Man lever för kärleken.

Natten slutade runt elva tiden med att få en massa sms från Matilda.
Ännu en natt som man somnar med mobilen i handen :)
Jag har sovit som en kung men kommer vara seg på praktiken idag.
Hade kunnat sova typ 5-6 timmar till lätt, men men dagarna brukar
gå väldigt snabbt ute på Clas Ohlson.

Saknar en hel del utav mina vänner som jag inte träffat på ett tag.
Men så är inte ekonomin i topp, så det blir svårt att få det att gå runt.
Fast det känns ganska skönt att dem vet om min ekonomi, och att jag
kommer när jag kan och att dem inte är bort glömda.

Apropå kompisar så hade en gammal kompis kommenterat för ett par inlägg sedan.
Andreas är en skolkompis från högstadiet och vi har haft en hel del kul tillsammans.
Men kontakten avslutades när han inte kunde göra rätt ifrån sig genom att betala en
skuld även om det var 65kr, men då jag behövde dem var som allra mest.
Jag gjorde allt för att få ihop dem pengarna för att ta mig till Caroline som mådde dåligt.
Det slutade iaf med att jag fick låna pengar så jag kunde åka till henne.
Och pengarna från Andreas har inte synts till ännu.

Sak samma, han kanske bjuder igen på annat sätt kanske.
För han är en bra kille annars, så det kanske är värt att ta tillbaks honom.
Minns när han sa till mig att min mamma var en milf och så hörde hon det.
Det var han inte riktigt beredd på haha, min mamma tyckte bara det var kul.
Minnen <3

Angående rubriken så har jag nämnt tidigare att livet är tufft och ibland undrar man
varför man ens lever i denna värld när allt bara tar emot. Men när allt känns som sämst
kan allt bara vända om man får kärlek ifrån någon man tycker om. Hoppas ni har fått
känna på hur det känns, för det finns verkligen inget bättre. En sak som inte är samma
som förut för min del, är att jag inte är nerstämd eller ledsen. Så tröstad är inget jag behöver
för jag känner mig för tillfället väldigt stark av mig och inget kan hindra mig.
Jag vet inte varför, men förr i tiden var det min relation till min pappa som
sacka ner på min livslust men nu är inte ens det ämnet känsligt längre.

Dem som känner mig vet att jag blev misshandlad mellan 7 och 8 år.
Och blev fasthållen, spottad i ansiktet, slagen, tvångs duschad i iskallt vatten m.m.
Många tycker det är starkt utav mig att ens prata eller nämna det för det är ju ganska
privat, och det kan jag hålla med. Oftast så hålls all sådan info inom de fyra väggarna.
För man inte vill prata om det och att det känns onormalt att man är med om sånt.
Men det funkar inte i längden, man måste få prata av sig så det lättar på trycket.
Och då menar jag alla jobbiga saker och inte bara om det handlar om misshandel.

Dem vänner jag har vet att jag finns för dem och jag vet att dem finns för mig om det är något.
Jag samlar ju bara på de guldvärda vännerna, så känn er träffade om ni är min kompis.
Nu måste jag äta frukost och sätta fart med att göra mig i ordning annars blir jag sen.
Hoppas inlägget inte var allt för långt, men ibland blir det såhär :P

Kram på er och en längre och goare till Matilda (A)