Vi tog en promenad till en inhägnad hundplats eller vad kallar man det? Det stället var helt nytt för oss men Caroline hade sett det tidigare men var inte säker om det var för hundar eller vad det var. Men vi var där och vi filma in lite, kanske kan ta klippet och ladda upp så ni får se (länkar klippet från min YouTube kanal kanske). Men när vi var där och Max fick springa av sig lite, så kom det en gubbe med sin golden, det var en tik så det var ju intressant för våran lilla plutt. Så han busa med den stora hunden och dem sprang runt lite, han var lite stirrig av allt lekande men lugnade ner sig när vi kom hem igen. Caroline tog dessa korten och han fick även lite leverpastej och prinskorvar som födelsedags mat Han tyckte det var jätte gott och nu ligger han och vilar. Jag funderar på att göra det någon timma eller två jag med eftersom vi gick upp så tidigt.
Dock ska jag upp tidigt imorgon också, eftersom det är då min arbetsprövning börjar. Min rygg är inte i skick alls den senaste veckan, tror jag har haft ständig värk/smärta i ungefär fem eller sex dagar irad nu. Tur så ska jag kolla lite vad som behövs göras nu i början och hjälpa till när jag känner att det är okej och kan utmana kroppen lite mera. Ser framemot detta och ska bli intressant att se vem jag kommer gå bredvid med och även om detta är ett bra utgångsläge. Ska förresten vara på en grundskola så som jag fattat det, dock är det en bit bort så jag kommer nog få köpa ett månadskort..
Hur som helst har min dag varit bra och ska nu vila inför imorgon! Hoppas eran helg har varit lika bra som min varit!
Tidigare idag skrev jag min långa väg till att få min rygg undersökt och att idag var det dags för möte om kommande arbetsprövning. Och nu är det dags!
På måndag börjar jag klockan 7 men framöver blir det 6-8 som jag kommer jobba med någon tjej i min ålder. Det blir lokalvårdare som jag nämnde tidigare och som jag haft tidigare men ibörjan blir det att se vad jag klarar av och testa gränserna lite. Jag kommer inte ersätta någon personal utan jag kommer testa på lite och efter en månad så kanske vi ökar på timmarna (hoppas på det). Jag har varit helt slut idag pga för lite sömn, kunde inte riktigt somna igår för jag visste vad som skulle hända och bli sagt på mötet. Så dem var lite förvånade över att jag var så positiv till att börja jobba för det är ingen där på Samhall, men jag har ju längtat efter detta. När jag sa att jag har längtat efter att få in rutiner, komma in i samhället igen med att arbeta och skaffa lite mer pengar i slutändan av månaden och deras reaktion var jätte positiv. Så jag vet ju inte nu hur det kommer vara framöver men just nu har jag fått en plats att testa på och blir det för jobbigt har jag ett nummer att ringa och berätta vad som är galet osv. Allt är ordnat och detta är en test först på 3 månader som jag kommer arbetsträna och förhoppningsvis öka mina timmar sakta så jag inte pushar mig för hårt. Dem på rehab sa att jag har väldigt höga krav och det kanske jag har, men jag tycker det är löjligt med 2 timmar till att börja med. Men med dessa arbetsuppgifter så är det slitigt men jag ska iaf försöka och testa på lite titt som tätt och göra så gott jag kan för att hjälpa till och känna efter hur allt går för mig.
Är som sagt as trött och ska tvinga mig ut med Max nu. Han verkar inte vilja gå ut ännu för han gick och la sig men han måste allt ut innan jag lägger mig för att sova. För det blir ingen utgång för honom förrän Caroline kommer hem från jobbet. Natti natti
För strax över två år sedan nu så skadade jag min rygg på Liseberg, har gått fram och tillbaks med sjukskrivningar för jag inte visste vad problemet var med min rygg. Jag fick ett ultimatum att ta itu med min rygg så dem på min dåvarande arbetsplats kände sig tryggare med min närvaro och allt blev väldigt seriöst och allt blev otroligt mycket invecklat än vad jag trodde det skulle bli. Jag fick gå hos sjukgymnast varje vecka som hjälpte mig med ett utformat schema för att träna och det tog extremt hårt på kroppen och det var knappt värt det (för det var fel utformat från början). Det räckte dock inte och jag fick höra av min läkare att det finns en möjlighet att jag kan få hamna på ett sjukhus i sex veckor för att få ytterligare hjälp.
Först skulle jag till Lerum för att möta ett bedömningsteam som skulle se vilka saker jag kunde göra rörelsemässigt och sitta ner och prata om vart mina gränser är på att röra mig utan att skapa någon stegrande smärta osv. Detta var under en vecka som jag fick gå igenom en massa tester. Hade väntat mig lite mer resultat på vad dem hade och säga men det var egentligen bara en grund som sedan skulle presenteras för min läkare om jag var duglig för nästa steg med att ta itu mina ryggproblem.
Detta stället var i Borås och det var en rehabiliteringscentrum, det tog emot väldigt hårt först att behöva stå ut med att pendla när jag knappt har energi att gå och handla. Hade varken styrkan eller energin i kroppen för att klara hushållssysslor och mådde allmänt dåligt för att Caroline har fått tagit på sig för mycket av alla grejer man bör hålla i skick och jag ville ha en förändring. Tänkte ännu ett varv på denna rehab:en på sex veckor och sa till mig själv att det är ju ingen tvekan egentligen, såklart jag ska ta den hjälpen jag får. Jag såg detta som något positivt i min dystra vardag i negativa tankar och funderingar om framtiden. Trotts att det var över ett halvårs väntan (om jag minns rätt) med att stå i kö för att få min hjälp.
Under tiden jag hade fått gått igenom allt detta så fick man höra kommentarer som sved och det kändes som att ingen förstod vilken smärta man kan få väldigt lätt. Jag tog avstånd från personer som trodde att mitt fall inte var så farligt ändå, för vi alla har ont i ryggen och det finns arbeten där man inte behöver görakroppsligt arbete osv. Alla möjliga kommentarer fick man men jag och min läkare samt min arbetsplats chef tyckte att det är bättre att avvakta med att arbeta undertiden jag stod i kö på rehab:en. Detta var endast för att inte kanske försämra mitt läge med att jag fortsätter jobba och kanske pajar min rygg ännu mera men det är ju inte så roligt att höra för vissa. Jag är ju hemma och snyltar på systemet med att vara hemma och jag låter min sambo göra allt och allmänt bara latar mig vid datorn och vid mina intressen.
Dock var ju detta inte min bild som har all korten på borden och inte snappar upp hur min vardag egentligen är men finns man ute på nätet så kommer det snabbt in synpunkter på hur man ska göra och vad jag gör som är fel osv. Jag har under denna perioden i mitt liv legat på och tagit itu varje steg så fort som möjligt och inte legat på latsidan men varje moment tar tid med all väntetid osv. Hoppas att fler har mer förståelse för andra och tro mer på vänner som står er nära eller familj som har det svårt. Det är lätt att döma när man inte vet hur hela sanningen är, så jag förstår att man kanske kläcker ur sig det ena och det andra men man borde tänka ett varv till innan man säger/skriver något (bara så som jag tänker).
Titeln är ju att väntan är över och vad menar jag med detta? Jo jag ska idag klockan tio iväg på ett möte för att se över en arbetsplats som kanske är något för mig. Detta är i Alingsås så jag får inte lång resesträcka och det är troligtvis lokalvårdare som tidigare men att detta är en arbetsprövning i tre månaders tid. Så jag kommer börja med 2 timmar per dag 4 dagar i veckan (ledig torsdag). Har längtat efter att få rutiner genom att börja jobba igen så jag är överlycklig!
Denna dagen har gått jävligt sakta och jag har tagit det lugnt till max, inte ett piss har blivit gjort. Sovit och sovit och sovit har varit mitt schema idag men till maten såg jag och Caroline på “Hem till gården”.
Efter vi hade sett två avsnitt så ringde jag till Tele2 för att stressa upp dem lite med mitt ärende. Minns ni för snart 3 veckor sedan att jag köpte en ny mobil (Sony Z3)? Jag beställde hem ett nano-sim för att kunna använda den så snabbt som möjligt och det tog inte lång tid innan jag fick det. Dock måste man aktivera sitt nya kort via ett samtal till Tele2 eller via deras hemsida, saken var den att mitt gick aldrig igenom helt. Varför jag fick ett hinder och Caroline inte fick det med sin som hon beställde samtidigt som mig, var för att jag hade en kvar liggande order från Tele2 som hindrade min aktiveringsprocess.
Jag förlängde mitt Tele2/Comviq och skulle då få en gratis mobil som var en äldre modell, den var olåst och det skulle kunna tänkas vara en reserv mobil eller om jag ville sälja den vidare eller ge bort den. Så det lät ju bra eller hur? Grejen var att dem hade för få mobiler och dem gick åt för snabbt innan dem kom till min tur i hantering av sina kunder, så jag uteblev från gratis mobilen. Och därför blev det fel för att jag hade en “order” som låg och väntande på mig som teknikerna inte visste hur dem skulle lösa. När jag fick reda på detta, undrade tjejen jag pratade med om jag skulle kunna tänka mig att få min kommande månadskostnad att utebli så jag fick en gratis månad och jag buga och bocka.
Men efteråt tänkte jag “Mobilen måste ha varit mer värt än knappt en hundralapp som jag betalar varje månad, så jag blev lurad på pengar egentligen eftersom dem lova mig en gratis mobil som såg ut att kosta mer än 100kr”. Jag strunta i det och tänkte att det var sent påtänkt nu men man borde vara mer vaksam när man pratar med dem direkt. Hur som helst ringde jag ju dem efter avsnitten och sa att det snart gått tre veckor och det är lite trist att det känns som jag är ett bortglömt ärende. Även att jag haft min nya mobil i tre veckor utan att få använda den fullt ut. Men att jag förstår att allt ligger hos teknikerna/supporten till att lösa mitt ärende.
Jag blev iaf bra mottagen av killen hos Tele2 och han sa att det finns tyvärr inget han kan göra mer, då det redan är satt som ett högt prioriterat ärende och att det enda som finns att göra är att vänta. Han lät lite bekymrad eftersom jag inte kunde använda min mobil ännu och han förstår att jag var lite irriterad. Men denna gången roffa jag åt mig lite och inte bara sa okej och la på mer eller mindre. Jag sa att eftersom jag väntat snart 3 veckor på något som ska funka direkt och att jag blev lovad en mobil som jag inte fick, så känner jag att det borde kompenseras lite till eftersom en månadskostnad är väldigt lite jämfört med vad jag har fått stå ut med. Han sa självklart kan jag lösa så det blir ordnat men att det får bli efter din mobil blivit aktiverad osv, eftersom vi vet ju inte nu hur länge du kommer få vänta mera. Så han skrev iaf en notering och när min mobil funkar hör jag bara av mig till dem så ska vi se vad dem kan göra för mig för att göra mig som kund gladare och inte byta operatör i framtiden. Alltid tyckt att Comviq/Tele2 har varit det enda rätta men nu tvekar jag allt på dem. Priserna och avtalen har alltid passat mig tidigare men det kanske finns fler där ute som pressat ner Tele2’s priser nu.
Om ett par timmar blir det att gå på efterlängtade filmen “The Hunger Games: Mockingjay – Part 1”. Både jag och Caroline älskar att gå på bio och vi ser stora filmer på bio, annars väntar vi tills dem kommer ut. Biobesök är något vi ser som något speciellt och roligt att göra och därför kan man festa till det någon gång ibland. Något år gick vi nog en gång i månaden i snitt på ett år om jag inte minns fel.
Nu är det ungefär fem dagar kvar tills jag ska på mötet och jag tycker det är jätte spännande. Jag ser verkligen framemot att få besöka den blivande arbetsplatsen om det nu händer på onsdag. Även om jag tycker det låter rätt dumt med två timmar per dag, men måste inse att detta är för att se hur mycket jag orkar. Så jag får köra mitt bästa men inte köra på så det blir dumt med att öka min smärta som jag skrivit tidigare. Jaja ska njuta av dessa dagarna tills dess och se till att göra saker jag tycker är roligt och en rolig grej är numera PTR (Public Test Realm) servern på Diablo 3!
Jag tror jag har vänt på dygnet lite för jag fick en Skype-kontakt att gilla det online spelet jag tillbringar lite tid till varje vecka. Så jag tror jag somna strax innan 9 tiden på morgonen och sen gick vi upp vid två eller nått. Vi åkte iväg för att köpa pizza sen var jag så himla trött så vi båda gick och la oss och somna om igen (trist när det blir mörkt så snabbt ute också!). Sen när vi vakna så undrade Caroline om jag ens har tänkt att sitta vid datorn för jag har inte suttit där något alls idag och jag sa kanske men ändrade mig till senare.
Så nu sitter jag här och funderar lite på om jag ska testa PTR versionen på Diablo III men dem har gjort det alldeles för lätt nu. Så Torment 6 är alldeles för lätt, känns som att man spelar normal mode. Och ancient items (med guldram) är endast en grej som är ny som visar att man fått en item med bra rolls inget annat. Känns som dem borde slängt in mer content men det kommer en ny bounty del iaf som är väldigt nice! Dem har tagit tillbaks en del ifrån Diablo 2 som jag tyckte var en utav dem bästa akterna i spelet. Barbarian staden som blev invaderad av Baal, det som finns kvar nu är endast gravar och fällor för att deras släkte ska vara ifred från demoner som fortfarande stryker omkring i området. Dock är man ju själv där och får vara försiktig men det ska bli kul att få testa det så småning om.
Jag har också tänkt att avslöja min nya hobby snart. Glömde av en sak som gör att jag skulle kunna smått börja med det om några månader. Så det blir nog att jag avslöjar mig och berättar vad det är och vad det innebär. Det finns en anledning till varför jag inte skriver ut det, för då hade det säkerligen skapat mycket irritation från vissa personer och därför är det bättre att vänta med min hobby så dem inte får fel bild utav det hela. Allt kommer förklara sig när jag avslöjar vad det är och varför jag har väntat, så fortsätt läsa min blogg så kommer ni se varför.
Vet att jag har en del läsare nu dagligen igen så det är nice. Har ju börjat köra lite mer seriöst med bloggen och det känns rätt skönt. Jag närmar mig mer och mer för varje dag som går mot 100 läsare per dag och jag minns när jag hade ungefär 300 per dag. Fy det var lite kul med all feedback på vad man skrivit vare sig det var negativt eller positivt, vissa kommentarer gör att man tänker till. Tex om man tänker ensidigt om en sak som det finns flera aspekter att se det hela osv.
Jag hade idag ett möte på min vårdcentral med både försäkringskassan, min handledare från mitt jobb och en läkare jag träffat 2-3 gånger (hon har tagit över för min ordinarie läkare som är väldigt upptagen). Min tanke var ju att börja jobba inom kort och så blir det, men i väldigt lågt tempo och det är ju bra. Jag har ju varit helt sjukskriven tills det blev min tur för att komma till rehab kliniken i Borås, men från början ville försäkringskassan att jag skulle jobba tills den tiden var kommen. Både dem från mitt jobb och min läkare tyckte det var dumt, eftersom det inte fanns några underlag på vad som var bra eller dåligt för mig att göra. Därför väntade vi med att jag skulle sysselsätta mig på en arbetsplats under denna tiden. Hur som helst ville försäkringskassan att jag skulle börja direkt ungefär och dem från mitt jobb sa att det tar kanske några dagar innan hon har pratat ihop sig med andra platschefer. Så jag får den bästa platserna att välja mellan, så på onsdag blir det ett besök i ett utav deras kontor och se vad som finns för mig. Och tanken nu med att få arbetsträna är att börja på 2 timmar per dag 4 gånger i veckan (låter jätte lite jag vet, men det kommer stegra med tiden som går för att se vart min gräns är). Både läkaren och dem från mitt jobb sa att det är viktigt att jag säger ifrån när jag vet att vissa moment kanske inte funkar eller att det blir för tungt kroppsligt för mig så jag får avbryta och kanske faller tillbaks.
Så upplägget verkar väldigt bra hittills och en standard arbetsprövning är på 3 månader fick jag höra. Så under den tiden är målet att försöka nå deltid (40% av min 80%:iga anställning). Det som är trist är att det beror helt och hållet vilken arbetsplats jag kommer till och orkar med, men hur som helst kommer jag ju kunna börja jobba och få in mer pengar än vad jag får nu och det ser jag som ett stort plus. Jag har förstått att jag kanske inte borde söka mig ur Samhall när jag har en plats hos dem och dem är schyssta emot än. Jag vet att mer utav mig krävs om jag byter till ett arbete utanför Samhall, titta bara på jobbet jag hade på Tempo.
Bestämde vilka uppgifter jag hade och det var lugnt och de visste att jag hade ryggproblem så dem skulle inte köra med mig. Sedan när jag kom in i rutinerna och saker gick snabbare så blev det tyngre uppgifter och jag körde på alldeles för hårt. Har jag dock kvar min anställning på Samhall så kommer jag ha en anpassad arbetsplats och det kommer vara okej med att jag inte klarar av så mycket (men nu är det ju en period jag får testa vad jag klarar och inte såklart).
Är lite trött så jag har säkert skrivit saker och ting dubbelt eller hel knas men hoppas ni fick en uppfattning om vad som kommer hända nu framöver. Troligtvis blir det att jag får testa på att börja köra som lokalvårdare igen (har ju gått 1-2 kurser på Samhall för det så jag har ju kunskaperna och gjort det tidigare). Arbetsplatsen blir förresten i Alingsås om det går att ordna nu på onsdag och titta på hur det ser ut osv.
Jag och Caroline har passerat 4 år tillsammans och under våran period ihop har vi fått frågan många gånger. ”Ska inte ni skaffa barn snart?” och under en period sa vi faktiskt “vi har funderat på det och pratat om det, men att det är inte ett bra läge just nu med boendet vi har osv”. Men hur är det nu? Vad är våran inställning?
Vi ändrade oss för ett ganska bra tag sedan nu och vi känner att vi vill fokusera på oss själva istället. Vi vill hellre fokusera på att göra fler äventyr och unna oss saker i livet innan ett sådant stort steg tas med att skaffa barn. Tidigare var våran idé att inte vara allt för gammal när vi skaffar barn för att vara en ung förälder. Men eftersom vi sedan ett tag tillbaks och fortfarande vill vänta eller kanske till och med strunta i att ha barn, så blir det att ha det bra tillsammans som vi har det nu. Stadigt förhållande och vi har våran lilla plutt Max som får duga till “barn” för oss. Men kan säga att jag alltid velat ha dotter med namnet Sarah eller Sandra, sedan jag var tidig tonåring kom jag på det, men som sagt är ju inte lika säker numera på barnfrågan.
Barnfrågor och vad personer tycker man borde ha innan man skaffar barn är så olika vad man tycker. Men jag tycker det ska en stadig grund med boende och inkomst, alltså en stadigt liv i sig. Nu vet jag att många kanske tänker, att sånt löser sig och det kanske det har gjort för många. Men jag tycker att det är ett beslut man borde tänka om flera gånger på innan man gör en sådant beslut. Hur många par håller ihop efter dem skaffat barn? Inte många vad jag vet… Och det är värdelöst, för då har barnet skilda föräldrar och det blir tråkigt för barnet med en uppväxt där man får välja mellan mamma eller pappa.
Varför inte ge förhållandet en bra tid först med många lyckliga år utan några större bråk först? Se om din partner är så vettig som du trodde från början och var inte för snabb med känslor/beslut som oftast tas snabbt då man är nykär och kanske inte tänker så långt. Det handlar nog rent ut sagt om en mognadsfråga, är du vuxen nog att ta ett sånt beslut? Sluta med det unga livet och bli en bra förebild med att vara en duktig förälder. Tiden då många unga festar och har sin period som ung med att dricka var och varannan helg får sitt slut och man fokuserar på att ta hand om ett barn och sin nya familj till hundra procent.
Något som jag har hört ett antal gånger är tjejer som sagt “Jag vill bara ha ett barn att ta hand om, jag skiter i vem farsan är” gör mig extremt arg. Vem vill inte kunna ha sina båda föräldrar vid sin sida när man växer upp? Jag kan erkänna att jag har hört detta 3 gånger med handen på hjärtat och jag önskar att det barnet får en bra uppväxt trotts att föräldrarna då inte testat om dem funkar bra ihop.
Jag bloggar efter mitt stora möte på vårdcentralen om hur det gick och vad som kommer hända. Längtat efter denna dagen så extremt länge nu, ska bli skönt med att få in riktiga rutiner igen
Dulfy.net uploaded this calculator that was created by “swtor_miner”. My question is, what would be best to add the passives in, I want to be sure I set them right when the game comes out. Last night I was draged aside from the TeamSpeak room to answer some questions about the upcoming expansion. If I’m still intrested in raiding like I am now and I told him ofc.
So I don’t know if I do want to play it slow to max level or quick so I can be one of the first players doing the new raids and learn them. That means that I hafto go all in and level up quickly so I’m good to go with the raid for the new epic gear. Also thinking of spending some time upgrading my alt toon to get auguments (because that would be so insanely expensive in the beginning, so why not make them myself?).
Kände för ett extra inlägg direkt efter jag skrev mitt andra. Jag skrev tidigare om vad jag har hunnit med på 4 år tillsammans med Caroline. Mina drömmar är relativt små om man spelar korten rätt och ger det några år utan någon deadline. Allt får ta den tiden det behövs för att uppnå det men med tanke på hur vi lever vårt liv så tar det nog inte allt för lång tid om man har det man önskar. Ni som läste det förra inlägget vet att jag har fått bockat av en del saker från listan vad man “brukar” göra under sitt liv, så som resor, köpt sig ett boende och bil (Caroline kör den men den är ju min med konstigt nog).
Mitt tipps att samla inte på er en massa räkningar och håll nere på alla tjänster och försäkringar. Räcker med hemförsäkring och till bilen om man nu har det. Jag har dock fått “one in a life-time” chans att betala 35kr (numera 45kr) i månaden för att få årlig en check och fixat till mina tänder om det skulle hända något som hål, ta bort tandsten osv. Vissa grejer kan man hänga på med många tjänster drar ner ens ekonomi som in i helvete. Boendekostnaden är den stora boven om man bor där det är dyrt, vi har det billigt men vi har ju lånet att ta hand om också (så det blir som ett dyrt boende).
“Hur fan har ni råd till allt? Rånar ni tanter & gubbar, eller säljer ni knark? haha!” // halvbror Michael
Skriver detta för det har med kategorin att göra och är INTE för att skryta. Ni som läser det får tolka det som ni vill men jag lägger bara korten på bordet för att ni ska se hur det har gått för mig och min sambo även om jag inte kunnat arbeta (låter också dumt men ah…). Jag ska vara helt ärlig nu och säga att vi tillsammans får in ungefär vad en person har i lön om man har utbildning för sitt yrke (runt tjugotusen är nog rimligt som standard). Och det är ju i sig väldigt lite pengar varje månad, men beroende på hur mycket utgifter man har är det ju olika hur ekonomin ser ut. Vi betalar av våra lån väldigt hårt och våran bankman förstod inte hur vi kunde betala så mycket varje månad när vi knappt har någon inkomst (han visade sin chef om vårat fall och han var lika chockad som honom). Detta är en utav dem roliga delarna man kan uppnå om man spelar rätt kort, bo i fint område och betala dyrt? Eller bo helt okej och ha mer pengar över varje månad, vad tycker du? Såklart ska man välja ett område man känner sig trygg i i förstahand (enligt mig).
Nog om mina tipps, allt detta visste ni säkert! Om inte, tänk över om det finns något ni kan spara in på och hitta på något roligare för.
Detta är mina mål som jag kom på nu som jag ser framemot.
Återgå till att arbeta så vi kan få en bättre ekonomi som leder till att våra mål kommer gå snabbare att uppnå. (Får just nu från försäkringskassan pga. att jag är heltids sjukskriven).
Resa tillbaks till Thailand för semester, blir en vecka första visiten för att inte vara utan Max allt för länge. (Kommer bli jobbigt att vara utan våran Max)
Sålt våran nuvarande lägenhet för något större. (uppgradera från en 2:a till en 3:a)
Få klurat ut / lärt mig mig mera om min nya “hobby”. (kommer inte kunna börja med det snart vad jag tror)
PS: Förresten! Jag måste bara säga en sak angående saker har skaffat oss hittills. Vi har ju tagit genvägen med att ta lån och jag har alltid varit negativ / tvär emot att låna pengar överhuvudtaget. Men jag tycker att det finns vissa saker man kan ta lån på som är vettiga, men klarar man det utan att ta lån så är det ju såklart bäst. Boende och färdmedel som bil är inga onödiga köp, eftersom boendet kommer bli en investering.
Och bilen behöver man för att underlätta livet i sig, med att åka till sitt arbete, handla och inte behöva snylta på ens familj som har bil om man vill köpa något långt borta. Och extra info för dem som inte vet så mycket om lån osv, så måste du ha minst 15% av totala summan du vill låna hos din bank (gäller inte SMS-lån osv, dem ska du låta bli för räntan är super hög).
Om två dagar så kommer jag ha ett möte med Försäkringskassan, Samhall och min läkare. Vi kommer komma fram till hur framtiden nu kommer se ut nu inom kort, hur många timmar kommer jag att arbeta och hur många dagar i veckan. Tror det är det i stort sätt, vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag får en plats på något ställe, men vet att dem sa såhär till mig sist jag prata med dem på Samhall.
“När du är klar på rehabiliteringen och du är redo för att pröva att arbeta igen. Så tittar vi på vilka områden som skulle kunna funka för dig, och även hitta en arbetsplats där du kan känna dig trygg och ha ett ställe som blir ditt område. Så får du rutiner att hålla som du gillar och då blir du inte förflyttad runt som det lätt kan bli inom Samhall”.
Tror det kommer bli super och jag ser framemot mötet även om det är många funderingar kring hur min vardag kommer se ut. Dock visas det snart och det kommer kännas skönt att få rutiner på riktigt. Jag har infört tvätt och dammsugnings schema för min del här hemma så jag vet när jag får göra en insatts. Att jag har schema lagt vad jag kan hjälpa till med här har inte tillåtits tidigare så det känns skönt att jag inte får höra “Jag vill inte vara en hemmafru” när jag faktiskt vill hjälpa till, men jag behöver satta dagar varje vecka för att det ska funka med mig. Annars blir det inget gjort för min del, eftersom jag behöver rutiner som är schema lagt (ser inte när saker och ting behövs göras). Vi alla är olika som tur är och jag vill ju såklart göra mitt allra bästa hela tiden, så man inte får höra att man är lat eller inte hjälper till eller nått sånt. Ändringen på detta med att jag fick in mina rutiner har gjort att Caroline mår bättre och ibland kan hon till och med säga: ”Jag hjälper dig, för annars känns det som du får göra allt och jag inte gör någonting”. Så det är nice med stadigt förhållande utan några problem eller tjafs (nog ganska ovanligt att man matchar varandra så bra).
Saknar värmen, var som en kung och min rygg var inga problem alls. Min rygg älskar Thailand!
Det är inte ofta jag har känt mig fin i några kläder. Men där fick jag allt några fina köp + klocka <3
För er som snubblat in på min blogg och är nya, kanske inte ni vet hur länge jag och min sambo har varit tillsammans. Det är strax över 4 år nu och på denna tiden har vi gjort mängder med grejer som jag aldrig trodde skulle kunna hända på så kort tid. Jag tänker på dem roliga bitarna som jag måste fokusera på lite extra på, så jag höjer min känsla av att må bra eftersom den är väldigt låg. Rabblar upp grejer, 2x Thailand resor, köpt lägenhet, köpt bil och ser framemot att få börja en ny hobby kan man väl säga men nämner inget om det nu i bloggen. Det krävs det mycket tid till att lära sig först och sedan vara försiktig men jag har läst, lyssnat till mig information mestadels och även tagit och sökt på egenhand om information på nätet för nybörjare. Så vi får se hur lång tid det tar innan jag kan börja men är fortfarande osäker på det så det blir att träna in det mera såklart. Men nog om det!
Våran fina KIA – Picanto som hela familjen på 3 gillar. Max älskar att åka bil förresten.
På torsdag eller fredag ska jag träffa en person jag lärde känna lite smått på rehab:en. Han har skaffat sig en hund som heter Doglas och ser ut att vara ungefär i samma storlek som Max. Så dem ska få träffas och busa med varandra, Max älskar ju att träffa andra hundar men han brukar vara väldigt gnällig först tills han känner sig bekväm med den han träffar. Sen bara några minuter efter så har han lugnat ner sig och är cool lugn, så det är rätt nice att det går så fort. En grej som jag och Caroline inte gillar med Max är att varje gång han ska poop:a, så blir han förbannad/irriterad ungefär hälften av alla gånger. Det börjar med att han ska bita i kopplet och vill lägga sig på det. Men då håller vi handen så långt in som möjligt så han inte kommer åt kopplet, då har han inget att bita i och slutat ganska snabbt ändå. Men så störande att han ska bli sur bara för att han ska göra ett utav sina behov Aja han lugnar väl ner sig med tiden ju äldre han blir, han har ju så mycket energi numera.
Japp vi avslutar väl inlägget med den kategorin, trevligt va? Är det något ni undrar över så kommentera gärna! Accepterar kommentarer om det är något vettigt :)
Igår (onsdag) vakna jag med en jävla smärta i ryggen och då har jag tagit det lugnt den sista tiden. Men det stoppade inte mig då Caroline hade tänkt att jag skulle ut och gå med mina stavar medan hon höll Max i kopplet. Sa att jag kunde gå med på att gå ut på en timmas promenad bara jag får Voltaren på ryggen men jag var gråtfärdig då vi gick. Fick ta och lägga mig på soffan med engång vi kom innanför dörren och Caroline ordna till lite god mat sen var jag okej igen.
Jag har funderat mycket dem sista dagarna på hur mycket tid jag lägger på spel egentligen. Och det är extremt lite jämfört med förut, jag tittar på YouTube klipp en del, kollar min mail och kollar facebook sen är jag klar för dagen. Men det kan bero på att jag väntar in en del nya saker som kommer snart till PC. Diablo 3 Season 2, nya GTA till PC i Januari och expansionen till SWTOR (StarWars the old Republic).
Jag har denna natten återskapat vårat hem i Minecraft för skojskull och det blev rätt bra. Idéen kom från att mina tittare på twitch och på min YouTube kanal velat se hur vi har det här hemma, eftersom dem följt med sedan våran första lägenhet. Men vi köpte ju en lägenhet i Maj förra året så vi har ju inte bott här så länge ännu och inte fått i ordning allt eftersom vi betalar/betalt mängder tillbaks på våra lån. Men vi har betat av mängder av det och snart kommer vi få det mycket härligare med mer pengar över till att unna oss saker (mer än vad vi gör redan). För vi (iaf jag) mår dåligt utav att inte kunna köpa vad vi vill när vi vill, utan att vi har samlat på oss lån (inga dumma lån ändå) som vi betalar tillbaks ganska hårt och snabbt. Därmed blir det inte mycket kvar till nöjen i den utsträckningen vi hade velat. Men man ska ju inte klaga om man summerar vad man gjort på typ 2½ år egentligen.
Senare idag blir det att dammsuga och köra en maskin tvätt (inget jag ser framemot). Hoppas jag inte har sådan smärta sen när jag vaknar som jag hade igår för då blir denna dagen till att sova bort smärtan eller lägga mig på spikmattan och det är mindre roligt att spendera tiden på. Nu blir det att hoppa in i duschen snabbt innan sällskapet lämnar duschen och sen nana. Hoppas ni har det bra iaf för jag har det relativt okej trotts huvudvärk och ryggsmärta
Tidigare idag när jag var ute med Max så sökte han sig ut till en stor gräsplätt i närheten där vi bor. Och när jag sa till Max att börja springa så kom han ju fram först och fick i sig detta…
På bilden är det skinka någon har rivit itu och det är väldigt skum placering, för det är varken gångbana eller utanför någons boende. Det som omringar denna platsen är endast parkeringar och ett staket till tågbanan som passerar intill gräsplätten. För ett par veckor sedan fick jag höra av Caroline att det var någon som hade slängt ut skinka eller nått kött där ute men förstod inte exakt vart hon menade. Och denna gången var jag själv så jag hade inte henne på min sida att säga “Vi ska nog inte gå dit eftersom det är kött som är utslängt” eller nått i den stilen. Så Max fick i sig detta idag och sist han åt utav det så spydde han upp sin mat och kände sig lite nere. Igår spydde Max helt random 4 gånger på förkvällen och vi blev ju såklart oroliga för honom och har extra koll på honom nu efter han åt skinkan.
Jag är nu ganska säker att det säkert inte var någon i skinkan men man vet ju aldrig. Han har mått hur bra som helst idag och busat och gosat massor med mig och är som vanlig. Så det kanske bara var någon som ville vara snäll och kasta ut en skiva till fåglarna eller nått. Men konstigt nog så hade inga djur rört det tills Max sprang fram, så ah vet inte riktigt vad jag ska tro eller tänka. En facebook grupp sa att jag borde ringa polisen så dem tar prover och ser om det är giftigt men är kanske lite för nojig och borde inte hype:a upp något som inte är något, eftersom han är bra nu. Får se hur man mår framöver men är han fortfarande kass, så blir det att gå till veterinären på måndag.
Skrev såhär på 2 olika grupper: “Alingsås” offentlig grupp och “Japansk spets” sluten grupp.
”Hej! Vill göra er hundägare uppmärksamma på att hålla er hund nära er så dem små liven inte får i sig något dumt. Hittade precis något som ser väldigt skumt, detta ligger i kanten på en gräsplätt nära en parkering. Andra gången jag och min sambo märker att någon lämnar skinka bitar just där, denna gången gick jag själv och visste inte om att det var just där. Våran Max har spytt upp mat men blivit bättre sedan igår, han ska få i sig ris nu snart och är han inte okej och fortsätter må såhär blir det veterinären på måndag.”
”Kometgatan i Alingsås (nära Musses Grillhouse för dem som inte vet vart Kometgatan är) http://goo.gl/LRRD97”
Det var nu ett tag sedan jag skrev och varit rätt sysselsatt med en massa grejer känns det som. Jag har nu efter avslutad rehabilitering i Borås fått göra massa samtal hit och dit och förlängt min sjukskrivning lite till för ett stort möte. Målet för mig med rehab:en var för att försöka se vad jag klarar av kroppsligt och att jag får papper med mig om att jag har skadat ryggen och att det bör man ta hänsyn till. När min läkare pratade om förtidspensionera sig i denna unga åldern så förstår ni nog att det är allvarligare än “bara lite ont i ryggen” eller denna “Vi alla har ont i ryggen ibland” som jag faktiskt fått höra. Kan säga att den attityden har jag fått bemöta och det var inte roligt…
Jag har nu stora förändringar framöver hur min vardag kommer se ut framöver och jag ser framemot en ändring äntligen. Även ni som klagar på mig på ett eller annat sätt eller vill att jag ska framstå som någon negativ person hela tiden, kommer snart se att även jag kan återgå och arbeta. Att jag har varit sjukskriven såhär länge är inte för att jag inte orkat eller kunnat arbeta. Utan det har pågått en utredning om varför och hur jag har kunnat skada ryggen och vad man kan göra för att livet ska underlätta för mig generellt. Att det tagit så lång tid med att få denna utredningen är för att man måste träffa massa specialister som; doktorer, psykologer & sjukgymnaster m.m. innan man får en sådan utredning eftersom den kostar enormt mycket och endast personer som har allvarligare / tuffare skador får den möjligheten.
Eftersom jag inte egentligen kan sköta ett hem med vad som ska göras pga alla rörelser man måste göra varje dag, så är det ett tecken på att det är något som är fel. Grejen är att detta kommer jag leva med och det är inget som går att göra åt det egentligen utan jag får leva med smärta mer eller mindre varje dag. Oj nu skrev jag något negativt och är en negativ person eller hur!? Eller så ser man det som att ni läsare vill veta hur det går för mig och varför det är som det är i mitt liv. I alla dessa inlägg jag skriver, så skapar jag inte inlägg för att få sympati eller empati från någon eftersom jag har detta stället för att skriva av mig. Om någon kommenterar eller inte så spelar det egentligen ingen roll för det är inte syftet med bloggen att få många läsare / många som kommenterar. Jag vill att folk ska se att jag kämpar på som alla andra i livet, dock har jag inte arbetat som normalt friska personer gör och därför tror jag det har blivit ett stort “minus tecken” på mig för att då är jag “lat” som inte arbetar så gott jag kan. Men det har aldrig varit problemet för min del, utan som jag har sagt till alla myndigheter, vården och dem på rehab: “Jag skulle kunna jobba 100% 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, men jag hade haft så ont att jag gråter påvägen hem från jobbet och lägger mig i sängen och sover bort smärtan och sen upp igen för att gå till jobbet. Men så vill jag inte att mitt liv ska vara”. - Oh! Oh! Där skrev du negativt igen!
Jag skrev tidigare att jag varit lite upptagen med att ta itu med att möten blir planerade och att jag inom kort kan börja arbetsträna lite och se hur mycket jag klarar av kroppsligt (och det beror helt och hållet vilka arbetsförhållanden är). Men jag har sysselsatt mig med något jag gillar såklart och det är ju spel för att fördriva tiden. Dock är det ju inte i samma utsträckning som förut, även om jag tycker det är svin roligt. Jag orkar inte lika mycket som förut med att sitta uppe hela nätterna osv. Utan jag tar pauser och stör Caroline för att jag behöver ett break eller lägger mig och sover/vilar helt random för det behövs. Men över till det som jag ville komma fram till, ville bara vara i försvarsposition på vad jag skrev ovanför pga av personer som vill trycka ner än när man redan ligger ner eller säga sin åsikt om hur jag är som person genom att dem läser min blogg.
Denna delen är helt ointressant om du inte är spelintresserad, så skippa den om du vill. Jag har börjat spela Star Wars: The Old Republic (SWTOR) och kör nu det svåraste som går i spelet (krävs att man är duktig på spelet och lärt sig hur ens klass spelas på bästa sätt för att vara med). Det finns tre svårighetsgrader och det är Story Mode, Hard Mode och Nightmare och ledaren i klanen jag är med i sa detta till mig under en raid: “You’ve improved alot since you started with us and you showed that your good enough for nightmare raids now, so sign up for that next time :) don't hesitate”. Gissa om jag blev glad! Jag trodde att jag inte var tillräckligt duktig för att ens köra HM (hard mode) men är visst duktig nog att spela NiM (nightmare). Så jag har även skapat en ny gubbe för det är 12x EXP tills första December tror jag. Så den ska jag försöka få upp till max nivån om jag orkar, få se hur det blir men nu blir det nog att ta det lite lugnt med att rusha saker så jag inte tröttar ut mig på spelet. Får variera mig lite mera så ska det nog gå bra Nog om spel och över till seriösa grejer igen!
Jag har under rehab:en fått pratat med en psykolog som återkom till en fråga många gånger under de samtalen vi hade under dem sex veckorna jag var där. Frågan var om hur jag har känt mig om lycka och glädje i mitt liv både innan och efter jag skadade min rygg. Och mitt svar blev detta: Att jag vet att efter jag skadade ryggen blev jag såklart jävligt ledsen eftersom det inte finns något som kan göra det ogjort eller göra det bra igen. Jag måste leva med att ha ont, känna att jag inte gör lika mycket som alla andra, att jag inte kan kämpa som andra med att klara av att jobba som standarden är idag med en heltids tjänst. Vem vill inte kunna känna att man är värd de pengar man får ihop i slutet av månaden, för att kunnat unna sig saker man vill ha eller spara till saker man vill ha i sitt liv. Eftersom jag fått så mycket mothugg för att personer inte förstår min sitts för dem inte är tillräckligt insatta hur mitt liv är (ändå är dem här på bloggen och hänger haha) så är det säkert lätt att se saker svart och vitt, när det är mängder med grejer emellan som rör ihop allt och gör livet så mycket svårare.Plus att ha oron för att självmords- tankar ska komma tillbaks, att mina krav är för höga (vill kunna arbeta mycket för att få ihop mera pengar) men vet att jag kommer hamna långt under det jag vill uppnå och kommer må dåligt över det. Men ändå försöker jag tänka “en dag i taget” i allt detta elände och dessa påhopp och ta allt som det kommer och inte oroa mig i onödan men dock är det lättare sagt än gjort.
Jag vet att jag var mer rolig, mer aktiv, hade inte ofta ett neutralt mående utan var mera uppåt tidigare men att det vänt ganska kraftigt. Det är ju inte konstigt och jag fick skala in vart jag ligger idag i mitt mående från 0-100 och idag ligger jag under 50 och har gjort det en bra tid nu. Antidepressiva medel har det pratats om vid två olika tillfällen men har själv avböjt för att få sånt. För att jag ogillar tabletter och har tidigare haft vänner som fått ökat och ökat för det inte tar på dem lika bra som i början, sen när dem nått dem starkaste så har dem fått lägga ner det helt en tid. Och fått må riktigt dåligt utan dem för att sen börja igen då dem ger verkan igen. Så jag har inte fått en bra syn på att ta sånt och det finn säkert många som har en annan åsikt eller vet hur det var för dem själva men jag är lite för feg för det. Dock hade det varit intressant och se om jag hade mått bättre av det ett tag, för att jag har fått förklarat det såhär för mig: ”Man får ett mer neutralt mående och kommer inte så långt ner i svackan som man annars hade kunnat hamna i” i korta drag och det gör det lite intressant ändå men vet inte om jag är i så dåligt skick för det just nu. Jag ser ju positivt på vad som kommer hända nu framöver.
Förhoppningsvis se lite olika arbetsplatser för arbetsprövning.
Börja jobba snart och tjäna ihop pengar att kunna känna mig en del av samhället igen. Också för att kunna känna mig lika “duktig” som alla andra som har arbeten (även om jag kämpar med mina svårigheter, precis så som du och alla andra har sina delar att ta itu med).
Att jag kommer få den hjälpen jag behöver tack vare att jag både har Samhall att luta mig mot och att jag har papper på att jag genom gått en 6 veckors rehabilitering.
Nog om framtida funderingar och hur jag tänker på saker och ting. Över till något som jag är riktigt glad över, alltså jag har inte varit såhär glad på väldigt länge! Jag har köpt en ny mobil för min mobil har gjort sitt nu efter 2 år/2½ år och det blev en…
SONY Xperia Z3 Black Bilden är tagen från NetonNet’s hemsida.
Jag är väldigt nöjd hittills och den är varken seg eller stänger ner sig när den inte ska det. Vi får se om den håller lika länge som min tidigare mobiltelefon gjorde (HTC One X) men hoppas på att Sony’s mobil är lite tuffare med sin livslängd. Min psykolog sa att jag borde fokusera och göra saker som gör mig glad och njuta av saker som jag unnar mig själv. Så kanske mer fokus på att faktiskt göra saker och skaffa mig saker som jag vill ha för att jag ska känna att livet har många roliga delar att se och uppleva. Både jag och min sambo känner att vi inte riktigt kunnat leva så som vi har velat göra för att vi har så mycket att betala av och sen finns det inte mycket kvar till nöjen och i allt detta uppgradera våran lägenhet så vi bor finare (har ju bara bott här drygt 1½ år). Vi har ändå kommit långt i livet trotts att jag segat ner det hela med att inte dra in några pengar utan fått lite från försäkringskassan för att jag är heltidssjukskriven. Men snart kan vi troligtvis ändra på hur vi lever och kan börja unna oss upplevelser och njuta av livet på en helt ny nivå som vi inte kan eller har kunnat tidigare.
Väldigt långt inlägg och väldigt spritt med ämnen hit och dit, men nu har du som läsare fått in inblick i vad som har hänt det senaste och vad som är på gång i mitt liv. Om du har orkat läsa allt så är du säkert trött och vill stänga ner sidan, så då avslutar vi detta inlägget för stunden och återkommer med ett nytt någon gång framöver. Har ni frågor så ställ dem gärna så skriver jag tillbaks här eller besvarar frågan genom att godkänna kommentaren och svara på den i samma inlägg där du kommenterade. Annars får ni raka svar i frågelådan till vänster i bloggen.
Aja han lugnar väl ner sig med
