Känns lite bättre idag – Version 14.12.30

Idag har jag sovit ut och även fått städat massor hemma för att få besök imorgon.
Är ganska slut nu efter ha tagit hand om att plocka bort tvätt, damma min datahörna
och satt igång våran dammsugare som får åka runt fritt i sovrummet osv.
Det var tänkt att jag skulle dammsuga lägenheten men Caroline sa att hon kunde ta
det eftersom jag var ganska slut efter det jag gjorde tidigare. Så nu för min del blir
att ta det lugnt vid datorn och koppla av lite. Blir kanske att hjälpa till med att flytta
in TV'n in i vardagsrummet då Caroline kopplat in den i sovrummet. Men imorgon
när vi får besök så ska vi allt ha något att titta på / lyssna genom då vi umgås där.

Jag har inte tänkt något alls på min situation idag, förutom nu när jag skulle skicka
iväg mina sjukskrivningspapper till min handledare på Samhall. Och dem staplas på
hög här och är skit tråkigt men det är bra att allt är samlat på ett ställe.

Jag och Caroline har börjat få ordning på en del i hemmet men är fortfarande en del som ska
rensas bort och slängas. Vi har en del fulla skåp där saker kanske kan åka ner i källaren sen
när vi fått rensat ut skiten där nere. Känns riktigt härligt att våran lägenhet blir mer och mer
okej att leva i och detta året kommer det troligtvis bli ännu bättre. Eftersom vi har betalt så
hårt/snabbt på vårat lån för bilen så har vi haft “lite” pengar att röra oss med och det har
varit ganska tråkigt.  Dock är det ju bra att vi har betalt av halva lånet på bara ett halvår
men vi behöver inte betala så mycket utan det är vi själva som bestämt det.

Så nu har vi bestämt oss för att ta det lite lugnt och unna oss saker vi vill ha
eller göra genom att putta in pengar någon gång ibland extra sådär. Detta gör att jag
kan börja med min nya hobby som jag har lagt lite åt sidan tills det är dags men jag
kollar ändå upp klipp och information om hur det funkar osv. Om jag inte minns fel
så är det något jag kommer avslöja längre fram eftersom en del kanske tycker och
tänker väldigt mycket om detta (beror helt och hållet från person till person).
Det är något som jag ser som spännande och utmanande och det är något
jag kommer kunna göra hemma utan någon större press på mig.
Ni kommer få höra om detta senare men inte nu.

Nu ska jag lyssna på musik och titta genom facebook och andra sidor och försöka
koppla av och rensa tankarna lite från tråkigheter. Haaaa de!

Erkännanden – Version 14.12.29

Tidigare idag när jag var ute med Max så fick han ett spratt och rulla runt i snön.
Han älskar verkligen vintern då det är en massa snö men han ogillar att det är så
kallt ute. Han tveka inte på att gå in i värmen men han gnällde lite för han ville leka
mera ute i snön (var också nått i snön han ville åt men det fick han inte).

Jag skickade ju iväg ett mail till min handledare om hur jag mår och vilka tankar som strävar omkring.
Hon blev lite orolig för mig och tyckte inte det är speciellt bra att mitt liv påverkas så stort med att jag
arbetar och mår så dåligt. Beslutet som görs av Försäkringskassan och vad läkaren kommer säga är
något hon inte kan göra något åt, men tyckte att det är något man måste ha med i utredningen då jag
arbetstränar. Hon frågade om det var okej att berätta detta för min handläggare på försäkringskassan,
för hon ville inte att jag skulle känna att hon skvallrar utan måste vara okej från mig.
Sa såklart att det hade varit jätte bra så hon också får reda på hur dåligt jag faktiskt mår.

Dröjde inte länge innan min handledare på Försäkringskassan ringde och hon hade fått läst på ett mail,
att jag har självmordstankar och blev lite bekymrad. Jag fick säga att det är inte bara att jag har fått de
tankarna utan även planering om hur det ska gå till och när osv, så det är rätt illa.
Hon sa oj och blev lite tyst, hon hade nog inte väntat sig att det var så dåligt.
Det vi kom fram till under samtalet är att jag får avbryta och vara hemma om jag inte orkar/mår bra
för att återhämta mig lite om jag vill. Jag sa att men om jag är hemma får jag inte in några pengar och
jag blir ju snart utförsäkrad men hon sa att upp till en vecka kan jag vara hemma utan att det påverkas
men att jag säger till mina kollegor att jag inte kommer och även skickar ett meddelande till henne.

Jag kan stå ut men det är tankarna som sätts igång när jag vet vilken jobbig dag jag har framför mig.
Eftersom när jag har jobbat klart så har musten dragits ur mig och då är det på hemmaplan jag ska
orka med att hjälpa till och där kommer den jobbiga biten. Jag jobbar extremt lite och jag får så ont
att det påverkar mitt liv efter “jobbet” och då ska jag behöva känna mig värdelös för jag inte klarar
av något pga smärtan, jag vill ju inte ha smärtan men den är oundviklig.

Nämnde till dessa två personer idag att jag har hållit detta inne ett tag för jag vill inte att någon ska
tycka synd om mig eller behöva vara oroliga. Men jag vet att jag måste ha hjälp och då är det bättre
att säga hur det ligger till även om det sårar nära och kära. Idag när jag berättade läget för min hand-
läggare på Samhall så fylldes mina ögon med tårar och jag var skakig i händerna eftersom det är så
jobbigt. Caroline blev såklart jätte ledsen över att se att jag mår så dåligt och det är detta jag inte
vill ska hända, varför ska jag få stå ut med så mycket ont? Det måste vända snart igen, så jag kan
få må bra och njuta av livet på något sätt. Det är väldigt mycket som spelar roll i mitt liv som gör
att det är mer eller mindre härligare att leva och sedan många saker som behöver tas tag i innan
jag kan få må bra igen.

Efter detta så berättade jag även för två nära kompisar vilka tankar och hur läget är med mig.
Ena sa att han själv har haft sådana tankar fram och tillbaks och vet hur dåligt man mår när det
gått för långt. Andra tyckte att jag borde se på dem goda sakerna jag har i mitt liv och försöka
få det att väga upp all denna oron och självmordstankar till att försvinna. Önskar att det var så
lätt att väga dåliga saker på en våg med bra saker jag har för att se vilket som väger tyngst.

Jag önskar bara att det löser sig, men ett möte ska bli av snarast med mig och min läkare tyckte
mitt jobb och FK. Så hon ringer säkert mig också snart och bestämmer ett möte men nu börjar
jag känna att försäkringskassan och Samhall börjar förstå mig till fullo men inte riktigt läkaren.
Vi får se hur det blir men jag är iaf orolig som inte litar på mig själv. Men sålänge jag försöker
tänka en dag i sänder och får försvinna bort lite i att sova några timmar och in i spelvärlden en
stund och kanske någon film per dag så är dem tankarna inte ivägen.

Jag skriver väldigt personliga saker som ni vet och exakt hur jag känner och tänker.
Vissa är säkert jätte ovana vid att någon är så öppen, och vad ska ni med denna
informationen med att göra? Hur ska jag bete mig? Ska jag skriva något eller inte?
För min del så spelar det ingen roll om ni skriver något eller inte, detta är ett ställe
för mig att få ur mig allt genom att skriva ner det. Att den är öppen och inte sluten
spelar ingen roll för mig, eftersom det jag skriver är rakt från hjärtat och inget på-
hittat eller vridet för att det ska låta bra. Och som jag skrev tidigare så vill jag helst
inte ha någon empati eller att någon tycker synd om mig, det enda jag vill ska hända
är att min situation löser sig och jag har kämpat länge nog nu för att stå vid en lösning
snarast. Vi får hålla tummarna att saker och ting löser sig snart.

PS:
Kom på att jag har erkänt för min mamma om detta face to face och man såg att hon
blev jätte ledsen. Vi pratade inte jätte mycket om allt detta men hon läser min blogg
ibland och hänger med i svängarna då vi inte pratar om saker som är jobbigt över
telefon speciellt länge. När man bodde hemma kunde man sitta i flera timmar innan
hon skulle ut och hon fick komma försent för hon tog oss före en utekväll.
Dem stunderna tyckte hon var världsbäst och för mig och även dem stunderna
min bror hade och pratade ensam med våran mamma betydde så extremt mycket.
Att känna att man kan prata med en vuxen som förstår och lyssnar på än och finns
där är jätte härligt att ha. Det är verkligen inte många vad jag vet som har den kontakten
med sin förälder. Men min mamma är som en bästa vän, love you!

Självmordstankar – Version 14.12.29

Jag har kämpat så extremt mycket så jag har börjat tappa lusten till allt.
Mina självmordstankar har funnit sin väg tillbaks och jag har berättat detta
för 3-4 personer men lite fler vet om detta. Det är något jag har hållit inne en
period för att jag inte velat att dem i min närhet ska känna att dem tycker synd
om mig eller något i den stilen. Jag vill inte ha någon medkänsla för vad jag får
stå ut med i livet, utan jag förklarar bara hur jag känner/mår på min blogg.

Jag tycker att jag kämpat på bra sedan jag gick in i väggen och hade dessa
tankarna sist. Jag har kunnat leva till och från med tankesättet “En dag i sänder”.
Men som sagt så är orken slut och jag vill ha en snabb åtgärd för att jag ska få
må bra, vad det nu är vet jag inte. Mitt problem är att bli tvingad (mer eller mindre)
till en arbetsplats där jag ska få smärta och jag gör så minimalt så det inte är anpassat
för fem öre för min del. Annan arbetsplats där jag kan jobba längre och få gjort mer
än bara byta papperskorgar i klassrum och kanske soppa lite. Av det lilla får jag så
ont att jag är gråtfärdig efter jag går därifrån, vem vill leva med ryggsmärta livet ut?
Ingen gissar jag på men det är mitt fall så som det ser ut nu, min rygg kan aldrig bli
bra och det finns inget jag kan göra för att få den till att bli bättre igen.

För många år sedan var jag tillsammans med en tjej som också hette Caroline som
min nuvarande flickvän gör. Hon fick reda på att jag hade självmordstankar och hon
tvingade mig att aldrig ha sådana tankar för annars skulle hon göra slut med mig.
Hennes oro att jag inte skulle finnas mer i hennes liv gjorde henne jätte orolig och
hon tjatade hål i huvudet på mig om detta. Jag var tvungen att lova henne och det
var extremt svårt att lova, eftersom mina löften är allt verkligen. Jag vill inte svika
någon med att säga att jag lovar något och sen inte hålla det. Så det tog ett bra tag
innan jag kunde ge upp och säga okej jag ska inte tänka i dem banorna mera.
Jag hade nog inte förstått då vad jag lovade men jag fick lägga dem tankarna
på hyllan för att inte svika henne (dock svek hon mig några gånger med att ljuga
osv, så jag var nog lite för snäll men det hör inte till detta ämnet).

Jag har brutit det löftet nu när jag har kommit tillbaks i dem tankarna och jag
började tänka på vilket sätt man ska till tillväga för att lyckas på ett snabbt
och bra sätt osv. Det gör mig själv lite orolig över min hälsa och att det har
gått så långt att jag inte tycker att livet är mer värt med Max och Caroline
än att ta livet av sig. Jag skrev ju som sagt i några inlägg sedan att jag är
helt apatisk numera och det stämmer. Det är väldigt sällan numera som
jag känner att livet är härligt och roligt men förhoppningsvis ändrar det
sig så småningom. Dock har det inte varit någon vändning på väldigt
länge så det borde snart bli en ändring. Det finns några punkter detta
året som kommer ändra saker och ting väldigt mycket och det är
förhoppningsvis många bra grejer.

• Utförsäkrad från Försäkringskassan.
• Leva mer för pengarna istället för att betala hårt på lån.
• Avstämningsmöte med handläggare på Samhall, FK och min läkare
• Både jag och Caroline kommer ha en summa att kunna köpa vad
  vi vill varje månad och inte någon gång ibland per år.
• Åka tillbaks till Thailand är en dröm, gärna i 2015 december månad.

 

Jag vet att självmord är egoistiskt för man inte tänker på dem omkring sig.
Men jag tror att dem som inte haft det så jobbigt att din ork är slut, vet nog
inte hur det känns att försöka kämpa när det inte finns någon lösning.
Jag hade tänkt hålla inne allt detta med att säga vad som försiggår inuti
mitt huvud för att jag vet att några kommer bli ledsna för min skull.
Denna situationen med dessa tankar har jag varit i många gånger och
kunnat återhämta mig efter ett tag, men det är fler hinder och stora hinder
att ta sig igenom och det är inget jag kan påverka. Mitt liv är i min läkares
händer och försäkringskassan med hur mitt liv ska se ut framöver.
Bli tvingad att arbeta i smärta för att jag inte kan få någon sjukpenning
och gråta på och efter varje arbetspass för smärta jag inte orkar ha.
Eller kommer jag kunna få en smärtfri vardag mer eller mindre pga
vad som blir av, deras uppgift blir min framtid eftersom jag är så
begränsad till att arbeta. Varken jag eller Samhall har kontakter
som gör att jag kan arbeta på en plats där jag inte kommer göra
dumma moment som gör att jag klarar av dagen.

Som jag har skrivit tidigare så var jag mega glad att kunna hjälpa till
hemma när jag var helt sjukskriven när jag  väntade på rehabiliteringen
i Borås. Jag kände att jag kunde avlasta Caroline med alla hushållssysslor
och jag kände mig duktig och jag mådde riktigt bra om man jämför med
tidigare då jag sjukskrev mig fram och tillbaks pga smärtan. Ingen kunde
lita på att jag kom till arbetsplatsen för att jag hade så ont, man blev det
stora minustecknet för dem inte förstod vad jag står ut med och dem
behövde ju mig på arbetsplatsen. För engångsskull kände jag mig
duktig hemma iaf och jag kunde pusta ut för att inte ses som ett
minustecken och Caroline kunde lita på mig.

Jag fick henne till att säga att det var okej om jag fick ha mina
sysslor på schema så jag kunde ställa mig in på att tex dammsuga,
tvätta eller att en städdag är påväg osv. Jag kände att jag inte var
värdelös för jag gjorde något för min sambo som fått tagit på sig
allt verkligen. Ibörjan sa hon att hon kunde ta det för att hon ville
inte att jag skulle få så ont, för hon blev ledsen över att se att vad
en enkel dammsugning kunde göra för mig. Att bära kassar från
ICA/Lidl gjorde så stor skillnad från att vara smärtfri (nästintill)
till att helst vilja sova bort smärtan några timmar.

Jag är starkare i kroppen numera och kan bära lite tyngre men
inte tillräckligt stark nog att kunna gå vidare än såhär. Med träning
kommer jag inte speciellt längre och ett felsteg och jag är på ruta 1
igen. Det finns dagar som jag ler lite mer det är korta stunder och
dem väger inte upp all den tråkiga skiten man får stå ut med.
Mina sjukskrivningspapper ligger på hög och staplas på varje
månad och vilken skillnad har det blivit sedan jag sjukskrev mig
från början? Ingen alls, det funkar inte och det vet läkarna om.
Dock har dem mer tro till att Samhall ska fixa detta åt mig så
jag kan återgå till att arbeta, dock är den organisationen ute
och cyklar ibland.

Jag tycker att Samhall är jätte bra att det finns men det passar
inte alla som är anställda där. Det finns en tjej som jag jobbar med
som säger att hon borde verkligen inte vara där, hon är anställd för
hon har dyslexi och vad undgår det henne att kunna jobba någon
annanstans. Hon säger att det var hennes räddning för hon gick
på socialbidrag och hon kunde inte tacka nej till arbete för att
då skulle hon inte få några pengar. Sen är det andra som faktiskt
klarar av sitt arbete för att Samhall har schyssta regler men sen finns
det den delen som jag ingår i, dem som inte klarar det kroppsligt
och dem inte hittar en plats som är anpassad nog.

Jag vet att man inte kan vara kräsen när det kommer till jobb och
du som läser kanske tänker “byter 10 papperskorgar drygt per dag
och får runt åtta tusen för du arbetsprövar och du gnäller?”.
Grejen är det att hela mitt liv påverkas av detta, är det rätt att jag
ska lida på min arbetstid och min fritid av smärtan och känna mig
så begränsad till att göra saker. Jag får tänka ett varv till om jag orkar
göra saker eller om jag kan hänga med på saker, tacka nej till tillfällen
jag kanske velat säga “hade jätte gärna velat följa med, det hade varit
skoj, tack för du fråga”. Nu vet alla istället att man klarar ingenting och
då är det ingen idé att inkludera tanken att fråga mig om saker.

Mitt liv kommer bestå i smärta och det har jag med facit i hand.
Mitt liv kommer bestå av många begräsningar som jag velat göra.
Mitt liv kommer bestå av mängder av tårar för jag inte är med i livets lek.
Mitt liv kommer bestå av personer som ser ner på mig som inte kommit lika långt.

Livet är ingen dans på rosor det vet jag, det är hårt och man måste kämpa
sig igenom det. Dock hade jag önskat att jag fått en nypa mindre minustecken
att stå ut med. Vi alla har våra stora hinder att ta sig igenom men jag känner att
det var sista  droppen som föll och jag vet inte hur jag ska gå vidare.

Hade kunnat skriva mera om hur jag känner och tänker men jag måste gå
och lägga mig. Ska ju jobba om några timmar och upp om ett par timmar.
Jag hoppas ni inte ser mig som en gnällspik för mitt liv är verkligen upp&ner.
Ni som  följt mig ett tag vet att det inte verkar som att det tar slut någon gång.

Jaja natti natti.

Tankar till er som har det jobbigt – Version 14.12.24

Jag är i ett ganska djupt hål själv och vet att högtider som jul kanske inte är
det roligaste som finns om man har det jobbigt. Mina jular för några år sedan
var förstörda pga min s.k. pappa ville få ur sig en massa som tryckte ner mig.
Men det är inte längre något som påverkar mig längre och jul/nyår är inget
som jag knyter ihop med honom längre. Men jag har ju andra stora problem
och ni som följt min blogg sedan tidigare vet att jag nämnt det ett antal gånger.
(Mitt sätt att bearbeta jobbiga saker är att skriva av mig).

Jag hoppas ni alla får en riktigt härlig jul, även om ni kanske har några saker
som gör att det blir lite svårare att njuta av den till fullo. Om jag fick önska mig
något, är det nog att alla ska få må bra i dessa tider när det är så mörkt ute.
Det är oftast vid denna tiden på året som man kommer i svackor och känner
sig lite extra nere.

Jag ska senare idag åka iväg och fira jul hos Caroline’s mamma och käka lite
gott osv. Max ska hänga på och det kommer han nog uppskatta för han gillar
att åka bil och sen tror jag även att han har en present att få också.
Ska bli lite kul att få komma iväg lite och jag vet en som längtar
efter snö som in i helvete! Max blir helt galen och springer fort
och rullar runt i snön, när det väl kommer ska jag filma in &
lägga upp här på bloggen via YouTube länk.

Ska gå och lägga mig nu, så ha det nu bäst och kör försiktigt
om ni är ute i trafiken (folk kör som dårar runt julen).

Apatisk – Version 14.12.22

Vissa dagar är jobbigare än andra men det är många dagar numera som man är apatisk.
Jag känner inget speciellt och det är skit trist, jag hoppas på att mitt telefon-möte med
min läkare nu vid ett tiden kommer vara något positivt. Jag tar en dag i sänder men jag
har saker jag försöker tänka på som är framöver som ger mig ett litet smile.

Det är nyår då ska vi äta gott och umgås med ett härligt gäng och sedan ser jag fram
emot våran kommande Thailand resa som troligtvis kommer bli om runt ett år från idag.
Jag måste fokusera på bra saker för annars skulle jag bara kunna lägga mig under täcket
och ruttna bort. Det som gör livet värt att kämpa för är min Caroline och Max som finns
vid min sida, dem ger mig mängder med kärlek och det är något alla behöver.

Jag gjorde min näst sista dag denna veckan på arbetsplatsen och det känns rätt skönt.
Det blir att ta det lugnt under julen förutom att vi ska åka iväg till Caroline’s familj och
fira lite och äta gott. Annars blir det att ta det lugnt hemma och det är jag mer än nöjd
med, så det blir en bra jul i år (hoppas jag).

Imorse påväg till jobbet så tänkte jag att min sk. pappa skulle ta kontakt med mig och
se till att mitt liv blev ett helvete igen. Han har ju pajat några jular/nyår för att han terrat
mig med super långt SMS där det stod massa nonsens på hur falska och elaka jag och
min bror har varit emot honom. Sedan ett MMS (som var fel skickat, jovisst).
Hur som helst har han inte kontaktat mig sedan jag bytte mobil 8 år sedan,
så det känns inte riktigt troligt att han ska sabba mitt liv mer än vad det
redan är just nu. Så det är inget jag kommer oroa mig för men det är
sådana tankar som kan komma ibland. Jaja hur som helst!

Hoppas ni får en riktigt härlig jul och ett gott nytt år!
Gör inga stora nyårslöften som ni inte kan hålla, ett löfte är ett löfte.

Försvinner in i spelvärlden – Version 14.12.18

Jag har spenderat en del nu idag till att umgås med mina vänner över Skype,
samtidigt som vi spelat lite ihop. Vi har ju känt varandra såpass länge nu att
vi vet vart vi har varandra och vi skämtar väldigt grovt. Att gå över gränsen
med vad man säger till någon är svin roligt så som vi ser det och det blir en
hel del skratt. Ena sekunden står man på ena vännens sida, sen vänder man
klacken och snackar skit om den andra när dem är med. Allt är ju på skoj
och vi vet att vi skojar, vi bryr oss om varandra och vi är goda vänner och
det känns riktigt bra. Jag fick kontakt med dessa två för drygt tio år sedan
om jag inte minns fel och det var för att jag skapade en grupp för enbart
svenskar som spelade seriöst utan att fuska. Jag var ledaren för en hel
del spelare och vi blev den största svenska klanen på servern.

När jag var mindre så flydde jag alltid från det jobbiga genom att sitta
och spela men på den tiden fanns inte Skype med i bilden. Man spelade
själv och lyssnade på musik och försvann in i spelvärlden för att inte tänka
på något annat jobbigt. Jag hade min uppväxt och oron att min sk pappa
skulle en dag att roffa åt sig mig och jag kände mig iakttagen och osäker.
Allt för att han inte kunde släppa mig, att jag hade flyttat till min mamma
istället gjorde han extremt arg (kanske ledsen) och banka svin hårt på
våran ytterdörr på kvällen. Vet att jag låg i sängen och skaka av rädsla,
nu kommer han och tar mig, nu kommer jag få stryk eller något värre
tänkte jag. Och idag har jag försvunnit in i spelvärlden lite som min
räddning på att få slippa må dåligt varje dag.

Ibland spelar man spel för att ha något gemensamt att göra ihop med
sina kompisar, ibland spelar jag för att man har ett litet behov utav
det, ibland spelar man för att jag har inte många fler hobby grejer
att pyssla med och ibland spelar man för att försvinna lite.

Idag fick jag för mig att lägga spelandet åt sidan mitt upp i allt och sitta lite
med Photoshop och leka lite. Tog en bild från spelet på min gubbe och hittade
en bakgrundsbild på någon galax, passade väldigt bra till Starwars gubben på
bilden ovanför. Jag kommer senare idag fortsätta ta det lugnt och försöka tänka
på att, på måndag får jag prata med en utav mina två läkare som har med mig att
göra. Och att nästa pusselbit hamnar på plats snart men nu är det iaf dags att gå
ut med lilla japanen Max sedan blir det läggdags för min del. Natti natti !

Äntligen – Version 14.12.17

Nu äntligen ska jag ta det lugnt och vila kroppen.
Jag kom hem idag från jobbet med smärta så man var lipfärdig,
ändå kändes det okej då jag var där (visst hade jag smärta men det
blir ju värre sen i efterhand). Jag ringde vårdcentralen direkt efter jag
hade slutat på vägen hem, jag fick ju inte säga hur jag kände inför detta
med att städa eftersom Försäkringskassan och Samhall satt med.

Jag vet ju att hushållssysslorna hemma är gott nog, och så ska jag lägga
på städning ett par timmar (just nu “bara” två men är tänkt att jag ska öka).
När dem sa att skulle du kunna tänka dig att återgå till städning men kanske
inte i samma grad som tidigare under arbetsträningen så lät det ju okej.
Men jag tänkte inte så långt utan det kom först efteråt tråkigt nog…
Min kropp klarar inte av kroppsligt arbete även om jag tänker hela
tiden på hur jag rör mig för att undvika dumma rörelser.

Min läkare tittade på mig under mötet och man såg på henne att hon
ogillade det beslut som precis skulle tas. Hon frågade om det fanns något
annat arbetsområde som skulle kunna vara bättre men Samhall har ju inte
speciellt mycket att välja mellan och dem “bästa” platserna är tagna och då
kan man bara inte skicka ut någon som kan behöva den platsen mer.
Så jag hade inget annat val än att säga framför Försäkringskassan och
Samhall att vi får testa och se hur det går. Dock har dem lite för stora
förhoppningar på att jag ska återgå till att arbeta och det finns verkligen
inte på världskartan sålänge jag får arbetsträna med städning.

Jag lyckades under min anställda tid att få “stilla sittande arbetsplats” men
det var rätt jobbiga lyft och jag klarade inte ens 1 timma utan att få svin ont.
Då var jag 2-2½ timmars resväg från hemmet på Postens Logistikavdelning.
Var inte så lämpligt avstånd precis och det var till viss del sittandes jobb men
man fick ju lyfta kartonger med burkar som skulle märkas om, så det gick att
panta dem i Sverige.

Hur som helst fick jag ringt till min vårdcentral och försökt att få en tid med
min läkare så jag får pratat enskilt, men det var lite svårt att få det gjort innan
hon tog semester. Så inget möte med henne fören nästa år men hon jag fick
pratat med hade lyckats putta in mig på en telefontid  denna måndagen som
kommer, runt 13:00 tiden. Jag har inte mått såhär dåligt på väldigt länge och
det är alldeles för mycket just nu med alla pusselbitar som inte ligger på plats.
Detta är ingen lätt gåta hur det ska funka, alla jag möter inom Samhall säger
att det är synd att det inte är som det borde vara. Det ska se bra ut för alla
människor som står utanför för man får inte riktigt den hjälpen att få ett
anpassat arbete men jag kan förstå den delen också.
Visst har Samhall ett ansvar att hitta ett anpassat arbete för alla som är där.
Men det är inte lätt när det finns många som klarar av mer än vad dem tror
och även att det inte finns platser till alla på områden som fler hade behövt
vara på. Jag ogillar inte Samhall på något sätt men det är tråkigt när dem
alternativen jag fått testat på är enbart städ när jag sagt att det inte funkar.

När Försäkringskassan hade tänkt sätta stopp med min sjukpenning så
sa min sambo en väldigt bra sak som räddade våran situation.

”Om du hade bott själv, så hade du behövt hemhjälp.
För att du kan inte ta hand om ett hem så dålig som du är i kroppen”.

Och när jag berättade det för min handläggare på försäkringskassan så
ändra hon sitt beslut direkt. Jag var tvungen att vara lite tuffare och säga
ifrån, dock sa jag redan det i telefonen när jag fick höra det med engång.
Jag sa att jag är så extremt arg att jag kokar och att jag kommer överklaga
hennes beslut tills jag får min rätt igenom. Jag lyckades utan att ta någon illa
ton mot henne utan jag bara la fram fakta och det hjälpte, ingen idé att börja
ställa till en scen.

Som jag skrivit tidigare har jag ingen aning om vad som kommer hända
framöver men jag börjar bli riktigt less på att ständigt ha ont. Jag vill leva
utan smärta och jag hade gärna offrat en kroppsdel för att få det igenom.
En högerarm, en fot, hörseln eller något annat, är ganska trött på livet i
sig och det är svårt att vända det hela. Men som jag sa till en på gården
tidigare, allt löser sig men det tar lite tid (vare sig det är gott eller dåligt
i slutändan). En dag i sänder är något jag har levt på länge nu och det
blir allt svårare men jag hoppas på att få rätsida på mitt liv snarast.
Jag gör mitt bästa iaf och jag dyker upp på min arbetsplats och
gör mer än vad jag klarar av för att jag ska ses som en kämpe.
Men priset är högt och deras bild kanske blir fel om jag går
för långt, dock är det svårt att veta innan jag gått över gränsen.

Långt och jobbigt inlägg känslomässigt men nu avrundar jag det.
Jag önskar ingen allt det jag gått igenom, för det är fördjävligt.

Ny arbetsplats – Version 14.12.15

Jag var två veckor på grundskolan med en väldigt stirrig kollega som
inte förstod mig när jag förklarade vad mitt syfte var med att arbetsträna.
Hon pushade mig och gav arbetsplatsen en sämre plats genom att gråta varje
dag så man själv tog avstånd och det blev bara en dyster dag helt enkelt.
Min handledare undra hur det gick för mig och jag förklarade läget och
att man får stå ut med detta varje dag och det blev snabbt en förändring.

Det nya stället jag är på är en annan skola men en högstadieskola där
sexan till nian går så det “mer skitet” och det är en väldigt gammal skola
som har inte riktigt tagits hand om så den är ganska sliten i sig. Hade behövts
en upprustning för att få den skolan att se okej ut för det var nog det värsta
jag har sett.. Hur som helst är min nya kollega väldigt nyfiken och pratglad
så det är positivt men hon förstod verkligen inte hur Samhall kunde sätta
tillbaks mig i städbranschen när jag har dessa problem med ryggen.
Hon sa att hon hade blivit tillsagd att hon ska försöka få mig till att
trivas och att det ska vara ett lugnt tempo för mig så jag kan öka
mina timmar snart, men hon förstod att det kanske inte är möjligt
pga min rygg. “Helt ärligt förstår jag inte vad du ska göra här”.

Igår nämnde jag även vilka få & lätta moment jag gjorde för min handledare
på Samhall och ändå hade jag svin ont i ryggen när jag gick från arbetsplatsen.
Det tog ungefär en halvtimma innan jag kunde somna för att jag hade problem
med att lägga mig rätt i sängen så det kändes okej. När jag förklarade hur dagen
var så skrev hon tillbaks att det jag hade skrivit gjorde henne lite ledsen och att
hon hade dubbel kollat om det fanns andra städjobb på väg in snart.
Men det gjorde det inte och städ är ju något jag inte klarar av så
det är något annat jag hade fått testat på isf.

Jag har gått med på alla förslag som blivit upptagna och varit positiv till deras
beslut om vad som ska göras härnäst. Man kan ju inte riktigt göra något annat
när man har försäkringskassan framför sig som vill att man återgår till arbetet
på heltid helst igår. Min läkare såg det här med att jag skulle tillbaks till Samhall
och städa som ett stort minus med hennes ansiktsuttryck och frågade mig en extra
gång när vi satt samlade om jag verkligen tror detta kommer funka.
Jag sa exakt såhär “Jag vill inget annat än att gå tillbaks till att arbeta så jag kan
få in rutiner och få in mer pengar i slutet av månaden. Men om man ska tänka på
min hälsa och vad jag klarar av så tror jag faktiskt att jag klarar det men att det
inte får vara i samma utsträckning som tidigare”. Min läkare såg ändå inte så
positivt på detta men såhär blev det bestämt iaf.

Vad som händer nu framöver är något som jag har ingen koll på.
Det jag vet att jag klarar inte detta...

Ny arbetsplats – Version 14.12.14

Vet inte om jag har skrivit det tidigare men på måndag så förflyttar jag
min arbetsplats till en annan skola. På den platsen är de medvetna om
att jag bara arbetsprövar och kommer testa på mina gränser, så det
borde gå lite lättare. Men handledare skrev även att jag ska försöka
tänka på vilket som är träningsvärk och vad som är smärta utav fel
rörelser jag gör. Kan säga att jag inte haft någon träningsvärk ännu.
Jag hinner ju inte komma speciellt långt innan det börjar göra väldigt
ont och därmed kommer inte träningsvärken ens igång (tråkigt nog).

Jag väntar ivrigt på att min sjukgymnast ska ringa tillbaks angående
hur det blir med AKTIV (som är gratis träning 2 gånger i veckan
för personer som skadat kroppen). Men jag har en känsla över
att det kommer ta ett tag till. Jag väntar gärna med att gå utanför
dörren så mycket som möjligt eftersom jag spänner mig så när
det är kallt ute. Hatar kylan när det kommer till min dumma rygg,
annars gillar jag hellre vintern än sommaren pga mina värmeutslag.

Igår var jag på kalas förresten, hos min sambos pappa och sedan
en visit hos hennes mamma. Efter det blev det att åka hemåt för att
sedan gå till Saga Bio:n för att hämta ut våra biljetter till The Hobbit.
Den är verkligen sevärd och är ett måste om man sett dem andra
Hobbit filmerna. Den slutar väldigt bra, så man kan börja se LoTR’s
filmerna direkt efteråt om man skulle se allt på en och samma dag.

Jaja nu ska jag fortsätta ta det lugnt och njuta av söndagen.
Hoppas ni har haft en trevlig helg iaf!

Haft en härlig kväll – Version 14.12.11

Idag har jag tagit det lugnt och ätit gott.
Pizza till serien “Hem till gården” 2 avsnitt sedan blev det att lira SWTOR med
Abbe, Alfred och Anton, vi körde allt ifrån PvP till lite gamla raids på Nightmare Mode.
Så det var chill och denna veckan har fler nice:iga dagar framöver, på lördag blir det att
se sista The Hobbit filmen på bio med Caroline. Vi såg första delen i Thailand om jag
inte minns fel och andra delen skulle vi ha sett där med, men den hade precis slutat
gå några dagar innan vi kom dit. Så andra delen och nu tredje delen blir att ha sett
dem på hemmaplan. Jag försöker fokusera på dem roliga delarna än att tänka på
dem tråkiga delarna som är på g, men det löser sig ju som sagt (det gör det alltid).

Hoppas ni har haft en riktigt härlig torsdag för det har jag haft.
Imorgon är det fredag och jag hoppas på att min nya sjukgymnast ringer mig snart.
Han skulle ringa mig och uppdatera mig om vad som kommer hända med min
träning på Aktiv om det fortfarande funkar att jag kan gå dit och träna gratis.
Det återstår att se det med, jaja natti natti ska upp om några timmar!

Vilsen – Version 14.12.10

Ni som följt min blogg nu det senaste vet att jag har börjat jobba och att det är rätt kämpigt kroppsligt.
Jag trodde jag var starkare än vad jag är som vanligt (dem på rehabiliteringen sa samma sak om mig).
Idéen var att jag skulle kunna jobba som lokalvårdare men att jag kanske inte kommer orka jobba i
samma utsträckning som tidigare. Men det var några saker jag inte tänkte på riktigt…
Om jag inte klarar va att ens göra en del moment hemma utan att få ihållande smärta,
så funkar ju såklart inte 2 timmars städande non-stop.

Jag ville verkligen att detta skulle funka men det här med kroppsligt arbete funkar inte för mig alls.
Läkaren jag träffa sist satt och titta på mig som att det här kommer inte att funka men detta är ju
en arbetsprövningstid och jag har prövat och vet att det inte kommer gå ihop i det långa loppet..

Tog precis bort en hel del av inlägget för det blev alldeles för mycket.
Jag är påväg att bli utförsäkrad och det innebär väldigt stor förändring i mitt liv som jag måste lösa
på något sätt. Vet inte alls hur det kommer sluta det här men det är väldigt jobbigt just nu men som
vanligt försöker jag ta en dag i sänder. Dock är det lite svårt när det är väldigt viktigt att allt går att
lösa på ett eller annat sätt snart och då måste jag planerat ut hur jag ska gå till väga.
Jag har förklarat att detta inte funkar för min handledare på Samhall och hon ska göra några samtal
och återkomma till mig om detta. Hon håller med mig om att det inte är speciellt lämpligt men vi har
nu iaf försökt.

Ska ut med Max nu i ösregnet, det kommer han inte gilla men det är något han behöver.
Klockan är just nu kvart över två på natten och jag är relativt pigg, sa till Caroline precis att
jag är uppe tills hon kommer hem. Hon har sin jobbigaste natt på jobbet denna veckan nu
och önskar nog att det var lördag nu (för då är hon ledig på natten). Jaja vi hörs!

Något som aldrig kommer hända – Version 14.12.08

Jag såg precis filmen Orion och fastnade för hur Tony fick leva med sin pappa.
För er som inte har sett filmen så kan jag säga att den har en del djupa saker som
jag fastnade för. Tony fick växa upp med barnmisshandel och i filmen fick man se
hur det blev när hans pappa kom in i bilden igen då han var tonåring.

Jag tänkte visa ett litet klipp från filmen som jag önskade hände mig (tror jag).
Vet inte om jag hade velat att detta hände men det föll ett par tårar för att få
höra att ens pappa vet om att han har gjort fel hade nog betytt mängder.
Dock kommer jag aldrig kunna förlåta honom för vad han har gjort.
Titta på klippet om ni är intresserade, han erkänner att han varit
ett monster och att han inte förtjänar kontakt med honom.

Hej Tony, jag vet inte var jag ska börja.
Vad jag än skriver, så river du väl brevet.
Jag trodde verkligen att vi skulle kunna bli en familj igen.
Nu har jag förstått att vi aldrig varit det,
inte är det och kommer aldrig någonsin att bli det.
Jag har varit en idiot många gånger och jag förtjänar varken dig eller Lena.
Jag kommer alltid minnas det jag har utsatt er för.
Eftersom jag varit i samma sits som du.
Jag hade inget annat val att leva med ett monster till pappa när min mamma gick bort.
Men du och Lena har ju varandra.
Jag vet att du aldrig mer vill träffa mig och den dagen jag kommer ut härifrån,
så tänker jag inte återvända hem.
Jag vet inte vart jag kommer ta vägen, men jag har varit i ert liv  för sista gången nu.
Om inte du söker upp mig förstås..

 

Visst jag har i många år känt att jag mår bra utan honom men ändå har man tanken
att han kommer någon dag söka upp mig. Jag har klarat mig så bra utan honom i mitt
liv och jag mår otroligt mycket bättre utan honom. Och att få höra att han faktiskt är
anledningen till varför alla lämnat honom som stått han nära är på grund av honom själv
är nog något som aldrig kommer hända. Undra om jag hade varit gladare att veta att
han förstått att problemet är hos honom. Jag saknar honom inte men jag hoppas han
saknar sina söner (om man nu kan kalla oss det till honom så som han betett sig).
Jag ser inte honom som min pappa eftersom han inte varit någon för mig.

Det finns ett svagt gott minne som jag kommer ihåg från när jag var liten som är från
den tiden hos min s.k pappa. Detta är det enda goda minnet jag har från honom helt
ärligt… Jag tänker på det väldigt sällan men kan skriva vad det är för något minne.
Vi hade varit någonstans och han kom och hämtade oss på cykel mitt i ösregnet
och vi satt i ett litet släp till cykeln med en presenning över, så vi hade som ett
fönster för att titta ut ifrån. Så jag och min bror satt och skratta och tyckte
det var roligt när det guppade till osv. Lite trist att det inte finns något
annat gott minne men ingen väljer sina föräldrar och vissa bör inte
bli en förälder. Det är tur att jag lämnat honom bakom mig även
om en tanke kommer om honom titt som tätt.

Vilken härlig helg – Version 14.12.08

Denna helgen har jag bara tagit det lugnt och ätit gott.
Min ryggsmärta har mer eller mindre försvunnit så det behövdes verkligen.
Idag sticker jag inte iväg till arbetsplatsen för att jag fått tid hos sjukgymnasten.
Det som är trist är att min sjukgymnast jag hade tidigare har förflyttat sig till Borås
och Lerum tror jag det var (om jag minns rätt). Jag kom bra överens med honom
och han var en härlig snubbe med humöret på topp, man såg verkligen att han
älskade sitt jobb. Jag hoppas nu att jag får en bra kontakt med den nya och
att jag fortfarande kan få komma tillbaks till Aktiv på Hälsostudion.

Aktiv är en grej alla som skadat sig som behöver träning kan gå till utan att det
kostar och detta är på ett gym såklart. Jag kommer fortsätta med det träningsschema
som jag hade på rehabiliteringen, jag hade kunnat göra det på hemmaplan förutom vid
ett moment då jag behöver en maskin. Men jag behöver få komma iväg så det inte blir
så bekvämt att “kunna göra det hemma”, utan jag måste ha riktiga rutiner för att följa
det till fullo. Så jag tänker se till att få komma in på Aktiv igen och därmed kommer
det bli bättre för mig kroppsligt och jag kommer kunna klara mer.

Jag försöker för övrigt inte tänka så mycket på min situation och hur framtiden
kommer se ut. Så det är något som får visa sig framöver men det är extremt svårt
att inte grubbla eller försöka tänka ut alla steg innan det hinder. Men det är ju något
jag har försökt lära mig, att aldrig oroa mig i onödan men det är lättare sagt än gjort.

Sista arbetsdagen på veckan – Version 14.12.05

Det är nu äntligen fredag och det är fortfarande 2 timmar per dag som jag jobbar.
I onsdags när jag jobbade sist (är ju ledig torsdagar) var det ganska struligt i onödan
kan man säga, en började gråta när det inte riktigt fanns en anledning till det.
Denna personen kanske hade det lite jobbigare den dagen eller något men våran andra
kollega var inte förvånad, hon var bara irriterad på henne. Jag uppmuntrade henne till att
inte oroa sig i onödan och att man gör så gott man kan men det hjälpte inte ett dugg.

Hoppas det går lite bättre idag för annars är det väldigt konstig arbetsmiljö, vet inte om
jag orkar med den stressen man får av kollegan och även att få vara med om att tårar spills
titt som tätt. Jaja hur som helst ska jag gå om 29 minuter och då borde jag nog hinna till
terminalen på 25 minuter. Sist hade jag räknat på att 15 minuter räckte, men jag fick ju
springa och jag var HELT jävla körd efteråt och jag svettades som ett as.
Resulterade till att jag fick lite feber igår och hade as ont i benen (vet inte varför, kändes
som jag hade blåmärke från lår till smalben).

Nog om arbete nu, över till något som jag har väldigt roligt med.
Jag och min spelkompis Abbe kör på som in i helvete och utforskar som fan och tar achievements osv.
Inget ni andra förstår som inte spelar kanske men vi har otroligt kul, detta området och grejerna vi gör
just nu är nytt sedan i Tisdags. Sista tiden igår testade vi PvP och det var riktigt kul att jag blivit så
mycket starkare efter den nya uppdateringen och jag kan säga att PvP är nog faktiskt lite roligare
nu när striderna går ännu snabbare. Hörde från Abbe att striderna ska vara lite långsammare och
kanske inte att man kan dö så snabbt och det kan jag nog förstå för man dör ganska snabbt emot
vissa klasser i spelet. Men jag ägde igår och klarade till och med en Arena där 4 pers fokuserade
på att ta ner mig först, men där stod jag levandes kvar i slutändan. Nä jag har så himla kul och
det behövs för att jag ska hålla humöret uppe.

Idag ska jag göra mina daily quests (helst med Abbe) och sedan blir det en jävla massa PvP,
får se om jag kommer köra Ranked PvP senare men är fortfarande lite halv kass eftersom
dem gjorde om så mycket. Jaja ska sätta igång och göra mig i ordning så jag är redo för att
gå till jobbet. Tack för denna veckan och hoppas eran sista fredag blir härlig om ni nu jobbar
vardagar, hur som helst vi “ses”.

PS:
Juste glömt skriva till er som följer mig på bloggen, att på måndag ska jag till sjukgymnast!
Finally, ska jag få komma igång med att få träna någon gång i veckan så jag kan “stärka upp
kroppen, så jag klarar mig längre”. Jo visst om det ändå blev så bra som det låter…

- Öh öh öh! Negativ! Du var negativ där! : O

Fick ett äkta förlåt från hjärtat – Version 14.12.01

Jag har tagit det lugnt vid datorn nu på eftermiddagen till nu (19.12 i skrivande stund).
Sa till Caroline att jag skulle ta och spela något kanske, men jag har inte kommit längre
än att checkat min facebook och en del youtube klipp. Denna låten är rätt soft förresten!

Jag fick ett meddelande från en gammal klasskamrat på facebook där hon sa förlåt.
Förstod ingenting först och tänkte, hon måste ha skrivit till fel person men hon förklarade kortfattat såhär:

“Joacim… Jag har aldrig sagt detta men jag skäms för hur jag behandlade dig i skolan, förlåt för
att jag var ju elak och sånt, jag spelade cool, haha… Du kanske inte minns det, men jag har tänkt
på det.. Om jag har gjort dig ledsen någon gång så vill jag iallafall säga förlåt”

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig känt mig illa behandlad av denna tjejen.
Och på den tiden var jag enormt kär i henne och lös upp varje dag hon kom till skolan, var perioder
jag tvekade på om jag skulle gå fram till henne och säga vad jag kände för henne. Dock var jag inte
tillräckligt modig på den tiden och var alldeles för blyg för att ens prata med tjejer i allmänhet.
Vad jag minns hade hon toppen betyg i högstadiet och skolkade ofta och kom när det var prov.
Så varje gång hon var borta var det trist, vem vill inte ha ögongodis att titta på haha.
Under högstadietiden var jag en kille ingen såg eller pratade med men jag hade mina “geek”
kompisar som jag trivdes med. Kände mig aldrig illa behandlad av någon i våran klass men
man var inte speciellt populär och det kändes trist att andra killar fick uppmärksamheten.
(tänker mest på killarna i parallell klassen).
Berättade iaf nu för första gången till henne över facebook att på den tiden var jag mega kär i henne
och att jag var nog kanske blind utav att hon varit elak mot mig eller så. Mitt minne av henne var ju
bara positivt och jag gav henne beröm att hon sa förlåt. Att erkänna en sådan sak krävs nog en hel
del mod att stå för något och att man gjorde fel. På den tiden vet jag att hon spelade lite cool och en
hårdyta sådär, men varje gång hon skratta såg jag hennes mjuka sida och jag fattade att hon var inte
alls den tjejen hon försökte visa. Hon skratta bara och sa att nu kan hon sluta ha någon ångest för
detta, men jag sa att det var lugnt och vi avrunda strax efter där.

[Bonus Information]
Vet inte om hon läser min blogg men jag kan berätta lite som har med ämnet att göra.
Jag umgicks väldigt mycket med min kompis Jonathan och jag sov över hos honom ibland
och vi hade våra killsnack, och för er som inte vet vad det innebär är det endast tjejer man
snackar om. Iaf större delen av tiden man umgicks, sedan la vi poäng på vilka man tycker
är fina och skulle kunna tänka sig bli tillsammans med om man fick drömma bort sig lite.
Jag var intresserad av några tjejer i klassen med denna tjejen jag skrev om tidigare var
number one helt klart. Dem andra jag tänkte på hade väldigt mycket behov utav
uppmärksamhet och det gjorde att dem sjunk en del i mina ögon.

Första dagen avklarad på jobbet – Version 14.12.01

Dagen var väldigt speciell på ett negativt sätt men kanske var bra ändå.
Vet inte riktigt hur jag ska se den, varit väldigt rörig men det har funnits en anledning
till att den var som den var. Skriver väldigt detaljerat vad som hände och varför:

Jag har ju haft ont i ryggen nu i drygt en veckas tid nu och så skulle jag börja
städa idag. Såg inte fram emot det eftersom min smärta har ökat mängder sedan
det började, känns lite som det var fel tidpunkt att det skulle hända just nu.

Jag blev dit körd av min sambo (tackar ännu engång för du körde mig) och
var där ungefär 10 minuter innan den tiden jag skulle vara där som var kl sju.
Dock så var personen som skulle köra mig till arbetsplatsen inte där i tid och
jag tänkte att det kommit något hinder så jag väntar en stund. Jag visste inte om
jag skulle sitta eller stå så jag växlade mellan att gå ur lokalen och stå inomhus på
deras kontor. När jag tyckte att nä detta funkar inte, så frågade jag en andra gång
efter han som skulle köra mig och då passade det att ringa honom för att kolla vart
han var någonstans (räckte inte med 15min då jag frågade första gången).
Han hade stängt av sin arbetsmobil och han svarade inte på sin privata mobil och
40 minuter hade gått då jag hade fått vänta på honom (totalt femtio minuter).

Jag var inte sur över att ha fått väntat på honom, utan var irriterad pga min smärta
och att jag fått vänta på någon som inte ens velat svara då hans jobb ringt honom.
Kändes som det var lite fel person som hade så stor roll på sin arbetsplats och
det är mer grejer om denna personen (därför skriver jag som jag gör).
Eftersom dem inte fick tag på honom så åkte den mest stressade personen
iväg med mig själv till platsen och jag blev mer eller mindre droppad på plats
och sa endast att jag skulle bli satt i arbete. Hon hade ju inte fått någon info
om att jag är endast där för att arbetspröva och att jag ska ta det lugnt nu
i början och se hur mycket jag klarar, som det var sagt både från min
handledare på Samhall och min läkare. Ändå förklarade jag detta under
våran biltur dit men hon var nog väldigt stressad för att hänga med i svängarna.

Så på arbetsplatsen blev jag som sagt avsläppt och det var direkt ett stativ
jag fick och jag skulle moppa. Personen jag ska gå bredvid hade ju inte blivit
informerad om att jag skulle komma dit och gå bredvid eller nått så hon såg ut
som ett frågetecken när jag kom. Och hon fick ju höra att jag ska sättas i arbete
så hon körde ju med mig lite i början. Hon var trevlig men otroligt pratglad, hon
var tvungen att hämta efter andan efter varje mening (seriöst, överdriver inte).
Fick lite ont i huvudet av så mycket hon pratade, men hon sa att hon var väldigt
stressad för en hade ringt in sig sjuk och hon var osäker på om hon skulle hinna
allt själv men hon visste ändå att hon skulle klara det för hon har gjort det innan.
Vid detta laget var jag upp stressad pga människorna jag träffat hittills och jag
hängde inte med riktigt i svängarna men som sagt fick jag i uppgift att ta mitt
stativ och börja moppa golvet i ett utav allrummen på grundskolan. Att moppa
är nog lite för dum rörelse om jag ska hålla mig till vad jag har blivit lärd, så jag
får nog göra andra rörelser för att moppa för att det ska funka (blir en hel del
vrid moment som är dumt för min rygg).

Jag gjorde iaf klart det och hon sa att det var dags för en frukostrast och att
det blir nog inte så mycket mer städning för min del idag. Tänkte att det var
skönt det eftersom jag var ganska körd i kroppen redan efter det lilla.
Läkaren och hon på Samhall från förra veckan sa att jag skulle ta det
lugnt och bara titta på vad som ska göras och komma in i gruppen osv
dem första dagarna men istället pang! Rätt på, 100 procent!!

Imorgon blir det nog att säga ifrån lite (är lite dålig på det) och säga att jag
ska ta det lugnt och tar för mig arbete när jag är lite mer redo. Kanske inte
börja med dem svåraste uppgifterna, finns ju mer grejer än bara moppa som
är på schemat (detta är inte mina ord hur det ska gå till utan min läkare som
sagt detta, så döm mig inte snälla, arbetsprövning är inte samma som att jag
återgått till att arbeta som tidigare).

På denna frukostrasten fick jag även träffat två andra killar som jobbar i andra
områden på skolan med städningen som också är från Samhall. Dem undrade
lite vad jag hade gjort tidigare, vart jag bodde, varför och hur jag skadat min
rygg och varför jag endast ska jobba 2 timmar per dag. Många frågor som
kom på engång efter varandra men det var inga frågor jag tyckte var dumma.
Jag nämnde att jag kom ungefär en timma senare än vad som var sagt pga
att han som skulle köra mig dit inte svarade på sin arbetstelefon samt hans
privata mobil och dem frågade vem det var men gissade sekunden efteråt
på rätt person. “Nä han kan du inte lita på, han kommer alltid försent eller
inte alls” och det höll dem andra 2 med om. Blev lite förvånad att han har
en sådan viktig plats/rank och inte sköter sig, borde nog vara lätt att byta
ut för många har ju körkort i dagens läge. Men förhoppningsvis får han
en snäpp på fingrarna för att han inte dyker upp i tid och att det påverkar
andra att ta hans “skit” alltså att köra mig haha

Klockan närmade sig nio och jag skulle ju börja klockan sju, så det var
dags för mig att bli hämtad igen och körd tillbaks till kontoret. Detta blir såklart
ingen regelbunden procedur med att bli hämtad och körd fram och tillbaks, utan
jag har köpt ett månadskort så jag ska ta mig dit själv men detta var bara för
första dagen. Hon som hade lämnat av mig hade sagt att hon kommer klockan
nio men kom runt 09:40 istället för hon hade visst ingen bil att köra, alla var
upptagna (bra planering). Så medan jag väntade sa dem att hon kan man inte
riktigt räkna med heller, utan hon kommer ungefär i snitt en halvtimma försent
hon med. Jag blev förvånad såklart för det snackades ju rätt mycket skit om
dem som kör och borde ha mycket koll osv. Trodde det sköttes lite bättre men
det kanske bara var en kaos dag idag för vissa där, fanns ju en grund till all denna
stressen idag faktiskt.

Hon bad om ursäkt att hon kom så sent men för mig gjorde det inget att hon kom
senare än vad hon hade sagt. Men det hjälpte ju inte mig från att komma hem i tid
för att få vila upp mig med min smärta som ökat över dagen. Var bara glad och
positiv att äntligen är denna stressade dagen avklarad.

Caroline hämtade mig på kontoret igen när jag blev avsläppt och hon hade inte sovit
något efter hon kom hem från sitt jobb (hon jobbar natt & nu fick man vörtbröd med
skinka och Johnny’s Senap i skrivande stund). Hon hade vänt på hennes dygn och
skulle rätta till det, därför hade hon inte sovit något ännu och tänkte att hon hämtar mig.
Vi behövde handla lite smått så vi åkte till Coop och handlade lite i matväg och sedan
direkt hem, vi såg resterande på en film Caroline hade börjat titta på och sedan gick
vi och sov några timmar (till 15:30 tror jag)

Väldigt långt inlägg och har du läst såhär mycket så får du en guldstjärna!
Kommentera gärna på facebook inlägget att du läst allt så ger jag dig en stjärna!

 

PS:
En sjukhus koordinator skulle fixa så jag fick träffat min sjukgymnast så jag kan
börja träna igen gratis. Men han hade slutat så jag kommer få en ny person tråkigt nog.
Hoppas han är okej och inte är knas, fick ju lite väl hårt utformat schema sist och jag
ska ha ganska lätta övningar att börja med (sedan öka om det blir för lätt med tiden).

Back to work – Version 14.12.01

Nu är det dags!
Om ungefär 30 minuter ska jag åka iväg till kontoret dem har i Alingsås för att sedan bli
utkörd till arbetsplatsen där jag ska börja jobba. Det är såklart lite nervöst att få börja igen
efter så lång tid. Men jag ska ta dagarna som dem kommer och inte tänka för mycket.

Igår sov jag bort hela dagen och det behövdes nog, hade ont i ryggen och intresset för att
vara uppe och hitta på något fanns inte riktigt. Att gå och lägga sig lite tidigare och sova hela
dagen var skit skönt, sen var jag uppe lite på kvällen för att sen sova igen (la mig vid 1-2 tiden).
Nu blir det idag 7-9 och hädanefter blir det 6-8 och jag kommer troligtvis köpa ett månadskort
idag eller imorgon, får se hur det blir. Hoppas det inte blir så dyrt för jag får varken mer eller
mindre pengar nu när jag återgår till att arbetspröva. Men hon på försäkringskassan sa att
hon “kanske” kunde hjälpa till med halva kostnaden så får se om hon är snäll eller inte.
Ska få hem ett papper där jag fyller i lite smått grejer sen skickar in så ska det bli
ordnat, men det blir la krångel som vanligt med deras blanketter.