt och inte något som jag själv bestämt mig för. Jag kom äntligen fram till sjön
som var täckt av ett is lager och det förstörde min plan men vände det hela till något ännu bättre.
Jag tog mig upp till ett berg som folk brukar hoppa från rätt ner i vattnet, så jag tänkte att om jag
hoppar ner här och åker igenom isen kommer jag chockas av det kalla och inte orka simma iland.
Visste att om jag hade på mig alla dessa kläderna som värmde mig kanske jag hade klarat mig
och tagit mig hem istället. Så jag tog av mig alla kläderna och la åt sidan, la mig på berget och frös
riktigt ordentligt tills jag börja tappa känseln i kroppen. Jag frös inte speciellt mycket när jag ställde
mig upp och gick fram till kanten, nu var det dags och nu får jag äntligen ro i kroppen.
Jag skulle för engång skull få sluta oroa mig och inte få känna på smärta dagligen.
Det kändes så himla bra att stå där, ingenting kunde stoppa mig. Ett steg till och jag hade lyckats,
ännu ett försök som faktiskt gick igenom. Men så gjorde jag en grej som jag brukar göra.
När det är helt fritt från moln och man kan se alla stjärnor på himmelen så tittar jag gärna en stund
och tänker på allt möjligt. Jag stod där vid kanten och tänkte på samma sak som jag alltid gjort då
jag försökt ta livet av mig: “Om jag har klarat mig såhär långt, borde jag klara detta också”.
Och där slutar det försöket men blev nerslagen påvägen hem av två random killar som ville bråka.
Dem ville varken ta min mobil eller plånbok, dem sa bara att jag var tråkig som inte gjorde något
motstånd. Jag haltade hem istället och gick och la mig direkt istället.
Detta var ett försök utav tre eller fyra försök som jag gått från självmordstankar till att faktiskt
påbörja mina tankar till verklighet. Som jag skrev tidigare är jag själv orolig för att jag kanske
försöker snart igen för att mitt liv går mer och mer åt helvete och min situation blir snarare
jobbigare än lättare. Jag har ingen aning om hur framtiden kommer se ut för mig men jag
vet att jag orkar inte mycket mer och det hoppas jag att jag får hjälp med.
Står ju i kö till psykolog (wow skrev rätt utan att rättstavningens programmet hjälpte till,
första gången för mig med det ordet) men det är ju ett halvår dit och jag får väl stå ut lite
till men det är jobbfrågan/ekonomin och min livssituation att leva med smärta och känna
sig oduglig och säga nej till saker man annars hade kunnat säga klart jag vill vara med på det.
Jävligt långt inlägg men ibland blir det så.
Nu ska jag stänga fönstret för det har varit uppe alldeles för länge och även sätta igång en
maskin tvätt om jag orkar. Sedan blir det att försvinna i spelvärden för att kringgå tankarna.

Urfunktion – Version 14.11.24

Denna dagen har gått jävligt sakta och jag har tagit det lugnt till max, inte ett piss har blivit gjort.
Sovit och sovit och sovit har varit mitt schema idag men till maten såg jag och Caroline på “Hem till gården”.

Efter vi hade sett två avsnitt så ringde jag till Tele2 för att stressa upp dem lite med mitt ärende.
Minns ni för snart 3 veckor sedan att jag köpte en ny mobil (Sony Z3)? Jag beställde hem ett nano-sim för att
kunna använda den så snabbt som möjligt och det tog inte lång tid innan jag fick det. Dock måste man aktivera
sitt nya kort via ett samtal till Tele2 eller via deras hemsida, saken var den att mitt gick aldrig igenom helt.
Varför jag fick ett hinder och Caroline inte fick det med sin som hon beställde samtidigt som mig, var för att jag
hade en kvar liggande order från Tele2 som hindrade min aktiveringsprocess.

Jag förlängde mitt Tele2/Comviq och skulle då få en gratis mobil som var en äldre modell, den var olåst och
det skulle kunna tänkas vara en reserv mobil eller om jag ville sälja den vidare eller ge bort den. Så det lät ju bra
eller hur? Grejen var att dem hade för få mobiler och dem gick åt för snabbt innan dem kom till min tur i hantering
av sina kunder, så jag uteblev från gratis mobilen. Och därför blev det fel för att jag hade en “order” som låg och
väntande på mig som teknikerna inte visste hur dem skulle lösa. När jag fick reda på detta, undrade tjejen jag
pratade med om jag skulle kunna tänka mig att få min kommande månadskostnad att utebli så jag fick en
gratis månad och jag buga och bocka.

Men efteråt tänkte jag “Mobilen måste ha varit mer värt än knappt en hundralapp som jag betalar varje månad,
så jag blev lurad på pengar egentligen eftersom dem lova mig en gratis mobil som såg ut att kosta mer än 100kr”.
Jag strunta i det och tänkte att det var sent påtänkt nu men man borde vara mer vaksam när man pratar med
dem direkt. Hur som helst ringde jag ju dem efter avsnitten och sa att det snart gått tre veckor och det är lite
trist att det känns som jag är ett bortglömt ärende. Även att jag haft min nya mobil i tre veckor utan att få
använda den fullt ut. Men att jag förstår att allt ligger hos teknikerna/supporten till att lösa mitt ärende.

Jag blev iaf bra mottagen av killen hos Tele2 och han sa att det finns tyvärr inget han kan göra mer,
då det redan är satt som ett högt prioriterat ärende och att det enda som finns att göra är att vänta.
Han lät lite bekymrad eftersom jag inte kunde använda min mobil ännu och han förstår att jag var
lite irriterad. Men denna gången roffa jag åt mig lite och inte bara sa okej och la på mer eller mindre.
Jag sa att eftersom jag väntat snart 3 veckor på något som ska funka direkt och att jag blev lovad
en mobil som jag inte fick, så känner jag att det borde kompenseras lite till eftersom en månadskostnad
är väldigt lite jämfört med vad jag har fått stå ut med. Han sa självklart kan jag lösa så det blir ordnat
men att det får bli efter din mobil blivit aktiverad osv, eftersom vi vet ju inte nu hur länge du kommer
få vänta mera. Så han skrev iaf en notering och när min mobil funkar hör jag bara av mig till dem
så ska vi se vad dem kan göra för mig för att göra mig som kund gladare och inte byta operatör
i framtiden. Alltid tyckt att Comviq/Tele2 har varit det enda rätta men nu tvekar jag allt på dem.
Priserna och avtalen har alltid passat mig tidigare men det kanske finns fler där ute som pressat
ner Tele2’s priser nu.

Biodags! – Version 14.11.22

Om ett par timmar blir det att gå på efterlängtade filmen “The Hunger Games: Mockingjay – Part 1”.
Både jag och Caroline älskar att gå på bio och vi ser stora filmer på bio, annars väntar vi tills dem
kommer ut. Biobesök är något vi ser som något speciellt och roligt att göra och därför kan man festa
till det någon gång ibland. Något år gick vi nog en gång i månaden i snitt på ett år om jag inte minns fel.

Nu är det ungefär fem dagar kvar tills jag ska på mötet och jag tycker det är jätte spännande.
Jag ser verkligen framemot att få besöka den blivande arbetsplatsen om det nu händer på onsdag.
Även om jag tycker det låter rätt dumt med två timmar per dag, men måste inse att detta är för att
se hur mycket jag orkar. Så jag får köra mitt bästa men inte köra på så det blir dumt med att öka
min smärta som jag skrivit tidigare. Jaja ska njuta av dessa dagarna tills dess och se till att göra saker
jag tycker är roligt och en rolig grej är numera PTR (Public Test Realm) servern på Diablo 3!

Störa mötet blev lyckat ! – Version 14.11.19

Jag hade idag ett möte på min vårdcentral med både försäkringskassan, min handledare från mitt jobb
och en läkare jag träffat 2-3 gånger (hon har tagit över för min ordinarie läkare som är väldigt upptagen).
Min tanke var ju att börja jobba inom kort och så blir det, men i väldigt lågt tempo och det är ju bra.
Jag har ju varit helt sjukskriven tills det blev min tur för att komma till rehab kliniken i Borås, men från
början ville försäkringskassan att jag skulle jobba tills den tiden var kommen. Både dem från mitt jobb
och min läkare tyckte det var dumt, eftersom det inte fanns några underlag på vad som var bra eller
dåligt för mig att göra. Därför väntade vi med att jag skulle sysselsätta mig på en arbetsplats under
denna tiden. Hur som helst ville försäkringskassan att jag skulle börja direkt ungefär och dem från
mitt jobb sa att det tar kanske några dagar innan hon har pratat ihop sig med andra platschefer.
Så jag får den bästa platserna att välja mellan, så på onsdag blir det ett besök i ett utav deras
kontor och se vad som finns för mig. Och tanken nu med att få arbetsträna är att börja på
2 timmar per dag 4 gånger i veckan (låter jätte lite jag vet, men det kommer stegra med
tiden som går för att se vart min gräns är). Både läkaren och dem från mitt jobb sa att
det är viktigt att jag säger ifrån när jag vet att vissa moment kanske inte funkar eller
att det blir för tungt kroppsligt för mig så jag får avbryta och kanske faller tillbaks.

Så upplägget verkar väldigt bra hittills och en standard arbetsprövning är på 3 månader fick
jag höra. Så under den tiden är målet att försöka nå deltid (40% av min 80%:iga anställning).
Det som är trist är att det beror helt och hållet vilken arbetsplats jag kommer till och orkar
med, men hur som helst kommer jag ju kunna börja jobba och få in mer pengar än vad jag
får nu och det ser jag som ett stort plus. Jag har förstått att jag kanske inte borde söka mig
ur Samhall när jag har en plats hos dem och dem är schyssta emot än. Jag vet att mer utav
mig krävs om jag byter till ett arbete utanför Samhall, titta bara på jobbet jag hade på Tempo.

Bestämde vilka uppgifter jag hade och det var lugnt och de visste att jag hade ryggproblem så
dem skulle inte köra med mig. Sedan när jag kom in i rutinerna och saker gick snabbare så blev
det tyngre uppgifter och jag körde på alldeles för hårt. Har jag dock kvar min anställning på
Samhall så kommer jag ha en anpassad arbetsplats och det kommer vara okej med att jag inte
klarar av så mycket (men nu är det ju en period jag får testa vad jag klarar och inte såklart).

Är lite trött så jag har säkert skrivit saker och ting dubbelt eller hel knas men hoppas ni fick
en uppfattning om vad som kommer hända nu framöver. Troligtvis blir det att jag får testa på
att börja köra som lokalvårdare igen (har ju gått 1-2 kurser på Samhall för det så jag har ju
kunskaperna och gjort det tidigare). Arbetsplatsen blir förresten i Alingsås om det går att
ordna nu på onsdag och titta på hur det ser ut osv.

FixarJocke – Version 13.03.22

Piece of Me! She got the looks for sure, so does my girlfriend think also!

So its time to try to make this all easy for both those who watch my YouTube channel and do follow me
on Twitch.tv when i stream. You will be able to see some blogpost in english so you guys get updated also.
But i mostly have this blog for just write some of all the things that i think about daily.

So this will be the page i will give alittle more of myself and thats why i used the Brittney song in the beginning
of this post “Piece of Me”. It’s possible to translate everything that i write here with the  Google Translate bar
to the left of this post if you woud like to read anything of the swedish content.

I have around 30 minutes more infront of the computer now untill i need to go to work and our goal this weekend
will be to have 30 more followers! I think thats possible when i coud get 16 followers on a regular day. So inc
weekend does have alot of gamers out there and their school and work is on hold, so its really possible to get it.
Wish us luck on the Stream on http://twitch.tv/fixarjocke

I’m getting help from KrazyKidKane with the intro for in comming intro of my “Lets Play’s” on YouTube and that
means i coud start doing them in english and i will start of with a bukkit server that allows the Mods in the stream
to join if they woud like to when i do the episodes.

Divrax and a guy called Pablo on Twitch will help me with the designs on both YouTube and Twitch so everything
is going really nice and shoud be alot better in time. So for you that follow me woud see changes soon enough.

Okay i really need to go and fix some more things before i go to work, i hope i see you on the stream later on!

Another Minecraft song is out, check this one out!