Tidigare idag när jag var ute med Max så sökte han sig ut till en stor gräsplätt i närheten där vi bor. Och när jag sa till Max att börja springa så kom han ju fram först och fick i sig detta…
På bilden är det skinka någon har rivit itu och det är väldigt skum placering, för det är varken gångbana eller utanför någons boende. Det som omringar denna platsen är endast parkeringar och ett staket till tågbanan som passerar intill gräsplätten. För ett par veckor sedan fick jag höra av Caroline att det var någon som hade slängt ut skinka eller nått kött där ute men förstod inte exakt vart hon menade. Och denna gången var jag själv så jag hade inte henne på min sida att säga “Vi ska nog inte gå dit eftersom det är kött som är utslängt” eller nått i den stilen. Så Max fick i sig detta idag och sist han åt utav det så spydde han upp sin mat och kände sig lite nere. Igår spydde Max helt random 4 gånger på förkvällen och vi blev ju såklart oroliga för honom och har extra koll på honom nu efter han åt skinkan.
Jag är nu ganska säker att det säkert inte var någon i skinkan men man vet ju aldrig. Han har mått hur bra som helst idag och busat och gosat massor med mig och är som vanlig. Så det kanske bara var någon som ville vara snäll och kasta ut en skiva till fåglarna eller nått. Men konstigt nog så hade inga djur rört det tills Max sprang fram, så ah vet inte riktigt vad jag ska tro eller tänka. En facebook grupp sa att jag borde ringa polisen så dem tar prover och ser om det är giftigt men är kanske lite för nojig och borde inte hype:a upp något som inte är något, eftersom han är bra nu. Får se hur man mår framöver men är han fortfarande kass, så blir det att gå till veterinären på måndag.
Skrev såhär på 2 olika grupper: “Alingsås” offentlig grupp och “Japansk spets” sluten grupp.
”Hej! Vill göra er hundägare uppmärksamma på att hålla er hund nära er så dem små liven inte får i sig något dumt. Hittade precis något som ser väldigt skumt, detta ligger i kanten på en gräsplätt nära en parkering. Andra gången jag och min sambo märker att någon lämnar skinka bitar just där, denna gången gick jag själv och visste inte om att det var just där. Våran Max har spytt upp mat men blivit bättre sedan igår, han ska få i sig ris nu snart och är han inte okej och fortsätter må såhär blir det veterinären på måndag.”
”Kometgatan i Alingsås (nära Musses Grillhouse för dem som inte vet vart Kometgatan är) http://goo.gl/LRRD97”
Det var nu ett tag sedan jag skrev och varit rätt sysselsatt med en massa grejer känns det som. Jag har nu efter avslutad rehabilitering i Borås fått göra massa samtal hit och dit och förlängt min sjukskrivning lite till för ett stort möte. Målet för mig med rehab:en var för att försöka se vad jag klarar av kroppsligt och att jag får papper med mig om att jag har skadat ryggen och att det bör man ta hänsyn till. När min läkare pratade om förtidspensionera sig i denna unga åldern så förstår ni nog att det är allvarligare än “bara lite ont i ryggen” eller denna “Vi alla har ont i ryggen ibland” som jag faktiskt fått höra. Kan säga att den attityden har jag fått bemöta och det var inte roligt…
Jag har nu stora förändringar framöver hur min vardag kommer se ut framöver och jag ser framemot en ändring äntligen. Även ni som klagar på mig på ett eller annat sätt eller vill att jag ska framstå som någon negativ person hela tiden, kommer snart se att även jag kan återgå och arbeta. Att jag har varit sjukskriven såhär länge är inte för att jag inte orkat eller kunnat arbeta. Utan det har pågått en utredning om varför och hur jag har kunnat skada ryggen och vad man kan göra för att livet ska underlätta för mig generellt. Att det tagit så lång tid med att få denna utredningen är för att man måste träffa massa specialister som; doktorer, psykologer & sjukgymnaster m.m. innan man får en sådan utredning eftersom den kostar enormt mycket och endast personer som har allvarligare / tuffare skador får den möjligheten.
Eftersom jag inte egentligen kan sköta ett hem med vad som ska göras pga alla rörelser man måste göra varje dag, så är det ett tecken på att det är något som är fel. Grejen är att detta kommer jag leva med och det är inget som går att göra åt det egentligen utan jag får leva med smärta mer eller mindre varje dag. Oj nu skrev jag något negativt och är en negativ person eller hur!? Eller så ser man det som att ni läsare vill veta hur det går för mig och varför det är som det är i mitt liv. I alla dessa inlägg jag skriver, så skapar jag inte inlägg för att få sympati eller empati från någon eftersom jag har detta stället för att skriva av mig. Om någon kommenterar eller inte så spelar det egentligen ingen roll för det är inte syftet med bloggen att få många läsare / många som kommenterar. Jag vill att folk ska se att jag kämpar på som alla andra i livet, dock har jag inte arbetat som normalt friska personer gör och därför tror jag det har blivit ett stort “minus tecken” på mig för att då är jag “lat” som inte arbetar så gott jag kan. Men det har aldrig varit problemet för min del, utan som jag har sagt till alla myndigheter, vården och dem på rehab: “Jag skulle kunna jobba 100% 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men jag hade haft så ont att jag gråter påvägen hem från jobbet och lägger mig i sängen och sover bort smärtan och sen upp igen för att gå till jobbet. Men så vill jag inte att mitt liv ska vara”. - Oh! Oh! Där skrev du negativt igen!
Jag skrev tidigare att jag varit lite upptagen med att ta itu med att möten blir planerade och att jag inom kort kan börja arbetsträna lite och se hur mycket jag klarar av kroppsligt (och det beror helt och hållet vilka arbetsförhållanden är). Men jag har sysselsatt mig med något jag gillar såklart och det är ju spel för att fördriva tiden. Dock är det ju inte i samma utsträckning som förut, även om jag tycker det är svin roligt. Jag orkar inte lika mycket som förut med att sitta uppe hela nätterna osv. Utan jag tar pauser och stör Caroline för att jag behöver ett break eller lägger mig och sover/vilar helt random för det behövs. Men över till det som jag ville komma fram till, ville bara vara i försvarsposition på vad jag skrev ovanför pga av personer som vill trycka ner än när man redan ligger ner eller säga sin åsikt om hur jag är som person genom att dem läser min blogg.
Denna delen är helt ointressant om du inte är spelintresserad, så skippa den om du vill. Jag har börjat spela Star Wars: The Old Republic (SWTOR) och kör nu det svåraste som går i spelet (krävs att man är duktig på spelet och lärt sig hur ens klass spelas på bästa sätt för att vara med). Det finns tre svårighetsgrader och det är Story Mode, Hard Mode och Nightmare och ledaren i klanen jag är med i sa detta till mig under en raid: “You’ve improved alot since you started with us and you showed that your good enough for nightmare raids now, so sign up for that next time :) don't hesitate”. Gissa om jag blev glad! Jag trodde att jag inte var tillräckligt duktig för att ens köra HM (hard mode) men är visst duktig nog att spela NiM (nightmare). Så jag har även skapat en ny gubbe för det är 12x EXP tills första December tror jag. Så den ska jag försöka få upp till max nivån om jag orkar, få se hur det blir men nu blir det nog att ta det lite lugnt med att rusha saker så jag inte tröttar ut mig på spelet. Får variera mig lite mera så ska det nog gå bra Nog om spel och över till seriösa grejer igen!
Jag har under rehab:en fått pratat med en psykolog som återkom till en fråga många gånger under de samtalen vi hade under dem sex veckorna jag var där. Frågan var om hur jag har känt mig om lycka och glädje i mitt liv både innan och efter jag skadade min rygg. Och mitt svar blev detta: Att jag vet att efter jag skadade ryggen blev jag såklart jävligt ledsen eftersom det inte finns något som kan göra det ogjort eller göra det bra igen. Jag måste leva med att ha ont, känna att jag inte gör lika mycket som alla andra, att jag inte kan kämpa som andra med att klara av att jobba som standarden är idag med en heltids tjänst. Vem vill inte kunna känna att man är värd de pengar man får ihop i slutet av månaden, för att kunnat unna sig saker man vill ha eller spara till saker man vill ha i sitt liv. Eftersom jag fått så mycket mothugg för att personer inte förstår min sitts för dem inte är tillräckligt insatta hur mitt liv är (ändå är dem här på bloggen och hänger haha) så är det säkert lätt att se saker svart och vitt, när det är mängder med grejer emellan som rör ihop allt och gör livet så mycket svårare.Plus att ha oron för att självmords- tankar ska komma tillbaks, att mina krav är för höga (vill kunna arbeta mycket för att få ihop mera pengar) men vet att jag kommer hamna långt under det jag vill uppnå och kommer må dåligt över det. Men ändå försöker jag tänka “en dag i taget” i allt detta elände och dessa påhopp och ta allt som det kommer och inte oroa mig i onödan men dock är det lättare sagt än gjort.
Jag vet att jag var mer rolig, mer aktiv, hade inte ofta ett neutralt mående utan var mera uppåt tidigare men att det vänt ganska kraftigt. Det är ju inte konstigt och jag fick skala in vart jag ligger idag i mitt mående från 0-100 och idag ligger jag under 50 och har gjort det en bra tid nu. Antidepressiva medel har det pratats om vid två olika tillfällen men har själv avböjt för att få sånt. För att jag ogillar tabletter och har tidigare haft vänner som fått ökat och ökat för det inte tar på dem lika bra som i början, sen när dem nått dem starkaste så har dem fått lägga ner det helt en tid. Och fått må riktigt dåligt utan dem för att sen börja igen då dem ger verkan igen. Så jag har inte fått en bra syn på att ta sånt och det finn säkert många som har en annan åsikt eller vet hur det var för dem själva men jag är lite för feg för det. Dock hade det varit intressant och se om jag hade mått bättre av det ett tag, för att jag har fått förklarat det såhär för mig: ”Man får ett mer neutralt mående och kommer inte så långt ner i svackan som man annars hade kunnat hamna i” i korta drag och det gör det lite intressant ändå men vet inte om jag är i så dåligt skick för det just nu. Jag ser ju positivt på vad som kommer hända nu framöver.
Förhoppningsvis se lite olika arbetsplatser för arbetsprövning.
Börja jobba snart och tjäna ihop pengar att kunna känna mig en del av samhället igen. Också för att kunna känna mig lika “duktig” som alla andra som har arbeten (även om jag kämpar med mina svårigheter, precis så som du och alla andra har sina delar att ta itu med).
Att jag kommer få den hjälpen jag behöver tack vare att jag både har Samhall att luta mig mot och att jag har papper på att jag genom gått en 6 veckors rehabilitering.
Nog om framtida funderingar och hur jag tänker på saker och ting. Över till något som jag är riktigt glad över, alltså jag har inte varit såhär glad på väldigt länge! Jag har köpt en ny mobil för min mobil har gjort sitt nu efter 2 år/2½ år och det blev en…
SONY Xperia Z3 Black Bilden är tagen från NetonNet’s hemsida.
Jag är väldigt nöjd hittills och den är varken seg eller stänger ner sig när den inte ska det. Vi får se om den håller lika länge som min tidigare mobiltelefon gjorde (HTC One X) men hoppas på att Sony’s mobil är lite tuffare med sin livslängd. Min psykolog sa att jag borde fokusera och göra saker som gör mig glad och njuta av saker som jag unnar mig själv. Så kanske mer fokus på att faktiskt göra saker och skaffa mig saker som jag vill ha för att jag ska känna att livet har många roliga delar att se och uppleva. Både jag och min sambo känner att vi inte riktigt kunnat leva så som vi har velat göra för att vi har så mycket att betala av och sen finns det inte mycket kvar till nöjen och i allt detta uppgradera våran lägenhet så vi bor finare (har ju bara bott här drygt 1½ år). Vi har ändå kommit långt i livet trotts att jag segat ner det hela med att inte dra in några pengar utan fått lite från försäkringskassan för att jag är heltidssjukskriven. Men snart kan vi troligtvis ändra på hur vi lever och kan börja unna oss upplevelser och njuta av livet på en helt ny nivå som vi inte kan eller har kunnat tidigare.
Väldigt långt inlägg och väldigt spritt med ämnen hit och dit, men nu har du som läsare fått in inblick i vad som har hänt det senaste och vad som är på gång i mitt liv. Om du har orkat läsa allt så är du säkert trött och vill stänga ner sidan, så då avslutar vi detta inlägget för stunden och återkommer med ett nytt någon gång framöver. Har ni frågor så ställ dem gärna så skriver jag tillbaks här eller besvarar frågan genom att godkänna kommentaren och svara på den i samma inlägg där du kommenterade. Annars får ni raka svar i frågelådan till vänster i bloggen.
Jag har fullfört min rehab behandling som var i 6 veckor i Borås på deras rehabiliterings avledning. Jag är evigt tacksam att jag fick den möjligheten att fått vara där och att jag får ta med mig papper därifrån där jag kan visa upp att jag har problem med min rygg. Jag har mer kött på benen att jag kommer få ett mer rättvist bemötande men vet att det finns många stolpskott att möta på vägen. Ett utav dem var där på rehaben, en som sänkte mig och tryckte på helt fel punkter.
Bara för att jag är ung och råkat illa ut och varit sjukskriven så länge nu, så får vissa personer intrycket att jag inte vill arbeta. Nu tänker jag egentligen bara på en person jag råkade ut för under min tid på rehab:en som inte ville lyssna på mig och hade upplägget att avbryta mig ständigt. Hennes yrke var att sköta sin del där som kurator, men det var snarare hon som prata och jag fick inte en sus i vädret. Det har jag aldrig varit med om att en kurator är den som pratar non-stop och skapar en bild utav mig utan att ha lyssnat på mig. Hennes personliga åsikter tog över och det som fick mig väldigt orolig var att det kanske skulle hamna i min akt därifrån.
Även om dem vet att jag har problem med ryggen och gått till sjukgymnast, röntgat ryggen och det är en förskjutning men inget större fel, så är inte på min version trolig eller nått. Utan jag ska behöva kämpa för att få folk att bli övertalade till att förstå mig bättre och varför det är som det är. Jag sa till dem på rehab:en att jag hoppas att jag kan få en arbetsplats framöver nu som är anpassad, så jag orkar med att arbeta och kunna leva/orka med tiden efter arbetsskiftet. Jag sa även att jag hade kunnat jobba kvar på Tempo i Lerum och kört sönder mig varje vecka och gråta på tågstationen som jag gjorde då jag arbetade där, och sjukskriva mig fram och tillbaks men varken jag eller dem vill ju ha en lös person som man inte vet kommer till arbetsplatsen eller inte efter helgens gång. Det beror helt och hållet vilka arbetsuppgifter jag får och vilket reseavstånd jag får till arbetsplatsen som kommer avgöra hur mycket jag kommer att klara av kroppsligt. Därför är det viktigt nu snart att jag ser över dem olika arbetsplatserna jag får besöka så jag inte gör som jag alltid gör, går med på första kortet som läggs.
I dagens samhälle kan man inte välja och vraka det vet jag mycket väl. Men när man har skadat kroppen och behöver hjälp för att man har något handikapp så bör man ta vara på alla hjälpmedel man kan få tag på så det underlättar för än själv. Min oro har varit mycket om arbetskategorin såklart annars går ingenting ihop om jag inte löser min situation där pengar är problemet. Slutar min sjukpenning från försäkringskassan så kommer mycket stå på spel hur framtiden visar sig, för det kommer inte vara mycket till liv om vi bara har Carolines inkomst i våran familj på tre med hennes inkomst. Om jag kommer kunna arbeta igen beror helt och hållet på vilka arbetsuppgifter jag kommer att få på den arbetsplatsen jag blir placerad på inom Samhall där jag har min anställning. Men kommer det vara tillräckligt för att jag ska vara nöjd med hur jag lever mitt liv och kommer jag klara av att hantera vardagen eller kommer jag må dåligt kroppsligt och psykiskt pga upplägget? Självmordstankar är något jag inte vill ska återkomma och jag vet inte hur mycket många mer stora hinder jag klarar av mera. Det får änna räcka nu… (Min oro är att om jag kommer långt ner i en svacka, så kanske självmordstankar kommer upp igen).
Hur mår jag? Jag mår relativt bra egentligen och det är bara mina funderingar på framtiden som gör att jag mår dåligt genom att oroa mig i onödan. Mitt mönster att leva har alltid varit att ligga flera steg fram för att vara beredd på det värsta. Vissa säger att det är något jag måste bryta och vissa säger att det är synd att jag har det så, men vi alla funkar olika men att det inte är konstigt pga min uppväxt har format mig såhär. Så lättare sagt än gjort att försöka oroa sig mindre och ta dagen som den kommer. Men som vanligt, jag gör mitt bästa och jag försöker kämpa på så gott jag kan.
Något som har med samma ämne egentligen är att jag hade en psykolog under dessa sex veckorna på rehab, hon frågade lite om glädje och livsglöd. Jag berättade att jag har inte känt mig varken glad eller lycklig även om så mycket på kort tid har hänt som varit positiv faktiskt. Även om jag vet om alla bra grejerna, så kan jag inte lägga ihop allt och vara glad alls. Känns jätte tråkigt för jag vet att jag hade varit lyckligare om jag inte hade min jävla rygg och bemötanden som påverkar hur jag mår och kommentarer som inte varit positiva. Avsagt kontakten med 2 personer som jag haft internet kontakt med bara, för att dem drog ner min energi i slutändan och jag förlorade inte något på att ta bort dem. Ena drog upp gammalt och ville ha en ursäkt för att dem uttalat sig dumt då jag var förbannad och jag gick all in, trycker någon på känsliga ämnen då man är uppe i varv får man skylla sig själv om man vill vara med i det öppna skjutläget. Och den andra ville säga att det är sjukt att jag har en sambo som orkar med mig och mitt snyltande på systemet, alla har lite ont i ryggen och det är bara att ta sig i kragen och inte sitta och lipa för min rygg 24/7. Bättre att rensa ut sådana personer, eller vad säger ni?
Min historia har haft massor med motgångar, jag har varit på gränsen att falla över kanten och försvinna. Ingen tro om att det någon gång vänder för mig, sedan att det gick så långt att man fick självmordstankar. Kärleken som alltid har svikit mig då jag trott det ska vara för alltid, men oftast så blir det ju inte så bra. Både kärleken från min sk pappa, han är sjuk och jag tycker inte synd om honom. Jag hade önskat att han visste att problemet ligger hos honom och inte hos alla andra (pratade med min bror om detta för några dagar sedan lite smått). Familj är något som betyder mycket för mig, men för mig räcker det med min bror och min mamma, det är dem personerna som gör att jag nog sitter här idag. Hade jag inte känt mig tillräckligt älskad utav dem, så hade jag nog inte haft lusten till att försöka hitta lyckan i livet då jag hade som mest svårt. Dock så tänker man ju bara på sig själv då man tänkt/försökt begå självmord men nu i efterhand så är det en annan syn på det hela för min del.
Min osäkra uppväxt har gjort mig orolig och satt sina spår djupt in i mig. Det är fortfarande något som jag nog aldrig kommer komma över även om jag har pratat ut om det i alla år. Ämnet har jag sagt inte berör mig längre men nu när jag har fått återberätta allt för dem som har hand om mig på rehab… Så har jag nystat upp garnbollen och det blir jobbigare att försöka rulla tillbaks all tråd så allt blir samlat och bevarat tillräckligt bra för att ha kontroll på det igen. Att leva är jobbigt och att kämpa vidare när man står i min situation är inte speciellt roligt..
Visst ska man inte fokusera på nackdelarna men jag hade velat rada upp dem dåliga grejerna samt dem bra. Och det är för att dem som läser ska få förståelse över vad som är jobbigt i mitt liv, för jag är inte så bra på att visa det (tror jag). Att få skriva av sig på bloggen är en grej men att skriva med korta svar vilka saker som är bra och dåligt är nog lättare för andra att förstå min sitts kanske. Skriver detta för min egen skull och även för er som väl läser.
- Jag tänker på vad jag hade kunnat unna mig och gjort om jag hade kunnat arbeta vanligt om jag inte hade skadat min rygg på Liseberg. Något jag borde ta itu med och faktiskt kanske kan få en peng för att jag är skadad for life och att jag kanske inte kommer kunna jobba något mera i mitt liv borde jag få det lite lättare i mitt liv med att inte behöva tänka ekonomi och oro över det.
- Jag hade kunnat känna mig ung i kroppen och haft mycket mera energi och inte funderat så mycket på vad jag klarar och vad jag inte klarar. Men att vara 24 och paja ryggen (nu 26) och känna sig som en gammal gubbe i ryggen är inte roligt. Är osäker om någon som själv inte haft ryggproblem länge vet hur jag faktiskt mår. Med tanke på hur jag fungerar som person tar detta hårdare än vad för andra också eftersom jag oroar mig ständigt för saker och ting i framtiden. Att försöka ta dagen som den kommer är något min psykolog har sagt men det är också den jobbigaste uppgiften att lära mig. I mitt huvud är det en grej som inte kommer att funka, jag kan inte ställa in mig på att inte tänka på saker som kanske kommer att hända även om jag försöker (försökt i snart 2 år sådär men det går inte länge innan jag är på samma spår igen).
- Jag vill inte känna att mitt liv har en massa hinder för det har jag haft hela mitt liv. Men nu när jag har min rygg som hinder, plus all min packning sedan innan är det tuffare numera. Jag har varit orolig över att mina självmordstankar kommer komma tillbaks även om jag lovat att aldrig ens försöka med det igen. Det är nog svårare för mig att hamna där nu när jag har fått det så mycket bättre men oron är ju fortfarande där.
- Jag gör så gott jag kan men känner inte att det är tillräckligt när man möts av attityder och dåligt bemötanden och mothugg. Då jag egentligen borde tas med mer empati men förstår att det kan vara svårt att hänga med. Så länge jag inte känner att någon sparkar på mig så är det okej men jag ligger redan ner och behöver inte någon som trycker ner mig mera. Avslutade kontakten totalt med en person som gick över gränsen och verkligen tryckte mig långt ner med väl valda ord som slog hårt.
Över till alla fördelar med hur mitt liv blivit sen mina självmordstankar uppstått.
+ Jag har fått ändrat min syn på hopp och kärlek som fått mig att bli så stark som jag är idag. Att jag har kunnat stå emot mina självmordstankar och kunnat se en framtid med min partner och ha mål i livet. Hitta en balans där jag känner mig trygg i min vardag hos min partner och veta att hon kommer inte vilja byta bort mig mot något i hela världen, för jag är hennes värld och hon är min. Älskar min Caroline till tusen och dem som känner mig vet att jag har lagt mitt sista kort på henne, my one and only, all-in eller vad man nu kan säga.
+ I allt det svåra och jobbiga har jag ändå en känsla att jag lyckats i livet än så länge med vissa bitar i livet. Jag har hittat en seriös partner som jag delat drygt 4 stadiga år med och uppnått en del grejer i livet som jag anser är viktiga delmål i livet. Så som att ha fått köpt lägenhet, köpt bil, har rest utomlands och även införskaffat oss våran Max som förgyller mina dagar.
+ En sak jag alltid sagt i alla år, är att allt löser sig. Och jag vet att det gör det efter alla hinder jag mött på, men hade gärna velat se en mer klar väg framför mig och inte så suddig som den är nu. Så jag har hopp om att mitt liv kommer bli bättre men hade gärna velat må bättre än vad jag gör. Min framtid är väldigt oklar även om jag nu genomgår en rehabilitering på sex veckor med min rygg. Har fått svar på att det kommer inte bli bättre men att jag kan träna för att kunna “orka” mer innan jag gått över gränsen vad min rygg klarar av. Och jag vet hur min framtid kommer se ut och jag har facit i handen på att det är som det är. Accepterat det? Tror det men hade önskat mer utav livet.
Tycker jag fick med dem viktiga delarna så ni förstår lite men det är övergripande bara. Jag som fall är så mycket mer invecklat och har förstår om ingen förstår mig. För det är nog inte många unga som råkar ut för sånt här vad jag vet och jag önska jag kunde spela tillbaks och välja att fira min födelsedag med mina nära och kära någon annanstans och valt bort Lisebergsbesöket. Någon som har en tidsmaskin att låna ut?
Imorgon blir det att återgå till rehab. Har varit förkyld sedan torsdag med rinnsnuva, täppt i näsan, rethosta som sedan blivit jobbigare och jag fått svårt att kunna somna på kvällen, frossa till och från och spränghuvudvärk osv. Var länge sedan jag var så sjuk men när det väl har börjat så brukar nästa grej börja snabbt efter. Hoppas jag klarar mig ett tag nu framöver från att vara sjuk, för detta var ingen bra time:ing när jag väntat 2½ år på att hamna i rätta händer. Ska nu ut i det kalla och rasta hunden och sen sova.
I have soon been on rehab for two weeks and it’s really rough on my body with all the training, sitting and walking all day there on the hospital. Also alot of new things to try learn all about my body and how it all works and what to do to make my daily life easier. I’m the youngest one there but there is alot of people who I can connect with. I really hope that people will see my problem with my back on another level, it’s not “just backpain” that everyone has once and awhile, and try understand this is one of the hardest things I have to go through on my own and try keep strong and not to think too much about everything.
It’s quite a distant to travel and it’s slowing me down with the energy that I give duringn the day there. But it’s really good in a way, because they will see what state I’m in and it’s all going down in the papers. I really want to go back to work when this is done but I’m trying not to have to much faith in that. My worries about not being in a good shape to be working enough hours that I want to. So I believe I will be really depressed if I’m not okay with that.. I will do my best but I’m not that confident yet about things, I’m still a big question mark, but it clears up abit everyday when I’m there.
I’m spend my time on rehab from nine in the morning to around two in the afternoon. And it’s hard to try keep up abit of a training session when I’m home when I’m so active during the days. When I get home, I’m all out of energy and just want to relax and try to calm down for a second.
I made this in occupational therapy and didn’t think it would be any good at all, but it’s really a neat shape. You have it on your lap and lay your arms on it and it feels really really good (didn’t expect that). Don’t know what to do next but I gotta figure out something soon.
On friday I will be skipping one of the days because I need to visit my health center. I got a birthmark that have been increasing in size and its sore.. Abit nervous but I hope they remove it. I know it’s been there all along but it havn’t really changed or being a problem until now.
It’s really late but I felt to blog about what happen lately. I havn’t been writing here for awhile now, been busy/lazy lately depends on how you see it. And this is going to be a negative blogpost, so if your not up for it, please just leave instead of dropping a comment or two about me not being positive. Ofc I am but I high light the bad things in this post, and if you are here as a regular viewer/reader you know I also do the positive ones aswell if something cool/fun happens.
We got ourself a AC in our living room so we can outlast this heat in Sweden, also we had a super big (still going on) fire here, not close to where we live but its massive. People have been evacuated from their homes and we got help from other countries like spain and some other ones. But let’s stick with some more local news about me and what I think about lately.
I try everyday to not worry about things but its super hard. And it’s all about my backpain and how everything is going to workout in the end. As far as I know, they talked about early retirement but also I might be able to work a few hours per week and still have something to do. It all depend on what kind of job I could get that I would be fine with. I know I can’t just pick and choose what kind of work I want, but thats kinda the thing. If I get a work that might be somewhat “okey” for my back and my pain isn’t growing to quick, how will I function as a person? Will i get depressed enough that it will only hurt me and I wont enjoy life at all becuase I’m forced to work when it doesn’t really work at all for me. And this is where the worries come in. What will happen if I’m getting really depressed because I can’t work as hard as everyone ells does with their jobs and their household. I can’t do what everyone ells can…
I think some people have accepted my fate abit more and see that this isn’t a thing that going to change over some months. This is here to stay and they are abit more open minded now than they wore before (mostly thinking about some people from a old workplace I was at). Your question might be “Do you want to work or not?” and my answer is of course i want to. Will I still do my best to try find a suitable workplace for me with the right tasks? Ofc I will ! But if I can’t handle it, I gotta find something to do more than check Youtube clips, walk the dog, spend time with my girlfriend and try help her with the daily things you gotta do at home. I need a new hobby and it would be good if I try figure something out now instead of later if that time will come. Because there is so much to think over what would be nice to try out and what will work, still just to travel somewhere is hard enough for me.
This is a list of things I already know make me so exhausted and my pain will increase if I do these things. I will try get them in order so you guys know when I’m out of energy to keep going because of the pain growing/increasing: First take a shower, get dressed to go outside (probbly a walk with Max before I leave), walk to the train station/buss station, wait until it goes (also depending where the job is located this will varies, but 40 minutes on the train), walk another 5-6 minutes to swap to buss or the tram, buss or tram + travel time depending where it is, but I would say another 20-25 minutes before I probbly would be at my workplace. And halfway here I would already feel that I wont last for long, because I’m already finnished.
How do I know this? Becuase I was in a “good shape” when it was less backpain for awhile and I had to go to a meeting at my work. I did everything above and I was almost crying when I finaly got there, couldn’t sit still becuase it hurt so much while I was listen to my boss talking about coming back to work and so on. This meeting was for about 25 people but only 9 people came I think (around that) and that was becuase they wore in either pain or they thought it wasn't important to come. The meeting wasn’t that important and there was no news for me to keep up with, so I felt it was not necessary to travel there becuase I got so much pain out of that day and it cost me like 23 dollars for nothing. I did ask her if she could take the stuff with me over the phone, or email the info if there was something I needed to know, so I wouldn’t hafto get there and lose money and also gain pain, but I just slept it off when I got home and took it easy for the coming days after that. (I didn’t work, it was just a meeting and I got so hammered that day and thats the result of a few hours).
Words can’t express everything, but I try keep my minds in the blog and explain what I belive will happen and I do try my very best to try hold my head up high. But after 2 years of this pain it’s kinda hard to keep going like this. And this is just the beginning of all the years ahead. What will happen? Only time will show, trying to think that way. No need to worry about things now, because I’m not there yet. I just know everything will be fine in the end, but waiting until I have the answer to how my life will look like is not cool. Over 2 years now and still going (strong)…
This is the thing I wanted to not spoil about in eariler posts and I had a reasons for it. The same day we got it, we wanted to show it to one of Caroline’s brothers, he fix cars on hobby level and always been inlove with cars (as far as I know). So we went there right after we got it from the car shop. It did feel abit weird at first, just like we rent it or something, but it’s ours! Brand new one, not a used one from before.
It helps us alot with the daily life and we kinda needed one but we survived without one before but it’s so much better now when we have a car. But enough said about this new machine ^^,
I want to tell you guys a weird story! The outcome was to get a new friend with common interests!
This story took part 5-6 years ago from now. I got a phonecall from my girlfriend (not current one), she was really sad and was crying. She told me if it was possible for me to travel to her by train and taxi, but I didn’t have the money for it. She told me that it wont be a problem, take the train and I will pay for everything she said. So I manage to catch the last train (had to run for my life to catch it) to her and she called a taxi that would arrive at the trainstation when I get there. And now the weird story will start!
Just becuse I ran all the way to the station I had hard time breathing and I got my heatrash all over my body. I took one of the seats in the train next to a window and tried to not focus on the heatrash too much even if its super hard to do. And none of the seats wore taken really in the train and then a guy jumped on the train aswell (he was running for it aswell). He asked if he could sit next to me and I said yeah sure. I wasn’t in the mood at all becuse I had a hardtime with my rashes all over my body that itches.
He asked why I was so red and had these flames on my neck/face and so on. I told him that my body react to heat and i get those red areas on my body that itch. Later on he asked me where I was going becuse I rushed so quick to catch this train and I explained that I was going to travel to my girlfriend becuse she was really down. He said that it was really nice of me to do this for her, instead of just calm her down over the phone and meet up next time instead. He was pretty upfront and open with telling about himself and background abit and I’m just the same as he is. Told him about my time growing up with childabuse and such and gaming was my escape from real life and worries. But time flies when you're having fun. My stop was closing in and he asked me if we could swap number or anything if I had a piece of paper to write it down or so. But I didn’t so the only solution we had was that I told him my name and he checked me up on facebook. He said he will probbly forget my name but he didn’t!
3 days after I meet him, he finaly found me and wrote to me: "Are you the person i meet on the train?” And after that we have shared more about our life over facebook and later on talked over skype and played games and such over the internet. It didn’t feel weird having this contact at all becuse he was basicly like me. We liked the same things as far as I noticed and we love the same type of games and shared same experiance with some games we both have tried from before. But we never meet eachother after that time on the train.
But yesterday (well 2 days ago now becuse its past midnight) we did arrange a meetup and he was over here at our place. We ate some tacos, talked about his music on youtube, went out for some walks with Max and I showed him Wildstar (the current game i play mostly now). It was super fun having him over and it didn’t feel weird at all. Didn’t feel like it was a new person to me, neither was I nervous to meet him. So we had a blast and we laughed about it taking 5 years or so, to meet up again XD We said that we are going to hang out more becuse it was a success that day. 5 out of 5 easily.
My question, would you do that? Meet up with someone you dont know like I did? Or was I reckless? I could see how girls wouldn’t do this becuse some dude you meet might have other thoughts than just hanging out as friends. I dont really trust alot of guys, becuse they lack of respect for girls in general. But that goes the otherway around aswell ! Girls can be super protective and mean, even if we have no attention to do anything wrong. Nevermind, changing subject now.
So lately I have been super busy (didn’t knew I could manage that while being stuck at home without a work). But I have been working alot on a webpage as I mention before in the changelogs here on the blog. I belive I wrote that I would consider doing a webpage for our guild but I started and got help from a fan/friend from my stream. He helped me out big time on PoE (almost like Diablo III but more in depth and hardcore game).
So here is what I have been spending my time on, lets go with the first design I made.
Uploaded it to my Facebook page (Like it if you havn’t done it yet hehe). And I got a comment, if you ever need any help with the homepage, just say the word. And I asked him for help becuse it’s abit hard doing everything on your own and no1 to work things out with. So he made a new design and said that I can rearrange it if I want to. So this was his design and I picked that over mine, alot more nice and not as simple as what I did.
I will probbly host it when it’s more done, becuse now there is still things to add and it’s not near completed just yet. Adding stuff later on is on the scheme and I know what I could add, but it feels like my deadline is closing in. My own personal goal was to complete the site and host it before early access of Wildstar, but I didn’t have enough time for that. So its going to be on hold for abit, kinda over worked my ass on that site haha. But it might be me being abit sick also, thats why I feel like taking it abit easy on working with that. Enough said about that, it looks promising at least.
My lovely girlfriend Caroline made this for Max from a old mattress. She ordered fake leather cloth and attached it to the mattress and this was the result Let me just add the progress pictures she uploaded on her Facebook account here aswell.
Nice huh? And Max isn’t one of those brave dogs, so he have had a distance to it.. Until today! So after being out for a walk with Caroline, he was tired and wanted to lay down. But the floor wasn’t enough for him, so I gently walked up to it and lay down in it, both me and Caroline had a smile on our face when that happen Some days ago I tried to trick him to go inside it with some dog treats, but he just jumped out from it rightaway. Well he likes it abit now, and I hope he is going to use it at some point.
Got a call this morning (like nine a clock, was sleeping ofc) and it was a girl from the hospital. She was asking me about the trainer I had before and that I might considering going back to him and train. But it was all up to me if I wanted to, but another person I meet in another hospital said I should stay away from the gym and take regular walks daily and if I want to swim, I need to take it in my own speed. So two diffrent things I should be following what I should do, who do i choose to listen to? Well I trained at the gym for around a year I belive, and almost everyime I had my backpain sky high and had to sleep it away (only cure becuse I dont have any pills for it). And I didn’t like that method but I did my best until I heard the other way to work with my body. Regular walks, sounds abit better and tried it out and still do it (also becuse of Max, so I’m forced to it and thats a good thing).
Anyway she told me the desision was mine and all she wanted was that I should meet him again and talk to him. But she lay everything up front like I shouldn’t take my walks for training, I should take my training at the gym. But I explained that I have already tried it for one year (give or take) and this method with walking gives the same result on my back without adding the pain after my “training”. I’m not stuck at home at all times and do nothing, I do walk, follow my girlfriend to the store, help out at home and stuff even if I will have pain later on. But I guess they dont know how my life is like even if I tell them how it’s like being me. At the end of that annoying call (becuse she tried to talk me over with the gym thing) I desided to meet with my old trainer I had and talk to him, I know he still care and he wants to know whats going on and stuff. But I don’t like when people around you try to lay a finger in my life with my thoughts and ideas, and it’s not becuse I’m cranky of anything. I felt she wasn’t suited for her job with her attitude. Dont know if that makes any sence but what ever
Aside to all the negative stuff around me or heavy things to deal with. I feel good at this moment and things will be easier soon enough, and that will reveal soon enough here on the blog. I’m talking about the surprise I wrote about some posts ago and all I gave you readers as hints was: “It’s expensive and big” if I remember correctly. So in less than two weeks you will see what I mean!
I’m super hooked for early access on Wildstar! I will tell you why
In a game called Wildstar, will I once again lead a guild and I’m kinda happy about being a nice good leader. I have been leading a guild back in the days for only Swedish players in another game and we wore the best Swedish guild/clan out there on the server. We kicked people who was using exploits and hacks and kept our guild clean for a nice reputation on the server, ofc people got banned from our guild and kicked out after seeing screenshots as proof.
People are now voting on what PvP Server we are going to play on. Facebook page: <LINK>
I will consume alot of time playing this game so you guys can feel safe with having a leader that stays. It was along time ago I now had a good mmo to play again and Wildstar really really realllllyyy suits me. I could say I could have a subscription for Wildstar just becuse of their housing, but gameplay-wise this game is really something nice. People are new to the combat system with aiming and dont belive this game has it all, but it does have it all. It takes some time to get into it if your not familiar with it but its basicly is like Tera Online (it’s a free mmo if you dont want to pay for Wildstar monthly).
Short facts about me for people who dont know me: Damaged my back about 3 years ago and have been home since then basicly (tried to work but didnt work out). Going to a rehab for 6 weeks in August to see what there is to do with my back but will be home during the evenings. And I’m 26 and live with my girlfriend who tune in on my live stream from time to time. (She like Chua’s in Wildstar and played Popori in Tera Online).
Having this guild and making it serious, makes me wanna try focus on a webpage maby? But I havn’t been working with doing that for along time, would be really nice if I could work something out. Will probbly not be the best one but atleast I wouldn’t have paid someone ells to make it and now when open beta is about to close. I would have alot of time getting into that, but I wont promies anything but it would be awesome. And if you guys wanna help me out on it, it would be nice if you sent me a mail about it.
Last weekend I celebrate my brithday with family and friends at our place and 4 people was going to sleep over. It was alot of fun and I didn’t get as drunk as last time haha, but still it was nice to see them again hehe. The only uploaded picture I have on facebook that I can copy over here (to lazy to bring my phone here and transfer some more pictures). So here it goes, I’m kinda wasted here haha
I did stream eariler that day, before they came over and alot of people came to the stream! I guess it was becuse the titel “It’s my birthday today!” and one of my mods made this picture for me
And it was Divrax who made the picture (one of my mods on the streams)
And this picture is totally remade! This picture is from the start, a photo that my mom took of me. And becuse my girlfriend Caroline is called Monkey Queen on the stream, he tought that making me into a monkey aswell will suit well and it was so funny to see the result haha XD So nice, and this person is called either Catman or Bobo, thanks for your fanart
Don’t know if I have made an post about the update on any news on the rehab, that I’m going to for my back for six weeks. I visit the place where I’m going to be at, and talked to a doctor who handle people who come there with pain in their body. So he wanted to know how much pain I have and where in the back it is. So I asked him when is all this going to start, and he said “I can’t say exactly 100% sure that you will begin in August”. So thats good to finaly know when it starts A few months left only and maby after that I can start working slowly and see how it works out for me. Also going to try a machine with pads that i attach to my back, that send small amount of voltage into my back and my nerves are going to react to it. It will help with centering the pain to one of the cores of the damaged place. And not make the pain goes into my full back when I have a hard time. Sounds really good if it work ^^
And in around 1 month (alittle more) something awesome is going to happen, so have a look out here on my blog. I will deliver more photos and stuff and hints about it when its getting closer. We are going to buy something expensive, I can say that for now XD
Old picture of me, it suited for the subject I’m about to write about.
Thoughts can mess you around, making your life a rollercoaster (ha-ha-ha). I just saw a clip on facebook about a guy who talk about life, hard times,wealth and stuff to achieve in life. And the only thing I do know, is that my goal in life will be to spend my last time living in Thailand, thats my goal. Buy a house even if I can’t own the plot (only thai people can) and just relax and live all good. Time will tell if it’s still a paradise down there in like 20-30 years from now. But leaving Sweden for a warmer place is something I would like to do, and both me and Caroline just love Thailand and the people. I had that goal in life to move there even before I went there, and still after being there total of 4 weeks in these 2 years I still know thats my last goal. In fact thats my only goal in life beside living with Caroline ofc.
And for you guys who asks “What about Caroline, do she want to live there later on?” Answer: She do want to move there after being there 2 times, she love that place and she can relax there to 100% and she is sooo happy when we had our vacation there.
To achieve that goal is “only” to save money and why not start saving now? If I will start saving *counting* 1000 SEK every month untill I’m 50 (24 years remaning) I will have 288.000 SEK and thats only from me. And I just saw alot of houses around the price we paid for this appartment. So thats just awesome, save abit more than that per month and it would be no problem later on to buy something. Also selling our appartment when the time is in, will provide with alot of cash aswell. So buying an appartment is really an invenstment if you can, one of the only good things in life to take a bankloan for. A goal to aim for, but there is also one thing about saving money. Saving money means, I gotta have work that I can handle for those years and that is still a problem today for me. It’s now 4 days untill a doctor meeting in a town nearby (takes maby 1 hour drive to that hospital) and I don’t know what they will be talking about still, so as I have said before… I’m still a questionmark and try to do my best not to worry about things right now becuse it might be in vain in the end afterall. My girlfriend thinks its unfair I get money and have so much “freetime” and she works 6 nights a week and get just abit more than me. So works hard and get low paid and I dont work at all and get super low amount of money. Ofc she knows it’s all becuse of my injury I can’t work but she wish she had the time I have to do things.
If I could trade my injury and all the times I go around and think about life, people working and not me, I would trade it for a normal back and go back and working 8 hours per day 5 times a week. But you never get what you wish for, so better off not wishing for anything. Go with the flow but still have goals in life is probbly the best way to see things.
It’s 8 days left until I turn 26 and that makes me think of, soon 30… Well thats true! I’m closer to 30 than 20 now, so yeah.. I don’t see that as a positive thing at all. Playing 50 cent song: ”I’m getting old in here, so..” erhm.. wrong lyrics, nevermind! :P
Made this short clip of all the videos I had on my mobilephone and added music my friend made. So if you wanna hear more from him visit the link on the youtube clip info tab or just search for: Solestia on youtube. Really nice music and i recommend you to sub his channel <3
Slept around eight or nine hours this night and it felt pretty good and my back is getting better. Finaly I can focus on something ells but my pain again Lets hope I dont mess it up now before rehab, or maby I should move around abit more than usual becuse I will be working with a moving body when the time comes. So it needs to be accurate state as if I was going to work, right? Becuse if I take it easy and try not to do stuff that might be bad for my back (as in increasing the pain) they might put something ells on the paper later on. Yeah I belive thats the best move.
Anyway I just put another short video on my YouTube page haha. I made another one like this before, but I made part two today
So today we told that other dog owner we met some days ago to come over! You know if you saw the last post, well it wasn’t a picture of her but yeah, anyway lol. So it will be abit crowded here later on hehe. 3 dogs, 1 kid, 2 girls and myself. But I will focusing on sitting right here, and they can have some girltime hehe. But I will grab a cookie maby PLEEENNNTTTYYYY, MOHAHAHA!
Notthing much have happen lately more than taking it abit easier with moving around alot. Just becuse after a long walk and standing up along time made my back really stiff, but it was alot of fun hehe. Just look at Max at the left side of the picture. There was a fence all around the area, so in this place dogs can run free without any leash. Was the first time for Max so I guess he just did what ever he wanted while we wore there.
The other two dogs are the same breed (japanece spitz) and Caroline hooked up the meeting with them. Max could need some friends and they played around but one of the dogs (right one) wasn’t allowed at all times to play with Max becuse she isn’t normal. I guess she can be abit protective and agressive if someone doesn’t interupt her. So they told her to quit being akward and growl for no reason. But everything went well and it was alot of fun seeing Max having a great time. He is abit layed back and calm when we shower him later on when we got back but he is just standing still while the water pour over him hehe.
I would rate that day 10 out of 10 but becuse of my back was all messed up and I went to sleep around 7 or 8 I think. I rate the day 4 maby even if it was really fun overall. But I havn’t had this backpain in awhile now so I feel abit down about that. But it will be better in some weeks again. It will probbly “heal” back up again just before the rehab if it’s quickly enough. I wish it could be abit different for me..
Time goes by so fast, here is the changelog on the new stuff!
I checked the place out where I might be working later on after rehab. But I dont know if it will do any good for me there, becuse it’s just cleaning diffrent areas like schools, offices and some shops in the city i live in. Thats good that it’s local and all, but I know it wont work for long before my back is going to hit a stage where I can’t take it anymore just like before. So I have no idea what to figure out where I should be focusing on doing next. I guess I hafto face the steps when they come later on.. Lets not worry about that for now, that time will come and I kinda need to work around it quickly when it comes around the corner. But luckly I will always get the help on a suited workplace for me if I just ask for it, so I’m really grateful of that (seriously, its like a blessing even if I dont belive in those things). But in short they said that, I’m more than welcome after those six rehab weeks are done and if I’m intressted.
I still feel like a big questionmark but I will have the answers soon enough, everything needs time. But it would be nice to know what my plans is going for laters, but I can’t really do anything about that just now (sadly). I try keep strong and outlast my pain in my back and try do my best in the situation I’m in. And about my pain btw! I havn’t been in alot of pain for somewhile now, but untill today I’m kinda in a big pain (but it has its reasons).
I belive all the walks with Max have made my body stronger to last longer without gaining that pain so quickly as before. I kinda knew it would help, but not in this rate. It went from being really bad and after we got max, it just gone better and better. But why is my pain back now you might wounder. Well today I had to go to this meeting in my old town i used to live in, and I knew it’s going to be alot of info i already know of, but I had to go there. So i went there and its a long walk there, so I kinda over did it today. But in a way it’s really good for me to know how much I can handle, becuse it will show rightaway when I have to travel to the rehab for 6 weeks back and forth. And thats awesome that they will see that aswell, becuse I will be basicly done when I get there lol. So they will see in what shape I’m in kinda quickly, and this rehab I’m going to what I have heard cost alot of money. Lucky I dont hafto think about that, becuse they will stand for it. They rarely give this six weeks of rehab to anyone, but I’m so young still and I have so many years to give still. So I understand if they wanna help me out so I can get back to work. I wish more got this opportunity as I have been granted (kinda sad so many is missing out on this).
I wrote on facebook some minutes ago, that my life wouldn’t be this good if it wasn’t for Max and my lovely girlfriend Caroline. Max makes me forget my pain even if it’s there, and Caroline is my savior. Sometimes it’s really hard to try be strong when all this with my pain, work and issues with the the social insurance that almost cut the ends on me getting any money. But I made everything good and turned it around and now it’s fine on all ends of the strings. Still there is things that might change, but only time will tell and thats one of the reasons that I kinda do worry about it. But as my australian fan on my stream told me, “Stop worry about things that havn’t happend yet, some things might just be in vain. And if those worries didn’t occur, you will think back and say; why didn’t I listen?”
So I have been thinking like that, and it have been working for most parts (easier said than done). My answer was before “If i dont worry about it, I can’t think what I will do if it happends, so I have the solutions infront of me already”. But then I faced his answer rightaway in my face. It might be alot of thinking and being sad about things you worry about in vain if it doesnt occur. Yeah I guess I made my point and that you as a reader got my point. It’s abit harder for me to explain things when this is my secound language but atleast i try! *Golden Star for me*
So what happends next? Well the doctor meeting before rehab starts is at the end of the month (28 of April), so time to wait again. And I will try walk with Max and try get abit stronger if possible and just keep on doing my thing. I do feel I’m doing the right thing and that I’m doing good and not slacking so thats good aswell. I know I didn’t have the strength before to do it, but now when we have Max I’m forced to do all these walks. And thats the best way for me to get going, to being forced doing things. Becuse if it was all up to me, I would probbly just be doing nothing and being lazy. Not saying I didn’t do anything good before we got Max but I know in the long run it wouldn’t help me that far, becuse i would have stoped doing those two gym days a week. Oh wow this post is so long, but there is so much to explain and I like telling about it in details Sorry if its too long for you, but this is OppaFixarStyle
Yesterday we went to visit my mom in Göteborg aka Gothenburg (2nd biggest town in Sweden) and it was the first time ever Max have been traveling with either buss or a train. And going from a rather small city to a really big city with alot more people around made him abit nervous.
He looked at us everytime he got abit nervous and scared, if this place was okay or not. And we told him that it was okay and all and in a minute or two while trying to walk away from the trainstation, it was just fine for him to walk along with us and not just laying flat on the ground as he did before. The buss was acting abit weird, so much noise from it, and he couldn’t care less about the buss sound or all the waybumps on the road to my moms place. Such a good boy hehe.
The thing about taking our dog to my moms place was abit scary for one reason. My mom have a cat, and she doesn’t go along with strangers or other animals as far as we know. That’s her territory and she didn’t like Max at all when he wanted to sniff and play with her haha. So she become so fluffy and made some weird sounds becuse she was angry or disturbed It ended good and in the end she didn’t care about him.
Was a really nice day and this day have just past by and I have been playing abit Minecraft on damnation. Also I played with my girlfriends cusin Niklas on Diablo, some hardcore trying to help him get to max level before the Reaper of Souls come out. He almost got to max level in a couple of hours questing from Act 1 to Act 4
PS: When we got on the train btw, the person on the train that looks at your ticket got some nice kisses from Max She asked if it was a japanese spitz and when we said yes it is, she went down to pet him and Max just went for it! “Oh what a lovely lady, time for some kissing!” hahaha.
Hey guys, just a quick update in my life whats going on right now. For a couple of days I hanvn’t felt so good, might have a infection in my body or something. My muscle is sore and my throat isnt well either. Poor me haha. But the only one that brings me up from this boring state I’m in is Max and Caroline hehe I feel so happy when they are around me. Just look at Max for example, so fluffy even if he really likes to struggle alot when we are out and walk him haha. I wasn’t really in the mood for a struggling dog before, but he did what he needed to do outside and we went in. So tired now when I’m sick and I have now went to bed really really earily lately. I guess thats normal to be in my current state.
Eariler this week I got a phone call from a lady *woho* haha just kidding. She works with people at my work that have been home from work for along time, and she is trying to help people out on diffrent jobs when the time is in. So after my rehab I know more (hopefully) what I can do and how much I can handle without great pain and bursting out in tears. I did that alot after my day was done at my last job I had in a general store becuse the pain just gained during the day. And had to sleep it off to make it better sadly.. What a life huh?
Well about this call, she told me over the phone that there is alot of diffrent jobs in my town where I live. Though seems like all of those jobs are cleaning jobs as I had before that didn’t work out good for me and my back. I’m thinking like this: I know how its going to be, and I might be able to work with that BUT for not that many hours per day becuse I WILL get pain after those days but not as much as before if i decrease the amount of hours per day. But the best would be to find something that works out for me so i can gain abit more money. I hope you guys get my message, dont want to be on a workplace where I gain pain and less money than a place I could handle okay, and still gain more money becuse I could work longer.
Me and Miranda from America are still mailing back and forth and its so nice. Being able to get back to her and see how she is doing is great. Everyime she tells me something positive I feel happy for her. Me and her have had some sad years with alot of struggling with our family (for me just my fathers side) but in the end it all works out good if you stay strong. Though it feels at those hard times that its never going to stop and you feel to just give up, but time will tell and it will be better later on (mostly). For example If I didn’t talk about my past about my abusing father and my childhood, I wouldn’t be as strong as I am today and I would probbly so shy and frightened of talking to other people. Becuse all these convos with diffrent people I have had, have made me like superman (not nearly that strong but strong haha). So thats awesome, dont hold difficult subjects inside of you, you need to open up and I promise you! It will be better later on..
Enough will me giving tips! MysteriaSecret asked me a random question:
”If you had the chance to move to a magical place where everything awesome you could ever imagine, existed, but you had to leave this world and everybody here, would you do it?”
I wouldn’t trade my lovely monkey queen aka Caroline or Max or my family I have contact with for a better magical place. But if it’s so magical and awesome, my family might exist there too? If so, I would go rightaway! Super awesome, snacks and candly all day and its super healthy. Oh gosh, would probbly puke all day? But if its a magical place it would be healthy aswell! Hmm I belive thats an awesome answer to your questino Myst!
Just jumping into a later version of my life so quickly, I guess thats good time goes by fast nowdays. Thinking of my rehab is getting closer is a good sign, so for now I’m trying to spend my days sleeping, playing some games on the computer as always and alot of time with Max and abit more with Caroline.
Early in the morning around 4, I now often go out with Max to meet up with Caroline after she got off from work. She is scared of being out in the darkness walking home alone and especially during the weekend after work when some people are out and are drunk and what not. I totally understand that and I would have been that too, though the dark isn’t a problem for me but I dont trust drunk or people outside at later times (been beaten down by strangers for no reason before.. so yeah..).
Some of my gaming friends might read this blogpost and wounder, what kind of games do I play? And I’ll tell you that it has been a boring time for some time now, now lately I have enjoyed playing Minecraft FTB Unleashed with my girlfriend Caroline aka Monkey Queen and Anton abit. But also 2 games are soon here to face me, Wildstar do now have a date set but it’s a couple of months left (been waiting for some time now and I love the game so far). And also the new Diablo III: Reaper of Souls is soon out (13 days left I belive untill release).
This is all for now and if you have any questions at all, just go ahead and ask away. I dont mind at all, doesn’t matter what subject it will be, i’ll try answer as good as possible
Sorry if its too long for you, but this
She asked if it was a japanese spitz and when we said yes it is, she went down to pet him
I feel so happy when they
