Caroline, Caroline och Caroline.

Ännu en dag med mycket chatt och prat med Caroline och jag har lyckats få henne generad ett
antal gånger med att få sagt lite saker man tycker. Alltid roligt att få göra någon glad och får man
reaktionen då personen blir generad är det ju bara ett plus. Sa precis till Caroline att det är tur
att hon har svartvit inställning på sin webcam annars hade jag sett en röd Caroline.
Hon höll bara med och log med sitt fina leende som vanligt :P

Som ni förstår så kastas det ord fram och tillbaks och det är väldigt roligt att kontakten håller i sig.
Idag fick vi även pratat lite om att träffas också, jag fick sagt en grej och Caroline sa att det får
du ta och säga till mina föräldrar själv. Så sa jag med engång: “Okej när är man välkommen?".
Men hon ville hellre komma till Göteborg än att vara i Vara, så jag föreslog om en fika på stan.
Så vi får se när det blir av att man träffas. Jag ser framemot det och det sa jag till henne.

Jag har fått förfrågningar utav min kompis Nathalie och Jonathan att träffas i veckan som kommer.
Men jag kommer inte vara hemma speciellt mycket nästa vecka, så det får nog bli att man träffas
i veckan därpå. Allt löser sig och mina vänner finns alltid kvar eftersom jag bara har äkta vänner
samlade, och de som inte riktigt är något att ha har man rensat ut. Fast visst har man gamla
vänner som inte hör av sig längre, som man försökt att få till med men så har de varit
upptagna. Då tappar man gärna lusten och känner att vill de umgås får de själva
höra av sig om de vill behålla kontakten.

Jag fundera på när omogna kommentarer ska sluta ramla in också.
Tänk att folk gillar att spendera tomma ord som ska få mig upprörd eller något.
Det är nog en hel del människor som inte förstår riktigt vad jag menar när jag säger såhär:
”Jag blir varken arg eller förbannad, jag blir besviken på folk som beter sig på ett visst sätt bara”.
Så när jag väl blir arg eller förbannad håller jag det inom mig och andra kan uppleva det att jag
bara ser tjurig ut. Men jag håller ilskan inne tills det försvinner, och då menar jag inte att det
samlas på hög inombords och en vacker dag tar jag ut den på något.

Tänk dig en okrossbar bubbla som fylls och när jag blir lämnad ifred eller får sova på saken.
Så töms den och nya tag och ny god energi laddas på dagen efter, och allt går över till besvikelse istället.
Tror det är många som tror att eftersom jag är så lugn och sansad och inte flippar ur.
Så kanske det kommer en dag då helvetet brakar loss och då vill man inte vara i närheten av mig.
Men det kommer aldrig hända, eller man kan aldrig säga aldrig. Men det är inte min stil och jag
minns inte sist jag var i ett slagsmål där jag faktiskt var i en fight med någon annan.
Visst har det varit små saker som nere vid hållplatsen när två killar var påtända och gick
på min bror och jag blev riktigt arg för ingen går på min familj. Men det räknas inte som
ett bråk eftersom jag varken fick eller gjort någon skada och det var ju bra.

Apropå bråk och att hamna i knipa satt jag och berätta lite ifrån allt som min första tjej
drog in mig i omedvetet. Jag hamna ofta på fel ställen på fel tidpunkt på dagen och man
råka illa ut för man var ensam ute osv. Var lite kul att tänka tillbaks att jag faktiskt har
det så mycket bättre utan alla dessa problem och alla tråkigheter. För det vill jag gärna
vara utan så länge som möjligt. Vem vill inte det? Jaja ska inte skriva så mycket även om
det lätt blir så när man har så mycket att skriva ut, men oftast är det ju bara nonsens.