Allt blir bättre med tiden. Eller hur? :)

Tiden går och det är inte snabbt.
Jag sov ju bort dagen och 3 timmar gick som sagt till spelet “Europe MapleStory”.
Och även några rundor på spelet “Heroes of Newerth” gick det också till (för övrigt vann jag stort).
Nu sitter jag här och knappar på tangentbordet igen och denna gången blev det att chatta lite
med vännen Malin från Jönköping. Och som jag har nämnt tidigare i bloggen blir jag glad när
jag får dela några ord med henne.

Vi har tagit och pratat lite kort om min flytt och hur jag har gått från att gå runt med oro och
dumma tankar på pappa såhär års. Blir ju alltid så runt denna mörka tiden, men jag har klarat
mig undan det riktigt bra och det har inte berört mig överhuvudtaget. Det fick mig alldeles nyss
att jag har nu äntligen blivit tillräckligt stark att gå vidare utan att lägga energi på att må dåligt
över gamla minnen och upplevelser.

Glad över att jag har tagit mig genom så mycket i livet och jag har stött på hinder efter hinder.
Och då menar jag på alla plan. Exempel? Ah okej, första hindret var att fly från min pappa och
flytta hem till mamma och leva i rädsla att han skulle få tag på mig igen. För er som inte vet
något om min uppväxt kan ni läsa det på en ganska så nyligen gjord hemsida som ni kan
läsa allt mer detaljerat. http://fixarjocke.mypressonline.com

Andra hindret var att bli lite smått mobbad för att man fick nässelutslag (värmeutslag) på gympan.
”Oj, vad röd du är! Det ser ut som att någon har slagit dig”. Och där väcktes minnen upp och man
blev ledsen för att man fick flashback på allt det tråkiga. Och därmed var man en kille som inte
klarade av att höra nått ens. Men dem i klassen där visste inte vad som hade hänt.

Efter det blev självförtroendet i botten och man tog aldrig för sig plats eller ville synas.
Så det var att man var i bakgrunden och man var osynlig. Men när man började gymnasiet så
gick man från ett par få vänner till att ha alla på sin sida. Alla ville hänga med en även om man
bara skulle iväg till skåpet för att hämta en penna. Lite sjukt och jobbigt att det blev en sådan
stor förändring bara från att börja i gymnasiet.

Sedan hittade man sin första kärlek som man var tillsammans med.
Eller ah så trodde jag det iaf, men det visade sig att hon var tillsammans med en annan hela
tiden, så hon lämna jag snabbt (natten till alla hjärtans dag). Perfekt dag att avsluta något så
elakt ifrån hennes sida. Så jag gjorde bara rätt att lämna henne.

  Så det är ju några hinder man haft och idag är jag starkare än
någonsin. Minns inte sist jag var svag och bara ville försvinna som
jag alltid ville förr. Vet iaf att jag var riktigt ledsen då jag hörde att
min morfar hade blivit dålig.  Men som tur var klarade han sig som vanligt.
Hoppas turen är med honom ett bra tag till, för han lyser upp mina dagar.
Tack för allt Morfar!