Inte oväntat alls.

“21:07 Från Caroline <3
Hej. Jag skrev till dig på msn.”

Satte mig vid datorn och såg att hon hade skrivit.
Vårat chattande avslöjade ganska snabbt att ni förblir vi vänner istället.
Sedan 2008 den 8 mars har man varit tillsammans med Caroline, men nu återstår vänskap?
Undra hur detta kommer kännas. Räcker det med vänskap? Eller ska man avsluta helt?
Det återstår och se..

Förstår det inte helt ärligt talat.
Hon säger att hon älskar mig och att hon kommer alltid finnas här för mig.
Men ändå blir resultatet som det blir nu. Aja jag får ju såklart acceptera valet och gå vidare.
Hon ville strunta i jobbet imorgon och komma till mig med engång och prata men jag sa åt henne
att jag ska iaf till praktiken imorgon och är hemma vid ett tiden. Vi ska mötas vid utsiktsplatsen på slätten.
Bästa sättet att avsluta något är att ta det face to face istället för över ett mail eller telefon.

Så från och med imorgon är man det otroligt tråkiga ordet “singel” på väldigt lång tid.
Jag vet inte hur jag kommer klara mig, men det har ju gått bra innan.
Men 2½ år är inget man bara glömmer av sådär.

Detta blir de sista bilderna jag laddar upp på mig och Caroline.
Jag orkar inte sitta här mer då Caroline tog och öppnade min tårkanal med dessa orden.

”När det regnar, gråter han. När solen skiner, ler han.”

Citatet är ifrån kärleksfilmen Sky of Love eller Koizora.
Och paret i filmen säger detta på japanska då dem vet att dem kommer gå skilda vägar i livet.
Men att dem ändå kommer finnas för varandra även om distansen är oändlig tills dem träffas igen.

Avslutar detta inlägget med dem sista orden jag fick av Caroline nu.

“But at least for now
I gotta go my own way
Don't wanna leave it all behind”

Vanessa Hudgens - Gotta Go My Own Way