Idag har det varit full rulle och det var något jag såg framemot väldigt mycket men inte
berättat här i bloggen ännu. För ett par veckor sedan så bestämdes det ett datum då vi
som är med i gruppen “Japansk spets träffar Göteborg” kunde bestämma sig om man
ville hänga på en promenad med en massa hundar och människor såklart.
Varken jag eller Caroline har ju varit iväg på någon sådan träff och tänkte
att det blir nog jätte skoj för Max att få träffa andra hundar och även att det
kan vara en bra träning för honom och det var det. För idag hände detta och
det togs lite kort som jag tänker nu ladda ner snabbt och lägga in här.
Så jag snor dem direkt från gruppen nu så får ni se vilka kort som
blev tagna tidigare idag. Vi gick runt Härlanda Tjärn för övrigt.
När vi väl åkte in mot parkeringen och såg alla hundarna fick man ett leende och en varm känsla inombords.
Det var verkligen jätte kul att bara stå i mängden och titta på alla olika former och storlekar på hundarna.
Och några misstog sig för att Max var en tjej för han är så söt och det är inte första gången, lite kul ändå.
Vi var totalt 16 japaner och en jävla massa folk, på kortet nedanför stod nog 4 personer bakom kameran
också, så vi var allt en hel del folk. Vissa gick jätte snabbt (vi var en av dem) och vissa jätte långsamt.
Jag behövde nog detta för att få känna lite glädje igen och jag gick hela rundan med ett leende även om
det gjorde förbannat ont i ryggen större delen av sträckan. Det blev lyckat och vi kom tillbaks till våran
bil 1 minut efter våran parkeringsbiljett hade gått ut så vi var i bra tid ändå. Det hela tog ungefär 2 timmar
och det räckte gott och väl för min del. Det var max värme i sätet för mig även om jag hade tjocktröja &
varm jacka på mig. Och nu har jag fått sovit 4 timmar också och klockan är nu halv tio ungefär på kvällen.
Lite fel dygnsrytm blir det nog nu men är fortfarande helt färdig så det blir snart att sova igen tror jag.
Imorgon så blir det ingen arbetsträning då jag kände att det tog emot väldigt mycket i torsdags och fredags.
Berättade för min kollega jag går med att måndag och tisdag är jag borta på annat och kommer inte till mitt
sk “jobb” och hon skrev ner någon noteringen om det och sa okej. Försäkringskassan sa ju till mig att det
påverkar inte min ekonomin något om det bara är några strödagar sådär om jag mår dåligt som jag gör, så
jag tog nytta av det hon sa och hoppas på att få må lite bättre och återhämta mig lite mera.
Imorgon (måndag) så kommer min läkare att ringa mig och jag hoppas på att det går lyckat, börjar dock bli
lite skeptisk till att hon inte förstår allvaret med hur jag mår. Men hon vet ju inte om självmords skiten ännu..
Det återstår att se imorgon hur det hela gick och vad som behövs göras men när jag pratade med min mamma
igår om denna kategorin, så tyckte hon att det bästa kanske hade varit med anti depressiva mediciner ett tag.
Så jag har lugnat ner mig lite med min oro över alla plan som påverkas och vilka stora förändringar i livet det
kommer bli om det skiter sig. Jag har alltid varit anti emot att ta tabletter och speciellt sådana då jag har fått
höra en hel del om att medicinen blir allt svagare då man tar det och man får öka dosen osv för att det ska ge
någon effekt osv. Men om jag bara behöver det ett tag för att stilla det lite så jag får må mer neutralt istället
för att må så dåligt som jag gör och är så apatisk till livet i sig, så gör nog detta susen för mig (hoppas jag).
Jag fick frågan om det verkligen är så allvarligt och om det inte är så kanske att jag säger allt detta för
att jag vill att det ska hända något med min situation. Men det är med handen på hjärtat så att jag själv
är orolig för vad jag kan göra om det skiter sig. Det är verkligen så illa som jag “målar” upp det hela
och jag har inte varit rädd tidigare för att jag är så ostabil. På ett sätt vill jag inte försvinna men det
tynger inte ner såpass mycket att jag känner att det är värt att leva för jag vill bara försvinna.
Som min kompis Chris sa till mig, du har ju en jätte go flickvän, Max och en fin lägenhet och
det är inte småsaker eller grejer som är lätta att få tag på. Jag är lyckligt lottad att jag har allt
detta men ändå när jag mår såhär dåligt så säger hjärtat att det inte är värt något.
Jätte tråkigt att det är så, men innerst inne så betyder ju Caroline allt och Max
är min lilla son som får mig att må bra. Jag och Caroline har det verkligen
super bra och det går inte att få våran relation/kärlek till att bli bättre.
Blir lite tårögd av att skriva allt detta nu men jag får försöka även om det svårt, att hålla mig till:
”Allt löser sig, bara man ger det lite tid”. Dock fungerar det uttrycket väldigt dåligt nuförtiden.
Ger denna dagen 10 av 10 vilket fall som helst, tack Caroline, Max, Diana och Itsumi för idag.
För övrigt så tog Amanda J. korten som jag lånat till detta inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar