Känslorna finns kvar fortfarande

En utav mina bästa vänner till mig fick mig att inse en sak.
Jag kanske var anledningen till varför hon tappade intresse för mig ändå.
Även om jag inte hade gjort något fel. Men jag vet själv hur jag har varit och inte.
Den goa och mysiga Jocke har inte funnits på länge. Jag la mindre tid på att
hitta på saker med henne och brydde mig nog mindre om henne i slutet.
Hon var ju en självklarhet i min värld, precis som hon såg mig innan.

Hade varit tråkigt om detta var en stor anledning varför det slutade.
Men skönt att jag tog reda på och tänkte efter varför det faktiskt kunde
vara för något, och att det faktiskt “kan” vara jag som gjorde fel utav mig.
Även om hon sa att jag inte stått för några snesteg eller något sårande.
Men att bry sig mindre på det sättet som jag har gjort omedvetet var
väll inte så jätte roligt kan jag tänka mig. Vet ju som sagt hur jag
var som person tidigare. Kunde köpa hem saker för att vi skulle
kunna sitta och mysa till någon film, levande ljus och känna att
det fanns inget viktigare än vad att få ha henne vid min sida.

Enligt henne kanske jag är helt ute och cyklar nu med mina tankar.
Ärliga tankar och hur man känner är alltid bäst, även om jag nu kanske
inte får någon fortsatt kontakt med henne. Det kanske bara är så som hon
har sagt, singel och att hon inte bara gillar mig längre på det sättet.
Men det kanske ligger något i det jag har nämnt iaf?

Att skrämma bort personer är jag rätt duktig på har jag märkt den sita tiden.
Kan ge ett antal exempel men det passar inte bra just nu känner jag. Som ni förstår
har jag fortfarande känslor gömda innerst inne. Och det är inte så konstigt när man
varit tillsammans så länge som vi faktiskt var. 2½ år är inget man glömmer bara
sådär, speciellt inte när man gått igenom så otroligt mycket tillsammans.

Jag gav Caroline bättre självförtroende och hon fann sig själv tillslut.
Sett henne genom åren hur hon har utvecklats till sin sista fast av en blomma.
Från vilsen till att bli så stark som hon är idag gör mig så otroligt glad.
Caroline fick mig att sluta upp med mina självmordsförsök och jag fick även
lovat henne att ALDRIG göra så igen. Det svåraste löftet jag faktiskt gått med på.

Är inte feg för att visa eller berätta vad jag känner, men jag har ändå hållit detta inne.
Jag vet inte hur man ska kunna gå vidare efter allt man haft tillsammans.
Alla äventyr och alla stunder man haft är inristade i hjärtat.
Hade gjort vad som helst för att spola tillbaks tiden.
Tråkigt nog går det inte..

“Tiden läker alla sår, men ärren består”