Visste ni att jag har försökt ta självmord?

Imorgon är det praktik igen och nu såhär på kvällen hade jag gärna velat ha någon dag till.
Men imorgon klockan sju börjar det igen och går till klockan 12 som vanligt.
Denna dagen har dragit upp lite känsliga ämnen och tankar och funderingar
på livet men jag är så otroligt glad att jag har lyckats hittills med alla hinder.

Diskuterade med en från LS8 att jag har haft mina tider då jag själv haft självmordsförsök.
Det har varit blandade sätt att ta sig upp till himlen. Och så otroligt nära vid två tillfällen.
Ena gången var ju hos mitt ex till och med.. Då jag fick berättat för henne vad jag hade
tänkt att göra i köket hemma hos henne. Hon bröt ut i tårar och sa att hon inte skulle
klara av att vara orolig hela tiden för att jag kanske inte finns kvar. Så hon ville att jag
skulle lova henne att aldrig försöka ta livet av mig igen. Det var ett utav dem svåraste
löften jag har gjort genom mitt liv hittills. Och jag bryter aldrig mina löften, säger hellre
att jag inte kan lova och säger nej istället för att svika någon som står mig nära.

Andra gången som jag minns väldigt bra är då jag gick till Delsjön och skulle ta mitt
liv genom drunkning. Jag gick upp på ett berg där människor hoppar från och ner i
vattnet på sommaren. Men detta var efter jag hade gått ifrån mitt första förhållande.
Efter allt man gått igenom får man äntligen känna hur det är att få äkta kärlek.
Men allt var bara falskt från dag ett, så jag hade ju blivit sviken gång och gång.
Och nu var det dags att avsluta allt tänkte jag.

Så jag tänkte om jag fryser så mycket att jag knappt kan röra mig och sedan
hoppar ner i vattnet så kan jag inte ångra mig och simma tillbaks. Det gick så
långt att jag stod vid kanten i bara kallningarna och var ett steg ifrån att försvinna.
Men av någon anledning stannade jag till och tittade upp emot himlen och det var
så otroligt fint med att stjärnor. Jag fick en funderare med engång.
”Varför sluta kämpa nu? Efter allt jag har varit med om?”

Det blev att jag tog på mig kläderna och gick efter att ha suttit där en stund.
Men på vägen hem blev jag nerslagen av två killar istället så jag kom inte hem
i bra skick iaf. Men bättre än att ha gått bort.

Många tycker jag är alldeles för personlig när det gäller min uppväxt med misshandel
och att jag är alldeles för öppen för att lägga ut så mycket info på internet.
Men jag skiter i vad folk tycker och tänker, för denna infon kan inte användas
emot mig och har inte gjort det hittills. Så det är bara skönt att få skriva av sig.
En hel del tycker det är riktigt starkt av mig att faktiskt låta människor förstå
vad dem har i livet. Att folk borde vara glada för att dem har det så bra som dem
faktiskt har det. Visst har alla problem, men det är mer eller mindre.

Hoppas ni sover gott nu iaf, jag behöver sova.
Men sedan dag ett med Matilda så är det svårt att släppa henne i tankarna.
Speciellt när man tycker om någon så mycket som jag gör. Godnatt på er <3