Jag såg precis filmen Orion och fastnade för hur Tony fick leva med sin pappa.
För er som inte har sett filmen så kan jag säga att den har en del djupa saker som
jag fastnade för. Tony fick växa upp med barnmisshandel och i filmen fick man se
hur det blev när hans pappa kom in i bilden igen då han var tonåring.
Jag tänkte visa ett litet klipp från filmen som jag önskade hände mig (tror jag).
Vet inte om jag hade velat att detta hände men det föll ett par tårar för att få
höra att ens pappa vet om att han har gjort fel hade nog betytt mängder.
Dock kommer jag aldrig kunna förlåta honom för vad han har gjort.
Titta på klippet om ni är intresserade, han erkänner att han varit
ett monster och att han inte förtjänar kontakt med honom.
Hej Tony, jag vet inte var jag ska börja.
Vad jag än skriver, så river du väl brevet.
Jag trodde verkligen att vi skulle kunna bli en familj igen.
Nu har jag förstått att vi aldrig varit det,
inte är det och kommer aldrig någonsin att bli det.
Jag har varit en idiot många gånger och jag förtjänar varken dig eller Lena.
Jag kommer alltid minnas det jag har utsatt er för.
Eftersom jag varit i samma sits som du.
Jag hade inget annat val att leva med ett monster till pappa när min mamma gick bort.
Men du och Lena har ju varandra.
Jag vet att du aldrig mer vill träffa mig och den dagen jag kommer ut härifrån,
så tänker jag inte återvända hem.
Jag vet inte vart jag kommer ta vägen, men jag har varit i ert liv för sista gången nu.
Om inte du söker upp mig förstås..
Visst jag har i många år känt att jag mår bra utan honom men ändå har man tanken
att han kommer någon dag söka upp mig. Jag har klarat mig så bra utan honom i mitt
liv och jag mår otroligt mycket bättre utan honom. Och att få höra att han faktiskt är
anledningen till varför alla lämnat honom som stått han nära är på grund av honom själv
är nog något som aldrig kommer hända. Undra om jag hade varit gladare att veta att
han förstått att problemet är hos honom. Jag saknar honom inte men jag hoppas han
saknar sina söner (om man nu kan kalla oss det till honom så som han betett sig).
Jag ser inte honom som min pappa eftersom han inte varit någon för mig.
Det finns ett svagt gott minne som jag kommer ihåg från när jag var liten som är från
den tiden hos min s.k pappa. Detta är det enda goda minnet jag har från honom helt
ärligt… Jag tänker på det väldigt sällan men kan skriva vad det är för något minne.
Vi hade varit någonstans och han kom och hämtade oss på cykel mitt i ösregnet
och vi satt i ett litet släp till cykeln med en presenning över, så vi hade som ett
fönster för att titta ut ifrån. Så jag och min bror satt och skratta och tyckte
det var roligt när det guppade till osv. Lite trist att det inte finns något
annat gott minne men ingen väljer sina föräldrar och vissa bör inte
bli en förälder. Det är tur att jag lämnat honom bakom mig även
om en tanke kommer om honom titt som tätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar