Känns fan bra ju!

Eftersom Caroline skickade sms till mig om att vi behövde prata inatt när jag sov.
Så svarare jag henne nu på vägen till praktiken, att jag kan ringa henne efter jag
hade slutat för dagen. Men hon ringde upp mig när jag var på väg till försäkringskassan.
Jag hörde henne knappt så vi tog det på sms igen, kändes inte konstigt att svara eller
prata några sekunder med henne (bra tecken).

Det hon ville inatt var att få prata av sig lite, för hon blev ledsen när jag skrev ett godnatt
sms till henne. Sedan ville hon veta hur det känns för mig, så jag förklara att det är faktiskt
bra men att jag känner att jag vill fylla den tomma platsen som Caroline skapat.
Så det var ett ärligt svar, jag säger inte nej till kärleken igen. Jag ska hitta
någon ny och denna gången hoppas jag på lika stor jackpott.

Men jag börjar nästan aldrig med jag är ute efter något mer än vänskap som mål.
Utan jag blir vän med personen först, sedan känner man efter vad man känner.
Det borde väll vara självklart men jag vet faktiskt människor som går på känsla
med en gång och så skiter det sig istället för dem inte har lärt känna personen
från början för att få en mer rättvisbild utav personen.

Glömde förresten att skriva att Caroline skrev sist att det lite jobbigt att ha kontakt
som hon ville från första början. Men så måste man få känna efter först och sen
bestämma sig, det är ju ganska självklart. Så hon ville inte ha någon kontakt
på ett tag, så jag svarade tillbaks att vi gör så och sen kan hon höra av sig
om hon ändrar sig. Jag mår ju som sagt faktiskt bra, även om jag saknar
dehär med närheten och det som gör än lyckig med kärleken.