Träffade en bekant som jag inte träffat på drygt 3 år.

Jag har lagt märke till att allt fler besökare per dag kommer hit till min blogg och det är roligt att
se att fler vill läsa om mina vardags problem och hur min dag har varit. Att jag har någon som vill
läsa överhuvudtaget gläder mig eftersom jag har min dyslexi att handskas med. Även om den blivit
förbättrad genom mina år på extra lektioner i svenska då man gick i skolan för många år sedan.

Minns när min mamma tog fram en gammal anteckningsbok ifrån mellanstadiet tror jag det var.
Jag försökte läsa vad jag hade skrivit men allt var verkligen kaos. Jag skrev ett och samma ord
gång efter gång (max 3 gånger irad kanske). Hur kunde jag se det? Hur tänkte jag? Hur som helst
har jag lyckats med att skriva bra enligt många som tittat till min blogg och läst hur bra jag
formulerar i textform och även att det är underhållande. Ni förstår nog vilken resa det har
varit för min del i skolan om man bortser ifrån alla tankar på min så kallad pappa.

Mina år har varit hårda och idag har de flesta barnen i vårt land det jobbigt på ett eller annat sätt.
Tycker det är synd att barn antingen blir utsatta för tråkigheter så som misshandel som jag var
med om. Eller stränga familjer då barnen blir allt mer rebelliska och de hamnar i fel grupper.
Då syftar jag på vägen in i drogerna. Med en bra förälder och vettiga samtal brukar man
oftast klara sig undan grupptryck och svagheten att säga ifrån när man inte vill.

Ni som känner mig vet att jag inte röker och jag påstår inte att jag är bättre på något sätt.
Allt handlar om att tänka långsiktigt och vara rädd om sig själv, att växa upp utan att hamna
fel på vägen till att bli gammal. Det är svårt för många att välja bort vänner för vissa eftersom
de inte vill stå ensam kvar. Men det finns gott om äkta och bra vänner därute (även om det är
svårt att hitta dem). Alla passar ju inte bra ihop och det gäller kärleken också.

 

Igår när jag hoppade av tåget kände jag på mig att jag skulle se någon jag träffat eller känt.
Eftersom jag varit en massa år i staden Alingsås för några år sedan. Och min magkänsla var
rätt, jag träffade Emma som är syster till mitt ex. Hon sken upp som en sol och ville krama om
mig även om jag inte känner mig helt hundra. Hon skulle med sin buss som gick om två minuter,
men ville ändå hälsa på min sambo Caroline.

Min sambo sa att Caroline (som är mitt ex) och Emma som är syskon, var väldigt lika i ansiktet.
Och det har jag alltid tyckt också. Hur som helst cyklade vi ifrån stationen efter ha sagt hejdå osv.
Caroline var hungrig så vi åkte bort till Pizzerian Kvarnen där det är as gott.
Min resterande dag blev under täcket och lite huvudvärks tabletter.

 

Idag däremot känns det lite bättre men dagen har inte börjat ännu riktigt.
Fortfarande lite ont i halsen när jag sväljer och har ont i huvudet.
Och nu ringde i skrivande stund min chef som har hand om lönerna och frågade varför jag inte ringt
och sjukanmält mig. Men jag ringde till min samordnare som ska få den informationen redan klockan
halv 7 idag och lämna ett meddelande. Så chefen sa “Aha då måste jag ha missförstått honom eller
något”. Kan säga att det är inte många som förstår sig på min samordnare för att hans svenska inte
alls är bra. Inte för att vara rasistisk men han borde gå fler SFI kurser och egentligen inte ha en
position som samordnare / enhetschef kanske man kan säga också.

Men Samhall som jag jobbar för, har nämnt vid flera tillfällen att det var ett stort misstag att göra så.
Och nu kan dem inte ge tjänsten till någon annan eftersom han gör så gott han kan osv. Kanske inte
finns någon heller som kan ta det ansvaret just nu, vad vet jag.

Jaja denna helgen ska jag vila upp mig och försöka bli lite piggare.
Hoppas det inte blev för mycket att läsa nu, men det var länge sedan jag bloggade på datorn nu.
Blir ju oftast lite längre eftersom jag skriver snabbare vid ett tangentbord än vid mobilen.