Har du någon gång känt dig instängd i dina känslor för att du inte kan förklara dig?
Eller att du har något att säga fast du kanske förstör mer än vad det gagnar dig i slutändan?
Kanske har du haft känslan att få skrika ut något för allt och alla men det motas tillbaks?
Du kanske förstår mitt läge?
Jag kämpar på som vanligt iaf och har precis tryckt i mig en smörbulle (one more to go).
Denna dagen har för övrigt fått betyget 2 av 5 skulle jag vilja säga och bl.a är det för
Västtrafik som gjorde så jag blev uppstressad och även försenad hem kan man väll säga.
Ett utav spåren var avstängda och alla tåg i båda riktningarna var tvungen att dela på ett
spår istället för två. Därmed blev det att vi var tvungen att släppa förbi andra tåg pga spårbrott.
Skönt att vara hemma iaf och denna dagen är avklarad, blir nog snart att lägga sig för jag inte
orkar vara uppe. I snitt sover jag nog mellan 9-11 timmar per dag och jag känner mig väldigt
utvilad men inte stor förändring då jag alltid orkade vara uppe till midnatt och gick upp fyra
på morgonen för att göra mig iordning till jobbet osv.
Hur som helst ska jag imorgon till sjukgymnasten och det är då allt börjar gå åt rätt riktning.
Ibland önskar jag att man kunde spela fram tiden så man slapp saker och ting, då menar jag
inte träningen som jag står inför som vissa kanske kan tro. Jag menar hur vissa val blir gjorda
och vissa konversationer med personer som man helst inte vill ta. Kan se liknelser idag som
hände för strax över ett år sedan ungefär. Hade jag haft en anonym blogg hade jag kunnat
skriva ut precis ALLT jag känner, tycker osv men nu är detta en så oanonym blogg som
man kan tänka sig. Och därför blir det genast en hel del man måste rätta sig efter då vissa
personer kanske inte ens ska vara inne på min blogg och läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar