Idag var jag som sagt på vårdcentralen och fick pratat med min läkare.
Hon frågade mig om jag hade lugnat ner mina tankar om självmord och mina planer om den biten.
Jag sa att det lättade väldigt mycket då hon avbröt min arbetsträning då det inte gick något vidare
för min del. Jag sa att jag mår ju fortfarande väldigt dåligt över att jag har sådan ovisshet om hur
framtiden ser ut, eftersom det ligger i hennes händer vart jag hamnar i livet. Jag förklarade att
eftersom jag har facit i handen att jag inte kommer bli bra, så känns det nu tråkigt att få det
minst krävande jobbet jag haft någonsin och inte ens klarar av två timmar av det “arbetet”.
Många faktorer som sänker mig och väldigt få saker som får mig att må uppåt nu när det
är såpass jobbigt, alltid problem då man har kontakt med FK, Vården eller Arbetsför.
Någon gång vänder ju detta och jag hoppas nu att min tillvaro kommer bli lite lättare att ta sig
igenom. Jag har nu precis tagit min första tablett och kommer nog hålla på med dessa ett par
månader så som jag förstått det, fick recept belagda antidepressiva tablett och det var 100st
i en ask så det är ju minst 3 månader iaf (ska ta en halv i två veckor först).
Biverkningarna var illamående men ska ta och söka upp vad det mer fanns.
Jag fick även ett par andra tabletter som jag kan använda då det är extra jobbigt med ångest,
men dem hoppas jag på att inte använda men känns skönt att ha det ifall att det behövs.
Jag blev nu sjukskriven igen till slutet av mars och min läkare vill att jag ska göra om
en utredning jag gjorde för många år sedan. Min dyslexi utredning har några år på nacken
och det är för lite grejer för att bygga upp en grund för förtidspensionering för min del.
Så det måste finnas lite nyare papper på att det bästa är nog för min del att jag kliver ner
från arbetsmarknaden eftersom jag kroppsligt inte klarar det och att min dyslexi gör det hela
krångligare för mig. Först förstod jag inte varför jag ska behöva göra om min dyslexi utredning
men förstod sedan efter hon förklarade. Jag ser inte så många lösningar och jag har sedan
tidigare ställt in mig på att det alternativet är något som jag kanske måste välja framöver.
Eftersom det blev lite jobbigt att dra upp hur jag känner och mår och Caroline kände inte
riktigt för att laga någon middag (hon har inte sovit sedan hon kom hem från jobbet).
Så vi tog oss friheten och gick till pizzerian men jag är väldigt dålig på att äta mat precis
efter man gått upp, så det får gärna ta några timmar innan jag äter. Åt bara hälften även
om det var svingott, så det kändes lite dumt att dem fick slänga halva deras jobb.
Men jag sa det att det sista åt jag bara för att det är så gott men jag mådde nästan
illa för jag var så mätt. Vi har berömt dem så många gånger om deras kvalité på
deras pizzor och att dem är helt klart bäst i Alingsås, så dem vet att vi gillar det dem
gör och bör fortsätta så som dem gör. Nog om det, men helt underbar mat fick jag
i mig iaf och nu blir det att ta det lugnt och smälta lite hur dagen varit hittills.
Jag får förresten inte glömma av att kryssa i lite papper jag fick hem om mitt mående.
Det är till för att se sen i slutet efter jag tagit dessa tabletterna, om dem gjort så jag mått
bättre eller inte genom att kryssa i samma frågor sen efter min period är slut.
Sedan ska jag även få skickat iväg ett papper till försäkringskassan men
det pappret kan jag nog scanna och maila min handläggare direkt.
Jaja får göra det nu så jag inte glömmer av. Hoppas ni får en härlig helg för övrigt så
hörs vi på ett eller annat sätt. Jag har ju oftast någon kontakt med mina läsare även
om man kanske bara är bekanta eller familj eller vänner. Är rätt trött så man kanske
ska ta och vila lite en stund innan mina grabbar vill hitta på något med mig på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar