Quick rewind of the day in text

Först och främst måste jag säga att jag gillar denna låten en hel del, alltid tyckt artisten STOR är en favorit sedan
jag första gången jag hörde honom (inom svenskrapp). Men det har inte med dagen att göra, bara sidoämne.
För er som inte vill läsa om negativa saker jag upplevt eller klagande, så bör ni inte läsa för detta är en negativ
klang över hela inlägget även om jag kämpar vidare som vanligt.

Dagen börja med att vakna strax innan klockan fyra när Caroline kom hem ifrån sitt jobb och jag hoppade så
småning om ner i badet för att kvickna till. Det hjälpte tills jag väl satt på tåget och skulle åka i 19minuter.
Kändes som en evighet och jag blunda lite, sekunden efteråt var jag framme och det var dags att gå av.
Då hade tröttheten tagit över och jag kände “eh hoppas den försvinner snart så jag kan köra på 100%”.
Men det varade inte länge innan jag blev fit for fight och jag fick förklarat för vissa under dagen varför
jag hade varit hemma (mina kollegor hade inte blivit informerade varför jag varit borta nästan 2 veckor).

Jag förklarade hur jag pratade med min hjärnskrynklare förra veckan och han gav mig en blick som jag
nog inte kommer glömma. Ingen snusk blick haha, man kunde nog tro det så som jag skriver.
Men jag förklara läget för honom och varför jag är sjukskriven och jag har förklarat hur jag är som
person och att det handlar inte om “lathet” eller att jag ska få softa lite mer hemma. Men den blicken
var som att jag inte skulle lyssna på min läkare som var 100% säker på det jag hade, var att jag för
bästa sätt att återhämta mig var att vara hemma och vila. Jag hade inte nämnt något om att bli
sjukskriven eller något som antydde att jag behövde ett break från jobbet.

Så hela grejen med att vara hemma var min läkares idé och nu får jag sota för det?
Jag tycker det är trist att vissa personer inte förstår att jag faktiskt vill göra mitt bästa för att behålla
denna praktikplats som fortfarande inte har blivit min arbetsplats som anställd lokalvårdare i butiken.
Jag är alltid praktikant som städare fortfarande och det gör mig ingenting egentligen, eftersom jag får
min lön från “företaget” Samhall. Visst blir lönen ändrad om jag blir anställd (till det bättre) men pengar
är inget jag behöver egentligen, har tillräckligt mycket över varje månad så jag klarar mig fint.
Visst kan man inte få för mycket pengar för det finns alltid något man kan unna sig eller så.
Ah ni fattar säkert vad jag menar.

Hittills är det två stycken som antyder att min läkare är och cyklar lite om nu läget är så att han har
sagt att jag ska vara hemma och vila, det är den enda kuren jag skulle ta och det gjorde jag.
Lite trist att folk inte förstår att det handlar inte om vad som har hänt, utan att det jag säger
är 100% fakta av vad som har sagts och vad som har gjort under tiden jag varit hemma.
Jag har försökt testa mina gränser då det var som jobbigast för att se om det är samma nivå på
det hela och jag kunde inte ens bära en plastpåse med frysvaror när jag och sambon var på ICA.

Känns som jag ändå gör det här med att vissa personer går emot än (så som jag känner det) till en
stor sak fast jag inte skulle. Men jag känner ändå att jag ville skriva av mig utav vad som hänt lite
om dem senaste två veckorna (höjdpunkterna som är värd att nämnas iaf).

Efter jag har varit hos min psykolog nu vid tre eller fyra tillfällen, så har jag känt ilska och funderat
på varför han inte förstår mig. Idag har tankarna om att sluta gå till honom och avsluta samtalen med
honom. Jag vet helt ärligt inte ens om jag behöver samtalen längre, eftersom jag tycker inte det ger något
mer än att jag blir sur för att jag känner att samtalen måste formas på ett sätt så inte han tolkar min situation
”fel” och är mer i en attack position eller trycka ner än. Efter jag har förklarat hans kommentarer i ett par
samtal så har jag fått höra från mer än 3 personer nu “Vad är det för någon psykolog egentligen” eller
”Det är väll ingen bra psykolog som säger sådär, du ska ju känna att samtalen ger något och inte åt det
negativa sättet”.

Jag har aldrig haft en manlig psykolog innan och detta är den första och den sista.
Upplägget på samtalen och empatin är lite på ett annat stadie då jag har träffat ett antal olika genom åren.
Visst finns det säkert jätte bra manliga också, men jag har haft oturen kan jag ju säga.
Nä jag borde sova och inte skriva om samma sak hela tiden, men ny dag imorgon iaf.
Nya tag och nya hinder, livet är roligt om man gör det roligt och bortser från tråkigheterna.
Kan säga att det är mycket lättare att skippa tankarna om det negativa sakerna och vara
glad istället numera konstigt nog. För ett par år sedan hade det slagit mycket hårdare med
mothugg men nu skiter jag i det mer eller mindre, för det är alltid något som kommer fram
som gör läget lite tråkigare eller jobbigare. Det är min vardag att nått ska jävlas så jag bryr
mig allt mindre om minus tecken i mitt liv även om jag nu har framfört mängder i inlägget.

Skippar denna dagen och säger godnatt (halvtimma kvar tills nästa börjar, längtar)

PS:
Påtänkt Senare alltså!
Det som gör mig glad är Caroline, PewDiePie, SwiftyIRL och just nu MassEffect III