Dagen börja med ont i musklerna och jag kände denna dagen kommer nog inte gå.
Men jag ska inte ge upp innan jag gett mig in på den, så jag tog mig iväg till jobbet och
börja arbeta. Första momentet är att soppa golvet i hela butiken och sedan moppa.
Att ta tag i skaftet till sopborsten och gå iväg var jobbigare än vad jag trodde.
Börja svettas och jag kände hur MEGA tung den var, kände detta funkar inte.
Eftersom jag har varit borta mycket under min infektion och mina två virus i kroppen
den senaste månaden, så är det extra viktigt att kämpa för att visa att man vill och kan.
Jag har en väldigt bra och öppen kontakt med min “fadder” på jobbet och ville inte helst
förklara att idag kanske jag inte fixar hela dagen. För jag ville försöka innan jag varnar om
att jag kanske går hem senare. Så jag kämpa i det kalla (frös alltså, fast jag svettades) och
fick ångest och börja ventilera lite med andningen och sedan börja yrsel som övergick till
att det svartna för mig. Jag lutade mig emot ena kylen och tyckte det var skönt att ingen
såg att jag inte mådde bra. För jag ville inte ha någon uppmärksamhet eller att någon
blir orolig för mig, detta ser jag mer som min vardag numera och det har med min
ångest att göra (enligt psykologen jag går till). Jag ville moppa klart och avsluta
mitt jobb jag hade påbörjat men jag kände att jag inte ville fortsätta kämpa mer.
Det blev för mycket för mig och orken var noll för länge sedan.
Jag tog mig till lagret för att berätta att jag inte klarar mig och att jag blir både ledsen,
arg och besviken på mig själv att jag inte är tillräckligt frisk för att köra fullt ut. Jag har ju inte
kunnat visa vad jag går för och chansen för att få visa det börjar vissna (nog försent kanske?).
Chefen som sagt att han går med på att jag går ner till 80% istället för 100% var positiv till
mitt egna beslut om att gå ner i tjänst och såg framemot ett möte där han kommer få lönebidrag
för att ha mig i butiken som hygienansvarig typ (låter som en lämplig titel på mig, eller bara lokalvårdare).
Min näst högsta chef som visat mig vad som ska göras varje vecka och gjort mitt schema, som jag kallade
”fadder” tidigare i inlägget. Sa att jag borde nog gå tillbaks till vårdcentralen och be dem kolla upp mig igen.
Och visst gjorde jag det på engång utan att gå hem emellan eller något.
Nästa Sörhaga Vårdcentral
Först fick jag träffa en sköterska som var lite kort emot mig och var inte så trevlig men jag brydde mig inte
så mycket. Huvudsaken var att jag kom till rätt person i slutändan och det gjorde jag. Fick träffa en läkare
och jag förklara min situation detaljerat och han kunde avgöra vad problemet var. Det finns en diagnos som
man kan få efter man har haft infektion/virus i kroppen (kommer inte ihåg namnet på diagnosen, nått med post iaf).
Och det är kroppslig utmattning som i stora drag betyder att man har ont i kroppen och inte har någon kraft för
att arbeta hårt som jag gör med all min städning varje dag.
Han har nu skrivit ett intyg att jag bör vara hemma denna veckan ut och nästa för att få vila upp mig.
Och det känns verkligen som det behövs, så jag ringde tillbaks till min praktikplats och förklara läget och det lät
väll inte så roligt för henne att höra att jag skulle vara hemma mera. Men det får bli som det blir, vad ska jag göra?
(det var ingen fråga utan mer en förklaring i min tråkiga situation).
Jag nu blev det att ringa den nya chefen som tagit över från en annan som jag hade haft innan.
Hon har hand om inskrivningar om sjuknärvaro och vilka dagar man får lön osv, alltså löneansvarig
kan man säga kanske. Och hon blev förbannad på mig för att jag nu ska vara borta ännu mera och
att jag inte kan redovisa vilka dagar jag har jobbat och inte. Men det har aldrig behövts tidigare då
jag har varit iväg på annan praktikplats (dem såg min sjuknärvaro och utgick ifrån att jag jobba dem
andra dagarna). Men nu ska jag behöva skriva ner och lämna in skriftligt vilka dagar, tider jag börjar
och slutar. Helt ny information jag inte tagit del av innan eller följt, eftersom ingen har gjort så med mig
innan och hon blev riktigt sur på mig för att jag inte har någon koll. Jag trodde dem hade koll,
för jag ringer alltid om det är något och det har aldrig varit ett problem innan.
Så jag bad henne ringa min tidigare chef och prata med honom hur det har funkat innan för detta var ju helt
nytt för mig. Och hon svarare såklart i en otrevlig ton tillbaks att det skulle hon allt göra. Jag kände bara
hur denna dagen börja värdelöst och nu blir man utskälld för något man inte fått någon information om.
Samhall i ett nötskal kan jag ju helt enkelt säga.
Jag och mina gamla kollegor på Samhall tycker likadant om hela verksamheten “Man får aldrig rätt info”,
“Hela företaget är splittrat och någon borde fixa iordning allt” ungefär den stilen. Ingen tycker det är ett företag
som har koll på nått. Det är en lekstuga har jag hört från minst 4 personer som jobbar som städare inom Samhall
och detta vid olika tillfällen. Helt ärligt och jag tycker det är synd om en sådan så bra sak, att personer som
behöver ett anpassat jobb för sina problem ska vara i sådant kaos.
Att jag är sjuk är ingens fel och borde man då få en utskällning? Har inte jag det jobbigt redan?
Har inte jag redan nerver på spänn när det gäller att komma ifrån Samhall, för att komma utanför deras gränser
och få ett “riktigt” jobb. Att komma närmare hem och minska kostnaderna och resetiden. Alldeles för mycket
på spel och så får man en käftsmäll för dem har gjort fel från första början ändå?
Tycker jag har både berättat om min dag bra och förklarat hur företaget Samhall AB faktiskt (inte) funkar.
Dagens betyg hittills blir:
-3 av 10
Fundersam hur du överhuvudtaget ska kunna jobba 80% om du inte ens klarar av en dag på 100%?
SvaraRaderaFör övrigt så är det viktigt som anställd att se till att man är uppdaterad kring förändringar etc. Det är inte alltid information man kan sitta och vänta på då man som anställd också har ett ansvar. Blir man dessutom flyttad, att de byter chef etc. så får man räkna med att det kan ändras tex. med redovisning av de dagar man arbetat. Avslutningsvis så bör man ändå göra det bästa av situationen och det som krävs av en. Vad sänder det annars ut för signaler till kommande kontakter som vill anställa?
Vet inte riktigt varför du som kommenterar är så negativt inställd för min syn på hur min dag som gick åt helvete var. Jag gissar på att du är något äldre och har ingen inblick i mitt liv överhuvudtaget. Vad jag har gått igenom och vad jag har med att kämpa med varje dag. Funktionshinder finns i alla slag och jag har arbetat runt 65-70% utan problem för ex antal år sedan på Clas Ohlson (hade velat jobba mer för jag trivdes). Men har man inrestress, ångest och haft infektioner som jag nämnde i inlägget så är det mycket svårare att hålla sin närvaro. Att man är sjuk är inte mitt fel, jag är inte en utav dem unga ungdomarna som vill sitta inne och ha det "soft". Jag vill arbeta och jag vill tjärna pengar. Dock är det svårt när det blir mothugg och nya hinder som uppstår.
RaderaJag har förståelse för att den nya chefen inte vet att jag har haft djupa problem med svackor och självmordstankar som satt sina spår och att min tid på Samhall inte har varit den bästa då jag blivit antastad utan någon hjälp av tidigare chef. Jag fick löst problemet halvt själv och det kändes iaf lite bättre men jag hade velat att personen i frågan hade fått en varning så det inte blir en repris för nästa person som blir utsatt.
Jag har viljan att arbeta och jag kämpar för att få arbeta. Men det är några som inte förstår hur jag tänker och tror saker som inte stämmer. Syftar på en viss person som gärna vinklar det hela åt fel håll hela tiden så jag får rätta personen och förklara min syn. Behöver inte gå in mer specifikt på vem jag menar eller vad som har sagts med den personen.
Du skrev:
"Bör man ändå göra det bästa av situationen & det som krävs av en. Vad sänder det annars ut för signaler till kommande kontakter som vill anställa?" - Hänger inte riktigt med vad du menar, men jag tror det kommer ta ett tag innan jag skulle söka en högre % tjänst, som just nu är för krävande för mig. Eftersom jag klarar mig fint på 8 timmars dagarna då jag är frisk (om man bortser från ångest attackerna)så bör inte 80% vara något problem. Eftersom jag fått ett avbrott i veckan där jag kan vila upp mig och koppla av.
Hoppas du kommenterar igen för att få mer insyn på hur fel tolkning folk kan ha. Utav en som genom att bara läsa vad som skrivs på min blogg och utan att känna mig. Att kläcka ur sig ord utan att ha facit i handen är nog fel ände att börja i?
Jag tycker det är tråkigt att du uppfattar kommentaren som elak.
SvaraRaderaDet är inte alls min avsikt även om jag oavsiktligt verkar ha väckt sådana känslor hos dig. I så fall ber jag om ursäkt.
Jag följer din blogg regelbundet så jag kan nog påstå att jag är hyffsat insatt i din situation. Men kan bli lite smått irriterad bara ibland. Du har ett fast jobb, heltid. Det man vore vara glad över med tanke på dagens läge i samhället.
Men det känns lite som det negativa parterna tar över de positiva. Det är inte bara det här inlägget, min uppfattning är att det hänt i flera inlägg. Det är klart hinder finns,med det är bara hinder om man själv ser dem som hinder eller något sånt.
Bara att man aldrig ska låta sig slås ned av sådana grejer när man fått sådan möjlighet att kunna ta sig vidare i livet. Jag förstår din vinkel, men beakta även min synvinkel om de jag vet och läser om dig.
Jag kan ha fel om saker, men eftersom man inte har någon "direkt" kontakt med dig personligen så får man uppfatta och tolka genom det man läser. Sen att tankar och funderingar dyker upp är väl ingenting konstigt?
Frågan om vad du klarar av var heller inte elakt menat, det är bara en fundering jag fått av att läsa. Som sagt, Jag tycker det är tråkigt att du uppfattar kommentaren som elak.Det är inte alls min avsikt även om jag oavsiktligt verkar ha väckt sådana känslor hos dig. I så fall ber jag återigen om ursäkt.
Jag vet hur svårt det är att få arbete och jag känner ett lugn i mig själv att jag står inne på Samhall, för jag kommer aldrig bli arbetslös igen eftersom jag, engång har fått in en fot i Samhall. Och då kan man alltid återvända, jag försöker allt jag kan för att spela mina kort rätt så jag får ett jobb utanför. Därför åker jag runt på praktikplatser och behåller min lön på Samhall eftersom det är en övergång till annat jobb (som du säkert också har läst om i mina inlägg).
RaderaAtt jag har den lyxen förstår jag och vet hur svårt det kan vara att hitta jobb eftersom jag var arbetslös i 3 år och ett tidigare förhållande blev något jobbigare då jag fick min plus familj att tjata på mig när jag ändå gjorde bra ifrån mig med mitt letande efter jobb. Eftersom jag ville arbeta och inte fick chansen blev jag ju såklart ledsen att mitt liv aldrig fick ta fart. Och sedan jag blev anställd på Samhall (sedan maj) så har massor av saker hänt.
Jag har kunnat flytta hemifrån, jag har kunnat unna mig saker jag vill ha, har ett eget liv med min sambo med inkomst och jag trivs med mitt liv. Att jag framhäver dem negativa delarna i bloggen är för att jag vill få skriva av mig av det dåliga som har hänt. Och lockar mer än att skriva om allt bra som har hänt, dock så hade det troligtvis varit roligare att läsa. Förresten tror jag att du som läsare är arbetslös så som jag har uppfattat det och känner "Va glad att du har ett jobb medan du fortfarande har kvar det, för det finns inte mycket där ute". Och det är jag mycket väl medveten om eftersom jag söker jobb utanför Samhall.
Jag som alltid får all support och alla personers hejande på att allt ska gå bra för mig, gör att det blir något chockande när någon visar den andra sidan. Så att jag anser dina kommentarer som "elaka" är mer som negativa för min del och har personer i mitt liv just nu som inte riktigt hänger med på noterna hur allt ligger till. Så det är inget nytt precis och det var bara lite konstigt med det upplägget av kommentar.
Som sagt var det inte menat så. klart man är glad för att de går bra. och irritationen tog nog över då jag skrev. men som sagt att skriva negativt ger intrycket av att din inställning helt nästan blir negativ till det faktum att du har jobb.
SvaraRaderaÄr man ute på internet får man som bloggare stå ut med mycket. Speciellt med andras syn på situationer som dem själva inte har befunnit sig i eller fått känna på.
Radera