Det trodde jag aldrig skulle hända – Version 15.01.15

Vet inte riktigt vad jag blogga om sist nu för det var nog ett par dagar sedan.
Jag har iaf längtat efter denna fredagen hela veckan, eftersom jag avslutade min arbetsträning pga
hur jag mår och känner. Varför jag längtat efter denna dagen är för att jag ska få ett informationsmöte
om antidepressiva tabletter som jag ska börja med ett tag. Jag brukar vara extremt anti emot
att ta tabletter mot allt, även om det är huvudvärkstabletter men detta ser jag fram emot.

Om jag hade skalat in hur jag mår mellan 0-100 så hade det nog varit runt 10-30 beroende
på hur dagen blir nuförtiden. Och vad jag fått höra från olika håll är att man får en mer stabil
och neutral känsla istället för att ligga nere i svackan man har. Så det är därför jag ser detta
som något positivt att börja med detta även om jag aldrig trodde jag skulle behöva ta något
sånt här. Jag hoppas att min läkare kommer med någon idé eller tanke om min framtid, för
så som det är just nu så har både försäkringskassan och Samhall tappat lite hoppet om att
jag kan arbeta någonstans med min smärta. Jag håller lite tummarna att jag får en mer klar
bild på hur saker och ting kommer läggas upp framöver (kortsiktigt och även långsiktigt).
För just nu är jag helt borta med vad som kommer att hända. Som tidigare är man ett
frågetecken och det hade känt skönt att veta att man har ett stabilt liv och inte såhär
oroligt hela tiden. Men det ordnar väl sig så småningom, för såhär djävligt kan det
ju inte vara i all evighet så som jag känner det.

Klockan är nu alldeles för mycket och jag ska lägga mig så jag kommer upp imorgon.
Mötet är klockan tio på vårdcentralen och så som jag fattade det så åker jag och Caroline
dit tillsammans. Hoppas min dag imorgon blir bra för vården kan som sagt strula till det en
del, det vet min sambo kan man lugnt säga (läkare som tar tester, undersöker och gör
utredningar men slutar utan att överlåta jobbet till någon annan eller säger till).

Jaja nu räcker det!
Natti natti.

För övrigt så smäll det till som fan utanför precis,
Det åskar, haglar och ösregnar och Max regera inte ens.
Rätt härligt att en sådan hög smäll inte gjorde att han blev rädd.