Musikvideon ovanför gjorde så jag drömde om att jag skulle dö men jag ville inte berätta något
för Caroline. Men min mamma gjorde världens kalas och jag tror dem flesta visste om det i min
släkt för när väl kalaset var igång så kom släkten fram och grät och krama om mig och sa grattis
på födelsedagen och hade vattenfyllda ögon som höll på att brista.
När väl Caroline förstod att vafan är det som händer, varför är alla ledsna?
Så tog min mamma iväg henne en stund och förklarade att jag har cancer som inte går att bota
på något sätt för den var för aggressiv. Jag hörde bara ett skrik och det blev tyst på hela kalaset.
Jag gick in på toaletten för att vara ifred och jag ville inte möta hennes blick som skulle visa
”Jag älskar dig så enormt mycket och ändå lämnar du mig pga att cancer ska ta dig ifrån mig!”.
Det jag ville var helst en födelsedag utan tårar men det gick inte att undgå.
När jag väl fick mött Caroline igen, så sprang hon allt var hon hade och krama om mig och
min axel blev blöt utav tårar och sedan vakna jag.
När jag vakna så ville jag prata med släkten om att dem har alltid haft en plats i mitt hjärta
även om det är personer man inte träffat så ofta, så har dem ändå betytt och jag har tänkt
på dem. Men jag förstod ganska snabbt att det bara var en dröm så då somnade jag lite
eftersom klockan var inte mer än 03:04. Sen vakna jag vill ungefär 3-4 gånger efter det
och nu tillslut sitter jag här och ska övergå till den mer spännande delen vad som hände
igår på Sjukgymnasten och Läkaren som jag fick träffat på vårdcentralen.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Klockan nio var det dags att träffa sjukgymnasten och jag hade väntat ett bra tag för att få
chans att få bestämt något eftersom det var ett inställt möte sedan tidigare. Så jag har fått vänta
mer än vad jag har velat, men igår blev samtalet smidigare än vad jag hade förväntat mig för jag
vet att allt bara ska krångla och allt ska göra mitt liv jobbigare just nu. Jag är i dagens läge väldigt
vek med hur mycket jag har stått emot men än har jag inte brutit ihop men har inte varit långt ifrån.
Så med mig ska man ta det försiktigt och tänka på vad man säger så jag inte tar det på
fel sätt, för jag orkar inte mer grejer nu.
Mina besök hos sjukgymnasten kommer bli på hälsostudion där det blir helt gratis för min del.
För jag ska börja på något som heter AKTIV och det är för personer som behöver rehabiliteras
när det gäller att träna upp kroppen för tidigare skador osv. Och för att jag ska träffa honom är
det måndagar och torsdagar som jag kan träffa honom. Annars ska det vara öppet alla dagar i
veckan (om jag inte minns fel) men jag tror man måste berätta när man kommer och så för det
är väldigt viktigt att ringa och säga till om man inte kan komma. För missar jag 3 tillfällen så är
denna chansen borttagen för mig och jag får antingen träna själv, på vårdcentralen själv med
endast instruktioner eller på Sportlife där jag har mitt gymkort. Men den vägen ska jag ju inte
gå utan jag ska gå så ofta jag kan utan att trasa ner kroppen med träningen. Finns ju en del
regler man bör gå efter då man ska börja sakta och öka när det blir bättre och man får starkare
rygg osv. Allt löser sig iaf med den delen och det är skönt att det inte kommer kosta mig något.
Det är gratis för att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, en del skattepengar och kommunen
är med och betalar hela grejen tillsammans en viss del. Därför är det gratis för mig tex.
Min sjukgymnast sa att det bästa hade ju varit i mitt fall att fortsätta vara sjukskriven som jag är
tills jag har blivit bättre för i nuläget är det inte ens på tanken att öka min procent (håller med helt).
Men han nämnde att det är läkaren som bestämmer det och inte han men om hon inte går med på
det så kan hon prata med honom så dem kommer fram till något tillsammans. Och där tänkte jag
med engång “nu kommer det jävlas för mig, det kan jag lova!”.
Jag kom dit tillslut (var där för tidigt och sedan var hon försenad lite) och hon var ju inga problem
med att öka min sjukskrivning eftersom vi har en plan på minst två gånger i veckan på AKTIV och
jag kommer bli kallad tillbaks för att öka sjukskrivningen sen första april igen om det behövs.
3 månader säger min sjukgymnast att det kommer ta innan man ser LITE resultat så jag ska göra
mitt bästa med passen och han ska finnas där för att pusha så det borde gå fint det här.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett par dagar sedan så ringde jag min mamma för att få lite råd.
Men hon svarade inte och hade inte tänkt på att ringa upp när hon väl hade tid och klockan inte
var för mycket. Så igårkväll ringde hon och vi pratade i näst intill två timmar om allt dumt som
har hänt och hur jag ska göra i framtiden. Skönt att ha en mamma som finns där och ger än
råd när det behövs. Tänk att man kan klara sig fint utan sin ena förälder genom livet om man
bortser mina svackor jag har haft pga min sk pappa. Men att jag känner inte behovet utav att
ha något mer än min mamma, jag tycker det räcker med henne hon fyller upp hålet som min
”pappa” lämnade kvar inom mig. Hon är guldvärd!
Och nu har jag bara en timma på mig att göra mig iordning för att byta ämne helt men jag
känner mig helt plöttsligt stressad. Dock är det inte så mycket att göra men jag har väldigt
lätt att stressa upp mig i onödan men så funkar jag. Därmed funkar inte min mage som den
ska ibland vissa dagar, dock idag är det inga problem (kanske för mycket info men “skit-samma”
haha, jag skriver ju som sagt PRECIS VAD JAG VILL).
PS:
Fick köpt gympaskor också så nu är jag “fit for fight”.
Håller tummarna på att det går bra och skickar massa styrkekramar :)
SvaraRadera