Dagen börja med ont i musklerna och jag kände denna dagen kommer nog inte gå.
Men jag ska inte ge upp innan jag gett mig in på den, så jag tog mig iväg till jobbet och
börja arbeta. Första momentet är att soppa golvet i hela butiken och sedan moppa.
Att ta tag i skaftet till sopborsten och gå iväg var jobbigare än vad jag trodde.
Börja svettas och jag kände hur MEGA tung den var, kände detta funkar inte.
Eftersom jag har varit borta mycket under min infektion och mina två virus i kroppen
den senaste månaden, så är det extra viktigt att kämpa för att visa att man vill och kan.
Jag har en väldigt bra och öppen kontakt med min “fadder” på jobbet och ville inte helst
förklara att idag kanske jag inte fixar hela dagen. För jag ville försöka innan jag varnar om
att jag kanske går hem senare. Så jag kämpa i det kalla (frös alltså, fast jag svettades) och
fick ångest och börja ventilera lite med andningen och sedan börja yrsel som övergick till
att det svartna för mig. Jag lutade mig emot ena kylen och tyckte det var skönt att ingen
såg att jag inte mådde bra. För jag ville inte ha någon uppmärksamhet eller att någon
blir orolig för mig, detta ser jag mer som min vardag numera och det har med min
ångest att göra (enligt psykologen jag går till). Jag ville moppa klart och avsluta
mitt jobb jag hade påbörjat men jag kände att jag inte ville fortsätta kämpa mer.
Det blev för mycket för mig och orken var noll för länge sedan.
Jag tog mig till lagret för att berätta att jag inte klarar mig och att jag blir både ledsen,
arg och besviken på mig själv att jag inte är tillräckligt frisk för att köra fullt ut. Jag har ju inte
kunnat visa vad jag går för och chansen för att få visa det börjar vissna (nog försent kanske?).
Chefen som sagt att han går med på att jag går ner till 80% istället för 100% var positiv till
mitt egna beslut om att gå ner i tjänst och såg framemot ett möte där han kommer få lönebidrag
för att ha mig i butiken som hygienansvarig typ (låter som en lämplig titel på mig, eller bara lokalvårdare).
Min näst högsta chef som visat mig vad som ska göras varje vecka och gjort mitt schema, som jag kallade
”fadder” tidigare i inlägget. Sa att jag borde nog gå tillbaks till vårdcentralen och be dem kolla upp mig igen.
Och visst gjorde jag det på engång utan att gå hem emellan eller något.
Nästa Sörhaga Vårdcentral
Först fick jag träffa en sköterska som var lite kort emot mig och var inte så trevlig men jag brydde mig inte
så mycket. Huvudsaken var att jag kom till rätt person i slutändan och det gjorde jag. Fick träffa en läkare
och jag förklara min situation detaljerat och han kunde avgöra vad problemet var. Det finns en diagnos som
man kan få efter man har haft infektion/virus i kroppen (kommer inte ihåg namnet på diagnosen, nått med post iaf).
Och det är kroppslig utmattning som i stora drag betyder att man har ont i kroppen och inte har någon kraft för
att arbeta hårt som jag gör med all min städning varje dag.
Han har nu skrivit ett intyg att jag bör vara hemma denna veckan ut och nästa för att få vila upp mig.
Och det känns verkligen som det behövs, så jag ringde tillbaks till min praktikplats och förklara läget och det lät
väll inte så roligt för henne att höra att jag skulle vara hemma mera. Men det får bli som det blir, vad ska jag göra?
(det var ingen fråga utan mer en förklaring i min tråkiga situation).
Jag nu blev det att ringa den nya chefen som tagit över från en annan som jag hade haft innan.
Hon har hand om inskrivningar om sjuknärvaro och vilka dagar man får lön osv, alltså löneansvarig
kan man säga kanske. Och hon blev förbannad på mig för att jag nu ska vara borta ännu mera och
att jag inte kan redovisa vilka dagar jag har jobbat och inte. Men det har aldrig behövts tidigare då
jag har varit iväg på annan praktikplats (dem såg min sjuknärvaro och utgick ifrån att jag jobba dem
andra dagarna). Men nu ska jag behöva skriva ner och lämna in skriftligt vilka dagar, tider jag börjar
och slutar. Helt ny information jag inte tagit del av innan eller följt, eftersom ingen har gjort så med mig
innan och hon blev riktigt sur på mig för att jag inte har någon koll. Jag trodde dem hade koll,
för jag ringer alltid om det är något och det har aldrig varit ett problem innan.
Så jag bad henne ringa min tidigare chef och prata med honom hur det har funkat innan för detta var ju helt
nytt för mig. Och hon svarare såklart i en otrevlig ton tillbaks att det skulle hon allt göra. Jag kände bara
hur denna dagen börja värdelöst och nu blir man utskälld för något man inte fått någon information om.
Samhall i ett nötskal kan jag ju helt enkelt säga.
Jag och mina gamla kollegor på Samhall tycker likadant om hela verksamheten “Man får aldrig rätt info”,
“Hela företaget är splittrat och någon borde fixa iordning allt” ungefär den stilen. Ingen tycker det är ett företag
som har koll på nått. Det är en lekstuga har jag hört från minst 4 personer som jobbar som städare inom Samhall
och detta vid olika tillfällen. Helt ärligt och jag tycker det är synd om en sådan så bra sak, att personer som
behöver ett anpassat jobb för sina problem ska vara i sådant kaos.
Att jag är sjuk är ingens fel och borde man då få en utskällning? Har inte jag det jobbigt redan?
Har inte jag redan nerver på spänn när det gäller att komma ifrån Samhall, för att komma utanför deras gränser
och få ett “riktigt” jobb. Att komma närmare hem och minska kostnaderna och resetiden. Alldeles för mycket
på spel och så får man en käftsmäll för dem har gjort fel från första början ändå?
Tycker jag har både berättat om min dag bra och förklarat hur företaget Samhall AB faktiskt (inte) funkar.
Dagens betyg hittills blir:
-3 av 10