Långt inlägg om stora förändringar m.m. – Version 14.11.07

Det var nu ett tag sedan jag skrev och varit rätt sysselsatt med en massa grejer känns det som.
Jag har nu efter avslutad rehabilitering i Borås fått göra massa samtal hit och dit och förlängt min
sjukskrivning lite till för ett stort möte. Målet för mig med rehab:en var för att försöka se vad jag
klarar av kroppsligt och att jag får papper med mig om att jag har skadat ryggen och att det bör
man ta hänsyn till. När min läkare pratade om förtidspensionera sig i denna unga åldern så förstår
ni nog att det är allvarligare än “bara lite ont i ryggen” eller denna “Vi alla har ont i ryggen ibland”
som jag faktiskt fått höra. Kan säga att den attityden har jag fått bemöta och det var inte roligt…

Jag har nu stora förändringar framöver hur min vardag kommer se ut framöver och jag ser
framemot en ändring äntligen. Även ni som klagar på mig på ett eller annat sätt eller vill att jag
ska framstå som någon negativ person hela tiden, kommer snart se att även jag kan återgå och
arbeta. Att jag har varit sjukskriven såhär länge är inte för att jag inte orkat eller kunnat arbeta.
Utan det har pågått en utredning om varför och hur jag har kunnat skada ryggen och vad man
kan göra för att livet ska underlätta för mig generellt. Att det tagit så lång tid med att få denna
utredningen är för att man måste träffa massa specialister som; doktorer, psykologer &
sjukgymnaster m.m. innan man får en sådan utredning eftersom den kostar enormt
mycket och endast personer som har allvarligare / tuffare skador får den möjligheten.

Eftersom jag inte egentligen kan sköta ett hem med vad som ska göras pga alla rörelser man
måste göra varje dag, så är det ett tecken på att det är något som är fel. Grejen är att detta
kommer jag leva med och det är inget som går att göra åt det egentligen utan jag får leva
med smärta mer eller mindre varje dag. Oj nu skrev jag något negativt och är en negativ
person eller hur!? Eller så ser man det som att ni läsare vill veta hur det går för mig och
varför det är som det är i mitt liv. I alla dessa inlägg jag skriver, så skapar jag inte inlägg
för att få sympati eller empati från någon eftersom jag har detta stället för att skriva av mig.
Om någon kommenterar eller inte så spelar det egentligen ingen roll för det är inte syftet
med bloggen att få många läsare / många som kommenterar. Jag vill att folk ska se att
jag kämpar på som alla andra i livet, dock har jag inte arbetat som normalt friska personer
gör och därför tror jag det har blivit ett stort “minus tecken” på mig för att då är jag “lat”
som inte arbetar så gott jag kan. Men det har aldrig varit problemet för min del, utan som
jag har sagt till alla myndigheter, vården och dem på rehab: “Jag skulle kunna jobba 100%
8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men jag hade haft så ont att jag gråter påvägen hem
från jobbet och lägger mig i sängen och sover bort smärtan och sen upp igen för att gå till
jobbet. Men så vill jag inte att mitt liv ska vara”. - Oh! Oh! Där skrev du negativt igen!

Jag skrev tidigare att jag varit lite upptagen med att ta itu med att möten blir planerade
och att jag inom kort kan börja arbetsträna lite och se hur mycket jag klarar av kroppsligt
(och det beror helt och hållet vilka arbetsförhållanden är). Men jag har sysselsatt mig med
något jag gillar såklart och det är ju spel för att fördriva tiden. Dock är det ju inte i samma
utsträckning som förut, även om jag tycker det är svin roligt. Jag orkar inte lika mycket
som förut med att sitta uppe hela nätterna osv. Utan jag tar pauser och stör Caroline
för att jag behöver ett break eller lägger mig och sover/vilar helt random för det behövs.
Men över till det som jag ville komma fram till, ville bara vara i försvarsposition på vad
jag skrev ovanför pga av personer som vill trycka ner än när man redan ligger ner eller
säga sin åsikt om hur jag är som person genom att dem läser min blogg.

Denna delen är helt ointressant om du inte är spelintresserad, så skippa den om du vill.
Jag har börjat spela Star Wars: The Old Republic (SWTOR) och kör nu det svåraste
som går i spelet (krävs att man är duktig på spelet och lärt sig hur ens klass spelas på
bästa sätt för att vara med). Det finns tre svårighetsgrader och det är Story Mode,
Hard Mode och Nightmare och ledaren i klanen jag är med i sa detta till mig under
en raid: “You’ve improved alot since you started with us and you showed that your
good enough for nightmare raids now, so sign up for that next time :) don't hesitate”.
Gissa om jag blev glad! Jag trodde att jag inte var tillräckligt duktig för att ens köra
HM (hard mode) men är visst duktig nog att spela NiM (nightmare). Så jag har
även skapat en ny gubbe för det är 12x EXP tills första December tror jag.
Så den ska jag försöka få upp till max nivån om jag orkar, få se hur det blir
men nu blir det nog att ta det lite lugnt med att rusha saker så jag inte tröttar
ut mig på spelet. Får variera mig lite mera så ska det nog gå bra
Nog om spel och över till seriösa grejer igen!

Jag har under rehab:en fått pratat med en psykolog som återkom till en fråga många gånger
under de samtalen vi hade under dem sex veckorna jag var där. Frågan var om hur jag har
känt mig om lycka och glädje i mitt liv både innan och efter jag skadade min rygg. Och mitt
svar blev detta: Att jag vet att efter jag skadade ryggen blev jag såklart jävligt ledsen eftersom
det inte finns något som kan göra det ogjort eller göra det bra igen. Jag måste leva med att
ha ont, känna att jag inte gör lika mycket som alla andra, att jag inte kan kämpa som andra
med att klara av att jobba som standarden är idag med en heltids tjänst. Vem vill inte kunna
känna att man är värd de pengar man får ihop i slutet av månaden, för att kunnat unna sig saker
man vill ha eller spara till saker man vill ha i sitt liv. Eftersom jag fått så mycket mothugg för att
personer inte förstår min sitts för dem inte är tillräckligt insatta hur mitt liv är (ändå är dem här på
bloggen och hänger haha) så är det säkert lätt att se saker svart och vitt, när det är mängder med
grejer emellan som rör ihop allt och gör livet så mycket svårare.Plus att ha oron för att självmords-
tankar ska komma tillbaks, att mina krav är för höga (vill kunna arbeta mycket för att få ihop mera
pengar) men vet att jag kommer hamna långt under det jag vill uppnå och kommer må dåligt över det.
Men ändå försöker jag tänka “en dag i taget” i allt detta elände och dessa påhopp och ta allt som
det kommer och inte oroa mig i onödan men dock är det lättare sagt än gjort.

Jag vet att jag var mer rolig, mer aktiv, hade inte ofta ett neutralt mående utan var mera uppåt tidigare
men att det vänt ganska kraftigt. Det är ju inte konstigt och jag fick skala in vart jag ligger idag i mitt
mående från 0-100 och idag ligger jag under 50 och har gjort det en bra tid nu. Antidepressiva medel
har det pratats om vid två olika tillfällen men har själv avböjt för att få sånt. För att jag ogillar tabletter
och har tidigare haft vänner som fått ökat och ökat för det inte tar på dem lika bra som i början,
sen när dem nått dem starkaste så har dem fått lägga ner det helt en tid. Och fått må riktigt dåligt
utan dem för att sen börja igen då dem ger verkan igen. Så jag har inte fått en bra syn på att ta
sånt och det finn säkert många som har en annan åsikt eller vet hur det var för dem själva
men jag är lite för feg för det. Dock hade det varit intressant och se om jag hade mått
bättre av det ett tag, för att jag har fått förklarat det såhär för mig:
”Man får ett mer neutralt mående och kommer inte så långt ner i svackan som man annars
hade kunnat hamna i” i korta drag och det gör det lite intressant ändå men vet inte om jag
är i så dåligt skick för det just nu. Jag ser ju positivt på vad som kommer hända nu framöver.

• Förhoppningsvis se lite olika arbetsplatser för arbetsprövning.
• Börja jobba snart och tjäna ihop pengar att kunna känna mig en del av samhället igen.
  Också för att kunna känna mig lika “duktig” som alla andra som har arbeten (även om jag
  kämpar med mina svårigheter, precis så som du och alla andra har sina delar att ta itu med).
• Att jag kommer få den hjälpen jag behöver tack vare att jag både har Samhall att
  luta mig mot och att jag har papper på att jag genom gått en 6 veckors rehabilitering.

Nog om framtida funderingar och hur jag tänker på saker och ting.
Över till något som jag är riktigt glad över, alltså jag har inte varit såhär glad på väldigt länge!
Jag har köpt en ny mobil för min mobil har gjort sitt nu efter 2 år/2½ år och det blev en…

SONY Xperia Z3 Black

Bilden är tagen från NetonNet’s hemsida.

Jag är väldigt nöjd hittills och den är varken seg eller stänger ner sig när den inte ska det.
Vi får se om den håller lika länge som min tidigare mobiltelefon gjorde (HTC One X) men
hoppas på att Sony’s mobil är lite tuffare med sin livslängd. Min psykolog sa att jag borde
fokusera och göra saker som gör mig glad och njuta av saker som jag unnar mig själv.
Så kanske mer fokus på att faktiskt göra saker och skaffa mig saker som jag vill ha för
att jag ska känna att livet har många roliga delar att se och uppleva. Både jag och min
sambo känner att vi inte riktigt kunnat leva så som vi har velat göra för att vi har så
mycket att betala av och sen finns det inte mycket kvar till nöjen och i allt detta
uppgradera våran lägenhet så vi bor finare (har ju bara bott här drygt 1½ år).
Vi har ändå kommit långt i livet trotts att jag segat ner det hela med att inte dra
in några pengar utan fått lite från försäkringskassan för att jag är heltidssjukskriven.
Men snart kan vi troligtvis ändra på hur vi lever och kan börja unna oss upplevelser
och njuta av livet på en helt ny nivå som vi inte kan eller har kunnat tidigare.

Väldigt långt inlägg och väldigt spritt med ämnen hit och dit, men nu har du som läsare
fått in inblick i vad som har hänt det senaste och vad som är på gång i mitt liv.
Om du har orkat läsa allt så är du säkert trött och vill stänga ner sidan, så då avslutar
vi detta inlägget för stunden och återkommer med ett nytt någon gång framöver.
Har ni frågor så ställ dem gärna så skriver jag tillbaks här eller besvarar frågan
genom att godkänna kommentaren och svara på den i samma inlägg där du
kommenterade. Annars får ni raka svar i frågelådan till vänster i bloggen.